Gör alla eget rum till bebisen?

[Cilla89a]

Renoverar alla människor ett eget rum till barnet? Jag tänker, barnet är väl inte knappt ens i rummet överhuvudtaget? Jag tänker att det mest är där mamman/pappan är och sover i mamman/pappans sovrum..

Vi bor i ett ganska opraktiskt hus med bara ett sovrum på nedanvåningen och två sovrum på ovanvåningen, varav ovanvåningen står helt tom, jag och min sambo är verkligen aldrig där..
Det är mitt föräldrahem, där ovanvåningens sovrum användes till mig och min syster
tidigare, och vi var 14 resp 11 år när vi flyttade in.. Och det var ju liksom inga konstigheter då, men nu känns ovanvåningen ytterst opraktisk..

Grejen är den att vi nu ska ha barn i Juni, och jag tänker nog inte fixa om något rum på ovanvåningen till ett barnrum... Känns bara jobbigt och opraktiskt att ranta upp och ner där hela tiden
Känns smartare att avvara en bit av sovrummet på nedervåningen till sovhörna, kläd/leksaksförvaring. Och sen när barnet är stort nog göra ett barnrum, men lär ju ta tid innan hon går i trappan själv?

Känner inte heller att jag vill byta sovrum, då det är snedtak och svårt att möblera sovrummen på ovanvåningen snyggt..

 

[Jenka]

Nä från början behövs det inte. När sonen var 1 fixade jag iordning hans rum för att ha nån vettig leksaksförvaring. Nu fyller han två och sover fortfarande i vårt rum (men ska försöka flytta in honom i sitt innan syskonet kommer i vår).

Jag hade dock övervägt att även ni föräldrar flyttar upp när det är dags för eget rum men det kan ni ju ta beslut om längre fram.

 

[Ray]

Till vår nr 2 finns ett rum och där är inget fixat. Han sover hos oss och har en byrå med kläder ochnen låda med leksaker.
Första fick eget rum när hon var 2 och vi flyttade.
Så nej alla gör inte bebisrum. Helt valfritt!

 

[YaHilweh]

Dottern flyttade in i eget rum när hon var 6 månader, för att sambon snarkar så gräsligt och höll henne vaken. Vi bor på nedervåningen och hon i rummet bredvid oss. För oss hade det inte funkat att dela sovrum, men sedan samsov vi aldrig utan hon har från start sovit i egen säng.

Sedan nu när lillasyster kommer (inom 2v) så kommer de när hon är redo att flytta ut ur vårt rum. Då kommer dom få dela rum, tills storasyster är stor nog att flytta ned på nedervåningen.

Vi har snedvägg i vårt sovrum på övervåningen och det är väldigt trångt, rummet är inte riktigt anpassat för en 180 säng. Men det får funka, det är ju ingen annan som ska in i mitt sovrum utom familjen

 

[Roheryn]

Vår dotter sov i egen säng från början (samsov aldrig) och i eget rum från typ 5-6 mån ålder. Så det är nog väldigt olika hur man väljer att göra och vad som passar.

 

[supersonic]

Vi bodde i en tvåa när vi fick första barnet. Flyttade till större när hon var 9 månader men hon sov hos oss till 1,5 år. Då flyttade hon in i eget rum (vägg i vägg med vårt) för att sambon tyckte det kändes olustigt när vi hade sex och hon sov i sin säng. Barn nummer två sover inne hos oss ännu, han blir ett år på söndag, och han kommer nog sova minst ett halvår till där innan han flyttar in i storasysters rum.

 

[Kiwifrukt]

Jag har inga barn, men jag hade egen säng i föräldrarnas sovrum tills jag var ett och ett halvt. Vi bodde i lägenhet (på landet) med bara ett sovrum då, så något annat fanns inte att välja på. När vi flyttade till huset jag sen växte upp i fick jag eget rum ett par månader, delade sen med min lillebror tills jag var tio och han åtta. Jag minns ju inget annat än att jag först delade rum med honom (som blev jobbigt först ungefär där när han flyttade ut till eget rum) och skulle inte hetsa upp mig varken för att en eventuell bebis skulle bo i samma sovrum som föräldrarna eller att syskon i hyfsat samma ålder delar rum.

