Jag är en av dom som tagit mig över Dalälven för ett bättre liv i södern. Jag har skaffat barn med en söderlänning, slutat gå i folkdräkt, jag har utplånat mitt hemmål, tycker fiskmåsar är vackrare än Orrar och talar nu med dialekt från västkusten. Det har varit en tuff resa med att anpassa mig men det gick. Men ibland längtar jag efter riktigt tunnbröd bakat på potatis men jag förstår ju att det går ju inte för sig att äta sånt otyg här i Västra Götaland. När jag reser hem över älven pratar jag mål med mina vänner men annars är jag väldigt noga med att bara prata på riktigt med min son. Han kan inget dalmål alls. Jag har gjort mitt bästa med att lära honom seder här ifrån som hummerfiske, dörja makrill mm. Tyvärr verkar han ha fått mycket av mitt påbrå då han visat stort intresse för tveksamma aktiviteter som skidåkning, skog (vill gå med i scouterna
) och alla typer av snöaktiviterer och vinter. Gör mitt bästa för att tysta ner det så han inte ska bli mobbad för sitt ursprung i skolan.
Men kan jag anpassa mig så kan alla.
Ps. Om någon anar vem jag är snälla röj inte min identitet.