sommarminne
Trådstartare
Ska försöka göra en lång historia kort
Har en perserhona på 4 år som vid ett års ålder blev allvarlig sjuk och det visade sig att hon hade fått anemi. Behandlades då på sjursjukhus några dagar och va så dålig att dom knappt trodde hon skulle klara sig men det gick vägen. Hon fick då kostison och den dosen minskade vi allt eftersom och emellanåt fick hon återfall men periodvis va hon utan.
Hon blev väldigt känslig och det räckte med en förändring i vardagen så blev hon dålig igen. Vi åkte in med henne en gång i månaden för att hela tiden ha koll på blodvärdena och det blev bättre och bättre. Hon har sedann under dom här tre åren med sjukdomen varit både bättre och sämre och det sista gav mig veterinären ansvaret att dosera kortisonet som jag ville beroende på hur hon mådde för att slippa åka dit ut och in jämt med massor av dyra veterinärräkningar.
Hon har under dom sista två åren gått mest utan behandling och har faktiskt varit riktigt pigg och sen ibland har hon blivit hängig och då har hon fått lite kortison en period och sen har det varit bra. Just det där med medicineringen har aldrig varit något problem för mig då jag och den här lilla fröker verkliugen har fått ett väldigt speciellt band och hon beryder verkligen oerhört mycket för mig.
Nu till det egentliga problemet: Hon har sedan första gången hon blev sjuk haft problem med att så fort hon mår sämre så har hon ätit kattsand och kissat utanför lådan. Nu dom sista två månaderna har hon dock kissat utanför lådan för jämnan och det börjar verkligen tära på mig. som tur är har hon bara "valt" att kissa på dom ställen i huset där vi har gamla plastmattor så det har varit lätt att städa efter henne men jag är så less på de där städandet nu. Jag har gett henne medicin i låg dos på heltid nu under 3 veckors tid och hoppats på att det skulle ge med sig med kisseriet men de gör inte de. jag är så ledsen och jag vill verkligen inte behöva ta bort henne. de gör ont att bara tänka på de
så vad gör man? ska jag ta bort ändå? åka in och kolla på ny behandling?
Selma och hennes kompis Zelda
Har en perserhona på 4 år som vid ett års ålder blev allvarlig sjuk och det visade sig att hon hade fått anemi. Behandlades då på sjursjukhus några dagar och va så dålig att dom knappt trodde hon skulle klara sig men det gick vägen. Hon fick då kostison och den dosen minskade vi allt eftersom och emellanåt fick hon återfall men periodvis va hon utan.
Hon blev väldigt känslig och det räckte med en förändring i vardagen så blev hon dålig igen. Vi åkte in med henne en gång i månaden för att hela tiden ha koll på blodvärdena och det blev bättre och bättre. Hon har sedann under dom här tre åren med sjukdomen varit både bättre och sämre och det sista gav mig veterinären ansvaret att dosera kortisonet som jag ville beroende på hur hon mådde för att slippa åka dit ut och in jämt med massor av dyra veterinärräkningar.
Hon har under dom sista två åren gått mest utan behandling och har faktiskt varit riktigt pigg och sen ibland har hon blivit hängig och då har hon fått lite kortison en period och sen har det varit bra. Just det där med medicineringen har aldrig varit något problem för mig då jag och den här lilla fröker verkliugen har fått ett väldigt speciellt band och hon beryder verkligen oerhört mycket för mig.
Nu till det egentliga problemet: Hon har sedan första gången hon blev sjuk haft problem med att så fort hon mår sämre så har hon ätit kattsand och kissat utanför lådan. Nu dom sista två månaderna har hon dock kissat utanför lådan för jämnan och det börjar verkligen tära på mig. som tur är har hon bara "valt" att kissa på dom ställen i huset där vi har gamla plastmattor så det har varit lätt att städa efter henne men jag är så less på de där städandet nu. Jag har gett henne medicin i låg dos på heltid nu under 3 veckors tid och hoppats på att det skulle ge med sig med kisseriet men de gör inte de. jag är så ledsen och jag vill verkligen inte behöva ta bort henne. de gör ont att bara tänka på de
så vad gör man? ska jag ta bort ändå? åka in och kolla på ny behandling?
Selma och hennes kompis Zelda
