Glada hundar viftar på svansen?

[Linda_A]

Boxersvansar rör sig...en del. Innan Winter har vi haft tur och inte råkat ut för piskor, men trots att hans inte är för smal egentligen så är den extra lång och blir riktigt snärtig mot slutet.

 

[athena_arabians]

Broholmerns svans är som en stenhård pisk som sveps fram och tillbaka, precis i lagom höjd för små barns huvudhöjd...

Ungarna lär sig ducka snabbt?

 

[Nattfjäril]

Broholmerns svans är som en stenhård pisk som sveps fram och tillbaka, precis i lagom höjd för små barns huvudhöjd...

Gud jag påmindes just om mina kusiners barndomshund. En strävhårig vorsteh vars svans lämnade blåmärken

 

[Bapelsin]

Nora viftar inte heller på svansen särskilt ofta. Hon viftar mer med hela sig när hon blir glad

 

[Dobby]

Förra corgin viftade nästan aldrig på svansen medan den vi har nu viftar väldigt mycket och intensivt.

 

[Sofie.S]

Ungarna lär sig ducka snabbt?

Ducka eller vända sig om är överlevnadsstrategin

 

[Petronilla]

Här står svansen rakt upp mest hela tiden och kan vifta om det är ett väldigt gott godis eller om hon är glad

 

[Migo]

Lite olika på olika individer, men jag tänker nog att en glad hund svänger på kroppen och då svänger svansen också. Om bara svansen viftar men ryggen är stilla så tänker jag sällan "oj så glad", det brukar snarare vara undran, bedjande eller tom hot.

Med det sagt så kunde Sonic vara så glad att han slog sig själv i huvudet med svansen. Han var en STOR och ganska lång hund...

 

[tuaphua]

I corona-isolering hinner man få de mest udda tankar....

Min papillon har en vldigt lång och yvig svans. Är han glad, alert eller uppspelt bärs den över ryggen. Men flanerar han mest omkring, eller hittar något intressant spår ute i terrängen så släpar den efter. Vilket resulterar i att svansen är smutsig för det mesta.

Jag har också insett att han inte viftar på svansen!
Är han glad så flamsar han omkring med buren svans. Men svansen är stilla. Han har liksom bara två lägen. Uppfälld eller nedfälld svans.

Är det så på fler hundraser? att de inte viftar på svansen?

Jag växte upp med spetskorsningar och hade sedan flattar under väldigt många år. Efter det landade det en schäferkorsning hos mig. Alla har haft glada viftande svansar.

Alla mina pappisar har viftat på svansen. De kan både göra så där att hela bakdelen åker från sida till sida till såna små snabba vift beroende på situation/känsla. De har kunnat snabbvifta både stående med svansen över ryggen och tex om de ligger och ”slagit den” mot underlaget.
Tror alla mina kompisar och bekantas pappisar viftat normalt.

 

[LaMagia]

Mopsarna vickar på knorren när de är glada (eller vickar på hela bakdelen om de är riktigt glada). Mina chowtikar vickar också på svansen när de är glada (svansen ligger ju uppe på ryggen). medan chowhanen, som har en svans som han inte bär lika tajt på ryggen mer eller mindre gör helikoptern med svansen när han blir riktigt glad.

 

[Sel]

Lite olika på olika individer, men jag tänker nog att en glad hund svänger på kroppen och då svänger svansen också. Om bara svansen viftar men ryggen är stilla så tänker jag sällan "oj så glad", det brukar snarare vara undran, bedjande eller tom hot.

Med det sagt så kunde Sonic vara så glad att han slog sig själv i huvudet med svansen. Han var en STOR och ganska lång hund...

Och lite *kl
Shiban vickar absolut enskilt på svansen utan att svänga med rumpan trots att hon är glad, men hon kompletterar som sagt med andra uttryck också. Hennes ansikte är väldigt talande.
Andra hundar upplever henne ofta som rätt intimiderande om hon inte uppenbart fjäskar eller flirtar dock, och jag kan absolut se varför.

 

[Red_Chili]

Nora viftar inte heller på svansen särskilt ofta. Hon viftar mer med hela sig när hon blir glad

Haha, påminner mig om en mini bullterrier jag mötte. När den var glad så var den jätteglad och hela kroppen flög runt, när den några sekunder senare blev tjurig (för att matte ville åt "fel" håll) så blev den väldigt tjurig. SÅ tydlig och rolig liten hund

 

[Nattfjäril]

Jag insåg precis att när barnen kliver upp på morgonen då viftar Pepper på svansen som en "riktig" hund, inget litet vickande här utan 100% storviftande

Det är enda tillfället jag ser honom göra så.

 

[Dentaku]

Ena hunden viftar på svansen ”normalt” t ex när han hälsar på någon och när han vet säkert att något bra väntar. När han är allmänt nöjd med tillvaron, som när han får trava fram på en skogsväg eller stå i solen och spana ut över trädgården, kan svansen svaja lite avslappnat fram och tillbaka. Är han riktigt upprymt lycklig blir det världens fånigaste propellersvans.

Andra hunden kan man tydligt se att hon viftar på svansen när hon är engagerad, t ex när hon bjuder upp till lek eller när hon hittar föremål i ett spår. När hon är glad tillhör hon skaran ”viftar-böjer-knorvar-hela-kroppen”, gärna kombinerat med känguruhopp och tacklingar, så exakt vad svansen gör är svårt att avgöra.

Båda viftar på svansen i sömnen.

