Graviditet och fetma. Någon med erfarenheter?

[Tilma]

Det varnas mycket om komplikationer och hur farligt det är att vara gravid när man lider av fetma. Fetma i sig är ju hälsofarligt. Det vet vi ju alla. Det skrivs mycket om ökade risker för missbildningar, fosterdöd, förlossningskomplikationer med mera. Men det framgår sällan hur stor risken är för en normalviktig att drabbas av något av ovanstående? Finns det några här inne som vill dela med sig av egna erfarenheter av att ha just fetma och samtidigt va gravid?

Hur har ni blivit bemötta av vårdpersonal etc? Hur har allt gått med förlossning osv? Jag tillhör den gruppen som alltid vart smal. Fram tills 2005 då jag fick diagnosen Hypotyeros och vikten stack i höjden. Jag pendlar mycket upp och ner. När jag lyckats så har ja hamnat på 121 kg. Nu är ja uppe på 126 kg igen. ( Levaxinbehandlad) Jag är 179 cm lång. Jag och min sambo börjar fundera på barn och tänkte inte göra så stor grej utav det utan helt enkelt sluta med p-piller. Och förhoppningsvis hinna gå ner några kilo innan det eventuellt "tar sig" . Jag är 32 år gammal och känner mig redo för barn.

Jag är dock en väldigt orolig själ utav mig och oroar mig väldigt mycket för komplikationer med mera pga min vikt. Det är ju inte säkert att jag hinner gå ner så många kilo innan jag blir gravid ( Om jag blir det) Har aldrig försökt så har ingen aning om hur lätt min kropp har för att bli gravid. Eftersom jag är en ängslig person så skulle jag mycket troligt bli livrädd av att träffa vårdpersonal som trycker upp i ansiktet på mig hur farligt de kan vara att kombinera graviditet med fetma. Så ängslig så att det troligtvis skulle ta bort hela nöjet med graviditeten och att ja väljer en abort där och då!

Tanken med mitt inlägg är att jag vill vädra mina funderingar och kanske förhoppningsvis få ta del av andras erfarenheter som vart gravida och vart feta från start. Är det så att läkarna skrämmer upp en aning? Vad jag förstår så är det viktigt att försöka att inte gå upp så mycket i vikt när man är gravid? Inte banta. Men att ha stenkoll på vad man stoppar i sig så man inte går upp mer än det som behövs för barnet. Menar man då att även om man lider av fetma från start och så länge man inte gå upp för mycket under graviditeten att det inte är förenat med ökad risk? Att det är dom kilona som man går upp under graviditet som kan bli dom mest farliga? Och inte dom kilona man hade innan? Eftersom kroppen redan är van vid då i mitt fall mina 126 kilo. Tankar och funderingar som sagt.

 

[Vogue]

Det varnas mycket om komplikationer och hur farligt det är att vara gravid när man lider av fetma. Fetma i sig är ju hälsofarligt. Det vet vi ju alla. Det skrivs mycket om ökade risker för missbildningar, fosterdöd, förlossningskomplikationer med mera. Men det framgår sällan hur stor risken är för en normalviktig att drabbas av något av ovanstående? Finns det några här inne som vill dela med sig av egna erfarenheter av att ha just fetma och samtidigt va gravid?

Hur har ni blivit bemötta av vårdpersonal etc? Hur har allt gått med förlossning osv? Jag tillhör den gruppen som alltid vart smal. Fram tills 2005 då jag fick diagnosen Hypotyeros och vikten stack i höjden. Jag pendlar mycket upp och ner. När jag lyckats så har ja hamnat på 121 kg. Nu är ja uppe på 126 kg igen. ( Levaxinbehandlad) Jag är 179 cm lång. Jag och min sambo börjar fundera på barn och tänkte inte göra så stor grej utav det utan helt enkelt sluta med p-piller. Och förhoppningsvis hinna gå ner några kilo innan det eventuellt "tar sig" . Jag är 32 år gammal och känner mig redo för barn.

