Cydonia
Trådstartare
I tisdags natt spårade det ur hemma, som det så ofta gör.
Skillnaden var dock att min bror på 13 år även var hemma hos oss denna natt, och min pappa (ofta med tillhörande tillfällig flickvän eller annan husgäst) brukar kunna hålla sig i skinnet när min bror är här då han endast sover över någon natt varannan vecka.
Men denna gång gick det alltså inte ens att hålla sig i styr då, vilket visar på att allt börjar gå alldeles för långt på så många sätt här hemma..
Hur som haver, jag var inlåst med lillebror på hans rum (hade gått upp dit flera timmar innan det började braka loss ordentligt då jag hörde att det började vara på gång och ville gå upp för att prata med min bror som inte brukar få vittna när sin pappa förlorar kontrollen helt).
Pappa med sin 21-åriga missbrukare till flickvän börjar gräla i kaoset, slag börjar delas ut från båda parter, glas krossas och prydnadssaker kastas.
Eftersom min bror är minderårig och självklart absolut inte ska behöva utsättas för detta så ringer jag 112, pratar länge och väl med polisen i andra änden medan han skickar ut bil.
Polisen hör också mycket väl allt som försiggår utanför dörren, och tar även fram min pappas polisregister och är mycket förstående och stöttande och vill gärna att vi får hjälp av poliserna att ta oss därifrån.
Jag ber honom att framföra till patrullbilen att dom absolut inte får säga att det var jag som ringde, det lovar han, eftersom altandörren och fönster är öppna så kan det lika gärna vara en granne som ringt.
Polisbilen kommer fram, två manliga poliser kliver ut och vi ser genom fönstret hur dom går runt till baksidan och hör hur dom kommer in genom altandörren. Äntligen, tänker båda.
Självklart skärper både pappa och flickvän till sig, det är inte första gången dom varit i kontakt med polis om ni förstår vad jag menar.. båda vet exakt vad som ska sägas, hur dom ska låta, vilka receptbelagda droger som ska visas och "skyllas på" medan de tyngre hålls gömda.
Poliserna förhör kort båda i olika rum, går runt och anmärker på allt krossat glas och blodfläckar, ber flickvännen ringa sin mamma och åka hem och ger en liten bot (tror jag, vi hade dörren på glänt nu men hörde inte helt) och åker sedan därifrån.
Direkt när poliserna åkt börjar flickvännen triumfera med hur bra hon var på att snacka, och att om det inte vore för henne så skulle båda åkt in för narkotikabrott etcetcosv.
Några få timmar senare ska flickvännen åka hem (hon har ringt sin mamma......) efter fortsatt bråkande, hon går ner och väntar vid vägen men plötsligt ropar min bror lågt att hon springer upp mot huset igen med något i händerna, han satt vid fönstret och jag stod vid den låsta dörren.
Sekunder senare så skakar hela huset till och glas krossas, folk skriker, min bror blir vettskrämd.
Hon hade sprungit upp för ett "sista ord" och slog in altandörren som har ett stort fönster med en kvast (inte någon liten fjuttig borste, utan en stor industrikvast ).
Nu ringer jag polisen igen, självklart måste hon anmälas för detta!!
Oturligt nog hör min pappa att jag pratar i telefonen och uppger adress, och förstår vart jag ringer, från denna sekund riktas allt hat mot mig, det är tyvärr så det brukar sluta de flesta nätter..
Denna gång säger jag dock till kvinnan i andra änden att nu får dom åka med blåljus, för flickvännen ska hämtas upp och min pappa blir hotfull.
Hon ber mig att vara kvar i telefonen tills polisen kommer, hon hör mycket väl vad min pappa gör, smäller mot dörren, hotar, skriker, kallar mig för alla trevliga saker man kan tänka sig, skyller allt på mig, försöker ta sig in, försöker få min bror att öppna, osv.
