Tyvärr frågar alldeles för många varför. Ibland som en medlidsam fråga men ibland som ett rent ifrågasättande och endel kan inte acceptera svaret "det var dags". Det är sorgligt och många gånger elakt men tyvärr en fråga jag har fått flera gånger (faktiskt en gång till och med av lantbrukstjänst) och jag har då också känt ett behov av att försvara varför. Att då ha ett färdigt svar har för mig varit räddningen när jag redan har varit på bristningsgränsen av sorg.Undrar vad omgivningen har med det att göra öht?