Genusperspektiv; till vilket pris?

[Trani]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Enligt mig sitter inte genus i kläder eller färger (visste ni att i vissa länder anses rosa vara en "pojkfärg"?) Genus enligt mig är att man bemöter flickor och pojkar på ett jämnställt sätt, kläder har blivit ett mer tydligt sätt att säga att man är jämnställd och har ett genusperspektiv eftersom det är mer synligt. Genus handlar om hur man behandlar pojkar och flickor olika pojkar får ofta mer uppmärksamhet och oftare negativ uppmärksamhet exempelvis. Jag har studerat genus och vet vad det handlar om och jag kan inte minnas att jag någon gång har läst att det handlar om kläder???

Men hur i all världen kan du ha missat klädernas betydelse som könsmarkörer!? Om du dessutom har pluggat genus?

Genus = (det sociala) könet. Det räcker för tusan att titta ut på gatan för att se hur folk markerar sitt genus genom kläder.

Eller läs tidningar och se hur vanligt det är att "män" som klär sig i feminina kläder blir bespottade och misshandlade. Till den grad att det är upptaget i diskrimineringslagstiftningen (könsöverskridande identitet eller uttryck).

 

[mino]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Vad det gäller kläder så kan man ju fundera på hur det ligger till med jämställdheten om man tycker att killkläder på en tjej och tvärtom är ett för djärvt steg att ta. Fixar man som förälder inte att stå emot trycket från omgivningen att sätta på sina söner grabbiga spindelmannenkläder, hur ska man då palla med att stå emot normer av mer komplicerat slag och tex genomföra delad föräldraledighet och jämställd uppfostran?

Jag tycker inte riktigt att jämförelsen med vuxenkläder håller. Som vuxen kan man välja att gå in i en roll och vara medveten om att man gör det, tex klä upp sig för en fest. Man kan också använda könskodade kläder i ett politiskt syfte för att skapa nya associationer och visa på alternativa maktstrukturer (det finns ju tom en feministisk genre kring detta, Femme). Som barn har man inte den kunskapen och kan inte medvetet välja kläder efter de reaktioner man vill ha. Har man ständigt flickiga rosa kläder som flicka så lär omgivningen behandla en därefter.

 

[MsLuna]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Det var ju nån som gjorde en liten studie med sin dotter en sommar. Ibland när de köpte glass var hon "grabbigt" klädd och fick då extra mycket glass av säljaren för att hon "skulle orka leka". Hade flickan mer "tjejiga" kläder fick hon mindre glass, så hon inte skulle spilla på sig.

Kläder gör skillnad. Like it or not.

Har inte källan framför mig, men var en bok av Kajsa Svaleryd.

 

[Stinaelin]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Her en egen sådan upplevelse; min dotter (iklädd shorts, t-shirt och keps) och jämnåriga kompis (iklädd klänning) fiskade på fiskedamm på Liseberg. Min dotter blev erbjuden en bil, kompisen ett rosa "smyckes-set".

 

[MsLuna]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Jag växte upp med väldigt tydliga "så här ska du vara som flicka"-riktlinjer.
Detta med smyckeset påminner mig om när jag, min kusin och mina föräldrar var i en leksaksaffär. Vi fick båda välja en sak. Jag ville ha en blå tyghund, hon ett brodyrset. Mamma försökte få mig att vara lika duktig som hon, men jag vägrade släppa min hund.
Önskade mig också länge en radiostyrd bil. Men det var inte passande för flickor. Fick en barbiehäst med sladd som kunde gå framåt.

 

[Miks]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Kl

Anledningen till att jag inte skulle låta sonen gå i klänning till skolan eller på ett bröllop är att jag tycker det är fel att använda sitt barn som en symbol för sitt eget genustänkande. Han är än så länge för liten för att förstå konsekvenserna av sitt eget agerande. Det är för att skydda honom ifrån trångsynta människor och för att skydda hans egen jag-uppfattning. För liten kan jag tycka att man är en bit upp på mellanstadiet.

Vill man nyttja en total genus neutralism så får man börja med sig själv tycker jag och inte sitt barn. Handla enbart unisexkläder. Hävda lika för alla och vara helt neutral i sin könshantering mot sina medmänniskor.

Sen kan jag hålla med om att barn hanteras olika pga av de har på sig. Och jag tycker inte man kan förvänta sig så mycket annorlunda om man inte säger ifrån. Jag har varit noga med att behandla min son som ett barn och inte en pojke. Men därmed inte sagt att han nödvändigtvis behöver ha klänning. Det finns folk som haft åsikter om kläder eller beteende hos sonen som inte passar mitt perspektiv ur genus synpunkt och då har jag uttryckt det.

