Sv: Giftorättsgods och enskild egendom?
Det är givetvis helt okej att ha gemensam ekonomi, men ärligt talat, har du kontroll på ekonomin? Okej om du sätter in alla dina pengar på hans konto, men har du tillgång till hans konto? Hur funkar det ifall du vill köpa någonting, frågar du honom då? Är det han som har kontrollen på alla era gemensamma pengar? Varför vill du inte ha makten över din egna ekonomi??
För mig känns det helt otänkbart att jag skulle stå för halva lånen och halva investeringen ifall jag inte hade tillgång till halva vid en skilsmässa eller eventuellt dödsfall. Att han ens tror att du ska stoppa in halva summan, men gå därifrån utan att kräva tillbaka pengarna, för att han inte har råd att köpa ut dig känns ju helt absurt!! Hur kan man ens tänka så?? Hur lång tid hade det tagit att bygga upp din ekonomi efter en sådan sjuk grej??
Vill han ha gården som enskild egendom får man pröjsa gården och dess renovering själv. Har han inte råd med det får han kompromissa med att låta dig vara ägare till halva gården. Vill han inte det är gården inget alternativ för er.
Håller med.
Men även om nu mannen tar lån och pröjsar helt själv och man har gemensam ekonomi så kommer man som sambo ändå att betala hälften av alla renoveringar, investeringar och lån i verkligheten. Visst, mannen står på lånen och på pappret betalar han dem, men med gemensam ekonomi har han inga egna pengar. Har han egna pengar så är det ingen gemensam ekonomi, utan han skjuter bara till en del av sin egen ekonomi. Kör man efter principen "tar du ut 10 000 från kontot för privata grejer får jag också ta ut 10 000". Var går gränsen mellan bostadskostnader och renoveringar och investeringar i gården? Kommer man någonsin komma överens och inte känna sig skinnad vid en skilsmässa från ett sånt här upplägg - oberoende av vilken sida man står.
TS:
Jag förstår att han vill försäkra sig om att släktgården stannar i släkten. Men han måste också förstå att det inte är rimligt att du ska stå för halva ekonomiska risken, halva arbetet, halva insatsen tidsmässigt och halva belastningen rent psykiskt men helt
utan egen ekonomisk säkerhet. Du ska alltså ge honom flera miljoner, medveten om att han inte kan ge tillbaka dem om ni går skilda vägar och det enda du kan förlita dig på är att er kärlek är evig och övervinner alla hinder som en nedgången släktgård kan föra med sig (släktgårdar är alltid lite infekterat om det finns släkt kvar)?
I din sits skulle jag ta kontakt med en advokat som tillvaratar dina intressen i affären så att du inte råkar illa ut. Som någon annan skrev - 49% andel i gården och 49% andel av lånen, känns som det minsta jag skulle kräva annars skulle jag inte gå med på köpet utan välja ett annat boende. Om man nu inte med avtalsjoga av en duktig advokat på annat sätt kan ge mig en ekonomisk säkerhet jag kan leva med utan att bli bitter.
Skulle sambon välja att köpa släktgården själv även om jag drar mig ur skulle jag vilja ha min del av vad nuvarande fastighet säljs för och inte skriva mig på några lån. Är nu släktgården helt nedgången skulle jag dessutom köpa eget boende och ha helt separerad ekonomi för att undvika "kvinnofällan" där man får stå för alla mjuka utgifter för att mannen ska ha råd att lägga sina pengar på gården. För att sen stå helt barskrapad vid skilsmässa då allt som är hans är hans, allt som är gemensamt ska delas på och allt som är mitt har försvunnit till mat, resor, tandläkarbesök för barnen och verkstadsnotor för bilen.
Mer romantisk än så är inte jag.
(Gud vad jag är glad att jag och min sambo inte har några släktklenoder med stora värden eller i behov av större insatser)