Jag är dock en väldigt orolig själ utav mig och oroar mig väldigt mycket för komplikationer med mera pga min vikt. Det är ju inte säkert att jag hinner gå ner så många kilo innan jag blir gravid ( Om jag blir det) Har aldrig försökt så har ingen aning om hur lätt min kropp har för att bli gravid. Eftersom jag är en ängslig person så skulle jag mycket troligt bli livrädd av att träffa vårdpersonal som trycker upp i ansiktet på mig hur farligt de kan vara att kombinera graviditet med fetma. Så ängslig så att det troligtvis skulle ta bort hela nöjet med graviditeten och att ja väljer en abort där och då!

Tanken med mitt inlägg är att jag vill vädra mina funderingar och kanske förhoppningsvis få ta del av andras erfarenheter som vart gravida och vart feta från start. Är det så att läkarna skrämmer upp en aning? Vad jag förstår så är det viktigt att försöka att inte gå upp så mycket i vikt när man är gravid? Inte banta. Men att ha stenkoll på vad man stoppar i sig så man inte går upp mer än det som behövs för barnet. Menar man då att även om man lider av fetma från start och så länge man inte gå upp för mycket under graviditeten att det inte är förenat med ökad risk? Att det är dom kilona som man går upp under graviditet som kan bli dom mest farliga? Och inte dom kilona man hade innan? Eftersom kroppen redan är van vid då i mitt fall mina 126 kilo. Tankar och funderingar som sagt.

Det är väl en motivation om något att gå ner i vikt inför en graviditet

Ta ett halvår, satsa som sjutton och gå ner 30kg och sen kör ni?

Lycka till och grattis till beslutet om barn!

 

[Fille]

Jag är fet, hade ett bmi på närmre 40 när jag blev gravid. Såklart absolut inte att rekomendera, ingen kropp mår ju bra av att vara fet. Dock har jag blivit bra bemött, BM förstår att jag fattar problemet så hon tjatar inte. Mina värden är bra, de var bra både innan grav och nu under grav och jag mår bra! Har knappt två månader kvar till BF. Dock ska jag på tillväxtultraljud imorrn eller tisdag för att barnet ev vuxit för dåligt, både KUB och RUL har sett bra ut så förhoppningsvis ingen fara och tjocka människor tror ja ofta får större barn (men har ingen källa). Men det kan vara mkt svårare att mäta magen när man är fet. Har gått upp runt 11 kg, men helst vill de att man max går upp 8-9 kg under hela grav om man är överviktig!

 

[Tora]

Det varnas mycket om komplikationer och hur farligt det är att vara gravid när man lider av fetma. Fetma i sig är ju hälsofarligt. Det vet vi ju alla. Det skrivs mycket om ökade risker för missbildningar, fosterdöd, förlossningskomplikationer med mera. Men det framgår sällan hur stor risken är för en normalviktig att drabbas av något av ovanstående? Finns det några här inne som vill dela med sig av egna erfarenheter av att ha just fetma och samtidigt va gravid?

Hur har ni blivit bemötta av vårdpersonal etc? Hur har allt gått med förlossning osv? Jag tillhör den gruppen som alltid vart smal. Fram tills 2005 då jag fick diagnosen Hypotyeros och vikten stack i höjden. Jag pendlar mycket upp och ner. När jag lyckats så har ja hamnat på 121 kg. Nu är ja uppe på 126 kg igen. ( Levaxinbehandlad) Jag är 179 cm lång. Jag och min sambo börjar fundera på barn och tänkte inte göra så stor grej utav det utan helt enkelt sluta med p-piller. Och förhoppningsvis hinna gå ner några kilo innan det eventuellt "tar sig" . Jag är 32 år gammal och känner mig redo för barn.

Jag är dock en väldigt orolig själ utav mig och oroar mig väldigt mycket för komplikationer med mera pga min vikt. Det är ju inte säkert att jag hinner gå ner så många kilo innan jag blir gravid ( Om jag blir det) Har aldrig försökt så har ingen aning om hur lätt min kropp har för att bli gravid. Eftersom jag är en ängslig person så skulle jag mycket troligt bli livrädd av att träffa vårdpersonal som trycker upp i ansiktet på mig hur farligt de kan vara att kombinera graviditet med fetma. Så ängslig så att det troligtvis skulle ta bort hela nöjet med graviditeten och att ja väljer en abort där och då!

