Sv: Gatuhund från Rumänien, någon??
Vid en vetbesiktning hittas långt ifrån alla sjukdomar...
Vid en vetbesiktning hittas långt ifrån alla sjukdomar...
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vid en vetbesiktning hittas långt ifrån alla sjukdomar...
Min moster köpte en gatuhund från Rumänien. Förmodligen var han korsning mellan tibbe spaniel och långhårig tax. En hund som var MYCKET strykrädd, rädd för män och rädd för barn. Det var i stort sett bara min moster som kunde hantera honom någorlunda, men pälsen var helt tovig eftersom han skrek varje gång hon försökte borsta honom ordentligt. Tänderna, dom får som var kvar, var nästan helt ruttna. Dåliga höfter och upprepade öroninflammationer. Däremot hade han inte problem med andra hundar.
TackarMen vad söt!!
Ja, det var precis så vi kände, att kunna hjälpa en individ till att få ett bra liv med rätt sorts mat, mycket kärlek, trygghet och långa skogspromenader, det var det som drev oss. Och om den individen kommer från Sverige, Rumänien eller Polen spelar ingen roll.
Vår Gina har anpassat sig otroligt bra. Jag tror att hundar som har levt sådana liv är mycket duktiga på att anpassa sig. Antingen har vi haft tur, eller också är dessa hundar så duktiga på att avläsa omgivningen att de fixar de flesta situationer de hamnar i. Om de inte har så traumatiska upplevelser bakom sig att de aldrig kommer över dem ...
Tack, Milka är söt!Otroligt söt hund!!!
Det är ett dilemma, detta - men för just den hunden betydde det trots allt - allt...!
Ja, jag vet att argumenten kring att ta hem en gatuhund från Rumänien, är starka från bägge sidor, och det är inte detta jag undrar över här. Min fråga är, hur dessa hundar klarat omställningen från sitt ganska "vilda" liv i Rumänien, till ett välmående, men ordnat, liv i Sverige? Nog måste det finnas NÅGON här i Buke som tagit hem en gatuhund, eller som känner någon?
Bilderna från Rumänien, från den hårda vintern, hundarna som fryser ihjäl, svälter ihjäl, plågas ihjäl.... Valpkullar som föds i det oändliga, för att dö en plågsam död på gatan. Utan att knappast någon bryr sig. Naturligtvis ska dessa 2 - 3 miljoner (!!!) gatúhundar hjälpas på plats, MEN många svenskar tar hem en hund därifrån för att ge den ett bättre liv. Hur fungerar det för hundarna, sedan? Kan de anpassa sig? Blir de till problemhundar ibland? Hur väljs de nya ägarna ut, egentligen, det är ju inte helt lätt att ta hem en hund med så svår bakgrund!
Jag funderar.... Och ser bilderna, och gråter................