Fynd eller ruckel?

[Petruska]

Tack ,jag kunde inte sagt det bättre själv,satt just o undrade i vilken värld TS lever.

Vad i all världen menar du med det där?

 

[Monstermom]

Nejnej, jag letar absolut inte fritidshus, drömmer inte ens om ett! Enda anledningen att jag tittade på detta var att bekanten lyfte fram det, och då började jag titta på hur marknaden egentligen ser ut för fritidshus runt Stockholm, eftersom jag blev lite paff att det där ansågs vara ett fynd och drömhus. Jag tyckte det verkade vara allt annat än det, vill man ta det lugnt och göra ingenting på semestern ska man i min värld absolut inte köpa ett aldrig så charmigt renoveringsobjekt med hål i taket.

Vi har ett sommarhus i släkten, som vi brukar låna - ett eternithus med plåttak, och där är det verkligen inget underhåll utöver trädgården. Perfekt, om du frågar mig!

OK, men drömhus kan ju precis allt vara - så länge man låter det stanna vid just drömmar.

Marknaden för fritidshus runt Stockholm har jag inte den blekaste aning om, men den lär väl vara minst lika snurrig som husmarknaden i sydvästra Skåne.
När jag letade nånstans att flytta till var jag på helt makalösa visningar. Ett hus hade en pågående vattenskada från 1/3 av taket ner längs hela gaveln två våningar. Man kunde trycka ut hela väggen med handkraft (jag gjorde det inte, men jag var och kände lite på den i alla fall ) och avloppet var utdömt, kommer inte ihåg exakt vad de skulle ha för det men bortåt två och en halv miljon tror jag det var. Ett annat hade haft en väldigt entusiastisk "kan själv"are, som lagt ner makalöst med arbete på enormt petnoga ytskikt - men dörrkarmen var så rutten att man kunde dra loss bitar med fingarna, elskåpet var fastskruvat i putsad frigolit, det var en halv meter vatten i källaren, inga av fönstren gick att öppna, trösklarna var ojämna snubbelfaror och det var allvarliga sprickor i grunden... Två miljoner.

Hus kostar ju sällan vad huset "egentligen" är värt, åt båda håll. Och det finns ju alltid köpare till de där överprisade dödsfällorna (och nästan inga köpare till de där enormt fina och välskötta husen som säljs för småpengar i fel område), det räcker ju att lura en en stackare...

Eller spika upp lister när man kan skruva upp dom. Ta stora skruv så de sitter ordentligt ( undra om listerna är bärande?) Och skit i att sätta foder under fönstret. Det är ändå bara korta personer som ser under fönsterbrädan som ser att man sparat in på den biten. Och provmåla gärna huset i olika kulörer....måla över är inte nödvändigt. Även köksluckorna kan man provmåla i olika kulörer. Finns något för alla smaker

"Mitt" hus (som jag hyr) var målat som svenska flaggan invändigt. I ett och samma rum...
Och det växte svamp på källargolvet, eftersom något geni dragit avrinningen från taket via golvbrunnen i källaren, så även om det så bara duggade lite lätt så tryckte det upp vatten i källaren.

Det finns många bra lösningar därute.

 

[Inte_Ung]

Det gör nog du för vårat är iaf friskt rakt igenom.

Mitt är också alldeles friskt.
Taket är helt och panelen ser bra ut.
Om man inte vet vilka lösningar som döljer sig under ytan så lider man inte av dem.

 

[hagel]

Som jag är van (vi har hus i släkten, även om just jag inte råkar bo i ett) så är det normala att man inte fixar med huset alls. Man håller ett öga på renoverings- och underhållsbehov, men målet är att ha ingenting som behöver fixas med huset, och vanligen är det också så. Var trettionde år lägger man kanske om taket, varje femton år målar man fasaden, osv, men målet med huset är att bo i det, och sen ägna sig åt t ex trädgården (som då istället är ett pågående projekt, med något nytt eller förändrat varje år). Om huset då kräver arbete utöver det underhåll man aldrig kommer ifrån, så är det problem, och såna undviker man att skaffa sig om man kan hjälpa det. Hus med hål i taket går därför bort.