Tanken med mitt inlägg är att jag vill vädra mina funderingar och kanske förhoppningsvis få ta del av andras erfarenheter som vart gravida och vart feta från start. Är det så att läkarna skrämmer upp en aning? Vad jag förstår så är det viktigt att försöka att inte gå upp så mycket i vikt när man är gravid? Inte banta. Men att ha stenkoll på vad man stoppar i sig så man inte går upp mer än det som behövs för barnet. Menar man då att även om man lider av fetma från start och så länge man inte gå upp för mycket under graviditeten att det inte är förenat med ökad risk? Att det är dom kilona som man går upp under graviditet som kan bli dom mest farliga? Och inte dom kilona man hade innan? Eftersom kroppen redan är van vid då i mitt fall mina 126 kilo. Tankar och funderingar som sagt.

Alltså riskerna är ju förhöjda men alla drabbas inte av allt.

Bara för att du är överviktig betyder det inte att du kommer att drabbas av komplikationer.

Jag har vägt mellan 100-113kg på alla mina graviditeter och inte fått en enda komplikation (är 174 cm).

Dessutom håller dom ju koll på en under tiden. Dyker något upp så löser man det där och då.

Ingen har någonsin kommenterat min övervikt som att det skulle vara ett problem när jag varit hos BM och liknande.

 

[Tilma]

Det är väl en motivation om något att gå ner i vikt inför en graviditet

Ta ett halvår, satsa som sjutton och gå ner 30kg och sen kör ni?

Lycka till och grattis till beslutet om barn!

Jo det har du absolut rätt i Det är motiverande. Samtidigt som ja känner mig lite stressad att ja hunnit bli 32 För det kan ju ta tid att bli gravid och ja känner mig lite stressad över åldersklockan

 

[Tilma]

Alltså riskerna är ju förhöjda men alla drabbas inte av allt.

Bara för att du är överviktig betyder det inte att du kommer att drabbas av komplikationer.

Jag har vägt mellan 100-113kg på alla mina graviditeter och inte fått en enda komplikation (är 174 cm).

Dessutom håller dom ju koll på en under tiden. Dyker något upp så löser man det där och då.

Ingen har någonsin kommenterat min övervikt som att det skulle vara ett problem när jag varit hos BM och liknande.

Nej det är sant. Men jag är en ängslig själ som googlar symtom mm. Har alltid gjort det. Ful ovana
Tror alltid det värsta osv. Jag känner mig tryggare när du skriver att dom håller ju faktiskt koll på en Att man får lösa problemen eftersom Det låter som att du har haft en BM utan fördomar

 

[Vogue]

Jo det har du absolut rätt i Det är motiverande. Samtidigt som ja känner mig lite stressad att ja hunnit bli 32 För det kan ju ta tid att bli gravid och ja känner mig lite stressad över åldersklockan

Men 6 månader av resten av livet är inte så mycket!
Är själv 27 och skall plugga i 3,5 år innan det är dags för barn och blir lite stressad då sambon är 32 och "klar", men jag tänker att det är inte så himla mycket i jämförelse med resten av livet och utbildningen ger mig mer eller mindre total ekonomisk trygghet och det vill jag hellre kunna ge mina barn än att vara yngsta mamman!

Tänker detsamma för dig, en hälsosam mamma som orkar och är frisk är bättre och ger mer än att du är 6 månader äldre "än du kunnat vara"

 

[Tilma]

Okej. Känns nyttigt att veta att det finns fler än jag och att det faktiskt inte är omöjligt att bli gravid trots fetma. Upplever du att din kropp tagit stryk av graviditetskilona? Grattis till kommande bebis

Jag är fet, hade ett bmi på närmre 40 när jag blev gravid. Såklart absolut inte att rekomendera, ingen kropp mår ju bra av att vara fet. Dock har jag blivit bra bemött, BM förstår att jag fattar problemet så hon tjatar inte. Mina värden är bra, de var bra både innan grav och nu under grav och jag mår bra! Har knappt två månader kvar till BF. Dock ska jag på tillväxtultraljud imorrn eller tisdag för att barnet ev vuxit för dåligt, både KUB och RUL har sett bra ut så förhoppningsvis ingen fara och tjocka människor tror ja ofta får större barn (men har ingen källa). Men det kan vara mkt svårare att mäta magen när man är fet. Har gått upp runt 11 kg, men helst vill de att man max går upp 8-9 kg under hela grav om man är överviktig!

