Grannarnas barnbarn...

[BuenoBull]

Säkert femhundrasjuttielfte granntråden, men men.
Är så less på mina grannar så jag håller på och spyr. Egentligen visste jag knappt att de fanns först förra våren, vi bor i ett 9-våningshus så håller inte så noga koll på alla. Hursomhelst var jag på väg in genom porten efter att ha varit på promenad med hunden. Plötsligt börjar grannen ovanför att gorma och gasta om att 'Nu får det vara nog, du får få tyst på den där jävla hunden, ANNARS!! Han står och skäller, dagarna i ända! Och ert jävla festande varenda jävla helg!!' Ja, jag överdriver inte när han svor så illa. Jag bad honom komma ner och prata vid min dörr istället för att skämma ut mig för hela gården. Det tyckte han inte han skulle utan ville jag honom nåt så kunde jag minsann komma upp till honom. Det gjorde jag också efter att jag lämnat hunden hemma.
Då var tonen som helt förbytt. Jag skulle få komma in och fika vilket jag också gjorde och berättade att jag kände mig falskt anklagad. Grannarna fick väl också nog bevis om att hunden inte skällde eftersom jag lämnade honom ensam hemma under besöket. Jag förklarade även att jag var gravid så vi hade inga fester. De var jättetrevliga under timmen jag satt där, förvånande med tanke på hur gubben lät innan. De berättade lite om sin livshistoria, gubben hade blivit sjuk och använder permobil. Skulle jag någonsin bli störd av ljud så är det han som åker omkring däruppe. Första tanken var att det är konstigt att det är okej att vissa grannar får låta men inte andra, men han är ju faktiskt sjuk så vad ska han göra, jag kan inte klaga på en permobil. Senare berättade han att han hade jordens högtalare som han brukade "dunka" på riktigt bra musik i. Andra tanken, återigen är det ok för vissa grannar att störa? Men tänkte inte mer på det utan tyckte att vi var överens.
Någon vecka senare kom deras barnbarn. Och det var dunkande där uppifrån från sex på morgonen till 12 på nätterna! Jag höll på att bli tokig, jag hade svårt att sova som det var ändå när jag var höggravid. Men jag höll minen och de åkte hem 3-4 veckor senare.

Nu är barnbarnen här igen och jag kan inte hjälpa att jag blir skitförbannad för det är samma sak den här gången, det låter som de hoppar jämfota i golvet där uppe dagarna i ända. Kanske möjligtvis med avbrott för mat. Sen späs det nog på lite för att de där grannarna låter mer än de vill tro vad det verkar. Det dammsugs och städas vid fem på morgonen, deras skjutfönster på balkongen dundrar när de åker upp vid samma tid, deras mattor piskas/vädras på balkongen vilket gör att vi får in damm på vår balkong där vi hänger tvätt.

Jag känner att jag vill gå upp och göra dem uppmärksamma på att det faktiskt låter rätt bra ifrån dem också, men vill absolut inte göra mig osams med någon. Hur mycket ska man tåla från sina grannar? Jag vill ju inte heller riskera att de blir sura och sen kommer anmäla mig för minsta lilla heller, vi har ju barn nu som också kommer växa upp och förmodligen låta en del, om hon inte redan gör det. Jag menar klart man måste tåla ljud från sina grannar, men stamp i golvet jämt?! Jag hade säkert inte reagerat som jag gör nu om det inte varit för att de var så otrevliga från första början. Jag ville nog mest skriva av mig för jag känner mig inte alls lika irriterad längre

Hur hade ni gjort? Vad hade ni sagt till grannarna?

 

[Gnist]

De gånger mina grannar stört, antingen de snett nedanför som dunkat musik så att rutorna skallrar nätterna igenom eller om det är de snett ovanför som springer upp och ner i trapphuset i klackskor nattetid så har jag helt sonika gått ner, knackat på och påtalat att det hörs väldigt mycket upp till mig och att de får dämpa ljudet eller i fall nr 2) öppnat dörren och påtalat att mitt sovrum ligger vägg i vägg med trapphuset och att det inte går att sova när de i grupp med klackskor springer upp och ner i trappen.

Jodå, det hörs som en elefanthjord när de gör så, så det stör och gör det svårt att sova..

