Bewildered
Trådstartare
Flyttade utomlands for nagra manader sedan o beslutade redan innan flytten att lata min hund stanna i Sverige av flera anledningar.. o han har ett helt Underbart hem dar, pa gard, manniskor som alskar honom o myser o leker o grejjar med honom.. Dom ar verkligen anglar och jag ar saaa glad att han fick ett hem hos dom - for ett battre hem hos battre manniskor hade jag Aldrig kunnat hitta!
..men...
Jag saknar honom sa jag grater som en liten unge! Bara jag tanker pa honom sa borjar tararna rinna o nu sitter jag har alldeles tarogd o pylig - IGEN! Jag saknar min kille som forstod hela meningar, som hjalpte till att stada, som ar tokig i att jaga lov o alskar nar forsta snon kommer. Jag saknar hans faniga orangea oginbryn som aker upp o ner som om nagon hade fast tradar i dom. Saknar hans evinnerliga lekande med petflaskor... Jag saknar att ha nagon att trana med, att promenixa med, jag saknar till o med att diska hundmatskalen! Alla faniga miner o alla knasigheter han lyckades med, att han Alltid, alltid kunde locka vem som helst till skratt.
Jag saknar Baltazar nagot otroligt... men sa ar han ocksa det Enda jag verkligen saknar. Och det kanns hemskt att sakna honom som jag gor, han har det otroligt fint dar han ar och jag vill Absolut inte ta det ifran honom! Och hundar har vi har, en hel dros med jakt och boskapshundar... men dom fyller lixom inte det dar tomrummet. Dom ar underbara och jag tycker sa mycket om dom allihopa, men det ar helt enkelt inte samma sak. De ar ljusar ifran varandra.
Vi har beslutat att vi ska skaffa en schafer at mig sa snart tillfalle ges... vi har hittat vilka uppfodare vi vill kopa ifran. Men det blir nagon gang i framtiden... o just nu forsoker jag "komma over" lille batzo. Jag tanker Aldrig, ALDRIG mer ge upp en hund. Jag kommer nog alltid tanka pa honom som min, han var och ar ju min forsta bebis. Min bastaste polare... fraga mig inte vad jag vill med traden, bara prata ur mig lite tror jag...
..men...
Jag saknar honom sa jag grater som en liten unge! Bara jag tanker pa honom sa borjar tararna rinna o nu sitter jag har alldeles tarogd o pylig - IGEN! Jag saknar min kille som forstod hela meningar, som hjalpte till att stada, som ar tokig i att jaga lov o alskar nar forsta snon kommer. Jag saknar hans faniga orangea oginbryn som aker upp o ner som om nagon hade fast tradar i dom. Saknar hans evinnerliga lekande med petflaskor... Jag saknar att ha nagon att trana med, att promenixa med, jag saknar till o med att diska hundmatskalen! Alla faniga miner o alla knasigheter han lyckades med, att han Alltid, alltid kunde locka vem som helst till skratt.
Jag saknar Baltazar nagot otroligt... men sa ar han ocksa det Enda jag verkligen saknar. Och det kanns hemskt att sakna honom som jag gor, han har det otroligt fint dar han ar och jag vill Absolut inte ta det ifran honom! Och hundar har vi har, en hel dros med jakt och boskapshundar... men dom fyller lixom inte det dar tomrummet. Dom ar underbara och jag tycker sa mycket om dom allihopa, men det ar helt enkelt inte samma sak. De ar ljusar ifran varandra.
Vi har beslutat att vi ska skaffa en schafer at mig sa snart tillfalle ges... vi har hittat vilka uppfodare vi vill kopa ifran. Men det blir nagon gang i framtiden... o just nu forsoker jag "komma over" lille batzo. Jag tanker Aldrig, ALDRIG mer ge upp en hund. Jag kommer nog alltid tanka pa honom som min, han var och ar ju min forsta bebis. Min bastaste polare... fraga mig inte vad jag vill med traden, bara prata ur mig lite tror jag...