.

 

[lil-sis]

Min mamma var fet med både mig och min bror. Båda graviditeterna var okomplicerade och förlossningarna "normala".

 

[Fille]

Okej. Känns nyttigt att veta att det finns fler än jag och att det faktiskt inte är omöjligt att bli gravid trots fetma. Upplever du att din kropp tagit stryk av graviditetskilona? Grattis till kommande bebis

.

Inte alls tagit stryk. Än i alla fall! Har lite foglossning men trodde jag skulle ha mkt mer pga övervikten. Sägs att det ska bli svårare att bli gravid när man är tjock, för oss tog det sig på andra försöket! Tack dock får jag inte föda på närmsta sjukhus eftersom jag räknas som högriskpatient..!

 

[Atiksa]

Jag är gravid i vecka 38 och har enligt bmi fetma. När jag blev gravid vägde jag 95 eller 97 kg på 170 cm. Jag har gått upp en hel del i vikt under graviditeten ~18 kg tror jag. Mina värden har hela tiden varit mycket bra. Eftersom det är svårare för barnmorskan att mäta livmoderns tillväxt vid stor övervikt så ska jag göra tillväxtultraljud kommande vecka. Det finns en risk att bebis är större än normalt.
Huruvida övervikten kommer vara en nackdel vid förlossningen kan jag inte svara på än

 

[Tora]

Nej det är sant. Men jag är en ängslig själ som googlar symtom mm. Har alltid gjort det. Ful ovana
Tror alltid det värsta osv. Jag känner mig tryggare när du skriver att dom håller ju faktiskt koll på en Att man får lösa problemen eftersom Det låter som att du har haft en BM utan fördomar

Jag har haft typ minst 10 olika BM och ingen sagt något. Ingen på förlossningen har heller sagt något.
Sen kan man ju ha otur. Korkade människor finns ju överallt.

Ingen har någonsin påpekat att det skulle vara svårt att mäta eller se något pga min övervikt.
Gjort några glukosbelastningar mer än vanligt men det är nog också allt.

 

[Tilma]

Inte alls tagit stryk. Än i alla fall! Har lite foglossning men trodde jag skulle ha mkt mer pga övervikten. Sägs att det ska bli svårare att bli gravid när man är tjock, för oss tog det sig på andra försöket! Tack dock får jag inte föda på närmsta sjukhus eftersom jag räknas som högriskpatient..!

När du skriver andra försöket menar du andra sextillfället då eller andra cykeln eller vad man ska säga? Okej är det specialistsjukhus som gäller då?

 

[Tilma]

Jag har haft typ minst 10 olika BM och ingen sagt något. Ingen på förlossningen har heller sagt något.
Sen kan man ju ha otur. Korkade människor finns ju överallt.

Ingen har någonsin påpekat att det skulle vara svårt att mäta eller se något pga min övervikt.
Gjort några glukosbelastningar mer än vanligt men det är nog också allt.

Ja man kan ju tycka att vårdpersonal förutom ren faktakunskap bör ha en hel del empati, och kunnighet inom psykologi i samband med bemötande av människor. Vet flera som sprungit panikslagna och gråtande från vår lokala VC. Dom har blivit kränkta och skrämda.

 

[Fille]

Andra cykeln/ägglossningstillfället eller vad man nu kallar det! Njae jag får föda i örebro på sjukhuset där istället för det "lilla" i karlskoga. Bättre beredskap i örebro i och med att jag räknas som högriskpatient!

 

[SiZo]

Om du verkligen inte kan gå ner i vikt så är det dags att se över medicineringen. Det är inte helt ovanligt att det inte räcker med bara Levaxin utan många behöver tillägg av Liothyronin med, vissa behöver naturligt sköldkörtelhormon med.

