Gravid å löjligt lycklig?

[Cilla]

Är ni det?
Flickvännen till en av killens kompisar är gravid i v 28 och har sedan start varit såååå lycklig!!!! och älskat livet mer än allt annat! och älskat sin sambo och sin ofödda och inte alls varit sen med att låta alla i hennes omgivning veta det!

jag är verkligen inte gravidlycklig.
tycker det är jobbigt att inte ha fått sova en hel natt på 4 månader och gruvar mig för att inte få vila ut på ordentligt på evigheter!
förstår inte alls henns ständiga glädjerus...
livet rullar ju på ändå, med jobb, räkningar, vänner och förhållande!

visst kan ja se fram emot att få bli mamma, det ska bli jättekul, men några väldigt mammakänslor har jag inte! när jag ser mig i spegeln irriterar det mig att jag inte får banta bort magen och fettet på ryggen, vilket jag hade påbörjat innan jag blev gravid. nu bantar jag inte och har inga planer på att göra det heller.

många säger att mammalyckan kommer när bäbisen landar på magen efter förlossningen, men ärligt talat..... jag har såååå svårt att tro att det komemr att hända mig!
min syster fick barn för en vecka sen, jag har följt henne nära hela hennes graviditet och blev lite förvånad när jag inte kände något speciellt när han var född. INGENTING!!! visst var han jättesöt och fin på alla sätt och vis, men jag trodde nog att jag skulle få större känslor för honom än var jag kände. inte heller nu känner jag något speciellt för honom.

Jag tycker det känns konstigt att mina arbetskamrater småretar (på ett snällt och bra sätt) om min graviditet och kan inte förstå att det är mig dom menar!?

är ni lyckliga?
eller lever ni bara era liv som innan?
kan det vara en åldersfråga? hon är 21, jag är 28.....

 

[Magini]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Nu är ju jag inte gravid längre men jag har ju varit..

Jag va inte dunderlycklig över min graviditet trots att jag hade en oförskämt bra graviditet.. Jag va som vanligt men att jag fick lite bättre självförtroende för jag tyckte att min mage va så fin! Självklart längtade jag tills bäbisen va född men såhär i efterhand så tror jag inte att jag riktigt fattade hur stor förändringen skulle bli..
Jag har oxå hört talas om tjejer som är UNDERBART lyckliga och allt är bara tipp topp men av alla mina vänner som är eller har varit gavida så är merparten som vanligt eller mer "trötta på skiten"!

Jag blev heller inte störtförälskad i min son från första sekund när han låg där på min mage. Jag tyckte mest han va rätt ful.. MEN det går över och när man lärt känna sitt barn så kommer oxå känslorna!!

Syrrans unge däremot va det kärlek vid fösta ögonblicket när jag såg henne och är fortfarande även om hon har fått hoppa ner ett steg på listan eftersom sonen har tagit favoitplatsen..

 

[vindvissla]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Hehe nar jag forsoker framkalla kanslan av att fa upp Sam pa magen tanker jag..... öh! öh som i vart kom den har ifran

Jag forsokte tanka pa hur jag var med djuren innan. Oftast tar det ett bra tag innan jag faster mig vid djur, kanske ett ar eller sa. Jag forsokte lange ge bort Bexie som valp, hon var hittehund. Nu alskar jag henne hogt och hon skulle lamna ett stort hal i mitt hjarta om nagot hande henne.
Sam var det lite likadant med, forsta aret var mest "ta hand om" trots att jag tyckte om honom. Men det var inte den dar granslosa karleken. Nu daremot, nar han ar en riktig liten person och jag har lart kanna honom, alskar jag honom sadar pa riktigt langt in i hjartat!

jag tror vi fungerar olika helt enkelt, for en del gar det pa en sekund, for andra tar det laaang tid!

 

[Gnarpis]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Nej, jag är inte gravidlycklig! Jag har mått väldigt dåligt psykiskt nästan hela tiden, kanske inte varje dag dock. Det verkar höra ihop med hur trött jag är och att jag vantrivs på jobbet (men nu är det bara 3 arbetsdagar kvar)
Jag undrar hela tiden om det kommer vara värt det (alla säger ju det, jag litar på dom)

 

[Calazirya]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jag var lycklig egentligen, men min stora oro över att något skulle vara fel tärde på mig och åt upp mig bit för bit.

På slutet var jag så trött på att vara orolig..