Sen tror jag barn leker med vad föräldrar tycker det är roligt att leka med. Har sett många exempel på att pojkar leker med bilar enbart för att föräldrarna tycker det är roligt med bilmärken och att parkera små bilar i garage. En annan familj har både en son och en dotter där dottern leker med rosa och sonen med hårt. Där är det enbart föräldrarna som styrt.
Själv leker jag helst med "gubbar" (smurfar, timmy lamb) när jag sätter mig på golvet vilket således leder till att sonen gärna väljer att leka med gubbar när han är själv också.

Kontentan av mitt inlägg blir iallafall att jag tycker det är fel att använda sitt barn som en förlänngd arm av sitt eget tänkande och på så vis kasta in en förvarslös unge i samhällets "tigerbur".

Mvh Miks

 

[Stinaelin]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Kl

Kontentan av mitt inlägg blir iallafall att jag tycker det är fel att använda sitt barn som en förlänngd arm av sitt eget tänkande och på så vis kasta in en förvarslös unge i samhällets "tigerbur".

Mvh Miks

Det gör man alltid; det är en omöjlighet att uppfostra sitt barn "neutralt" (hur nu det skulle vara).


Jag anser att det vore mycket fel av mig att tvinga en fyra åring att ha på sig klänning, när hon vill ha byxor, skjorta och väst (som storebror) på ett bröllop. Tycker du att jag skulle ha gjort det? I vilket syfte? för att skydda henne, och isåfall, från vad?

Trångsynta idioter finns det gott om i samhället (dock ingen på det bröllopet vad jag märkte), men jag vägrar att lära mitt barn att anpassa sig efter dem. Hon ville ha på sig det hon tyckte var fint.

 

[Sol]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Kl

Anledningen till att jag inte skulle låta sonen gå i klänning till skolan eller på ett bröllop är att jag tycker det är fel att använda sitt barn som en symbol för sitt eget genustänkande. Han är än så länge för liten för att förstå konsekvenserna av sitt eget agerande. Det är för att skydda honom ifrån trångsynta människor och för att skydda hans egen jag-uppfattning. För liten kan jag tycka att man är en bit upp på mellanstadiet.

Vill man nyttja en total genus neutralism så får man börja med sig själv tycker jag och inte sitt barn. Handla enbart unisexkläder. Hävda lika för alla och vara helt neutral i sin könshantering mot sina medmänniskor.

Sen kan jag hålla med om att barn hanteras olika pga av de har på sig. Och jag tycker inte man kan förvänta sig så mycket annorlunda om man inte säger ifrån. Jag har varit noga med att behandla min son som ett barn och inte en pojke. Men därmed inte sagt att han nödvändigtvis behöver ha klänning. Det finns folk som haft åsikter om kläder eller beteende hos sonen som inte passar mitt perspektiv ur genus synpunkt och då har jag uttryckt det.

Sen tror jag barn leker med vad föräldrar tycker det är roligt att leka med. Har sett många exempel på att pojkar leker med bilar enbart för att föräldrarna tycker det är roligt med bilmärken och att parkera små bilar i garage. En annan familj har både en son och en dotter där dottern leker med rosa och sonen med hårt. Där är det enbart föräldrarna som styrt.
Själv leker jag helst med "gubbar" (smurfar, timmy lamb) när jag sätter mig på golvet vilket således leder till att sonen gärna väljer att leka med gubbar när han är själv också.

Kontentan av mitt inlägg blir iallafall att jag tycker det är fel att använda sitt barn som en förlänngd arm av sitt eget tänkande och på så vis kasta in en förvarslös unge i samhällets "tigerbur".

Mvh Miks

Där kom det. Föräldrar försöker man hålla i schack med skrämseltaktik för det är såklart givet att ett barn som kommer i "ej könskodade kläder" är offer för sina föräldrars (nä... ärligt, sin mammas) genuskamp.

Om en grabb vill ha på sig en klänning när han ska vara fin eller en tjej vill ha byxor och växt istället för klänning så använder man inte sitt barn i någon slags kamp om man tillåter det. Det kan möjligen bli aktuellt att föra en kamp om sitt barns rätt att få uttrycka sig så som hen önskar men det är ju endast om andra människor väljer att ifrågasätta barnets klädsel.

 

[mandalaki]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Enligt mig handlar genus om att inte uppfostra barn i kön, utan att behandla dem som INDIVIDER.

