Gå till jobbet för att sedan sjukskriva sig

[Tora]

Verkligen.
Som min förra arbetsgivare sa på ett möte "Jag vet att ni har varit trötta och sjuka men nu får det faktiskt vara nog".
Då hade jag själv precis fått min Mb Crohns-diagnos och jobbat alla dagar utom de dagar jag skulle få medicin/till läkaren trots att läkaren tjatade om att jag borde vara sjukskriven då jag var rätt nära inläggning pga sjukdomen (ja, med facit i hand vet jag att han hade rätt).
Jobbar inte kvar hos den arbetgivaren längre....

Exakt. Min erfarenhet är att de som känner sig träffade är de som har försökt göra det bästa av situationen. De som man vill skall känna sig träffade brukar oftast inte ta åt sig.

Det är lite som whiteboardtavlan i stallet. Gäller att tänka sig för mer än en gång vad och hur man skriver där.

 

[prinsessfeminist]

Kompanibestraffning och kompanianklagelse är jag helt allergisk emot och det skulle snabbt få mig att leta efter en annan arbetsgivare.

Misstänker man att det är några som satt det i system tar man det personligt med dem. Att ens lufta något i den stilen som inte rör alla på arbetsplatsen på ett allmänt möte är vansinnigt sunkigt. Det är tufft att vara chef, ja, men fixar man inte det får man se sig om efter något annat.

Det beror ju på hur det formuleras. Verkar det vara en kultur, så kan man väl ta upp att den inte känns sund?

Jag vet en chef som tagit upp det här med att man sjukskriver sig för "minsta lilla", och då kom det fram i gruppen att man inte anser att det är värt ansträngningen att gå till jobbet om man känner sig lite dålig. "ingen ställer upp för mig när jag är själv på avdelningen, så varför skall jag bry mig om andra?" var en kommentar.

Jag vet att denna chef fick igång ett bra samtal om vad kollegialitet innebär och där gruppen faktiskt kom på ett par lösningar tillsammans.

Så, att ta upp strukturella problem på gruppnivå, kan vara väl så effektivt, men det handlar förstås om HUR man uttrycker sig.

 

[ainasoja]

Jag är själv gruppledare och har fått gå hem 1 timme efter påbörjad arbetsdag pga att jag mådde illa och började kräkas.

Jag mår dock illa 9 mornar av 12 så jag reflekterar inte över det.

Skulle jag stanna hemma varje dag jag känner att jag inte klarar av att jobba så skulle jag vara hemma 90% av min arbetstid eftersom jag mår som en påse skit innan kroppen kommit igång.

Så nä. Man känner inte alltid att man inte klarar av att arbeta på morgonen även om man till och med är gruppledare.

 

[Lupino]

Exakt. Min erfarenhet är att de som känner sig träffade är de som har försökt göra det bästa av situationen. De som man vill skall känna sig träffade brukar oftast inte ta åt sig.

Det är lite som whiteboardtavlan i stallet. Gäller att tänka sig för mer än en gång vad och hur man skriver där.

Du skriver exakt det jag skulle skriva!

Otaliga gånger kom mail från dagis om att "tänk på att det är kallt nu och se till att barnen har ordentliga kläder" och jag frågar lika orolig varje gång om det gäller mitt barn. Men nejdå, det gällde alltid andras och jag kan med nästan 100% säkerhet säga att föräldrar till de barn det berörde inte fattade att det var dem de gällde. Jag pratade med personalen om att det vore bättre om de pratade direkt med dem det gällde, dels för att faktiskt få en förändring, men också för att slippa orsaka oro bland dem som försöker göra rätt för sig. Men det var tydligen för jobbigt.

 

[Monkie]

Här känner jag mig lite träffad. Det har hänt att jag pallrat mig till jobbet trots att jag egentligen borde varit hemma och stämplat ut mig som sjuk någon eller några timmar innan jag slutar för att slippa karensdag dagen efter. Jag har nog tänkt mer på min egen privatekonomi än på min arbetsgivare där faktiskt.

Sen stannar jag inte hemma i onödan eller om jag bara känner mig lite krasslig.

För övrigt tycker jag det är för dyrt att vara sjuk. Jag hade gärna stannat hemma lite oftare om jag haft råd, oftast hasar man sig iväg och hoppas det går över.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag är själv gruppledare och har fått gå hem 1 timme efter påbörjad arbetsdag pga att jag mådde illa och började kräkas.

