Gravid och extremt förlossningsrädd och sprut/nål-rädd

[Extremtsprutradd]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

 

[Balahé]

Men du, ring till mödravården och prata med dem. Det finns garanterat hjälp att få. Nålfobi och rädsla för smärta är ju inte helt ovanligt. Om du börjar jobba på det du nu har du ju världens motivationshöjare - att kunna klara att föda barn. Bara att slå en signal så fort som möjligt för att komma igång med terapin Lycka till!

 

[Ray]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

Nu är jag inte så spruträdd men tanken på epidural fick mig att kallsvettas. Men den smärtan som man får vid förlossningen gjorde mig väldigt välvilligt inställd till epidural... Minns inte om det ens kändes?? Du ser ju hur som helst inget!
Men minns att det var såååååå mycket bättre
Jag gjorde snitt och den känslan att någon skulle skära i mig medan jag var vaken tyckte jag var riktigt jobbig. Men det gick på nåt vis det oxå även om det var det värsta jag gjort så var det ju det bästa som kom ut och då blev ju focus mer på barnet än på mig! Det är svårt att tänka på barnet mitt i allt det jobbiga men när barnet är verklighet så blir allt annat som ett töcken och jag tycker det är svårt att alls komma ihåg hur det kändes.

 

[Pontevecchio]

Jag är i v 38 och har svår nålfobi. Gick i kbt för den som tonåring och jag rekommenderar attdu försöker få sån nu. Den gör inte att rädslan försvinner men jag har ett verktyg och tillvägagångssätt om spruta behövs.

Jag ringde Bm och förklarade och fick en kalasbra BM. All vård är frivillig men då jag låg i riskzon för tex sköldkörteln var blodprov nödvändigt i v 13 och för att motivera mig inför det fick jag ett tidigt UL.

Under graviditeten har jag behövt kolla blodsocker genom stick i fingret ett par ggr om dagen, 3 dgr/veckan under et par v. Det kan även finnas andra, inte svåra men nödvändiga situationer där sprutor behövs.

Nu nära förlossningen har jag fått besöka förlossningen och träffa en läkare och skriva journal om min rädsla. Min uppfattning är att de tar det på allvar och respekterar min rädsla. Men kräv det, om nån försöker vifta bort det så byt.

 

[Tora]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

Lustgas brukar vara effektivt för många. Kan med fördel användas även när man eventuellt syr efter förlossningen.

Sen behöver man inte få en infart per automatik.

Ring och prata med din BM. Ditt problem är vanligt och det finns hjälp att få, både för knopp och kropp.

 

[Pontevecchio]

Ang förlossning är alla sprutor valfria. Jag har sagt blankt nej till ryggbedövning så blir det akut kejsarsnitt söver de mig direkt. Det kräver dock en infart isåfall.

 

[_saga_]

Bara ett litet inlägg om förlossning och nålar:
Jag sa att dom inte skulle sätta en infart, vilket inte heller gjordes, jag blev inte stucken eller sydd nånstans efter / under förlossningen!
Jag tror det är bra att prata om detta med någon som kan hjälpa dig innan förlossningen, varje förlossning är så olika och ibland behövs medicin och hjälp - andra ingenting alls: har gjort en av varje.
Men ta upp det tidigt så du hinner prata och få hjälp så fort det går. Önskar dig all lycka till

 

[Amha]

Jag födde barn igår. Tog mig igenom hela resan på andning, TENS och (kanske lite för mycket) lustgas. Det var förjävligt på slutet men så är det. Det gick, trots att jag är ganska smärtkänslig. Det går över efter en stund helt enkelt. De satte en infart på mig dock, det är väl en del av deras rutiner tror jag men den kan inte vara några svårigheter att förhandla bort.

 

[Pontevecchio]

Det är olika på olika bb om dt är rutin eller ej med infart men som sagt, det är bara att säga nej. Jag har tex valt bort värkstimulerande enl Danderydsmodellen för att slippa infart.

 

[Magoulias]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

Du behöver ju inte ha Eda, finns ju lustgas tex som för övrigt inte tar bort smärtan utan gör att man blir i ens egna värld, typ på fyllan.

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

Jag är spruträdd men hade inga problem med Eda, man var så borta då ändå att man inte hann reflektera över det. Lustgas gjorde mig yrslig, inget annat. Bedövning i underlivet hjälpte inte heller. Jag genomgick vag fl i april och ska få barn igen i vår typ maj och då kräver jag snitt.

