Jag har full förståelse för att man räknar med allt sådant när det handlar om att betala skatt och allt vad det är. Men, i riktiga världen, finns det någon uppfödare som inte hade haft hund om de inte hade avlat? Fyller hundarna hemma enbart funktionen att vara avelsdjur?Och det kostar noll kronor per år för dessa uppfödare att tävla med de vuxna hundarna, att ha dem försäkrade, vaccinerade, att köpa mat, att göra ev hälsokoller etc etc.?
Fascinerande.
Det vanligaste tankefelet folk gör är att inte räkna med alla utgifter som man faktiskt har för hundarna, men visst räknar man bort alla utgifter, så "tjänar" man ju pengar.
Finns inget dåligt eller negativt i att tjäna pengar, men i realiteten så gör man sällan det om man inte spottar ut massor med kullar eller har raser där valparna kostar i regionerna och + 20 000 kr och dessutom får stora kullar.
Javisst om det köps in någon ny hund för att passa in i aveln, att man har fler hundar än man egentligen tänkt sig enbart för att kunna avla, att man meriterar mer än man egentligen har lust med osv. Men hur vanligt är det? Inom vinthundsvärlden verkar åtminstone det vanligaste vara att man har ett knippe hundar för att man älskar att ha själva hundarna, sedan om/när någon visar sig vara lämplig för avel så passar man på att ta en kull om det är möjligt.