Gall(stens)operation

[Saeta]

Någon här minns kanske en av mina tusen klagotrådar där jag skrev om gallsten. Eller, det var ju inte helt 100 utan jag väntade på ett ultraljud för att konstatera gallsten. Och mycket riktigt, i måndags var jag till sjukhuset och gjorde ett ultraljud. Förutom att undersökningen gjorde förbenat ont när hon pressade in mojängen under revbenen så fanns där två stenar.

Vad som nu händer är troligtvis en operation.
Det var iallafall vad dom sa när jag undersöktes. Men, vad är det som avgör om man tar bort hela gallan, eller om man bara tar bort stenarna? Eller brukar man ta bort gallan ändå? Är inte den nödvändig att ha? För det verkar ändå väldigt vanligt att man tar bort gallan.

Så, ni som har erfarenhet av detta, hur har det gått för er?
Jag har självklart googlat så mycket jag bara kan, men det blir så opersonligt när det är skrivet så som på 1177. Dom förklarar hur operationen går till, men det är ju så himla individuellt hur man mår efteråt, under op, hur det går till osv. Så, därför skulle det vara väldigt intressant att höra hur det gått för er!

Som ni säkert känner till är jag ju även panikslagen för att spy, och jag kan ärligt säga att jag hellre dör än att spy. Så pass illa är det. Och vad jag vet så är det relativt vanligt med illamående vid operationer. Då är det väl främst narkosen som är boven i dramat? Och där är det ju också så individuellt.
Jag har blivit sövd när jag var liten, och då mådde jag inte illa. Men man vet ju aldrig...

Och hur vanligt är det att få en slang genom munnen/halsen när man opereras? Tänk om dom glömmer ta ut den när jag vaknar? Förstå vilken panik jag skulle få...

Annars känns det ändå relativt lugnt. Jag vet ju att jag kommer få ta lugnande innan för att undvika panik. Men ja... Jag skulle väl behöva lugnande hela tiden fram tills operationen (när den nu kommer ske...).

Svamligt inlägg, hoppas någon orkar läsa igenom och kanske göra mig lite mer informerad.
Godnatt

 

[Niyama]

Säg till att du vill ha ondansetron så lär du nog inte spy.

Tillägg: det finns alltså som injektionsvätska.

 

[pannkaka]

Kan bara svara för mig, de gånger jag opererats så har jag haft slang i munnen, men den har alltid varit borta innan jag vaknat och sats dit efter jag somnat.
På mig tog de bort hela gallblåsan för de tyckte det var det bästa för mig i längden, och jag lever ett "normalt" liv märker inte av att den saknas. Men man måste tänka på att man även efter att gallblåsan är borta kan få problem med gallsmärtor, man får lära sig vad ens kropp klarar och inte klarar av.

 

[ameo]

För att reda ut begreppen litegrann...
Galla = vätska som innehåller enzymer, bildas i levern
Gallblåsa = ett utrymme där gallan lagras. Det är här gallstenarna bildas. Och det är den man eventuellt opererar bort.
Efter operationen bildas de fortfarande galla, med skillnaden att den inte lagras någonstans. Du blir helt enkelt som en häst... (och, om jag minns rätt, du bör inte äta alltför mycket fett samtidigt...)

 

[Tassetass]

Jag har aldrig hört talas om någon som bara opererat bort stenarna utan då har hela gallblåsan tagits bort. Om man gör det eller inte beror till stor del på hur stora besvär patienten faktiskt har (så länge blåsan inte bli akut inflammerad och måste ut av den anledningen). Jag opererade bort gallblåsan på eget initiativ, bad om remiss till kirurgen och allt. När jag hade mötet med kirurgen så sa han precis det att eftersom en gallblåsa med stenar i sig inte är farligt utan bara jävligt besvärligt så handlar det mer om livskvalitet än något annat. Jag hade ju haft problem i många år och eftersom jag hade gjort det man kan göra för att möjligen lindra besvären men utan framgång så tyckte han inte att det var något att fundera på. Det är som jag förstått det väldigt ovanligt att en gallblåsa som börjat strula läker av sig själv utan i regel fortsätter besvären.

Jag var inne för konsultation i december och fick tid för operation i februari. Dagen jag skulle opereras så kom jag in till dagkirurgiavdelningen vid åtta-tiden på morgonen, fick byta om till sjukhuskläder och de satte en infart på ovansidan av handen där det kopplades in dropp. Efter en timme eller så kom de och hämtade mig, fick lägga mig på en brits och så rullades jag in i operationssalen. Fick någon sorts drog som var väldigt angenäm och sedan var det god natt. De gjorde alltså inget med mig innan jag sov förutom att sätta infarten i handen.

