nyttnick
Trådstartare
Hej alla!
Jag har en gammal katt. Hon har alltid varit lite speciell och som liten tippade jag på att hon inte skulle bli särskilt långlivad. Men här är hon. 17 år fyllda. Fortfarande blank i pälsen, tidvis busig, äter och går på lådan, men kräks kanske marginellt mer än som liten. Då med lite större bitar av osmält mat. Dock inte så ofta att jag känner mig orolig.
MEN
Jag orkar snart inte mer. Hon jamar varenda liten vaken sekund. Och det är inga små jamningar, hon går omkring och skriker. Folk som hör henne när vi pratar i telefon undrar om jag har fåglar, bebisar som skriker eller konstaterar torrt att hon låter trasig. Hon jamar morgon, middag, kväll och natt, väcker mig när jag sover, spelar ingen roll om hon sover hos mig eller annanstans.
Det är inget som har ändrats över en natt, utan det har trappats upp gradvis de senaste 6-7 åren, men nu är det bedrövligt.
Hon är självklart världens sötaste, goaste, finaste gammeltant, men ska det behöva vara så här? Hon verkar se som hon ska, hon missar inte hopp och går inte in i saker. Det kan hända att hon hör lite sämre, men hon kommer närman ropar, så helt döv är hon inte.
Tidigare har hon varit blyg, såpass att andra knappt sett henne. Nu ligger, står och går hon på alla. Just i skrivande stund har hon jamat konstant i en timme och 10 minuter. Ca 3 sekunder mellan jamningarna.
Ska det behöva vara så här?
Tilläggas bör att hon är helt omöjlig att transportera. Hon slår sig nästan sönder och samman i sina panikattacker, så är det kontakt med veterinär som krävs så blir det en enkelbiljett. För hennes skull.
Jag har en gammal katt. Hon har alltid varit lite speciell och som liten tippade jag på att hon inte skulle bli särskilt långlivad. Men här är hon. 17 år fyllda. Fortfarande blank i pälsen, tidvis busig, äter och går på lådan, men kräks kanske marginellt mer än som liten. Då med lite större bitar av osmält mat. Dock inte så ofta att jag känner mig orolig.
MEN
Jag orkar snart inte mer. Hon jamar varenda liten vaken sekund. Och det är inga små jamningar, hon går omkring och skriker. Folk som hör henne när vi pratar i telefon undrar om jag har fåglar, bebisar som skriker eller konstaterar torrt att hon låter trasig. Hon jamar morgon, middag, kväll och natt, väcker mig när jag sover, spelar ingen roll om hon sover hos mig eller annanstans.
Det är inget som har ändrats över en natt, utan det har trappats upp gradvis de senaste 6-7 åren, men nu är det bedrövligt.
Hon är självklart världens sötaste, goaste, finaste gammeltant, men ska det behöva vara så här? Hon verkar se som hon ska, hon missar inte hopp och går inte in i saker. Det kan hända att hon hör lite sämre, men hon kommer närman ropar, så helt döv är hon inte.
Tidigare har hon varit blyg, såpass att andra knappt sett henne. Nu ligger, står och går hon på alla. Just i skrivande stund har hon jamat konstant i en timme och 10 minuter. Ca 3 sekunder mellan jamningarna.
Ska det behöva vara så här?
Tilläggas bör att hon är helt omöjlig att transportera. Hon slår sig nästan sönder och samman i sina panikattacker, så är det kontakt med veterinär som krävs så blir det en enkelbiljett. För hennes skull.