Genus ÄR att behandla barn som individer. Det är genuskritikerna som behandlar flickor på ett sätt och pojkar på ett annat.

Du verkar ju veta det så hur tänkte du när du valde rubrik?

Kan någon visa mig exempel på klackskor för barn (som inte visar amerikanska kändisbarn, barnmodeller eller andra extrema exempel)?

Om det finns klackskor för barn, som ser ut som jag föreställer mig, så blir jag vansinnig. Därför väljer jag att tro att det jag föreställer mig är fel.

 

[mandalaki]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Men va fan....

Den här finns från storlek 24:

Hur gammal är man när man har den storleken?

 

[YorkWann]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

kl

Eller varför inte triumfs härliga killglass, för både stora och små killar! Det är bara killar som gillar lakrits nämligen...

 

[YorkWann]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Fast vaddå symbol för sitt egna tänkande? Om en kille VILL ha klänning eller kjol på sig? Då går man ju emot hans tänkande.Och vet du, vi har faktiskt haft flera just pojkar som kommit i klänning på avslutningar osv, och är det någon som fällt någon kommentar alls, så har det varit de vuxna, inte barnen! Vad säger det egentligen?

 

[mandalaki]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

kl

Eller varför inte triumfs härliga killglass, för både stora och små killar! Det är bara killar som gillar lakrits nämligen...

Jag vet, jag läste också om den. Förpackningen är svart, heter Star wars och marknadsförs som "små och stora killars favorit"

 

[lingonben]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Anledningen till att jag inte skulle låta sonen gå i klänning till skolan eller på ett bröllop är att jag tycker det är fel att använda sitt barn som en symbol för sitt eget genustänkande. Han är än så länge för liten för att förstå konsekvenserna av sitt eget agerande. Mvh Miks

Kontentan av mitt inlägg blir iallafall att jag tycker det är fel att använda sitt barn som en förlänngd arm av sitt eget tänkande och på så vis kasta in en förvarslös unge i samhällets "tigerbur".

Mvh Miks

Men varför är det så att när TS dotter vill ha rosa och klackskor är det hennes val och ska respekteras, men när min fyraårige kille vill ha rosa är det mitt genustänkade som tvingar honom? För så tolkar jag ditt inlägg. Min äldste har tjatat sig blå om en rosa keps med prinsessor på sen vi upptäckte att sommarkepsen från förra året är för liten. Tro mig, prinsessor är hans eget val (jag tycker det är skitfult). Men ja, han kommer att få en sån keps. Och jag kommer att ta striden för honom om någon förälder klagar. Eller snarare när. Vi har en del inskränkta exemplar på dagisavdelningen. Barnen däremot är helt okej änsålänge. När han valt ut en ljusrosa pikéskjorta (på H&M av alla ställen, halleluja!) så var han dagens hjälte bland tjejerna ("Åh vilken fin skjorta du har X, den är ju rosa ") var kommentaren på morgonen.

 

[Björk]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Där kom det. Föräldrar försöker man hålla i schack med skrämseltaktik för det är såklart givet att ett barn som kommer i "ej könskodade kläder" är offer för sina föräldrars (nä... ärligt, sin mammas) genuskamp.

Precis!

Som jag skrev i inlägg #36:

Det finns tyvärr MASSOR av människor omkring en som hindrar från frihet från könstänk. Det är ju denna tråd ett hur enkelt bevis på som helst. Jag behöver bara gå till mig själv för att inse att jag flyktigt kan tänka tanken att folk omkring oss skulle kunna anse/tänka/tycka saker om MIG (främst, för mannen i familjen förutsätts ju gå i sin kvinnas ledband i såna här frågor... eller tja, generellt så är det väl kvinnan som klär barnen. Som folk tror i alla fall) om sonen skulle gå i t ex kjol eller för "flickiga" kläder. Jag VET att vi har folk omkring oss som kommer tycka precis som TS "till vilket pris för hon genuskampen egentligen?" ÄVEN OM det skulle vara så att vårt barn själv valt så skulle det i vårt fall bli så.

Det gör att det är helt omöjligt att slippa ifrån att någon/några reagerar. Man måste vara stark som f-n som förälder för att orka ta strider var och varannan dag; direkt eller indirekt. Man får ständigt stå till svars, inför andra och också inför sig själv.

Det är liksom givet att den/de som låter sitt barn bestämma fritt förutsätts ha STYRT sitt barn och "för en kamp genom sitt barn", "hänger ut sitt barn till vargarna" och allt vad det heter. Istället för att agera den första och främsta "mobbaren" genom att förhindra sitt barns val (som ju tydligen anses vara det rätta alternativet..)