Efter ca 10min så säger kvinnan att nu ska bilen snart vara där så vi kan lägga på, "lycka till". Det kom ingen bil.
Flickvännens mamma (och en man) kommer, slänger in hennes saker som finns vid vägen fort i bilen och även kvasten som hon använt till att slå in dörren med!!! och hinner åka iväg.
Efter ytterligare tio minuter så kommer polisbilen, med samma poliser, dom möter min pappa i dörren som beställt taxi till sjukhuset då han skurit sönder handen ytterligare och blött ner halva huset. Det var pölar.
(skurit sönder sig och åkt in till sjukhuset gjorde han dock senast för två veckor sedan, och småskador blir det varje vecka, så blodsmet är det ofta omkring i huset nu för tiden)
Poliserna vänder då och åker iväg.
Nu är klockan ungefär 6 på morgonen och lillebror får äntligen tag på sin mamma (halvbror, samma pappa) som självklart blir förfärad då hon trott att pappa skärpt till sig. Jag åker över med bror och hundar (som varit på rummet med oss självklart) till hans mamma, blir kvar där över dagen och då min pappa börjar skicka sms till oss alla tre under kvällen så stannar jag även över natten..
Men till det jag blev förbryllad över..
Båda gångerna som jag ringde 112 så tryckte jag på att jag ringer för att det finns en minderårig i huset, ingen av gångerna kollade poliserna till oss. Ingen av gångerna frågade dom ens var vi var, om vi var där, hur vi mådde. Båda gångerna sa personen som svarade hos polisen att dom säkerligen kommer vilja träffa mig och min bror och fråga lite frågor, som det brukar gå till.
För att låta dramatisk så skulle vi lika gärna ha kunnat legat nedslagna eller dödade någonstans i huset.
Gick det här verkligen rätt till, utifrån polisperspektiv?
Skillnaden var dock att min bror på 13 år även var hemma hos oss denna natt, och min pappa (ofta med tillhörande tillfällig flickvän eller annan husgäst) brukar kunna hålla sig i skinnet när min bror är här då han endast sover över någon natt varannan vecka.
Men denna gång gick det alltså inte ens att hålla sig i styr då, vilket visar på att allt börjar gå alldeles för långt på så många sätt här hemma..
Hur som haver, jag var inlåst med lillebror på hans rum (hade gått upp dit flera timmar innan det började braka loss ordentligt då jag hörde att det började vara på gång och ville gå upp för att prata med min bror som inte brukar få vittna när sin pappa förlorar kontrollen helt).
Pappa med sin 21-åriga missbrukare till flickvän börjar gräla i kaoset, slag börjar delas ut från båda parter, glas krossas och prydnadssaker kastas.
Eftersom min bror är minderårig och självklart absolut inte ska behöva utsättas för detta så ringer jag 112, pratar länge och väl med polisen i andra änden medan han skickar ut bil.
Polisen hör också mycket väl allt som försiggår utanför dörren, och tar även fram min pappas polisregister och är mycket förstående och stöttande och vill gärna att vi får hjälp av poliserna att ta oss därifrån.
Jag ber honom att framföra till patrullbilen att dom absolut inte får säga att det var jag som ringde, det lovar han, eftersom altandörren och fönster är öppna så kan det lika gärna vara en granne som ringt.
Polisbilen kommer fram, två manliga poliser kliver ut och vi ser genom fönstret hur dom går runt till baksidan och hör hur dom kommer in genom altandörren. Äntligen, tänker båda.
Självklart skärper både pappa och flickvän till sig, det är inte första gången dom varit i kontakt med polis om ni förstår vad jag menar.. båda vet exakt vad som ska sägas, hur dom ska låta, vilka receptbelagda droger som ska visas och "skyllas på" medan de tyngre hålls gömda.
Poliserna förhör kort båda i olika rum, går runt och anmärker på allt krossat glas och blodfläckar, ber flickvännen ringa sin mamma och åka hem och ger en liten bot (tror jag, vi hade dörren på glänt nu men hörde inte helt) och åker sedan därifrån.