Men jag kände kärlek ifrån allra första stunden Ella lades upp på mitt bröst.
I andra fall har jag svårt att knyta an till nya händelser och nya människor, men i detta fall var det raka motsattsen.

 

[paradiset]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Svaret är oftast så enkelt som hormoner...med första sonen var jag neutral. Med andra sonen deprimerad och med tjejen lika lycklig som du beksriver! Har inget med könen att göra. Hade mest ont av foglossning med tjejen men var lyckligast av alla ggr ändå.

 

[Brandgul]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jag gick mest och log inombords. Jag älskade det lilla pyret i min mage från det att jag kissade på stickan.

Jag kände inte någon jättekärlek välla upp inom mig när han landade på min magen. Men nu är jag så stolt över honom och älskar honom så mycket att jag nästan gråter bara jag tänker på det.

Det är olika för alla. Men förhoppningsvis kommer alla dit till slut att man älskar sitt barn!!!!

 

[voltis]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jag är inte så väldans långt gången (v 18) men kan nog klassa mig som gravidlycklig .
Mest med tanke på att jag mått så himla bra ända sen starten! Varit lite trött och extra hungrig, men jag har inte mått illa, har fortsatt som vanligt med jobb, häst och motion. Ute och promenerar nästan dagligen och mår prima! Eller rättare sagt, mår som jag alltid mått, som vanligt liksom.

Nu kan väl detta kanske ändra på sig senare när man blir mer tung och klumpig, men som det känns nu så kommer det bli toppen sen med

 

[Nisse]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jag vill bara spy på de som är jättelyckliga och pratar om hur allting är bra hela tiden.
Värst är det i väntrummet på mvc, man stänger av öronen efter ett tag.

 

[Calazirya]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Och dom som är lyckliga vill bara spy på dom som klagar..

Nej skämt åsido, alla reagerar olika i en graviditet och så är det.

Varför måste man spy galla över den "andra" sidan?

 

[Cilla]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jag gick mest och log inombords. Jag älskade det lilla pyret i min mage från det att jag kissade på stickan.

precis så kände jag med min första graviditet. det sunda förnuftet sa mig dock att det inte var dags den gången och jag valde att avbryta den graviditeten. detta orsakade STOR tumbulens i mitt privatliv och känsloliv och jag blev sjukskriven i 6 veckor och mådde skit!!!!!

jag var så säker på att jag skulle känna samma sak den här gång. jag längtade jättemycket innan det tog sig, och blev såklart jätteglad när de var två streck, men samhörigheten och känslan till min ofödda lyser med sin frånvaro. sista veckan börjar jag dock glädja mig lite mer, men inte alls på långa vägar så starkt som första graviditeten!!!!!!

kan det vara kroppens sätt att försvara mig från känslomässig krasch, ifall något (gud förbjude) skulle hända??? illafall vill jag tro att det är så, just för att intala mig själv att jag inte är helt känslokall......

klart jag unnar alla som är lyckliga att vara lycklig, men håll det för er själva och era närmaste, tills någon frågar om hur ni mår. jag blir iallafall inte lyckligare av att höra att min pojkväns kompis flickvän är SUPERHAPPY 24/7!!!!! jag har inte en gång frågat henne om hennes graviditet, det räcker med att jag loggar in facebook, så vet jag ALLT om vad hon har gjort, känt och tänkt sista dygnet..... *suck*
hon ligger förresten sjukhus nu och den lilla hotar att komma ut, men jag orkar inte ens bry mig om det, vilket får mig att känna mig som en ännu värre människa. helt ärligt (å jag skäms över detta) så går mer tanken såhär: jaha, där fick du för att du var så jävla lycklig hela tiden.... hemskt, eller hur????!!!!

näe......
min mage börjar synas nu och det gör mig lite mer happy, nu kanske jag inte bara ser tjock ut snart.

 

[Nisse]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Nej, men jag är inte den som sitter och klagar högljutt heller.
Och jag har inte klagat på min graviditet.
Men man blir trött på folk som tjatar om att det är sååå fantastiskt, hela tiden och inte kan prata om något annat.
Men självklart ska man få vara lycklig över sin graviditet.

Visst jag tycker att det är helt underbart att vara gravid och jag är glad över det, men jag vill inte prata om det så mycket. Är i sjätte månaden och har inte ens berättat för mina syskon, snacka om att det blir överraskning sen .