Jag tycker det är så otroligt trist och ledsamt att när/om jag gör det enda som rimligtvis kan vara riktigt; låta vårt/våra barn utvecklas som individer med så lite könsrollspåverkan som möjligt (för jag inser att jag absolut inte kan vara HELT neutral, på ett omedvetet plan gör jag säkerligen kön på väldigt många omedvetna sätt, men jag kan göra mitt bästa) då ska jag behöva lastas för det; som att jag gör något FEL som inte indoktrinerar mitt barn bättre i könsnormen. För jävla hemskt är vad det är.

Även om ingen skulle säga det ÅT mig så vet jag ju; utifrån snack i fikarum, snack på nätet, snack hos bekanta osv; ATT folk skulle tänka negativa saker om mig; att de skulle fälla sin "dom" över mig.

I många såna här trådar brukar en del som tycker "allt är så överdrivet" säga "men skit i det! Herregud, klä din son som du vill! Men du får minsann räkna med att andra tycker saker om det, det har vi rätt att göra. För det är inte normalt att pojkar har klänning!" Med andra ord: "du gör som du vill, men jag och de som tycker som jag kommer fortsätta trakassera dig (och indirekt ditt barn) för att vi tycker du bryter mot normen."
När man läser sånt om och om och om igen så vore det ju underligt om man som förälder och människa inte påverkades. Då ÄR det inte så lätt att "skita i i det".

 

[Miks]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Försöker svara alla litegrann Det är inga lätta frågor det här!

Stinaelin: Jag tycker inte att du gjorde fel. Du valde vad du ansåg vara rätt för situationen på farbroderns bröllop. Därmed inte sagt att jag skulle gjort samma sak. Jag väljer vad jag tror är rätt för min familj.
Hos oss skulle det troligtvis inte ens ha funnits en outfit så som du beskriver. Det skulle således inte varit ett valbart alternativ. Hade sonen absolut inte velat ha de finkläder vi valt åt honom så hade vi haft en trumpen unge med oss som varit finklädd. Det kommer troligtvis inte hända många gånger för det känns som att det är få gånger som man går på sådana tillställningar.
Vad man även skulle kunna fundera över är vad du valde för kläder? Valde du outfit efter vad du tycker är vackert/praktiskt/ändamålsenligt? Valde du könsneutrala kläder? Valde du efter vad samhället förväntade att du skulle ha på dig? Tog du inbjudan "på ordet" och satte på dig Kavaj?

Sol: Jag hänger inte riktigt med på vad du pratar om. Vad vi diskuterat nu är ju könskodade kläder på "fel" kön. Jag har aldrig varit emot könsneutrala kläder. Jag anser inte att klänning är speciellt könsneutralt och inte skjorta och väst heller.
Jag anser att det är ganska troligt att folk skulle både höja på ögonbrynen och kanske till och med fälla någon kommentar om sonen kom med klänning. Ifrågasättande människor finns ju överallt. Det är jag inte beredd att utsätta honom för. Han får gärna ha klänning om han skulle vilja när vi är bland människor där hans person är skyddad. Där jag och hans pappa kan stå upp för honom och där vi i sånna fall kan ta striden åt honom.

lingonben: Nja jag tror du missförstått vad jag försöker få fram (det är inte lätt att väga sina ord). Jag menar inte att det är ditt genustänkande som får din som att välja rosa keps med prinsessor. Jag menar att det är andra människors inskränkhet som skulle göra att jag inte velat att min son skulle haft den rosa kepsen med prinsessor på dagis. Ett ställe där jag har svårt att försvara honom på och där jag inte kan "ta strid" för han val.
Hade min son tjatat sig blå över en likadan keps så hade han antagligen fått en men inte fått använda den på dagis. Svårt det där.
Rosa skjorta känns ju numera lite socialt accepterat efter bratstrenden och skulle vara ok på sonen. Vad jag menar är att jag inte vill gå i bräschen med sonen framför mig.

Mandalaki: Vi köpte 24 i skor till sonen idag. Han är drygt 1,5 år. Dock har han stora fötter och är kille så jag kan tänka mig att 24 kanske passar när barn (flickor) är 2-2,5 år . Det kan ju inte vara ergonomiskt försvarbat att köpa de där skorna. Faktiskt ganska hemskt.


Sen när vi ändå diskuterar kläder som ju är ett utryck för genustänk. Vad är neutrala kläder? Vilka färger är "in the middle"? Var köper ni de könsneutrala kläderna?