Och det är otroligt vanligt att man är undermedicinerad när man har hypotyreos. Så den biten är helt klart värd att kolla upp. Är du fel medicinerad så kan det ju bli svårare att bli gravid med, så det finns ju verkligen ingen anledning att vänta med att dubbelkolla den biten.

Många läkare tror nämligen att det är samma referens för en som medicinerar för hypotyreos som när man ställer diagnos. Det är det inte. TSH så ligga långt ner i referens, runt 1 och många mår bäst på 0,0X tillomed. Viktigt att tänka på!

 

[Tilma]

Om du verkligen inte kan gå ner i vikt så är det dags att se över medicineringen. Det är inte helt ovanligt att det inte räcker med bara Levaxin utan många behöver tillägg av Liothyronin med, vissa behöver naturligt sköldkörtelhormon med.

Och det är otroligt vanligt att man är undermedicinerad när man har hypotyreos. Så den biten är helt klart värd att kolla upp. Är du fel medicinerad så kan det ju bli svårare att bli gravid med, så det finns ju verkligen ingen anledning att vänta med att dubbelkolla den biten.

Många läkare tror nämligen att det är samma referens för en som medicinerar för hypotyreos som när man ställer diagnos. Det är det inte. TSH så ligga långt ner i referens, runt 1 och många mår bäst på 0,0X tillomed. Viktigt att tänka på!

Värdena är bra på pappret men inte i verkligheten. Jag har för ca ett år sedan frågat om Lio men blivit nekad. Man orkar inte till slut. Har hållt på med detta tragglet i flera år så har glömt av hur det är att känna mig pigg. Har lärt mig leva med det. Jag har dock haft funderingar på att byta läkare som jag vet där de kan va enklare att få Lio. Men Jag har för mig ja läst att Lio inte är så bra att äta i samband med graviditet?

 

[SiZo]

Värdena är bra på pappret men inte i verkligheten. Jag har för ca ett år sedan frågat om Lio men blivit nekad. Man orkar inte till slut. Har hållt på med detta tragglet i flera år så har glömt av hur det är att känna mig pigg. Har lärt mig leva med det. Jag har dock haft funderingar på att byta läkare som jag vet där de kan va enklare att få Lio. Men Jag har för mig ja läst att Lio inte är så bra att äta i samband med graviditet?

Man vet inte hur det ligger till med Lio och graviditet, därför rekommenderar man att avstå. Man är rädd att det inte ska gå igenom moderkakan, eftersom man inte har forskat på det. Men det är ju bevisat redan att T3 som har omvandlats från levaxin inte alltid går igenom blodhjärnbarriären, så det känns inte speciellt bra heller.
Men frågar du mig så skulle jag säga att mår inte modern bra så lär ju knappast bebisen må 100% heller?

Du gör givetvis som du vill, men rätt medicinerad ska det inte vara svårare att gå ner i vikt med hypotyreos än för en frisk människa.

 

[Ava22]

Jag hade bmi 34 när jag blev gravid, 175 cm lång. Jag gick upp ca 2 kg under graviditet. Fick aldrig höra ngt från BM mer än att jag skulle försöka att inte gå upp så mycket, det löste min kropp självt. Aldrig speciellt hungrig och aldrig sötsugen Alla värden perfekta, födde dock 5 veckor för tidigt, men vad det beror på, fick jag aldrig veta.

 

[KattenKorven]

Jag hade BMI 31 och vägde tresiffrigt när jag blev gravid. Min MVC hade som standard att alla med BMI över 30 fick göra en glukosbelastning, men det gjorde jag så gärna och det var den enda specialgrejen jag behövde genomgå. Hade toppenvärden på blodsocker, järn och blodtryck hela graviditeten och födde en synnerligen frisk och precis normalstor dotter 15 dagar över tiden (blev igångsatt). Gick upp 20 kilo totalt, varav mycket vätska på slutet, och hade gått ner alltihop utan ansträngning ett par månader efter förlossningen.