 

[jerseyko]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Var 21 år när jag väntade första barnet, var lycklig som tusan och älskade min stora mage. Pappan var väl mest livrädd
När jag fick upp honom på bröstet kände jag ingenting. Inte alls de där man alltid ser på tv med föräldrar som störtbölar av lycka.
Istället satt jag sen vid datorn och kollade på mina magbilder och grät. Sen efter kanske någon vecka hade jag lärt känna bebisen utanför magen och då kom dom där känslorna. Blandat med skuldkänslor för jag inte visat någon direkt kärlek och lycka direkt vid förlossningen, gick ner en massa i vikt, sluta väga mig när jag vägde 43 kg och sov 2-3 timmar varje natt (bebisen sov ca 20-22, åt, sov till 1 och åt lite till och sov sen 8 timmar)


Nu är jag 23, kommer precis ha fyllt 24 när nästa barn kommer, och jag är verkligen sådär aslycklig och berätta för alla direkt efter vi testat positivt! Känner verkligen hur det strålar om mig och vill att tiden ska gå fortare så bebis kommer ut. Jag längtar nog 1000 ggr mer efter att få träffa lillebror/lillasyster.

 

[Freyja_bus]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

kl

Jag var jättelycklig under min graviditet, och kände samhörighet med min dotter i magen väldigt tidigt. Visst var det piss att må illa och spy dygnet runt i nio veckor, och visst var jag riktigt trött på det hela i slutet, men i det stora hela var jag väldigt lycklig och förväntansfull.

Känslan när My kom upp på mitt bröst går inte att beskriva i ord, och jag kan nästan börja gråta bara jag ska berätta om det! Jag kände direkt att jag bara tokälskade den där lilla mjuka, varma ungen som lite lätt grymtande sökte sig till mitt bröst, och alla de känslor som jag nu hyser för henne är totalt överväldigande och går inte alls att förklara. Jag blir alldeles varm och nästan gråtfärdig bara av att tänka på henne, helt fantastiskt!

//Julia

 

[Lamborghini]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jag var väl lite smålycklig men inte sådär obeskrivligt happy. Kändes mer mysigt och man var glad, sen i slutet tyckte jag nog mest att det var jobbigt!

Sen Elias föddes har jag sovit mer än nånsin så det kanske blir samma för dig? Sov mycket mindre och sämre som gravid. Sova på rygg o mage igen är guld!

Jag lessnade också på att inte få göra nåt åt kroppen när man var gravid, var inte överviktig men har bara en viktnojja

Du kan inte föreställa dig känslorna du kommer få för din lilla plutt, om inte direkt - så efter ett tag

Ställ inte in dig på "såhär kommer/bör det att kännas"-trams... Alla är olika!

 

[Calazirya]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Nej men varför kan inte andra få agera utåt med sin glädje/lycka över att vara gravid om det är så dom känner?

Du har ju gjort ett val i att inte prata eller berätta om din graviditet för så många och det är ditt val, andra har valt att "berätta" för hela världen och det är deras val

 

[Isis]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jag kan säga att jag har mått så himla bra när jag varit gravid med båda barnen. Hade två riktigt tuffa graviditeter men inom mig kände jag en sån stor lycka och jag har aldrig känt mig så fin som när jag var gravid.
Längtar till nästa graviditet

 

[Nisse]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Ja det är klart att de har rätt att göra det valet, de får väl skrika ut sin glädje eller tatuera in "gravid och lycklig" i pannan om de så vill.
Och de tycker säkert att jag och många andra är konstiga som inte visar vår lycka lika mycket.

Men jag och många andra har väl rätt att bli trött på dem när det blir lite väl tjatigt?

Mina förra inlägg var inte menat att låta elakt eller så...

 

[Calazirya]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Det var inte specifikt åt någon grupp, mer ett allmänt:

" alla reagerar olika, men reaktionerna är helt normala oavsett "

Dvs jag tycker inte alls att det är konstigt att man är lite mer "tillbakadragen" i sin graviditet och jag tycker inte att lyckliga människor som pratar non stop om graviditeten är konstiga heller

Du får väl vara hur trött på dom som du behagar, det var inte min poäng heller

 

[Nisse]

Sv: Gravid å löjligt lycklig?

Jo jag förstår det.
Menade inte att låta sur på något vis heller, har blivit så snarstucken på sistonde... Hormoner som åker bergochdalbana du vet...