Jag är uppvuxen i andra änden av skalan . Pappa är gammal hantverkare, men har inte förvärvsarbetat med sådant sedan 1960-talet någon gång och mamma har extremt god känsla för inredning och är dessutom händig som bara den, även om hon inte har snickarutbildning på pappret. När mamma var gravid med mig byggde pappa huset där jag växte upp med sina bara händer, spik för spik, bara med hjälp till att resa stommen och dra el och avlopp. Sedan dess har inte byggandet och/eller renoverandet avstannat .

Deras nuvarande hus köptes för en spottstyver i millenieskiftet. Gammalt brunt och fult radhus från 70-talet som aldrig renoverats... ni kan ju tänka er hur mysigt det var där och hur gott det luktade inne på den toaletten . Ingen förstod valet av hus, men min mamma såg potenialet. Gudars, så fint det blev med några års slit och "en del" ekonomiska investeringar. Men de pengar som pytsas in i huset har nog gett en mångdubbel avkastning. Om jag tittar på hemnet så ser det ut som att huset, som kostade x kr och renoverats för ungefär lika mycket, numera skulle kunna säljas för kanske 4-5 x kr. Visserligen på en ganska attraktiv pendlarort, men ändå.

Efter jag flyttade långt från uppväxtorten i 2006 har jag kanske varit hemma en gång per år i genomsnitt, give or take. Det ser aldrig likadant ut som när jag såg det sist . Så snart alla rum är "färdiga" så måååååste man ju bara börja om igen, åtminstone på ytskikt. Eller så kör man i gång något projekt med uterum, uteplats, plattläggning, garage eller you name it. För att inte tala om sommarhuset! Det var för bara några år sedan ett murat, vitkalkat, 60-talshus med mulltoa... Nu är det ett falurött hus med träfasad (man kan tydligen fixa det så ), toppmodernt men lantligt och med ett stort nybyggt gästhus i gammal stil fast modernt.

....

Själv så ler jag och beundrar hur fint det är varje gång, för det ÄR det. Sedan åker jag hem och slänger mig på soffan i min hyreslägenhet och ringer vaktmästaren så snart låset kärvar .

 

[Sar]

Som jag är van (vi har hus i släkten, även om just jag inte råkar bo i ett) så är det normala att man inte fixar med huset alls. Man håller ett öga på renoverings- och underhållsbehov, men målet är att ha ingenting som behöver fixas med huset, och vanligen är det också så. Var trettionde år lägger man kanske om taket, varje femton år målar man fasaden, osv, men målet med huset är att bo i det, och sen ägna sig åt t ex trädgården (som då istället är ett pågående projekt, med något nytt eller förändrat varje år). Om huset då kräver arbete utöver det underhåll man aldrig kommer ifrån, så är det problem, och såna undviker man att skaffa sig om man kan hjälpa det. Hus med hål i taket går därför bort.

Min erfarenhet är att alla dessa jobb som bör göras efter x antal år fördelar sig så att man hela tiden har projekt igång som husägare. Vissa större och vissa mindre. Lejer man så blir man oftast klar med projekten snabbare och kan byta fokus till ett annat projekt men det finns alltid saker att göra. Görs det inte så så förvandlas huset långsamt eller snabbt till ett ruckel ( beroende på var det bristande underhållet sitter)

 

[lil-sis]

Vårt hus är nästan underhållsfritt.
Det ska rivas så fort vi har råd att bygga nytt

 

[Petruska]

Min erfarenhet är att alla dessa jobb som bör göras efter x antal år fördelar sig så att man hela tiden har projekt igång som husägare. Vissa större och vissa mindre. Lejer man så blir man oftast klar med projekten snabbare och kan byta fokus till ett annat projekt men det finns alltid saker att göra. Görs det inte så så förvandlas huset långsamt eller snabbt till ett ruckel ( beroende på var det bristande underhållet sitter)

Jag funderar på det här. Jag känner inte igen det från mitt sommarhus.

Huset är ca 100 år, byggt av min farfar och absolut inget mörkvärdigt hus. Min farfar var bonde, småkriminell och alkoholist.

Men jag har inga projekt på gång utöver odling.