 

[superstar]

När dottern föddes fick hon inget eget rum, vi hade stort sovrum. Hon fick eget rum när hon var runt året kanske men jag minns inte hur mycket hon sov där, det var mest skönt att ha någonstans att ha hennes saker

I somras flyttade vi till nytt hus och här har vi tre sovrum uppe och två nere. Vi valde att sova uppe trots att de rummen är små och svårmöblerade och har istället fått ett ordentligt lekrum här nere, vilket är fantastiskt skönt och rekommenderas till alla Dottern är 2,5 år och sover fortfarande mestadels hos oss.

 

[Badger]

Renoverar alla människor ett eget rum till barnet? Jag tänker, barnet är väl inte knappt ens i rummet överhuvudtaget? Jag tänker att det mest är där mamman/pappan är och sover i mamman/pappans sovrum..

Vi bor i ett ganska opraktiskt hus med bara ett sovrum på nedanvåningen och två sovrum på ovanvåningen, varav ovanvåningen står helt tom, jag och min sambo är verkligen aldrig där..
Det är mitt föräldrahem, där ovanvåningens sovrum användes till mig och min syster
tidigare, och vi var 14 resp 11 år när vi flyttade in.. Och det var ju liksom inga konstigheter då, men nu känns ovanvåningen ytterst opraktisk..

Grejen är den att vi nu ska ha barn i Juni, och jag tänker nog inte fixa om något rum på ovanvåningen till ett barnrum... Känns bara jobbigt och opraktiskt att ranta upp och ner där hela tiden
Känns smartare att avvara en bit av sovrummet på nedervåningen till sovhörna, kläd/leksaksförvaring. Och sen när barnet är stort nog göra ett barnrum, men lär ju ta tid innan hon går i trappan själv?

Känner inte heller att jag vill byta sovrum, då det är snedtak och svårt att möblera sovrummen på ovanvåningen snyggt..

Neej? Vi hade inget rum över att inreda ens.
(Men vi avsatte en bit mitt i vardagsrummet med trevlig matta och babygym och leksaker, och en dagkorg (gammal tvättkorg som fick tyginredning och madrass) vid datorerna att ligga och sprattla i med mobil och kort att titta på osv.)

 

[Elisha]

Mina två barn har egna rum etc men dom är mest i vardagsrummet helt ärligt så nej de skulle nog inte behövas egna rum. Dom sover mest där..

 

[Rhinos]

Vi har inte heller barnrum till våra. Eller, vi hade ett till äldsta sonen i radhuset vi bodde i då, men det var inget rum som vi renoverade om till ett barnrum utan fungerade mest som förvaring. Han har alltid sovit tillsammans med oss (fyller 3 i april).

I nuvarande lägenhet så har vi ett litet skyffe som vi tänker oss att barnen ska sova i sedan, men det är inte heller något rum som vi gjort om till ett speciellt barnrum. Det fungerar mest som gästrum för tillfället. Leksaker finns i ett annat rum.

 

[Lazy Lady]

Vi har barnrum men han har inte flyttat dit ännu, planen är att göra iordning till hans 1årsdag i april. Men det behöver bytas ett fönster och tapetseras om, det är gjort till hans storasyster som tyvärr inte finns med oss och vi vill ha ett som är gjort till honom. Tanken är att han ska börja sova därinne i den vevan också, han har aldrig samsovit med oss på rutin utan bara när vi varit bortresta eller om han varit orolig av nån anledning.

 

[clusia]

Nej jag tycker inte de behöver ett eget rum på en gång. Vår dotter är snart 11 månader och sover med oss. Har en spjälsäng med borttagen sida ståendes mot vår säng men sover halva natten mellan oss.

Hon har ett eget rum men där står bara byråer med kläder och skötbord. Vi pratade om det häromdagen när vi kan tänkas börja låta henne sova i eget rum men var rätt överens om att det kommer dröja.

 

[Lingon]

Vi fixade ett eget rum till bebisen. Redan vid 3 månaders ålder sov hon hela nätter utan att vakna för mat. Vid 4 månader fick hon sov i sitt eget rum då vi upplevde att vi störde henne. Hon sov helt enkelt bättre i sitt eget rum. Om hon hade det jobbigt nån natt så fick hon sova på nån av oss men det var sällan. Hon var en rätt enkel bebis.

Men hon började ju inte vara i sitt eget rum och leka ensam förrän betydligt senare. Så ur den vinkeln behövdes det inte redan vid födseln.

Men jag hade inte velat ha hennes rum på ett annat våningsplan när hon var 3-4 år heller. Hon vaknade ju ändå ibland på nätterna och var ledsen, sjuk eller annat och då hade jag inte ha våra sovrum på olika våningar.

