Länk?Ja, det kan man undra. Igår eftermiddag sändes en debatt mellan en sportjournalist på Dalarnas Tidningar och Ridsports webbredaktör. Det var en sorglig uppvisning i okunskap och inkompetens hos sportjournalisten som överhuvudtaget inte alls var påläst om det han kläckte ur sig. Jag beundrade webbredaktören att hon hela tiden lyckades hålla sig lugn och saklig.
Apropå okunskap om ridsport kan jag för övrigt nämna när tävlingssektionen i min förra klubb letade sponsorer till sin regionala dressyrtävling med klasser upp till MsvB. De gick glada i hågen bl.a. till den lokala ICA-handlaren där de snopna fick svaret "nej tack, vi sponsrar bara idrottsevenemang"...
kn:
Förresten, är det bara jag som tycker att det är en intressant aspekt att det tar 30 år att träna och kämpa för att bli så bra att man kan ligga ofta på topp inom ridsporten. Träna, öva, bli bättre i 30 år. Medan inom vissa andra sporter är man född med mycket mer av talangen tex snabbhet, man kan bli bäst i världen när man är 23 och är slut när man är 28.
Alltså jag vill inte racka ned på de sporterna, alla sporter är olika, men det borde räknas in som något speciellt och som ett stort skicklighetsmoment att det tar så lång tid att bli bra att man kan tävla som äldre. Det är negativt-kräver kanske inte lika mycket av kroppens reserver, men positivt, uppenbarligen kräver det mycket av koordination och erfarenhet. Medan sporter som man blir bra på snabbt, kräver mycket av kroppen men kanske inte lika mycket teknik och erfarenhet. (I fighting kan man också hänga kvar upp i 40 årsåldern just genom erfarenhet och skicklighet.)