Grannar

[Petruska]

Hemma i stan: hälsar och småpratar lite vänligt om vi ses i hissen eller så. Smidigt samarbete om något strular med tvättstugan eller sopsorteringsrummet.

På landet: vinkar när vi möts. Jag har hängt där i hela mitt liv och inte lärt känna någon. Extremt distanserat och jag känner mig som ett ufo. Jag vet inte om de andra umgås med varandra eller inte. Något möte om året i vägföreningen är allt. Inget villaområde, utan en by där jag har en av de äldre gårdarna (ärvd).

 

[sjoberga]

Vi har ju inga grannar - 1km till närmaste hus (också det enskilt). Sedan finns det ju fler om man ökar upp radien till 5-6 km. Men visst känner vi till de allra flesta i bygden, hälsar och pratar med om man stöter på varandra. Träffar dem på föräldramöten och annat med skola och sånt. Vissa har vi närmare samarbete med i företaget. Andra, som tur är ett fåtal, hälsar jag på ändå trots att jag vet att de hatar oss (vuxna människor som gillrar fällor i skogen o sånt för hästarna, man kan ju tro att det är deras mark, men nepp, det är det inte). Ännu svårare att låta bli att hälsa glatt då

Men några nära vänner? Nej, det har vi inte i grannskapet.

 

[Lillgrådis]

Jag tycker verkligen jättemycket om mina grannar, tre av granngårdarna är mindre hästgårdar så vi har ju mycket gemensamt redan där. Några hyr in sig på min ridbana, ibland fikar vi och bara sitter och pratar en stund och händer det något så känns det tryggt att de som är hemma mer håller ett öga också på mina hagar när mina hästar är ute. På andra hållet har jag några villor, en med snälla pensionärer som gärna pratar trädgård och som bjuder in på kaffe ibland, en med min bilmekaniker som har verkstaden ett par kilometer bort. Alla finns inom 150-400 meters avstånd.

För några år sedan brukade vi ha byafest på den ena av hästgårdarna mitt emot, då var det kanske 70-80 pers mellan 0 och 90 år så det var ju från ett lite större upptagningsområde. Nu har den legat nere några år men kommer säkert att tas upp igen. De senaste åren har vi firat midsommar på en av de andra hästgårdarna. I morgon ska jag till den tredje hästgårdsgrannen på lite mat och umgänge. Och på lördag ska jag ha sommarfest, som också hästgårdsgrannarna är inbjudna till. Det är precis lagom umgänge, ingen som tränger sig på men ändå roligt att man känner varandra och ses då och då, oftare så här års i semestertider och på vintrarna blir det mest att man hejar på varandra. En bra och mysig bygemenskap som helhet, utan några konstiga eller besvärliga typer. Kunde inte önskat mig bättre.

 

[Madick]

Fick just höra att "det gamla" området, det som byggdes först här, har bra grannsämja, så som jag är van vid. Det är tydligen här på "nya" området som folk är knepiga. Undrar hur det kommer sig att det blir så.

 

[Mammas]

Bor i flerfamiljshus, hejar på grannarna när vi möts. Vissa har jag bytt lite fler ord med, men de flesta är mest bara på hej-nivå. Har en närmare bekant i en grannport, och en kompis pappa bor i en annan grannport, vi pratar såklart när vi träffar på varann. Där är det mer att vi hjälps åt att vattna blommor om det skulle behövas.

Jag växte upp i en by där majoriteten var släkt med varann, där pratade man ju mer med alla när man sågs, men fortfarande inte alla man gick förbi och tog en fika hos direkt. Fortfarande samma sak när jag är hos mina föräldrar.

 

[zassoo]

Jag bor i hus i vad som väl nästan kan kallas en liten by, gårdarna/husen ligger på rad längs vägen under en ca 1 km lång sträcka. Har i stort sett ingen kontakt alls med grannarna. Det beror förmodligen dels på att jag är lite socialt obekväm i detta fall och dels på att i stort sett alla grannar är ungefär tre gånger så gamla som min sambo och jag och jag har svårt att tro att jag skulle få ut det minsta lilla av umgänge med dem (har inte bara med ålder att göra kan tilläggas). Flera hus i området ska säljas och jag hoppas på att det kommer lite nytt yngre folk som livar upp det hela.