När jag övertog huset var det en hel del att göra. En firma la om taket, målade fasaden och fixade en mindre vattenskada. En annan firma målade, la golv och tapetserade inne. Och renoverade badrummet. Det är ca 15 år sen. Badrummet känns fortfarande nytt, tycker jag.

Förrförra året lagade en firma uthustaket. Kommunalt vatten och avlopp installerades, men förutom att fixa trädgården efteråt var det inget jobb för mig.

Jag har installerat luftvärmepump - tagit bort oljepannan - och några element har bytts ut. En del annat har fixats med rören av en firms.

Dvs huset var under förfall, vilket jag tolkat som "ruckel".

Men eviga projekt? I år har jag tänkt stt jag ska klura ut när nästa sotning måste ske. Räknas det som projekt?

Ovanstående sysslor hade gjort mitt liv till ett helvete om jag inte kunnat leja bort det, men ett evigt projekt är det inte.

Kanske missar jag något, men min poäng är att huset INTE är ett evigt projekt. När npgot ska fixas, fixas det, men jag lägger verkligen inte min själ eller min fritid i det.

 

[athena]

Jag tror dock det är en viss skillnad på fritidshus och permanentboende.

Jag är absolut ingen fixare. Vi har dock flyttat in i ett hus som helrenoverades 1980 och sen dess är ingenting gjort. Då menar jag ingenting. Så här finns att göra .

 

[Petruska]

Jag tror dock det är en viss skillnad på fritidshus och permanentboende.

Jag är absolut ingen fixare. Vi har dock flyttat in i ett hus som helrenoverades 1980 och sen dess är ingenting gjort. Då menar jag ingenting. Så här finns att göra .

När jag flyttade in i min lägenhet hade inget gjorts sedan 1979 förutom underhåll av själva huset. Då tyckte tom jag att det behövdes nya ytskikt, en allmän uppfräschning. Men ungegär hälften av golvytan struntade vi i att byta ut, för det är så jobbigt att flytta bokhyllorna.

 

[athena]

Här räcker det inte med ytskikt. Promise you .

 

[landsbygdsbo]

Bor i en gammal träkåk (ombyggd runt 1850)
Kontinuerligt renoverad och moderniserad.
Men mycket av det ursprungliga finns kvar
Kontoret är där det alltid varit, skrivbordet är
väl sedan före första världskriget, med datorer o skrivare är nya.
Det knakar o knäpper i kåken om vintern, trä lever som bekant
Finns inte en rak vägg men jag vill inte byta.
Pappspända inner-tak lagas med tidningspapper och så på med ny målarfärg
Ska jag sätta ex en platt tv på väggen så är det bara att plocka fram 7 tums spiken och slå fast ställningen.
En får slå hårt för det är massivt talltimmer i väggarna.

Ungefär 1% av husets taxvärde läggs årligen ner i underhåll
Tapeter o målning på 5 till 10 års mellanrum (vi röker inte)
Kök o badrum vart 20;e år ungefär
Tak vart 50:e år
Fönster skrapas, målas o kittas vart 10:e år
Jag har fönster som suttit sedan 1850 och trät är i bättre skick
än de nya man kan köpa. Knivsudden går väl bara in ngn millimeter.
Mig får de nog bära ut ur den gamla kåken
Att sitta ute på verandan nu när våren kommit, solen värmer och fåglarna för ett jäla liv.
Då njuter jag så som generationer före mig har gjort.

 

[Monstermom]

Kanske missar jag något, men min poäng är att huset INTE är ett evigt projekt. När npgot ska fixas, fixas det, men jag lägger verkligen inte min själ eller min fritid i det.

Fast de två sakerna sitter ju inte ihop. Huset som evigt projekt betyder ju bara att det aldrig blir klart, inte att man behöver lägga en massa tid och energi i det. Du hyr in folk som gör jobbet, det funkar ju precis lika bra (eller bättre ) som att slita själv - det enda huset bryr sig om är att jobbet blir gjort. Huvudsaken är ju att man tar tag i de stora sakerna i tid, och sköter de små sakerna eftersom - vem som utför jobbet spelar ingen roll.

