Ottilia
Trådstartare
En liten spinoff på tankar från tråden bettets inverkan samt tankar från gårdagens träning.
Jag red lektion på en av mina medryttarhästar och vi jobbade med att samla upp galoppen. Han är fortfarande inte riktigt stark i höger galoppen utan de första upptagningarna når vi ett litet motstånd. -motståndet visade sig genom att han inte tog min förhållning på yttertygeln - jag blev då lite långsam och fastnade i handen och han gapade.
Min tränare ville då att vi skulle dra åt snokremmen ett hål. argument: "den ska inte sitta hårt men han ska inte heller få komma undan genom att gapa"
min fråga var då om det inte är ett ryttarfel och istället jag som borde bli snabbare och inte fastna i handen, med meningen att det kan vara bra att hästen har en möjlighet att värja sig när jag som ryttare gör fel.
Svaret jag fick var i banorna att anledningen till att jag fastnar i handen är för att hästen gapar istället för att ta förhållningen. lite hamnar man här i frågan om hönan eller ägget, fastnar jag som ryttare för att han gapar eller gapar han för att jag blir stum i handen?
Sedan funderar jag på om det finns andra sätt jag kan lösa problematiken på annat än genom att dra åt snokremmen som min tränare vill att jag ska göra. Hen menar att om jag i de lägena låter honom gapa och börja trixa med tungan för att komma undan så kommer jag få ett problem längre fram - att det är bättre att dra åt lite hårdare under en period tills han accepterar yttertygeln i samlingen. Medan jag tänker att jag kanske borde sänka kraven, bli snabbare på att ta och lätta när han inte vill svara på förhållningen och istället låta det ta lite längre tid att få fram samlingen.
När han är med på noterna så försvinner problemet, efter ett par upptagningar så samlar han för överskänkeln och sätet -då behöver jag inte ta förhållningar i tygeln.
hur tänker ni när hästen gapar periodvis i lägen då det är lite extra jobbig? Hur kan man jobba bättre med sin hand och hjälpgivning för att undkomma problemet på andra sätt än genom att dra åt snokremmen?
Jag red lektion på en av mina medryttarhästar och vi jobbade med att samla upp galoppen. Han är fortfarande inte riktigt stark i höger galoppen utan de första upptagningarna når vi ett litet motstånd. -motståndet visade sig genom att han inte tog min förhållning på yttertygeln - jag blev då lite långsam och fastnade i handen och han gapade.
Min tränare ville då att vi skulle dra åt snokremmen ett hål. argument: "den ska inte sitta hårt men han ska inte heller få komma undan genom att gapa"
min fråga var då om det inte är ett ryttarfel och istället jag som borde bli snabbare och inte fastna i handen, med meningen att det kan vara bra att hästen har en möjlighet att värja sig när jag som ryttare gör fel.
Svaret jag fick var i banorna att anledningen till att jag fastnar i handen är för att hästen gapar istället för att ta förhållningen. lite hamnar man här i frågan om hönan eller ägget, fastnar jag som ryttare för att han gapar eller gapar han för att jag blir stum i handen?
Sedan funderar jag på om det finns andra sätt jag kan lösa problematiken på annat än genom att dra åt snokremmen som min tränare vill att jag ska göra. Hen menar att om jag i de lägena låter honom gapa och börja trixa med tungan för att komma undan så kommer jag få ett problem längre fram - att det är bättre att dra åt lite hårdare under en period tills han accepterar yttertygeln i samlingen. Medan jag tänker att jag kanske borde sänka kraven, bli snabbare på att ta och lätta när han inte vill svara på förhållningen och istället låta det ta lite längre tid att få fram samlingen.
När han är med på noterna så försvinner problemet, efter ett par upptagningar så samlar han för överskänkeln och sätet -då behöver jag inte ta förhållningar i tygeln.
hur tänker ni när hästen gapar periodvis i lägen då det är lite extra jobbig? Hur kan man jobba bättre med sin hand och hjälpgivning för att undkomma problemet på andra sätt än genom att dra åt snokremmen?