 

[Mabuse]

Bara ett litet inlägg om förlossning och nålar:
Jag sa att dom inte skulle sätta en infart, vilket inte heller gjordes, jag blev inte stucken eller sydd nånstans efter / under förlossningen!
Jag tror det är bra att prata om detta med någon som kan hjälpa dig innan förlossningen, varje förlossning är så olika och ibland behövs medicin och hjälp - andra ingenting alls: har gjort en av varje.
Men ta upp det tidigt så du hinner prata och få hjälp så fort det går. Önskar dig all lycka till

Jag tror man ska vara beredd på att få en infart. När jag har varit inlagd och det funnits minsta risk för operation, så har infart varit ett icke-förhandlingsbart måste. Är man väldigt spruträdd är en infart rätt jobbig, så jag skulle verkligen rekommendera att man trubbar av rädslan med kbt eller många stick innan.

TS, vad gäller ryggbedövning så är det väldigt odramatiskt - du ser aldrig sprutan, eftersom man får den i ryggen liggandes på sidan, och du känner knappt nånting heller, eftersom man får en lokalbedövning innan. Dessutom får man ryggbedövning först i ett läge när man har så grönjävla ont att man gladeligen gör nästan vadsomhelst, bara man slipper smärtan. Har man tillräckligt ont, så finns det en massa saker man aldrig skulle vilja göra i vanliga fall, som helt plötsligt känns väldigt rimliga och helt ok. Man kan ju alltid säga nej till ryggbedövning, dessutom, om man även i skarpt läge inte får mer ont än att man hellre är utan.

 

[fia-lisa]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

Jag är spruträdd och undviker i möjligaste mån allt som har med sprutor att göra. Har lätt för att svimma när jag tar blodprov och får alltid ligga ner. Tycker att de kontakter jag haft under mina graviditeter har varit väldigt förstående och tillmötesgående när jag förklarat. Och även om jag gråtit vid blodproven har det ändå gått bra om den som tar inte stressar utan väntar in rätt läge. För mig har längtan och önskan efter barnet gjort att det varit värt den ångest och pina som sprutorna innebär.

Hade när jag väntade sonen bestämt att jag ABSOLUT INTE ville ha ryggmärgsbedövning. Väl på förlossning och med värkar som ändå inte gjorde att jag öppnade mig beslutade vi ändå att jag skulle få ryggmärgsbedövning. Och faktum är att just då var jag inte det minsta rädd och vad jag minns kändes det heller inte speciellt mycket. Vad jag däremot kommer ihåg är att det var en gudomlig känsla när EDAn började verka och idag minns jag just ryggmärgsbedövningen som det bästa beslutet på hela förlossningen. Är återigen gravid och hoppas att slippa ryggmärgsbedövning nästa gång, men är inte lika tvärsäker på att jag inte ska ha denna gången som första.

 

[glittra]

Jag är väldigt stick-och spruträdd. Lämnade ett rör blod igår och kunde inte titta på behållarna med nålar, kallsvettades, mådde illa och tårarna rann. Fick lägga mig ner när de stack och klarade mig från att svimma, men blev yr.

Under graviditeten är det vanligast med stick i fingret. Jag tycker att det är lika jobbigt innan, men det går ju över fortare och på så sätt lättare.

Jag har inte någon generell förlossningsrädsla, utan var innan mest orolig för specifika situationer bland annat relaterat till nålar. Hade med info om detta i mitt förlossningsberättelse, bland annat om Embla-salva innan infart. Just infarten tycker jag är extra otäck, men vill inte vara utan av säkerhetsskäl. Fick eda under förlossningen, men det tycker jag inte alls var lika jobbigt och som @fia-lisa skrev sååå skönt när den började verka.

Ta upp rädslan med din bm vid inskrivningen så kommer du att få hjälp.

Jag upplever inte att min rädsla blivit mindre efter graviditeten (vilket många påstod att den skulle bli), men jag kunde hantera den bra.

 

[malacogott]

Har precis testat positivt på grav-test och paniken infinner sig. Jag vill verkligen ha barn men är nästan beredd att göra abort då jag är så extremt rädd för sprutor och nålar och för förlossning som sådan.