Jag mår dock illa 9 mornar av 12 så jag reflekterar inte över det.

Skulle jag stanna hemma varje dag jag känner att jag inte klarar av att jobba så skulle jag vara hemma 90% av min arbetstid eftersom jag mår som en påse skit innan kroppen kommit igång.

Så nä. Man känner inte alltid att man inte klarar av att arbeta på morgonen även om man till och med är gruppledare.

Håller med. Det är många gånger jag mått skit med min värk på morgonen men ändå rövat mig iväg till jobbet för att ge det en chans och så har det släppt under dagen.

 

[sjoberga]

Så, att ta upp strukturella problem på gruppnivå, kan vara väl så effektivt, men det handlar förstås om HUR man uttrycker sig.

Ja, det spelar stor roll. Men om man som chef blir besviken för att underställda agerar fel, tar man först upp det med den enskilde som agerat fel och sedan följer upp i grupp om det finns en antydan till kultur.

Att ta upp det i grupp utan att ha varit tydlig mot de som uppenbart gjort fel känns fegt och drabbar de som känner sig skyldiga utan att ha gjort fel. På något sätt känns det som ett underligt maktspel där man ska använda gruppen som nåt slags skydd, eller slagträ mot dem som gjort fel.

Om någon blivit varnad i enskilt samtal så blir det inte ett hugg i ryggen att ta upp det i gruppen.

 

[athena_arabians]

Det beror ju på hur det formuleras. Verkar det vara en kultur, så kan man väl ta upp att den inte känns sund?

Jag vet en chef som tagit upp det här med att man sjukskriver sig för "minsta lilla", och då kom det fram i gruppen att man inte anser att det är värt ansträngningen att gå till jobbet om man känner sig lite dålig. "ingen ställer upp för mig när jag är själv på avdelningen, så varför skall jag bry mig om andra?" var en kommentar.

Jag vet att denna chef fick igång ett bra samtal om vad kollegialitet innebär och där gruppen faktiskt kom på ett par lösningar tillsammans.

Så, att ta upp strukturella problem på gruppnivå, kan vara väl så effektivt, men det handlar förstås om HUR man uttrycker sig.

Absolut men det måste verkligen hanteras med fingertoppskänsla vilket inte är vanligt. Som du beskrev det blev det ju en positiv diskussion och chefen verkar ha gjort det på rätt sätt.

Jag har blivit ifrågasatt för min sjukfrånvaro och beskylld för att känna efter för mycket (dock skedde detta inte vid ett gruppmöte, den gången det hände var tidigare). Det visade sig att jag hade Morbus Crohn som var väldigt långt gången (min totala orkeslöshet och höga frekventa febertoppar fick sin förklaring). Att jag kände efter för mycket fick jag höra efter att en stor postbur nästan vält med mig i den och den tämligen tunga dörren smällde igen på min armbåge. Dagen efter gick jag till jobbet och sa att jag försöker gärna jobba men trycker jag på knapparna i kassan med fingrarna på den sidan värker det ända upp i skallbasen så det fungerar inte. Jag har fortfarande kvar en knöl där dörren slog till min armbåge. Den bakgrunden gör att jag har noll till övers för dåliga chefer som gillar att beskylla sina anställda och i synnerhet om de gör det på allmänna möten.

Det är klart att det finns de som utnyttjar systemet och naturligtvis ska man göra allt man kan för att komma till rätta med det. Men kommer man med anklagelser på en kollektiv nivå ska man ha väldigt bra på fötterna för det är sällan det ger något önskat resultat eller ökar arbetsmoralen. De som gör jobbet bra känner sig träffade att de inte gör tillräckligt och de som inte sköter sig skiter fullständigt i det hela och låter det rinna av.

 

[MiaMia]

Ja, utgångspunkten måste ju vara att arbetstagaren gjort något fel med sin sjukskrivning - antingen att de varit på jobbet för sjuka eller varit hemma för friska. Anser man att sjukskrivningarna är korrekta så finns inget att ta upp. Och om man som arbetstagare missköter sina sjukskrivningar (oavsett hur och varför) är det något man bör ta med personen enskilt.

Sen kan det finnas kultur på gruppnivå som man också får hantera, men inte istället för att ta det enskilt.
Och något allmänt påpekande av typen "ni måste tänka mer på att..." är inte ett effektivt sätt att bygga en kulturförändring...