Däremot har jag aldrig någonsin ringt hyresvärden och klagat på just ljud som stör. Klagat har jag gjort när någon annan slängt in tvätt i och kört igång båda maskinerna på min tvättid i tvättstugan. Förutom klagat till hyresvärden i fråga om tjutvättandet, så har jag stoppat maskinerna och tagit ut deras blöta tvätt och lagt i tvättstugans trådkorgar med en lapp om att boka egna tvättider

Tack och lov har jag nu egen maskin i lgh så jag slipper sånt

 

[stjarnhimmel]

Jag hade vänligt pratat med honom igen. Samtidigt tänkt att när vårt barn kommer så kommer det säkert också låta. Och det låter som det är riktigt illa bara när barnbarnen är på besök..?

 

[BuenoBull]

De gånger mina grannar stört, antingen de snett nedanför som dunkat musik så att rutorna skallrar nätterna igenom eller om det är de snett ovanför som springer upp och ner i trapphuset i klackskor nattetid så har jag helt sonika gått ner, knackat på och påtalat att det hörs väldigt mycket upp till mig och att de får dämpa ljudet eller i fall nr 2) öppnat dörren och påtalat att mitt sovrum ligger vägg i vägg med trapphuset och att det inte går att sova när de i grupp med klackskor springer upp och ner i trappen.

Jodå, det hörs som en elefanthjord när de gör så, så det stör och gör det svårt att sova..

Däremot har jag aldrig någonsin ringt hyresvärden och klagat på just ljud som stör. Klagat har jag gjort när någon annan slängt in tvätt i och kört igång båda maskinerna på min tvättid i tvättstugan. Förutom klagat till hyresvärden i fråga om tjutvättandet, så har jag stoppat maskinerna och tagit ut deras blöta tvätt och lagt i tvättstugans trådkorgar med en lapp om att boka egna tvättider

Tack och lov har jag nu egen maskin i lgh så jag slipper sånt

Nej, har absolut inte tänkt ringa hyresvärden, så småsint är jag inte Nu vet jag ju var ljudet kommer ifrån, det gör man inte alltid här. Haha, liknande situationer i tvättstugan har jag varit med om ett antal gånger, tack och lov har vi också egen maskin nu

 

[BuenoBull]

Jag hade vänligt pratat med honom igen. Samtidigt tänkt att när vårt barn kommer så kommer det säkert också låta. Och det låter som det är riktigt illa bara när barnbarnen är på besök..?

Japp, det är bara riktigt illa när barnbarnen är här. Det är så som du skriver som jag också tänker. Deras vardagliga liv "kan" jag ju inte störa mig på så värst men när ungarna är här är det som ett konstant röj dagarna i ända och det är en annan sak. Men ändå så känner jag mig lite småsint och kanske får acceptera att de faktiskt är barn. Som trots allt egentligen kan hoppa jämfota utomhus...

Tilläggas kan att barnen är ca 7 och 9 år gamla. Alltså stora nog att vara ute på gården själva och stora nog för att höras ganska bra.

 

[GotAsecret]

Erbjud dig att gå ut med barnen någonstans så de får "rasa av sig"? Låter ju som att de skulle kunna vara understimulerade, och då kanske grannarna faktiskt inte orkar eller vet vad de ska göra med dem? Speciellt om de själva inte är riktigt "krya".

 

[mandalaki]

Det låter lite som två saker:

* Du blir störd av barnbarnen. Det KAN du nog prata med dem men det är inte så lätt, det är svårt att hindra barns rörelsefrihet.

* Du är arg för att de klagat på dig och sedan själva stör. Det tror jag inte att du kan lösa med dem, det är nog bäst att du försöker svälja det, även om du är förbannad.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag hade nog försökt ha lite överseende så att när min bebis föds och kanske gråter en massa på nätterna så behöver man inte stångas med att man klagat på ungarna i deras lägenhet.