 

[Gabbi]

Nuvarande granne i lägenheten mittemot är en bidragande orsak till att jag flyttar kan jag säga. jag har länge velat ha ett hus, men han har verkligen snabbat på det beslutet. Han är hemsk, tänk er stereotypen av någon som berusad står på en fotbollsläktare och vrålar; ÖÖÖÖÖÖÖHHH!
Så gör han, fast i sitt vardagsrum. Det ligger vägg i vägg med mitt sovrum.
Vi har talat med varandra exakt fyra gånger; dessa möten har bestått av upprörda tillsägelser från min sida och dumt stirrande från hans sida;

"Nu ger du fan i att sparka i väggarna i trapphuset, vad är det för fel på dig? Folk bor här! Håll tyst"
"Prata i telefon på balkongen kl 03.30? Vi SOVER här!!"
(inne i hans vardagsrum kl 04.00 midsommarnatten) "Hallå? Hallå, tysta så ni hör mig. Jag stänger dörren ut i trappen nu! Folk sover! Hallå, eran ytterdörr är öppen"
och slutligen, den klassiska slutklämmen;
"Nu får du faktiskt torka bort allt blod i trapphuset!"

 

[Madick]

Hu Gabbi, dax att flytta?

 

[Gabbi]

Ja, jag har ju köpt ett hus, beslutet påskyndades en del av denne herre.
Vad gäller huset så var faktiskt en av grannarna medskyldig till beslutet att det blev just det huset. Min gamla arbetskollega bor i samma by, och hänger med mamman i huset bredvid, och hon skvallrade om att vi funderade på att lägga ett bud. "Åh, ja, ja, det vore så roligt med nya grannar!" hade hon då svarat och jag kände att det kändes väldigt roligt att en yngre familj hoppades på nya grannar (oss.) Sedan när vi köpt det så såg de via vår gemensamma vän på facebook att vi hade fått det och var inne och hälsade oss välkomna!

 

[makarontanten]

Jag bor i ett hyreshus med 18 lägenheter och jag vet inte vad som räknas som grannar i det fallet, men de flesta är superbra i hela huset :-)
En granne umgås jag så gott som dagligen med ( om vi inte jobbar eller är bortresta/har annat för oss) och kallar vän.

Flera av dem har jag bjudit hem/vart hos på en kopp kaffe, öl eller fest. Eftersom jag bor på 1:a våningen och sitter rätt ofta på balkongen, så stannar alltid grannarna och tjatar en stund när de går förbi. De som inte gör det, så säger vi iallafall hej till varandra. Vi lånar grejer av varandra och erbjuder tvättstuga till varandra när vi är klara tidigare än tvättiden. I källaren har vi en liten hörna där vi kan lägga ner saker vi inte behöver där någon kan ta det om man vill ha ( typ gratis loppis).

Inser just nu att jag älskar mina grannar och har en bra relation till de flesta :-)

 

[Blueberry]

Vad har ni för relation till era grannar? Vi bor i ett villaområde på landet och de flesta verkar hålla sig på sin kant, vinkar väl när man åker förbi. Grannen två hus bort är den vi pratar mest med, han är alltid glad och pratsam men i övrigt är det knappt man får hej från de närmaste. Igår dök det upp flyttbilar till huset precis intill vårt. INGEN vet nånting. Huset har inte varit ute till försäljning och ingen vet var de ska ta vägen. Sthlm gissar vi eftersom flyttbilarna kom därifrån.

Är det vi som är skumma som inte får kontakt med folk eller har vi lyckats flytta till ett mystiskt område? Är det normalt att någon bara flyttar sådär? Jag tänkte att de närmaste grannarna skulle tycka det var trevligt att få veta om det kommer nya grannar, är huset sålt, ska hyras ut, stå tomt eller vad?

Vi har två grannar, båda är män och pensionärer.
Den ena är superhärlig, ibland när jag inte hittar min man sitter han på grannens altan och dricker öl
Den andra är något av en kuf, men helt harmlös. Vi hälsar och småpratar lite emellanåt bara.

 

[Sol]

Grannar är som folk i allmänhet, en del blir vi bekanta med andra inte. Jag ser ingen direkt anledning till varför man ska bli tjenis med varandra bara för att man bor nära varandra. I regel hamnar jag på "hej-stadiet" med grannarna, inte mer än så. Förra grannarna blev vi väldigt nära vänner med. Vi hade gemensamma intressen och fann tycke för varandra. Vi har en sådan där granne som ska bli kompis med allt och alla och helt ärligt är han den störigaste grannen vi har.

 

[Jane_Done]

Hemma i stan: hälsar och småpratar lite vänligt om vi ses i hissen eller så. Smidigt samarbete om något strular med tvättstugan eller sopsorteringsrummet.

På landet: vinkar när vi möts. Jag har hängt där i hela mitt liv och inte lärt känna någon. Extremt distanserat och jag känner mig som ett ufo. Jag vet inte om de andra umgås med varandra eller inte. Något möte om året i vägföreningen är allt. Inget villaområde, utan en by där jag har en av de äldre gårdarna (ärvd).

