Det är ju alltid mycket lättare att fatta beslutet när det blir akut, eftersom man då ofta inte har något annat val. Men när det går långsamt utför, som det ofta gör med gamlingar, så är det mycket svårare att dra ett streck och säga "NU är det dags".
Min egen gammelgubbe är en 32-årig shetlandsponny, där jag har sagt att han får vara kvar så länge han håller hullet och mår bra i övrigt. Och de senaste vintrarna har varit "på gränsen", men det har hittills gått att fodra upp honom och han lägger på sig bra om han får äta gräs. Och han galopperar fortfarande glatt i hagen. Så, än hänger han med... Men hans tänder är rätt slut nu, så tanken är nog att han får en sommar till och sen kanske vi ber kommunen godkänna en gravplats till honom, nånstans på gården, så att vi kan ta bort honom om till hösten om det känns rätt då...
Med din häst, i så hög ålder, som både tappar hull och börjar bli stelare, så hade jag inte gjort några veterinärundersökningar utan jag hade avlivat direkt. Och motiverat det, till bekanta som vill ifrågasätta, att "han är gammal, håller inte hullet längre och blir mer och mer stel i kroppen, plus att jag vill undvika att vänta så länge att det plötsligt blir akut läge. han är värd att få avsluta innan kroppen ger upp helt". De personer som inte kan respektera det kommer inte respektera några andra argument än akut avlivning pga skada eller sjukdom....