Sen kan ju själva fenomenet att ofta påbörja arbetsdagar men inte kunna slutföra dem vara tecken på andra bakomliggande problem. Som kan vara både individuella och arbetsmiljörelaterade, och finnas anledning för AG att nysta vidare i, kanske via företagshälsovården.

 

[monster1]

Jag är också en sådan som går till jobbet och ibland inte klarar hela dagen. Har uttmattning och generaliserad ångest som ibland sätter käppar i hjulet för mig. Om jag skulle känna efter kvällen innan eller ännu värre på morgonen skulle jag ALDRIG ta mig upp ur sängen. Därför har jag som system att åtminstone ta mig till jobbet innan jag känner efter. Min nuvarande chef har jag fullt förtroende för så därför har jag pratat med honom om detta, den tidigare chefen hade jag inget förtroende för och därför berättade jag så lite som möjligt för denne. Mig veterligen kan man inte smita undan karensdagen genom att jobba några timmar och sedan gå hem. Däremot om man har något kroniskt typ migrän så kan man genom sjukintyg bli av med karensdagen helt. Så du kanske ska tipsa dina anställda om det @gulan , så blir det lättare för dig med schemaläggningen om det verkligen är så att de kommer in bara för att slippa karensdagen.

 

[gulan]

Här känner jag mig lite träffad. Det har hänt att jag pallrat mig till jobbet trots att jag egentligen borde varit hemma och stämplat ut mig som sjuk någon eller några timmar innan jag slutar för att slippa karensdag dagen efter. Jag har nog tänkt mer på min egen privatekonomi än på min arbetsgivare där faktiskt.

WOW modigt av dig att nämna detta i den här tråden
Någon gång emellanåt dyker det upp trådar här där man ondgör sig över de som kommer till jobbet-sjuka och medvetet skiter i att de smittar ner andra. Då vore det kul att se de som tycker det är OK att gå till jobbet "krassliga" (i den här tråden) att försvara det i dessa trådar
gulan

 

[tanten]

Ja, jag ser ett mönster i gruppen -generellt. Och jo det är såklart alltid synd om de som någon gång i livet känner sig anklagad på ett möte när saker tas upp som man absolut inte har något med att göra. Men tyvärr livet suger. Skulle man som gruppledare hela tiden sitta och undra vad man kan ta upp på ett allmänt möte och vilka stackars tår så det råkas petas på -nej då blir inga barn gjorda och chefen får sluta tillslut.

Kompanibestraffning brukar sällan vara konstruktivt. Framförallt inte om det framförs på ett gemensamt möte.

Jag tror att man i så fall måste jobba meer med sitt eget ledarskap och med attityder och lojalitet i gruppen istället. Hur har jag som ledare agerat för att skapa felaktiga attityder. Hur bryter jag det för att få bättre lojalitet och stämning.
Och framför allt - är det sant!!??

Jag hade blivit rätt förbannad om det på mitt jobb framförts så som du beskriver det.

 

[Monkie]

WOW modigt av dig att nämna detta i den här tråden
Någon gång emellanåt dyker det upp trådar här där man ondgör sig över de som kommer till jobbet-sjuka och medvetet skiter i att de smittar ner andra. Då vore det kul att se de som tycker det är OK att gå till jobbet "krassliga" (i den här tråden) att försvara det i dessa trådar
gulan

Hehe modigt eller korkat

När jag jobbade inom äldreomsorgen tänkte jag några varv till och stannade hemma för mindre.

 

[Hyacinth]

Jag släpar mig till jobbet allt som oftast, eller jobbar hemma om möjligt.
Däremot kan jag hålla mig undan folk och sitta avskilt sådana dagar. Jag stannar inte hemma för huvudvärk, jag petar i mig alvedon och hoppas att det släpper. Om det förvärras går jag hem.
Jag har ett arbete där det är bättre att jag jobbar en halvdag än inte alls. Ingen gör mitt jobb, det väntar tills jag är tillbaka.
Är jag ordentligt sjuk tar jag karens, annars använder jag flex eller atk för tillfällig krasslighet. Sen tar jag igen jobbet efter. Det finns ingen vikarie att ringa in.

 

[athena_arabians]

Vad gäller att ev smitta ner kollegor/kunder/vårdtagare är naturligtvis det fel. Men en smittsam sjukdom är verkligen inte enda anledningen till en legitim sjukfrånvaro.