 

[Philosophia]

Jag hade ärligt talat inte gjort något - särskilt inte när det är så sällan. Barn låter och det är svårt att göra något åt det. Det går ju inte att jämföra med att t.ex. ha frekventa nattliga fester. Jag har grannar med barn som bor under mig och, visst, de stör ibland när jag sitter och jobbar (jobbar hemifrån). Grannarna över spelar ibland musik på dagtid väldigt högt och det kan jag också störas av. Deras högtalare verkar stå mot ett elementrör som svischar ner ljudvågorna i min lägenhet i form av något väldigt skumt och ljudligt resonansljud. Jag viftar rätt effektivt bort irritationen med att jag förmodligen också stör och att det är bra att ha ett "trumf" om de skulle få för sig att klaga på mig eller mina hundar.

 

[Malin_L]

Nu vet jag inte hur barnen bor i vanliga fall. Men min systers barn kommer och hälsar på oss då och då och de bor i hus i vanliga fall så de har lite svårt till och från att anpassa sig till livet i lägenhet.

Vi försöker påminna dem om att det bor fler runt omkring men det glöms lätt bort när de leker, det kanske är så för dina grannas barnbarn också.

 

[BuenoBull]

Erbjud dig att gå ut med barnen någonstans så de får "rasa av sig"? Låter ju som att de skulle kunna vara understimulerade, och då kanske grannarna faktiskt inte orkar eller vet vad de ska göra med dem? Speciellt om de själva inte är riktigt "krya".

Tycker också de verkar understimulerade men kan inte konstatera mer än att det är synd och rätt störande. Jag har helt enkelt inte tid, ork eller lust att ta hand om andras (obekanta) barn när jag vill lägga den tiden på min egen unge

 

[BuenoBull]

Det är sant som ni säger, jag ska nog låta bli att gå dit och gnälla. Särskilt som jag faktiskt inte vet hur mycket det låter från oss, även om jag har svårt att tänka mig att det är särskilt illa. Men som Philosophia skrev, det är väl bra att ha ett "trumfkort" till ett senare tillfälle

 

[Disen]

Nej, har absolut inte tänkt ringa hyresvärden, så småsint är jag inte Nu vet jag ju var ljudet kommer ifrån, det gör man inte alltid här. Haha, liknande situationer i tvättstugan har jag varit med om ett antal gånger, tack och lov har vi också egen maskin nu

Bidrar kanske inte med något, men vi har vår egen lilla tvättstugehäxa som är fruktansvärt nitisk med hur saker och ting sköts, så här har vi inga problem med just den saken (mest med hennes nitiska beteende ). Jag hade ett äldre par förut (nyblivna pensionärer) som grannar som blev helt tokiga på minsta lilla ljud. Dom flyttade strax efter att jag flyttade in med min hund. Dom tyckte inte om hundar, så pass illa att dom gjorde allt för att jag skulle vantrivas, men när det inte hjälpte så stack dom istället. Ett par veckor efter så började folket här leva upp! Plötsligt så hördes grannarna. Det kändes liksom som om alla var "befriade".

Bor man i flerfamiljshus så får man nog räkna med att det låter en del (självklart dock utanför föreningens uppsatta tider för "tystnad").

KL

Angående detta med trumfkort funderar jag på... Tror ni att det fungerar så? (<-- uppriktig fråga )

Om jag går till mig själv så skulle jag känna såhär: Om min granne skulle ha fest med hög musik kl 01.00 på natten och jag knackar på och ber dem dämpa sig och hen kontrar med "Men dina hundar skällde ju i 3h för några veckor sedan när dom var själva" så hade jag 1) blivit bedrövad över att jag inte fått vetskap om detta i samband med att det skedde (eftersom jag inte har någon chans att åtgärda något jag inte har vetskap om) eller 2) eventuellt trott att dom hittade på för att komma undan med sitt egna beteende.

Liknande situation har faktiskt hänt IRL, så ja, jag kan säga att jag vet hur jag reagerar.

 

[Mia_R]

Bidrar kanske inte med något, men vi har vår egen lilla tvättstugehäxa som är fruktansvärt nitisk med hur saker och ting sköts, så här har vi inga problem med just den saken (mest med hennes nitiska beteende ). Jag hade ett äldre par förut (nyblivna pensionärer) som grannar som blev helt tokiga på minsta lilla ljud. Dom flyttade strax efter att jag flyttade in med min hund. Dom tyckte inte om hundar, så pass illa att dom gjorde allt för att jag skulle vantrivas, men när det inte hjälpte så stack dom istället. Ett par veckor efter så började folket här leva upp! Plötsligt så hördes grannarna. Det kändes liksom som om alla var "befriade".