Direkt när poliserna åkt börjar flickvännen triumfera med hur bra hon var på att snacka, och att om det inte vore för henne så skulle båda åkt in för narkotikabrott etcetcosv.
Några få timmar senare ska flickvännen åka hem (hon har ringt sin mamma......) efter fortsatt bråkande, hon går ner och väntar vid vägen men plötsligt ropar min bror lågt att hon springer upp mot huset igen med något i händerna, han satt vid fönstret och jag stod vid den låsta dörren.
Sekunder senare så skakar hela huset till och glas krossas, folk skriker, min bror blir vettskrämd.
Hon hade sprungit upp för ett "sista ord" och slog in altandörren som har ett stort fönster med en kvast (inte någon liten fjuttig borste, utan en stor industrikvast ).
Nu ringer jag polisen igen, självklart måste hon anmälas för detta!!
Oturligt nog hör min pappa att jag pratar i telefonen och uppger adress, och förstår vart jag ringer, från denna sekund riktas allt hat mot mig, det är tyvärr så det brukar sluta de flesta nätter..
Denna gång säger jag dock till kvinnan i andra änden att nu får dom åka med blåljus, för flickvännen ska hämtas upp och min pappa blir hotfull.
Hon ber mig att vara kvar i telefonen tills polisen kommer, hon hör mycket väl vad min pappa gör, smäller mot dörren, hotar, skriker, kallar mig för alla trevliga saker man kan tänka sig, skyller allt på mig, försöker ta sig in, försöker få min bror att öppna, osv.
Efter ca 10min så säger kvinnan att nu ska bilen snart vara där så vi kan lägga på, "lycka till". Det kom ingen bil.
Flickvännens mamma (och en man) kommer, slänger in hennes saker som finns vid vägen fort i bilen och även kvasten som hon använt till att slå in dörren med!!! och hinner åka iväg.
Efter ytterligare tio minuter så kommer polisbilen, med samma poliser, dom möter min pappa i dörren som beställt taxi till sjukhuset då han skurit sönder handen ytterligare och blött ner halva huset. Det var pölar.
(skurit sönder sig och åkt in till sjukhuset gjorde han dock senast för två veckor sedan, och småskador blir det varje vecka, så blodsmet är det ofta omkring i huset nu för tiden)
Poliserna vänder då och åker iväg.
Nu är klockan ungefär 6 på morgonen och lillebror får äntligen tag på sin mamma (halvbror, samma pappa) som självklart blir förfärad då hon trott att pappa skärpt till sig. Jag åker över med bror och hundar (som varit på rummet med oss självklart) till hans mamma, blir kvar där över dagen och då min pappa börjar skicka sms till oss alla tre under kvällen så stannar jag även över natten..
Men till det jag blev förbryllad över..
Båda gångerna som jag ringde 112 så tryckte jag på att jag ringer för att det finns en minderårig i huset, ingen av gångerna kollade poliserna till oss. Ingen av gångerna frågade dom ens var vi var, om vi var där, hur vi mådde. Båda gångerna sa personen som svarade hos polisen att dom säkerligen kommer vilja träffa mig och min bror och fråga lite frågor, som det brukar gå till.
För att låta dramatisk så skulle vi lika gärna ha kunnat legat nedslagna eller dödade någonstans i huset.
Gick det här verkligen rätt till, utifrån polisperspektiv?
Senast ändrad:
Nu måste det till en ändring för såhär kan du inte leva! Du måste ta dig därifrån på något sätt. Ta kontakt med kvinnojouren så kan de säkert hjälpa dig. Du kan inte fortsätta bry dig om din pappa utan nu måste du börja sätta dig själv främst. Han har valt att leva som han gör och tyvärr så kommer han inte ändra sig oavsett hur mycket du vill, hoppas och önskar det utan han måste vilja det själv.