 

[Sar]

Du skriver exakt det jag skulle skriva!

Otaliga gånger kom mail från dagis om att "tänk på att det är kallt nu och se till att barnen har ordentliga kläder" och jag frågar lika orolig varje gång om det gäller mitt barn. Men nejdå, det gällde alltid andras och jag kan med nästan 100% säkerhet säga att föräldrar till de barn det berörde inte fattade att det var dem de gällde. Jag pratade med personalen om att det vore bättre om de pratade direkt med dem det gällde, dels för att faktiskt få en förändring, men också för att slippa orsaka oro bland dem som försöker göra rätt för sig. Men det var tydligen för jobbigt.

Visst är det typiskt. Kollektiva tillsägelser och regler när det egentligen bara gäller ett fåtal. Händer överallt i samhället, jobb, barnomsorg, stall etc.

 

[Diabetikern]

På tidigare jobb om man varit sjuk har man fått fixa ersättning själv. Alternativt pallra sig till jobbet och invänta övriga kollegor och hoppas man kan gå hem.

Karensen började gälla direkt när man gick hem och drogs från samma dag.

Svårt det där när man märker att vissa satt det i system och det drabbar alla för så är det. Är det någon som missköter sig kan man lätt misskreditera de andra i gruppen.

Bra att ta upp hur mycket problem det ställer till om man bara jobbar ngn timme, Kan kanske få folk att tänka till lite men att anklaga blir bara helt fel.

 

[Monkie]

Vad tänker ni andra om att jobba nästan en full dag och sedan stämpla ut sig som sjuk för att slippa karensdag? Är jag sjuk dagen efter så är jag ju det oavsett om jag sjukar mig eftermiddagen innan eller om jag sjukar mig på morgonen. Fult mot arbetsgivaren?

De gånger jag har gjort så, har jag talat om för mina kollegor att jag stämpar ut mig som sjuk för att jag känner mig så pass dålig att jag räknar med att inte komma och jobba imorgon. Om jag kommer så stämplar jag bara in som vanligt. Jag har ingen ersättare utan mitt jobb väntar ligger tills jag kommer tillbaka.

 

[TygerTyger]

Vad tänker ni andra om att jobba nästan en full dag och sedan stämpla ut sig som sjuk för att slippa karensdag? Är jag sjuk dagen efter så är jag ju det oavsett om jag sjukar mig eftermiddagen innan eller om jag sjukar mig på morgonen. Fult mot arbetsgivaren?

De gånger jag har gjort så, har jag talat om för mina kollegor att jag stämpar ut mig som sjuk för att jag känner mig så pass dålig att jag räknar med att inte komma och jobba imorgon. Om jag kommer så stämplar jag bara in som vanligt. Jag har ingen ersättare utan mitt jobb väntar ligger tills jag kommer tillbaka.

Jag har gjort så ett par gånger. Tycker egentligen inte heller att det är okej men mitt försvar har varit att det har gällt dagar då jag redan på morgonen var sjuk nog att med gott samvete låta bli att jobba. Jag har dock en tjänst där ersättare inte finns och det i regel tar längre tid att lämna över en uppgift än att göra den själv. Vi har också deadlines som inte flyttas i första taget. Därför har jag några gånger jobbat sjuk (hemifrån eller instängd i ett litet rum snarare än ute i kontorslandskapet) tillräckligt länge för att få ihop planeringen inför ett uppehåll och sen gått hem. Eftersom jag gör det för verksamhetens skull så har jag inte haft dåligt samvete över att endast ta del av karensdag.

 

[As_Vegas]

Jag önskar att karensdag hade inneburit 8 h avdrag oavsett. Det blir ju helknasigt när man kan slippa karensdag genom att gå till jobbet några timmar. Är man sjuk så kan man ju både smitta kollegor och är inte lika produktiv heller. För alla oss som jobbar mer än 8 h åt gången blir det onödigt dyrt att få en hel dags karens, jag kan om jag har otur bli av med 16 h på grund av sjukdom.
Att gå hem mitt på dagen ser jag dock inget problem med i sig, shit happens, ibland känner man inte på morgonen vad som är på väg att komma och ibland är det till och med omöjligt att förutse. Tråkigt om man råkar smitta någon, men alla gör vi misstag.