Bor man i flerfamiljshus så får man nog räkna med att det låter en del (självklart dock utanför föreningens uppsatta tider för "tystnad").

KL

Angående detta med trumfkort funderar jag på... Tror ni att det fungerar så? (<-- uppriktig fråga )

Om jag går till mig själv så skulle jag känna såhär: Om min granne skulle ha fest med hög musik kl 01.00 på natten och jag knackar på och ber dem dämpa sig och hen kontrar med "Men dina hundar skällde ju i 3h för några veckor sedan när dom var själva" så hade jag 1) blivit bedrövad över att jag inte fått vetskap om detta i samband med att det skedde (eftersom jag inte har någon chans att åtgärda något jag inte har vetskap om) eller 2) eventuellt trott att dom hittade på för att komma undan med sitt egna beteende.

Liknande situation har faktiskt hänt IRL, så ja, jag kan säga att jag vet hur jag reagerar.

Jag tror det funkar som så att om man vet med sig själv att man troligen stör grannarna med hundskall/barnskrik emellanåt så är man tolerantare själv när det gäller ljud från grannen. Om de däremot skulle klaga så kan man alltid slänga fram kortet och yrka på att de själva får se till att de eller ev besökare inte stör i fortsättningen.

Nu tycker jag iofs att man får skilja på ljud man inte kan göra så mycket åt, som en ledsen bebis man försöker trösta och högljuda ungar som springer omkring och klampar i golvet, skriker och slår i väggar.

 

[BuenoBull]

Jag tror det funkar som så att om man vet med sig själv att man troligen stör grannarna med hundskall/barnskrik emellanåt så är man tolerantare själv när det gäller ljud från grannen. Om de däremot skulle klaga så kan man alltid slänga fram kortet och yrka på att de själva får se till att de eller ev besökare inte stör i fortsättningen.

Nu tycker jag iofs att man får skilja på ljud man inte kan göra så mycket åt, som en ledsen bebis man försöker trösta och högljuda ungar som springer omkring och klampar i golvet, skriker och slår i väggar.

Det är det sista stycket du skrev som jag känner lite också. Nu är vår dotter 10 mån och de flesta höga ljud hon gör, som möjligtvis kan störa grannar, är när hon är ledsen och gråter. Men det försöker man ju såklart trösta. Något glädjetjut kommer det också men man kan inte begära något från en bebis tycker jag. En 7-åring tycker jag borde lärt sig att man springer och skriker utomhus. Om det nu inte är så att barnen kanske bor i hus och inte behövt lära sig att vara sansade.

 

[Disen]

Jag tror det funkar som så att om man vet med sig själv att man troligen stör grannarna med hundskall/barnskrik emellanåt så är man tolerantare själv när det gäller ljud från grannen. Om de däremot skulle klaga så kan man alltid slänga fram kortet och yrka på att de själva får se till att de eller ev besökare inte stör i fortsättningen.

Nu tycker jag iofs att man får skilja på ljud man inte kan göra så mycket åt, som en ledsen bebis man försöker trösta och högljuda ungar som springer omkring och klampar i golvet, skriker och slår i väggar.

Absolut, OM man vet det så självklart. Hade mina hundar skällt i tid och otid så hade jag inte brytt mig om (endast exempel -->) att grannen precis över dammsuger otroligt högljutt kl 06.30 på morgonen, eller en annan granne spelar hög musik kl 01.00.

Sista stycket håller jag med om. Mor min hade då aldrig problem med att få oss tysta när vi var mindre, iaf inte när vi var 7 år och uppåt. Men hon kanske är någon slags superkvinna

MEN, om det nu är så att grannarna verkligen inte förstår (av någon outgrundlig anledning) att barnen väsnas så mycket så hade iaf jag i deras situation om någon kom senare och sa att "men ni då, xxx ditt och datt" blivit irriterad för att personerna har stört sig på en sak men inte meddelat mig så att jag fått en chans att åtgärda.

 

[Oldie]

Jag hade ringt störningsjouren (antar det finns en sån i ett 9 våningshus -det är väl inte det enda hyresvärden äger?)