 

[Dentaku]

Haha, påminner mig om en mini bullterrier jag mötte. När den var glad så var den jätteglad och hela kroppen flög runt, när den några sekunder senare blev tjurig (för att matte ville åt "fel" håll) så blev den väldigt tjurig. SÅ tydlig och rolig liten hund

Jag vill verkligen inte ha en bullterrier, oavsett storlek, av flera skäl(hälsoproblem, helt fel typ av hund för mig, risken för att få näsan krossad osv). Men jag skulle jättegärna vilja att någon jag känner hade en bulle, jag är extremt svag för deras charm.

 

[Soso]

Min schäfer viftar eller propellrar som en galning, hon kan vifta omkull sig själv! Räcker med att man tittar på henne snällt och hon går sönder. Vi. Är väldigt uttrycksfull. Lägger tillbaka öronen och sänker huvudet. Men hon viftar också när hon skäller och är utfall, det känns ju inte som att det borde vara en positiv känsla? När hon hälsar på andra hundar viftar hon dock med ganska låg svans. Vid kamplek eller apport viftar hon inte men vi tafattlekar och annat bus så viftar hon.

 

[Enya]

Tänkte faktiskt att jag saknade dobermanns trummande med svansen i golvet. Tittade jag på dem så hördes det alltid. Man såg och hörde att de var glada, de viftade med kropp och svans och gjorde snirklar och allt med sin svans. En dobermannsvans är en piska!

Huskyn viftar inte alls på svansen lika mycket. Man ser att han är glad och nöjd, viftar när jag kommer hem och så är det bra med det liksom. Men han visar glädje ändå. Han är lite seriös och sval i sitt sätt, vill inte visa att matte är viktig samtidigt som han ändå tycker att matte är ofantligt viktig. När vi är ute bär han antingen svansen högt, nästan rakt upp (aldrig i en skruv över ryggen som jag sett en del huskys göra) eller när han är trött bär han den mer avslappnat hängande och svängande från sida till sida i takt med att han går. Han uttrycker ju mycket med ögon, öron och ljud utöver resten av kroppen och svansföringen, så vad han tycker och tänker om allt som händer i vårt gemensamma liv går inte obemärkt förbi!

 

[Iamia]

Tror det är högst individuellt. Min tant har aldrig varit en svansviftare, men visar ändå tydligt när hon är extra glad. (Hon viftar på sin höjd ett par gånger lite halvslött med svansen om hon letar efter något kul tex en boll som hamnat i nån buske eller så.)
Den yngre hunden av samma ras viftar ALLTID på svansen. När han är glad, men även i andra situationer.

 

[Åsa A]

Beauceronerna viftar mycket på svansen, framför allt Indigo, det räcker med att man möter hans blick så kommer det några svepanden med svansen. Ligger han ner och man pratar lite lugnt med honom så slår bara svanstippen. Är han uppspelt och extra glad är svansen hög och svajar rejält. Han är en glad hund och svansen hänger med i hans sinnesstämning, ständigt. Gammelhunden Sigge viftar inte så mycket längre men så är kroppen överlag tröttare, inte så konstigt kanske med tanke på att han fyllt 14 år. Han har dock aldrig varit fullt så mycket för att svansvifta som Indigo, det kan nog tänkas höra ihop med att han har en lite mer försiktig personlighet jämfört med Indigo som tror att hela livet och världen finns till för honom.

Dunit, whippeten, viftar förvånansvärt mycket på svansen - jag trodde inte vinthundar var så mycket för det men kanske är whippet lite annorlunda mot övriga vintisar? Han viftar massor på svansen när han träffar folk, kända som okända, samma sak med vänligt inställda hundar, då skuttar han ner i lekställning, viftar intensivt på svansen och "joddlar". Han viftar också mycket på svansen när man leker med honom eller om han leker själv med någon leksak. Men det är stor skillnad på hur mycket han viftar "i vardagslag" - pratar man med honom så kommunicerar han mycket med huvud, öron och ögon, men det är inte så att svansen börjar slå bara man tittar på honom eller säger något till honom - stor skillnad mot beauceronerna.

 

[em-pirre]

Beauceronerna viftar mycket på svansen, framför allt Indigo, det räcker med att man möter hans blick så kommer det några svepanden med svansen. Ligger han ner och man pratar lite lugnt med honom så slår bara svanstippen. Är han uppspelt och extra glad är svansen hög och svajar rejält. Han är en glad hund och svansen hänger med i hans sinnesstämning, ständigt. Gammelhunden Sigge viftar inte så mycket längre men så är kroppen överlag tröttare, inte så konstigt kanske med tanke på att han fyllt 14 år. Han har dock aldrig varit fullt så mycket för att svansvifta som Indigo, det kan nog tänkas höra ihop med att han har en lite mer försiktig personlighet jämfört med Indigo som tror att hela livet och världen finns till för honom.

Dunit, whippeten, viftar förvånansvärt mycket på svansen - jag trodde inte vinthundar var så mycket för det men kanske är whippet lite annorlunda mot övriga vintisar? Han viftar massor på svansen när han träffar folk, kända som okända, samma sak med vänligt inställda hundar, då skuttar han ner i lekställning, viftar intensivt på svansen och "joddlar". Han viftar också mycket på svansen när man leker med honom eller om han leker själv med någon leksak. Men det är stor skillnad på hur mycket han viftar "i vardagslag" - pratar man med honom så kommunicerar han mycket med huvud, öron och ögon, men det är inte så att svansen börjar slå bara man tittar på honom eller säger något till honom - stor skillnad mot beauceronerna.

Alla våra (3 Whippet och 2 grey) viftar supermycket. Och hoppar.