När jag vaknade efter operationen var jag fruktansvärt torr i munnen och hade lite ont i halsen, det är vanligt efter att ha haft en slang där. Var lite förvirrad, omtöcknad och typ illamående men ändå inte (svårt att beskriva). Var väldigt uttorkad trots att jag haft dropp ända sedan morgonen och det gjorde det svårt för mig att äta, hade precis ingen saliv. Fick dock i mig saft och skulle ha hållit mig till det, försökte dricka te men då gjorde magen totalrevolt. Trots att magen skickade tillbaka teet igen så fortsatte jag att må illa, men efter en stund skickade sjuksköterskan in något via infarten (skulle tro att det var det preparat som Niyama nämnde) och då la sig illamåendet på en gång och kom aldrig tillbaka.

Fick stanna på uppvaket till ungefär halv sju på kvällen eftersom jag på grund av nämnda uttorkning inte kunde kissa och de vill inte släppa iväg en innan dess. Senare på kvällen fick jag i mig några rostade mackor och efter att ha sovit som en död hela natten kände jag mig rätt normal dagen efter. Hade lite ont i de väldigt små operationssåren, men i övrigt kände jag ingenting. Vissa kan få smärtor runt ena axeln och nyckelbenet eftersom de använder en gas för att blåsa upp buken, men det var inget jag drabbades av.

Tiden närmast efter operationen så fick jag förstås byta plåster emellanåt och efter ett tag försvann stygnen av sig själva. Kunde äta precis som innan, men jag hade ju gått med en icke-fungerande gallblåsa i en himlans massa år, så för mig blev det ingen skillnad efter att den tagits bort. Om man fortfarande åtnjuter någon sorts funktion av sin gallblåsa så kan man som pannkaka skriver behöva testa sig fram till hur kroppen fungerar utan gallblåsa.

 

[_FiA_]

Be att få bli sövd med spruta istället för med gas, för gasen gör att det är större risk att man blir illamående efteråt. Jag blev jätte dålig av gasen tyvärr, och då sa läkaren efteråt att om jag skulle göra någon operation i framtiden skulle jag be om en spruta istället för gas.

 

[lil-sis]

Har opererats tre gånger på Ackis och inte mått illa en endaste gång, inte ens när de opererade på livmodern och det gjorde narkosläkaren förvånad.

Det finns finfina mediciner mot illamående.

I övrigt har jag bara varit trött efter operation, ingen smärta. Sist möblerade de ju om tarmarna men ingen smärta.

Ju snabbare man kommer ur sängen och kan kissa osv ju bättre mår man.

Och andningstuben glömmer de inte kvar Alltid sövd via infarten och det enda de gjort förutom att sätta infarter är att ge syrgas att andas. Man ska räkna till tio, är borta efter typ fyra

 

[Korven]

Jag är opererad några gånger med olika narkosmedel, tror jag för när jag fått första lugnande sover jag sött. Jag har aldrig mått dåligt nån gång utan vaknar glad som en lärka för jag har varit glad när de sövt ner mig. Sist så blev operationen längre än beräknat så jag hörde att de sa att "nu är *** vaken igen" så då petade de i mig mera sömnmedel (inte narkos). Fy 17 va gott man sover då .

 

[purity_666]

Jag är känslig för narkos. Det tar timmar innan jag vaknar. Sist blev jag opererad runt 1 och kom upp till avdelningen vid 21.
Jag är också livrädd för att kräkas. Har sagt till innan och då har de gett extra medicin. Jag kräktes tydligen efter första operationen men var så borta så det minns jag inte, var en sköterska som sa det. Sista operationen blev jag illamående men fick medicin så fort jag sa till så gick det över, inga kräkningar där.

Efteråt är jag trött, så trött. När de tog bort min gallblåsa var det akut och den var helt infekterad. De opererade flera timmar, vilket inte är vanligt. Då sov jag ett helt dygn efter ungefär. Vaknade till lite halvt när sköterskorna kom in, men annars sov jag.
Senaste operationen som bara tog någon timme så var jag pigg efter 12 timmar ungefär. Lägligt att bli pigg vid 2 på natten.

Jag tål inte morfin. Så fort jag fick en spruta så tog det 5-10 minuter så kräktes jag. Kan vara bra att vara uppmärksam på.

 

[Vira]

Berätta att du är rädd för att kräkas, det finns massor av bra mediciner mot illamående du kan få .

Du kommer att få en slang i munnen/halsen efter att du somnat, men jag kan absolut inte tänka mig att det är någon risk att den glöms kvar, det hör liksom till den mest självklara rutinen att ta bort den när patienten vaknar och sedan övervaka att du kan andas bra utan den.