 

[FengurLaugar]

Vi gjorde iordning rum åt våra barn när de var runt halvåret och började få lite rutiner på läggning och kunde börja sova själva del av natten. Vi har alla sovrum på samma våning.

När äldsta dottern blev lite äldre gjorde vi iordning ett lekrum nere för vi ville inte ha dom lekandes själva på övervåningen när som var så små och det ville dom inte själva heller. Först i höstas när barnen var 5,5 år och 2,5 år flyttade vi upp alla leksaker så dom leker mest på sina rum/övervåningen. Fram tills dess var deras rum mest för att sova i.

 

[Monifa]

Vi har fixat eget rum till bebisen. Dock kommer han sova i vårat sovrum och i hans rum kommer det stå en gästsäng (där man vid behov kan gå o lägga sig om det av olika anledningar är dålig sovmiljö i ordinarie sovrum) och en byrå.

Men det behövs absolut inte.

 

[Lingon]

Vi har fixat eget rum till bebisen. Dock kommer han sova i vårat sovrum och i hans rum kommer det stå en gästsäng (där man vid behov kan gå o lägga sig om det av olika anledningar är dålig sovmiljö i ordinarie sovrum) och en byrå.

Men det behövs absolut inte.

Det kan ju också vara en bra idé att ha en säng i bebisens rum (om bebisen nu ska ha ett eget rum) som man kan sova med bebisen. Om det skulle behövas.

 

[Buck]

Renoverar alla människor ett eget rum till barnet? Jag tänker, barnet är väl inte knappt ens i rummet överhuvudtaget? Jag tänker att det mest är där mamman/pappan är och sover i mamman/pappans sovrum..

Vi bor i ett ganska opraktiskt hus med bara ett sovrum på nedanvåningen och två sovrum på ovanvåningen, varav ovanvåningen står helt tom, jag och min sambo är verkligen aldrig där..
Det är mitt föräldrahem, där ovanvåningens sovrum användes till mig och min syster
tidigare, och vi var 14 resp 11 år när vi flyttade in.. Och det var ju liksom inga konstigheter då, men nu känns ovanvåningen ytterst opraktisk..

Grejen är den att vi nu ska ha barn i Juni, och jag tänker nog inte fixa om något rum på ovanvåningen till ett barnrum... Känns bara jobbigt och opraktiskt att ranta upp och ner där hela tiden
Känns smartare att avvara en bit av sovrummet på nedervåningen till sovhörna, kläd/leksaksförvaring. Och sen när barnet är stort nog göra ett barnrum, men lär ju ta tid innan hon går i trappan själv?

Känner inte heller att jag vill byta sovrum, då det är snedtak och svårt att möblera sovrummen på ovanvåningen snyggt..

Är det inte smidigast att när barnet ska börja sova själv, också flytta upp ert sovrum och då ha nära till barnet? (Ramlade ner för trappan x antal gånger när jag var liten och skulle till föräldrarna så av den anledningen är det aningens säkrare med ett rum bredvid barnets , i alla fall så man hör när de klättrar över grinden ).
Sen kan ni ju helt enkelt flytta ner när barnet är stort och tryggt nog att sova själv där uppe.

 

[Omega]

Vi försökte göra i ordning ett eget rum åt sonen innan han föddes, mest för att jag så gärna ville pyssla med det, inte för att vi på något sätt hade en tanke på att han skulle spendera så mycket tid där. Det gick väl sådär, tapeterna beställdes men kom aldrig upp (de har fortfarande inte kommit upp..), men vi gjorde i ordning en spjälsäng och la in lite leksaker som vi fått där. Samt det viktigaste, la alla hans kläder i garderoberna i det rummet. Vi märkte också upp alla hyllor i garderoberna med olika storlekar så att man skulle veta varifrån man kunde ta kläder (vi fick ärva jättemycket kläder i storlek 50-68 redan innan sonen föddes, så vi behövde förvara det någonstans).
Nu till jul fick sonen en himla massa prylar i present, det var skönt att ha någonstans att lägga undan dem tills att de går att använda (fick mycket som han än är för liten för att använda/leka med).

Sonen sover dock fortfarande i samma rum som oss, och om dagarna är vi mest i vardagsrummet, så något eget rum behövs ju absolut inte tycker jag, men om man som vi har flera rum över och man tycker att det är roligt att fixa i ordning så kan man ju göra det.

 

[Monifa]

Det kan ju också vara en bra idé att ha en säng i bebisens rum (om bebisen nu ska ha ett eget rum) som man kan sova med bebisen. Om det skulle behövas.

Vad menar du?