Hela diskussionen startade, om jag inte missminner mig nu, med att @Mabuse undrade hur lång tid det skulle ta att laga skadan man ser på bilden och jag svarade att det inte går att säga, bland annat för att det är svårt att definiera något "klar". River man i den där skadan, kanske är det lika bra att fortsätta med spöningen, isoleringen, fönstren och allt möjligt annat som man kanske måste plocka ner ändå för att komma åt skadan. När är man då "klar", vad är begränsat till skadan och vad är något annat? Vad betyder "klar" i sammanhanget, det enda man gör på ett hus är att nolla klockan - den börjar räkna ner igen så snart man lagt ifrån sig hammaren. Det här huset i trådstarten har ett eftersatt underhåll och åtminstone en relativt akut skada, så där finns mycket att göra på en gång. Men det är bara ett vanligt hus på snabbspolning egentligen, på det huset har inte saker tagits itu med när de borde så därför kommer mycket på en gång medan på välskötta hus tar man en sak i taget allteftersom. Och tar man inte dessa saker allteftersom, då står man till slut där med ett hus där allt måste göras och man kan inte börja på en sak utan att börja på tre andra samtidigt. Tar man saker bara när de redan blivit ett problem, då hamnar man snabbt efter och riskerar större skador, jobb och utgifter.

 

[Mabuse]

Fast de två sakerna sitter ju inte ihop. Huset som evigt projekt betyder ju bara att det aldrig blir klart, inte att man behöver lägga en massa tid och energi i det. Du hyr in folk som gör jobbet, det funkar ju precis lika bra (eller bättre ) som att slita själv - det enda huset bryr sig om är att jobbet blir gjort. Huvudsaken är ju att man tar tag i de stora sakerna i tid, och sköter de små sakerna eftersom - vem som utför jobbet spelar ingen roll.

Hela diskussionen startade, om jag inte missminner mig nu, med att @Mabuse undrade hur lång tid det skulle ta att laga skadan man ser på bilden och jag svarade att det inte går att säga, bland annat för att det är svårt att definiera något "klar". River man i den där skadan, kanske är det lika bra att fortsätta med spöningen, isoleringen, fönstren och allt möjligt annat som man kanske måste plocka ner ändå för att komma åt skadan. När är man då "klar", vad är begränsat till skadan och vad är något annat? Vad betyder "klar" i sammanhanget, det enda man gör på ett hus är att nolla klockan - den börjar räkna ner igen så snart man lagt ifrån sig hammaren. Det här huset i trådstarten har ett eftersatt underhåll och åtminstone en relativt akut skada, så där finns mycket att göra på en gång. Men det är bara ett vanligt hus på snabbspolning egentligen, på det huset har inte saker tagits itu med när de borde så därför kommer mycket på en gång medan på välskötta hus tar man en sak i taget allteftersom. Och tar man inte dessa saker allteftersom, då står man till slut där med ett hus där allt måste göras och man kan inte börja på en sak utan att börja på tre andra samtidigt. Tar man saker bara när de redan blivit ett problem, då hamnar man snabbt efter och riskerar större skador, jobb och utgifter.

Min bild av fritidshusboende är ungefär som @Petruska beskriver: man fixar till sånt som behöver fixas när man köper/övertar det, sen händer det inte så mycket mer på rätt länge. Typ 10 år, åtminstone. Ungefär som fritidshuset jag beskrev i vår familj: vi ärvde det för kanske 15 år sen, då lades det nytt tak, köket gjordes om, skorstenen fixades och vedspis sattes in, alla ytskikt inomhus gjordes om, osv. Sen dess har underhållet varit obefintligt. Inom tio år behöver man förmodligen måla fönstren, men det är väl det ungefär. Det var alltså det jobbet jag menade, det som gör att man sen kan ta det lugnt, fixa i trädgården, dra igång projekt för skojs skull, eller vad det nu är. Alternativt, om själva huset är hobbyn, så köper man ett urgammalt hus som sen renoveras med kulturhistoriskt korrekta metoder, t ex, och så håller man på för evigt, mer eller mindre, därför att poängen med att köpa huset inte i första hand är att ha ett hus att vara i, utan att ha ett hus att pyssla och snickra med.