Jag fick min gallblåsa bortopererad för ett antal år sedan, via titthål vilket det väl lär bli för dig också. Eftersom jag var barn och i inte tipptopp skick före operationen (gallstenen fick mig att rasa i vikt) fick jag stanna på sjukhuset några dagar. Visst mådde jag lite illa, men inte så att det var någon risk att kräkas. Däremot var jag väldigt väldigt trött de första tre dagarna. Efteråt var jag snart i bra skick (jag hopptävlade tio dagar efter operationen) och jag har inte känt av några gallproblem sedan dess trots att jag inte är det minsta försiktig med vad jag äter.

 

[Saeta]

Tusen tack för alla era svar Skönt att det verkar vara en enkel operation. Så, då antar jag att dom alltså kommer ta bort hela gallblåsan och inte bara stenarna. Ska be att få bli sövd med spruta. Tycker det är obehagligt att andas i mask oavsett vad det är jag andas in. Sitter i från förr då jag blev fasthållen när jag skulle prova lustgas hos tandläkaren.
Jag kommer absolut säga till att jag är livrädd för att spy. Det brukar jag vara rätt duktig på att göra (stackars folk som får stå ut med mitt tjat...). Läskigt att man får en slang i munnen. Får hoppas dom inte glömmer ta ur den innan jag vaknar.

Men tack! Hoppas jag får en kallelse snart, vill bara få det överstökat. Haft ett milt anfall hela helgen nu och jag orkar inte. Är så trött. Men det går inte att jämföra med hur det var när jag åkte in akut. Fyfan vilken smärta!

 

[Snubbelfot]

Ska be att få bli sövd med spruta.

Litet förtydligande bara; det är isf inte en enda spruta (injektion) utan en kontinuerlig långsam s k infusion under hela ingreppet. Flera olika faktorer avgör om du kommer att sövas med gas eller med narkosmedel genom infusion, det bästa är om du pratar med din läkare i god tid innan operationen och förklarar hur du känner, så att den informationen kan nå fram till narkosläkaren.

Tycker det är obehagligt att andas i mask oavsett vad det är jag andas in. ... Läskigt att man får en slang i munnen. Får hoppas dom inte glömmer ta ur den innan jag vaknar.

Du behöver inte vara orolig för den biten, när det väl är dags att andas i mask - och framför allt för "andningsslangen" - är du så pass halv- eller helsovande att du knappast bekymrar dig om något. Och när "slangen" tas bort är det precis i samband med att du börjar vakna så pass att du andas själv, så du kommer knappast att uppleva något obehag då heller.

 

[Kattennizze]

Jag har tagit bort gallblåsan efter en hel sommar med in och ut på sjukhuset. V
Fullkomligt vidrigt och helt underbart när den var borta, har inga besvär alls kvar efter det! Jag hade inga stenar heller och en frisk blåsa men att de tog bort den hjälpte mig ändå. Det handlar verkligen om livskvalitet!

 

[Heulwen]

Jag opererade bort min gallblåsa för 4,5 vecka sedan och mår väl okej. Fem av åtta stygn har släppt, jag mår ofta illa men inte så att jag ska spy på något sätt.

På operationsdagen skrev jag in mig vid 12, pratade med en sköterska som gav mig en cocktail med smärtstillande och lugnande tabletter och kirurgen ritade på magen var han skulle gå in någonstans. Klockan 15 var det dags för operation, blev sövd vilket gick på nolltid, var lite skakig innan så fick mer lugnande. Vaknade efter 1 h och hade rejält ont i halsen och mådde illa samt ont i höger skuldra vilket är vanligt. Fick smärtstillande och injektion med antiemetika (medel mot illamående). Det var svårt att komma igång att kissa vilket är vanligt så fick pressa ordentligt såpass att mitt ena sår gick upp och började blöda. Efter 1 h kom min man och besökte mig men jag var ganska trött och somnade. Vaknade framåt kvällen och somnade sedan om igen. Åkte hem runt 8 morgonen efter med fyra hål i magen, då kunde jag inta lite soppa.

Efter 1,5 dygn åkte jag in akut pga av att jag spydde så jag krampade och inte kunde behålla smärtstillande eller vatten. Blev inlagd 1 dygn med stark antiemetika intravenöst och kramplösande för att magsäcken inte skulle dra ihop sig. Det här berodde i mitt fall på att jag inte tålde morfin och att min gallblåsa var helt enorm (den största en av Stockholms största kirurgmottagningar sett) så kroppen hamnade i någon sorts chock. Min gallblåsa mätte runt 30 cm och hade trillat ned i ljumsken (är normalt ungefär som en golfboll). Fick med mig Ondansetron-tabletter hem och var sedan förstoppad i cirka 1 vecka men spydde inte mer.

Om du rädd för att spy skulle jag rekommendera andra smärtstillande än morfin om du inte tål det. Bättre att ha lite ont än att må såpass illa. Jag tar fortfarande värktabletter (Alvedon 665 mg) 1-2 gånger/dag vilket hjälpt bra. Först om en vecka kanske jag vågar hoppträna lite igen.