Gillar du saker för att..

[Tranan]

Jag har ställt mig frågan.
Gillar jag saker för att jag gillar det eller för att jag gillade det en gång i tiden. Har själv inte något svar men är nyfiken på vad ni tycker.

 

[Hippocampus]

Eller gillar du saker för att någon anser att du ska gilla det? De flesta säger nej, jag skulle aldrig gilla saker för att någon annan anser att jag ska gilla det. Så sa jag med. När jag sedan gick i terapi så efter ett tag kom det fram... omedvetet...

 

[vallhund]

Eller gillar du saker för att någon anser att du ska gilla det? De flesta säger nej, jag skulle aldrig gilla saker för att någon annan anser att jag ska gilla det. Så sa jag med. När jag sedan gick i terapi så efter ett tag kom det fram... omedvetet...

Jag har samma erfarenhet.

 

[Magiana]

Eller gillar du saker för att någon anser att du ska gilla det? De flesta säger nej, jag skulle aldrig gilla saker för att någon annan anser att jag ska gilla det. Så sa jag med. När jag sedan gick i terapi så efter ett tag kom det fram... omedvetet...

Intressant. Hur kom det fram?

Jag kan inte riktigt komma på något jag gillar för att andra anser att jag ska gilla det. Tvärtom känner jag mig som en motvallskärring som inte följer strömmen. Tycke och smak har nog alltid varit ungefär samma. Som tonåring hade jag lite svårt att förstå hur jag kunde gilla saker som till synes stod i kontrast med varann, men sen har jag insett att de kompletterar varann. Helheten i vad jag gillar och inte gillar är genomgående, men detaljerna kan skifta.

 

[athena_arabians]

Jag gillar det jag gillar utan att fundera så mycket på det Aldrig att jag skulle gilla något för att man "ska" det, jag går min egen väg. Det har kostat mig mycket att orka och kunna göra det så mallar är inget jag ger något för.

Vissa saker blir ju daterade och man växer ifrån dem. De ger mest nostalgikänslor men är inget jag gillar idag (tex Carola som var den stora idolen när jag var liten ).

 

[Amha]

Jag gillar det jag gillar utan att fundera så mycket på det Aldrig att jag skulle gilla något för att man "ska" det, jag går min egen väg. Det har kostat mig mycket att orka och kunna göra det så mallar är inget jag ger något för.

Vissa saker blir ju daterade och man växer ifrån dem. De ger mest nostalgikänslor men är inget jag gillar idag (tex Carola som var den stora idolen när jag var liten ).

Har du gillat Carola? :P jag har sett dig som klockren hårdrockare/Metalhead

 

[athena_arabians]

Har du gillat Carola? :P jag har sett dig som klockren hårdrockare/Metalhead

Nejdå, jag gillade Carola och synth när jag var yngre. Dock tyckte mina metal-kusiner att det gick ju inte så de tvångsmatade mig med Metallica Dock gillar jag fortfarande synth

 

[karamelldrottningen]

Jag har ställt mig frågan.
Gillar jag saker för att jag gillar det eller för att jag gillade det en gång i tiden. Har själv inte något svar men är nyfiken på vad ni tycker.

Är det något specifikt du tänker på?

Jag har alltid tyckt om att gunga. Både som liten och nu. Gärna så högt som möjligt. Även sådana liknande på gröna Lund. Men aldrig i livet fritt fall eller vad den nu heter. Blir illamående bara av tanken.

Jag tror jag gillar det jag gillar oavsett vad någon annan gillar eller inte gillar.

 

[Michellan95]

Jag gillar saker för att jag gillar dem oavsett om de är saker jag haft sen jag var barn eller köpt nytt, vissa saker har jag tröttnat på och en del saker kan jag skratta åt och fundera hur jag någonsin har kunnat tyckt om det.

Däremot om jag tänker på tex inredning kan jag fundera på om jag verkligen gillar något för att jag verkligen tycker det är snyggt eller för att det är trendigt och blivit matad med vad andra tycker är snyggt. Jag vet flera saker som jag har tyckt varit fula som jag helt plötsligt efter många timmars gloende på instagram tycker är snyggt och själv vill ha.

 

[Luff]

Jag inser att inredningen jag AVSKYDDE som barn - 70-talet - helt plötsligt börjar tilltala mig. Jättekonstigt. Då funderar jag på om det är yttre påverkan eller nostalgi.
Jag är ju väldigt mainstream i min smak annars. Rätt så tråkig egentligen. Och så inser jag att en orange soffa vore coolt. HJÄLP! Har min mammas ande tagit över mig?

 

[athena_arabians]

Jag inser att inredningen jag AVSKYDDE som barn - 70-talet - helt plötsligt börjar tilltala mig. Jättekonstigt. Då funderar jag på om det är yttre påverkan eller nostalgi.
Jag är ju väldigt mainstream i min smak annars. Rätt så tråkig egentligen. Och så inser jag att en orange soffa vore coolt. HJÄLP! Har min mammas ande tagit över mig?