Jag funderar på om öppenheten och den sociala samvaron mellan grannar är beroende på om det är ett "uppväxt" område eller med nybyggaranda? Min känsla är att det kanske umgås, hjälps och festas mer i den senare? Något som kanske kommer av behovet att få hjälp med en krånglande pump, bygga en altan eller kattvaktande?

 

[lil-sis]

Vi har bara en granne som vi ser, vi bor längs med samma grusväg. Han var här rätt mycket förut och lade sig i allt men jag tror att han drabbades av en stroke eller något i våras för han var borta i flera veckor och nu ser man honom aldrig och det verkar som att hans söner har handikappanpassat huset. Han kör fortfarande bil men nu bara en gång om dagen, förut var det många...

 

[pajaztar]

Jag bor i en by på landet. Vet vilka de flesta permanentboende är och hälsar på dem men umgås inte med grannarna.

 

[Fraggel_Tess]

Våra närmsta grannar skyr vi som pesten, men tack och lov är de inte permanent boende här. Men i övrigt har vi god kontakt med de som bor lite längre bort alltså snackar vi en kilometer hit och dit.

 

[Snurrfian]

Vad har ni för relation till era grannar? Vi bor i ett villaområde på landet och de flesta verkar hålla sig på sin kant, vinkar väl när man åker förbi. Grannen två hus bort är den vi pratar mest med, han är alltid glad och pratsam men i övrigt är det knappt man får hej från de närmaste. Igår dök det upp flyttbilar till huset precis intill vårt. INGEN vet nånting. Huset har inte varit ute till försäljning och ingen vet var de ska ta vägen. Sthlm gissar vi eftersom flyttbilarna kom därifrån.

Är det vi som är skumma som inte får kontakt med folk eller har vi lyckats flytta till ett mystiskt område? Är det normalt att någon bara flyttar sådär? Jag tänkte att de närmaste grannarna skulle tycka det var trevligt att få veta om det kommer nya grannar, är huset sålt, ska hyras ut, stå tomt eller vad?

Den närmsta grannen pratar jag ofta med, vi fikar och äter ihop när det passar. Annars känner jag igen alla grannar, småpratar om vi träffas, vinkar alltid om de åker förbi. En granne får man se till att ha gott om tid om man träffar för hen kan prata i timtals om allt och inget och har svårt att förstå när man säger att man har bråttom... Vid sommarstugan så känner vi närmsta grannen rätt väl, vi småpratar lite då och då och vi får vatten av dem ibland när vi har tagit med för lite.
Vid mammas sommarstuga så är det en del nyinflyttade men de flesta är släkt eller barndomskamrater med mamma och sedan till mig och syrran så där har man fullt upp att hejja och prata.

 

[landsbygdsbo]

Vi har ju inga grannar - 1km till närmaste hus (också det enskilt). Sedan finns det ju fler om man ökar upp radien till 5-6 km. Men visst känner vi till de allra flesta i bygden, hälsar och pratar med om man stöter på varandra. Träffar dem på föräldramöten och annat med skola och sånt. Vissa har vi närmare samarbete med i företaget. Andra, som tur är ett fåtal, hälsar jag på ändå trots att jag vet att de hatar oss (vuxna människor som gillrar fällor i skogen o sånt för hästarna, man kan ju tro att det är deras mark, men nepp, det är det inte). Ännu svårare att låta bli att hälsa glatt då

Men några nära vänner? Nej, det har vi inte i grannskapet.

Om du vet att det är de som sätter ut fällor (Vet = bevis) så är det väl bara att anmäla dem, så är väl den saken ur världen....

 

[sjoberga]

Om du vet att det är de som sätter ut fällor (Vet = bevis) så är det väl bara att anmäla dem, så är väl den saken ur världen....

Ur världen? Du känner inte dessa människor. Det är mycket mer ur världen om man bara fortsätter att hälsa glatt och ignorerar barnsligheterna. Inte eskalerar nåt slags konflikt som bara en sida vill ha.

 

[Luff]

Det där är ju för märkligt. Hade för många år sedan hinder i MIN skog på en stig.
Det gick enkelt att gå precis bredvid också. Dom revs ner hela tiden.
Då satte jag upp en skylt. Ge fan i hindren //Skogsägare telnr XXXXX
Då fick dom vara ifred. Fick senare höra att en kvinnlig äldre granne som jag kände väl var den som rivit ner dom för hon förstod inte att det var mina hinder. Att fråga mig kanske hade varit en god idé eller?
Anledningen till att riva dom var att hon gick sin kvällsrunda där.