Är såpass rädd för sprutor att jag undvikit de hela mitt liv i möjligaste mån och ALLTID svimmar för minsta spruta/blodprov. Bara tanken på att någon ska sticka in nål för bedövning i min ryggrad eller en permanent infart på handen gör mig kallsvettig. Som jag förstått så sker epidural/spinalbedövning både vid kejsarsnitt och vid vanlig förlossning.
Visst kan man föda vanligt utan bedövning men tanken på den smärtan ger mig också panik :S Samt risken att man spricker och ovanpå det att man behöver sys där nere och är vaken under tiden

Finns det något sätt att smärtlindra effektivt som inte involverar att man sticker en i ryggen?
Hur ser "stickandet" ut om man blir helt sövd vid kejsarsnitt?

Någon som varit lika extremt rädd för sprutor och smärta som klarat att få barn?

(Om någon mot förmodan listar ut vem jag är så är detta, både fobin och resultatet på grav-test något jag önskar hålla hemligt och hoppas det respekteras)

man kan sövas utan infart-genom att andas in narkos.

 

[ako]

Jag födde barn igår. Tog mig igenom hela resan på andning, TENS och (kanske lite för mycket) lustgas. Det var förjävligt på slutet men så är det. Det gick, trots att jag är ganska smärtkänslig. Det går över efter en stund helt enkelt. De satte en infart på mig dock, det är väl en del av deras rutiner tror jag men den kan inte vara några svårigheter att förhandla bort.

Grattis! Hoppas ni alla mår bra!!

 

[Smulu]

När jag födde barn nu i april så kom jag in öppen 8 cm fick ctg band och sedan lustgas när jag väl låg i förlossningssalen. Inga sprutor eller nålar behövdes.
Smärtan var hanterlig, lustgasen hjälpte verkligen mig att slappna av.
Det är viktigt du känner förtroende för barnmorskan och annan personal.

 

[Kilauea]

En tanke från min sida, hur känner du inför nålar om du har fått tex emla-kräm först? Det bedöver ju totalt? Kan en tanke, även om förlossningen är långt borta nu, vara att du pratar med förlossningen i god tid och köper emla-kräm eller plåster och sätter på handen (eller armveck, det är här jag menar att du pratar med förlossningen innan så du vet var de vill sätta en ev infart) innan ni åker in?

Det går att komma ifrån nålfobi. Jag har själv varit tvungen att lära mig då jag många veckor i sträck fick antingen medicin i blodet eller lämnade blodprov, ibland flera gånger per vecka under en period. Annars finns ju som andra säger kbt tex.

 

[jerseyko]

Jag har inte hunnit med att få en enda spruta under mina 3 förlossningar, har inte heller spruckit någonting så det har inte funnits något behov av att sy.
Det finns flera metoder för att lindra smärtan under förlossningsarbetet. Och efteråt brukar man ha fullt upp med annat att man helt glömmer bort vad personalen i rummet håller på med

Jag har inte ens fixat att någon rört vid mig när jag haft det som intensivast. Och gått in så i mig själv att jag, fast jag ansträngt mig, inte ens hört vad barnmorskan sagt åt mig!

Berätta att du är rädd, jag tror faktiskt att alla är det, mer eller mindre. Ingen förlossning är ju den andra lik, och de är inget man kan öva på innan. Jag tycker inte ens man kunde träna på profylaxandningen innan, jag blev bara yr och illamående. Men under värkarbetet gav det ett stort lugn och ledde bort mycket av smärtan.

Och smärtan, det är ju inte smärta som att slå sig hårt eller kanske bränna sig. Förlossningssmärta är en helt egen typ av smärta som du inte kan jämföra med någonting annat (säger inte att de är värre, för jag tycker smärtan att tatuera mig är jobbigare än förlossningssmärta)

 

[Pontevecchio]

Mja alla kan inte komma ifrån fobin.
Jag har lärt mig att gå runt den men det är betydligt större än "grät lite och kändes obehagligt". Det är fullskalig dödsångest både innan och under.

Att bli gravid var otroligt ångestfyllt och de första 12v var jag jätteglad lver bebis och panikslagen inför inskrivningen.

Ts, vill du prata mer så skicka pm

 

[em-pirre]

Ni som är rädd för just infart, varför? Alltså jag är genuint intresserad nu. Varför är det värre än t.ex. ett blodprov? Eller är det en såndär oförklarlig rädsla som inte har någon logik?

Jag har alltid funderat på detta, men aldrig vågat fråna. Hoppas att ingen tar illa upp nu!