Jag hatade 70-talsestetiken och färgerna som barn och gör det fortfarande. Det var en total befrielse med nya tapeter i köket

 

[Hippocampus]

Intressant. Hur kom det fram?

Jag kan inte riktigt komma på något jag gillar för att andra anser att jag ska gilla det. Tvärtom känner jag mig som en motvallskärring som inte följer strömmen. Tycke och smak har nog alltid varit ungefär samma. Som tonåring hade jag lite svårt att förstå hur jag kunde gilla saker som till synes stod i kontrast med varann, men sen har jag insett att de kompletterar varann. Helheten i vad jag gillar och inte gillar är genomgående, men detaljerna kan skifta.

Jag gick i terapi, hypnosterapi. Efter ett par gånger insåg jag ju själv att min ångest osv kom av att jag levde fel liv. Men jag fattade ju inte att det var fel. När terapeuten och jag började rota i detta vändes allt upp och ner. Jag hade ju sprungit andras "tyckande" hela livet. Jag som alltid sett mig stark, egensinnig, göra vad jag vill, spontan osv.
Ett konkret exempel: Sen jag var liten ville jag bli polis. Jag har böcker från grundskolan där jag skrev drömyrke polis, det följde mig hela vägen i skolan. Många sa "det skulle du verkligen passa som" när de frågade om drömyrke och jag svarade. När jag gick gymnasiet gick jag specinriktning mot uniformsyrken, för jag ville bli polis. Även där fick jag bekräftelse att det passade mig. Jag blev väktare, som ett steg på vägen. Där frågade flera mig, varför blir du inte polis? Även poliser frågade....Efter 4 år som väktare sökte jag inte polishögskolan utan en säkerhetsutbildning då jag inte var säker längre på polis. Efter 2 år på utbildningen fick vi diplom och det var examen. På examensdagen sa huvudläraren "Jag tycker verkligen du ska bli polis". Jag skaffade mig säkerhetsjobb och än idag, jag jobbar mycket med poliser, hör jag många säga "du borde bli polis".

Ser du, det har liksom uppmuntrats hela livet av andra och jag har omedvetet tagit det som att det är jag som tycker så. Jag tog det och planterade det i mig själv. Omedvetet. Jag är inte polis idag. Kommer aldrig bli.

Det finns jättemånga sådana saker som hänt, som går att finna och man vet hur man ska göra. Jag tror det finns i alla.

 

[Magiana]

Jag gick i terapi, hypnosterapi. Efter ett par gånger insåg jag ju själv att min ångest osv kom av att jag levde fel liv. Men jag fattade ju inte att det var fel. När terapeuten och jag började rota i detta vändes allt upp och ner. Jag hade ju sprungit andras "tyckande" hela livet. Jag som alltid sett mig stark, egensinnig, göra vad jag vill, spontan osv.
Ett konkret exempel: Sen jag var liten ville jag bli polis. Jag har böcker från grundskolan där jag skrev drömyrke polis, det följde mig hela vägen i skolan. Många sa "det skulle du verkligen passa som" när de frågade om drömyrke och jag svarade. När jag gick gymnasiet gick jag specinriktning mot uniformsyrken, för jag ville bli polis. Även där fick jag bekräftelse att det passade mig. Jag blev väktare, som ett steg på vägen. Där frågade flera mig, varför blir du inte polis? Även poliser frågade....Efter 4 år som väktare sökte jag inte polishögskolan utan en säkerhetsutbildning då jag inte var säker längre på polis. Efter 2 år på utbildningen fick vi diplom och det var examen. På examensdagen sa huvudläraren "Jag tycker verkligen du ska bli polis". Jag skaffade mig säkerhetsjobb och än idag, jag jobbar mycket med poliser, hör jag många säga "du borde bli polis".

Ser du, det har liksom uppmuntrats hela livet av andra och jag har omedvetet tagit det som att det är jag som tycker så. Jag tog det och planterade det i mig själv. Omedvetet. Jag är inte polis idag. Kommer aldrig bli.

Det finns jättemånga sådana saker som hänt, som går att finna och man vet hur man ska göra. Jag tror det finns i alla.

Okej, då är jag med.

Jag har svårt att komma på om jag själv blivit styrd på samma sätt. Hur jag än tänker på olika områden i mitt liv så kommer jag inte på något.

 

[Whirlie]

Tänker att man gillar olika saker av olika anledningar. En anledning kan vara att man önskar att man gillar något. T ex att man önskar att man var en sådan som gillar marathon och anmäler sig. För att 300 dagar senare vara lika totalt otränad men med en dag kvar till start.

 

[Hippocampus]

Okej, då är jag med.

Jag har svårt att komma på om jag själv blivit styrd på samma sätt. Hur jag än tänker på olika områden i mitt liv så kommer jag inte på något.

nä det gjorde inte jag heller förrän jag fick hypnosterapi.