För en tid sedan fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att provrida en ponny för de ville se om han kunde gå under ryttare över huvud taget.
Importerades tidigare i år som femåring till en nioårig ryttare och det var inte direkt någon framgångshistoria. De var tveksamma till om han ens var inriden.
Så jag åker ut och provrider. Visst är han inriden. Känslig för hjälper och svarar fint. Det är inte det som är problemet. Problemet är hantering, utrustning och miljön. De är rädda för honom. Han är rädd för i princip allt i miljön omkring. Kan ej ledas mellan hage och stall av dem utan att han springer över dem totalt. Kan inte stå uppbunden i stallgången. De har haft honom med till två av de ridhus som finns på orten men han är mer eller mindre bannlyst därifrån. Han är välkommen när de kan hantera honom. Ingen tränare vill komma till dem då stallet är dåligt och det varken finns ridbana eller ridhus att tillgå. Endast en lerig hage.
Så jag har fortsatt att komma ut till dem. Köpt ett bett i lagom storlek, bytt sadel då den andra satt riktigt illa, tagit dit hovslagare för verkning av hovar etc. De har ingen koll alls på sådant själva.
Men vi kommer liksom inte vidare. Han går att rida och leda för hand. Men trots att vi gått förbi de där kossorna närmare 50 ggr nu är det samma visa. Det räcker med att det blåser lite för att han ska gå igång. Ett löv på marken, en fågel på andra sidan klövervallen mm. Han försöker direkt att sticka hem och för att inte tappa honom helt får jag styra upp honom på krympande volt. Det känns som att vi bara rider runt i cirklar, vilket vi också gör.
När han känns avslappnad går vi bakåt eller framåt. Det går 4-5 steg och så ser, hör han eller känner lukt av något och börjar dansa. Han tappar fokus på allt annat än det som skrämmer honom och vet knappt var han sätter hovarna. Även om jag leder honom. Ibland låtsas han vara avslappnad och börjar beta gräs precis vid kossorna men rätt vad det är så exploderar han. Rakt upp i luften, skriker, frustar, kastar sig fram och tillbaka.
Det blir ju inte mycket till motion. Och jag åker ut 3-4 ggr i veckan. Men då har han ju stått ett par dagar, betat gräs, ätit hö, halm och fått 0.5 kg kraftfoder dagligen på det. De vill inte ta bort kraftfodret.
Alla hästarna i stallet är unghästar och det finns ingen äldre, tryggare häst som kan gå med.
Med dessa förutsättningar känns läget låst och jag är beredd att ge upp. Men jag tror att en flytt till ett stall med äldre hästar, bättre stall och hagmiljö samt möjlighet till ridbana/ridhus skulle göra utgångsläget bättre. Samtidigt vill jag inte lämna honom i sticket. Han har helt klart potential men där han är nu finns inte förutsättningar. Jag har ju blivit någon slags medryttare oavsiktligt. Tycker synd om honom helt enkelt. De har frågat om jag vill ha honom på foder. Tvekar dels pga ekonomi men också för att jag inte vet om det är det här jag hade valt för egen del. Om jag skulle ta honom på foder vill jag flytta honom asap. Men jag kanske har helt fel i min analys av miljön. Känns bara så osäkert att rida en sådan rädd ponny ute i en miljö där allt får honom att gå i luften. Jag vill inte bli skadad men det känns som att det bara är en tidsfråga.
Har ridit många unghästar men han är lite extrem i sina reaktioner.
Hur hade andra hästmänniskor tänkt kring situationen?
Importerades tidigare i år som femåring till en nioårig ryttare och det var inte direkt någon framgångshistoria. De var tveksamma till om han ens var inriden.
Så jag åker ut och provrider. Visst är han inriden. Känslig för hjälper och svarar fint. Det är inte det som är problemet. Problemet är hantering, utrustning och miljön. De är rädda för honom. Han är rädd för i princip allt i miljön omkring. Kan ej ledas mellan hage och stall av dem utan att han springer över dem totalt. Kan inte stå uppbunden i stallgången. De har haft honom med till två av de ridhus som finns på orten men han är mer eller mindre bannlyst därifrån. Han är välkommen när de kan hantera honom. Ingen tränare vill komma till dem då stallet är dåligt och det varken finns ridbana eller ridhus att tillgå. Endast en lerig hage.
Så jag har fortsatt att komma ut till dem. Köpt ett bett i lagom storlek, bytt sadel då den andra satt riktigt illa, tagit dit hovslagare för verkning av hovar etc. De har ingen koll alls på sådant själva.
Men vi kommer liksom inte vidare. Han går att rida och leda för hand. Men trots att vi gått förbi de där kossorna närmare 50 ggr nu är det samma visa. Det räcker med att det blåser lite för att han ska gå igång. Ett löv på marken, en fågel på andra sidan klövervallen mm. Han försöker direkt att sticka hem och för att inte tappa honom helt får jag styra upp honom på krympande volt. Det känns som att vi bara rider runt i cirklar, vilket vi också gör.
När han känns avslappnad går vi bakåt eller framåt. Det går 4-5 steg och så ser, hör han eller känner lukt av något och börjar dansa. Han tappar fokus på allt annat än det som skrämmer honom och vet knappt var han sätter hovarna. Även om jag leder honom. Ibland låtsas han vara avslappnad och börjar beta gräs precis vid kossorna men rätt vad det är så exploderar han. Rakt upp i luften, skriker, frustar, kastar sig fram och tillbaka.
Det blir ju inte mycket till motion. Och jag åker ut 3-4 ggr i veckan. Men då har han ju stått ett par dagar, betat gräs, ätit hö, halm och fått 0.5 kg kraftfoder dagligen på det. De vill inte ta bort kraftfodret.
Alla hästarna i stallet är unghästar och det finns ingen äldre, tryggare häst som kan gå med.
Med dessa förutsättningar känns läget låst och jag är beredd att ge upp. Men jag tror att en flytt till ett stall med äldre hästar, bättre stall och hagmiljö samt möjlighet till ridbana/ridhus skulle göra utgångsläget bättre. Samtidigt vill jag inte lämna honom i sticket. Han har helt klart potential men där han är nu finns inte förutsättningar. Jag har ju blivit någon slags medryttare oavsiktligt. Tycker synd om honom helt enkelt. De har frågat om jag vill ha honom på foder. Tvekar dels pga ekonomi men också för att jag inte vet om det är det här jag hade valt för egen del. Om jag skulle ta honom på foder vill jag flytta honom asap. Men jag kanske har helt fel i min analys av miljön. Känns bara så osäkert att rida en sådan rädd ponny ute i en miljö där allt får honom att gå i luften. Jag vill inte bli skadad men det känns som att det bara är en tidsfråga.
Har ridit många unghästar men han är lite extrem i sina reaktioner.
Hur hade andra hästmänniskor tänkt kring situationen?