Jag även tillägga (även om det strider mot allt vad genustänk är och även lite mina egna tankar). Om TS dotter vill ha rosa och glitter (dock inte klackskor för det är ju sanslöst) och ballerina så är det helt ok. Den klädseln på en tjej skulle troligtvis inte väcka "negativ" uppmärksamhet som måste försvaras. Däremot kan man försvara mot inskränkthet som tex puckad glassgubbe som snålar med glassen eller fiskdamms incidenten om dottern hellre vill ha bil.

Mvh Miks

 

[Miks]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

När jag läser mina egna svar ser det ut som att jag är en av det värsta inskränkta mupparna som finns!
Det vill jag ändå påstå att jag inte är. Vi tänker väldigt lika angående kön i vår familj. Fördelar lika och diskuterar mycket hur vi uppforstrar sonen och hur kompisarna uppfostrar sina barn. Familjen som har en son och en dotter där det är väldigt uppdelat är i princip våra bästa vänner och vi diskuterar ofta om dem och är ganska överens om att vi inte vill uppfostra sonen på det sättet.
Även om vi inte klär sonen i klänning så finns det ju så många andra sätt att ta upp könskampen på.
Vi delar exakt lika på förädrapenningen
Vi tjänar lika
Båda tvättar och städar
Båda är sykunniga och tar fram symaskinen
Vi delar på matlagning
Vi tittar på alla sorters tv-program
Båda har samma ansvar för sonen och kan trösta, lägga, leka, klä, bada, osv

Mvh Miks

 

[Kattennizze]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Jag köper min sons kläder på POP, men oftast begagnat. Just av den anledningen att de inte har könsuppdelade kläder. Idag har han pratat om klänning och vill han ha klänning får han gärna ha det, han är drygt 2 år. Jag skulle bli jätteglad. Men han vill ha sitt halsband varje dag, han tycker han är jättesnygg i halsband. Jag hoppas han fortsätter med det! Jag har inte hittat så många andra märken som inte är könsuppdelade, jag vägrar att handla på HM med sina pojk/flick.

 

[Björk]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Sen när vi ändå diskuterar kläder som ju är ett utryck för genustänk. Vad är neutrala kläder? Vilka färger är "in the middle"? Var köper ni de könsneutrala kläderna?

Jag upplever nog att de flesta genusmedvetna inte nödvändigtvis köper specifika "könsneutrala kläder". Utan att man försöker att medvetet låta ALLA de kläder som finns för barn BLI könsneutrala om du förstår hur jag menar?

Själv syr jag ju mycket. Snittet på kläderna är rätt "neutralt", jag använder inte direkt mönster som har en insvängd midja, rosetter i benslut eller rynkade puffärmar. Ej heller byxor med "baggyhäng" eller liknande. Det mesta är "vanliga mjukiskläder" vad gäller snitt (men på mönsterbeskrivningarna (det är ännu en grotesk sak i mina ögon) så står tydligt att/om plagget är för flickor eller pojkar; i storlekstabellen eller på bilder framgår det. ). Däremot använder jag alla slags olika tyger och färger. Alltifrån blommönstrade manchesterbyxor, rosa trikåmössa med hjärtan, lila velourbyxor till blå jeans (med blommönstrat foder i fickorna), gul tenniströja, svarta trikåmysisar med monsterapplikation och grön fleecjacka.

När jag köper kläder tittar jag gärna på både flick- och pojkavdelningen. Ska jag köpa strumpor så köper jag oftast ett pack med "flick" och ett pack med "pojk" osv.

Annars finns många som i sin reklam menar att de har just "könsneutrala" kläder. Och det är väl ungefär just så som mina sydda kläder är; snittet är inte specifikt "killigt" eller "tjejigt". Färgerna och tygerna varierar friskt.

 

[Miks]

Sv: Genusperspektiv; till vilket pris?

Jag köper min sons kläder på POP, men oftast begagnat. Just av den anledningen att de inte har könsuppdelade kläder.

Fast det är väl en sanning med modifikation. Förvisso har de kanske inte pojk- respektive flickavdelning men särskilt neutralt är det väll knappast. Visst de har sina randiga prylar. Men de har även en grön t-shirt med bilar på och en rosa med glassar. Varför inte en grön med bilar och en grön med glassar sen en rosa med bilar och en rosa med glassar. Då skulle jag kunna kalla det neutralt. De har även bikini och en jäklarns massa klänningar och tunikor.

PoP:s hemsida

Såg sen att det fanns fler färger att välja mellan men jag tycker fortfarande det finns ganska mycket kläder som dedikerade åt respektive kön.

Mvh Miks