Visst nollar man klockan när man fixar till huset, men det är ju en rätt långsam klocka, och mer som att man gör någonting var femte år, max. Eller snarare var 15:e eller 20:e år. Så huset är klart när allting är fixat, och det är tio år eller liknande tills något måste göras om nästa gång. Tio år är ganska lång tid, jag skulle nog uppleva mig som klar med fasaden t ex när den är nymålad, även om man kommer behöva göra om det om 15 år.

Det jag tyckte med det där huset var just att det såg ut som ett potentiellt evighetsprojekt, alltså just som du beskriver: man börjar fixa det mest akuta, upptäcker att det inte är torrt och att det alltså inte räcker att spika över, man måste byta bärande delar, isoleringen borde åtgärdas, visa delar av fasaden behöver bytas innan man kan måla, och när allt det är klart är det dags för fönstren, och allt fixande drar ut på pengarna och tiden så det där "Lite rödfärg, sen är det bara att lägga sig i hängmattan och koppla av!" förvandlas till "Åka till sommarstugan och renovera - har du nån aning om vad en finsnickare kan ta för att restaurera ytterdörren?". Alltså att det där "fixet" som gör att man sen kan mer eller mindre strunta i underhållet i 5-10 år tar ganska mycket tid och pengar.

 

[Monstermom]

Min bild av fritidshusboende är ungefär som @Petruska beskriver: man fixar till sånt som behöver fixas när man köper/övertar det, sen händer det inte så mycket mer på rätt länge. Typ 10 år, åtminstone. Ungefär som fritidshuset jag beskrev i vår familj: vi ärvde det för kanske 15 år sen, då lades det nytt tak, köket gjordes om, skorstenen fixades och vedspis sattes in, alla ytskikt inomhus gjordes om, osv. Sen dess har underhållet varit obefintligt. Inom tio år behöver man förmodligen måla fönstren, men det är väl det ungefär. Det var alltså det jobbet jag menade, det som gör att man sen kan ta det lugnt, fixa i trädgården, dra igång projekt för skojs skull, eller vad det nu är. Alternativt, om själva huset är hobbyn, så köper man ett urgammalt hus som sen renoveras med kulturhistoriskt korrekta metoder, t ex, och så håller man på för evigt, mer eller mindre, därför att poängen med att köpa huset inte i första hand är att ha ett hus att vara i, utan att ha ett hus att pyssla och snickra med.

Visst nollar man klockan när man fixar till huset, men det är ju en rätt långsam klocka, och mer som att man gör någonting var femte år, max. Eller snarare var 15:e eller 20:e år. Så huset är klart när allting är fixat, och det är tio år eller liknande tills något måste göras om nästa gång. Tio år är ganska lång tid, jag skulle nog uppleva mig som klar med fasaden t ex när den är nymålad, även om man kommer behöva göra om det om 15 år.

Det jag tyckte med det där huset var just att det såg ut som ett potentiellt evighetsprojekt, alltså just som du beskriver: man börjar fixa det mest akuta, upptäcker att det inte är torrt och att det alltså inte räcker att spika över, man måste byta bärande delar, isoleringen borde åtgärdas, visa delar av fasaden behöver bytas innan man kan måla, och när allt det är klart är det dags för fönstren, och allt fixande drar ut på pengarna och tiden så det där "Lite rödfärg, sen är det bara att lägga sig i hängmattan och koppla av!" förvandlas till "Åka till sommarstugan och renovera - har du nån aning om vad en finsnickare kan ta för att restaurera ytterdörren?". Alltså att det där "fixet" som gör att man sen kan mer eller mindre strunta i underhållet i 5-10 år tar ganska mycket tid och pengar.

Jag vet inte om det kanske hänger ihop med just fritidshus, eftersom man ju inte behöver det på samma sätt som man gör med ett permanenthus, men det där med att göra "allt" och sen vänta x årtionden innan man gör "allt" igen (eller säljer det och låter någon annan fixa upp det igen) är inte något jag skulle rekommendera. Ett fritidshus kan man ju lämna och låta hantverkare gå loss på alltihop, men ett hus ska man bo i och använda under tiden. Det är väl kanske där vår syn på den tickande klockan går isär? För som sagt, många av klockorna har långt till noll men det är också många klockor igång. Som att jonglera, det är bäst man är beredd på nästa boll, inte ångrar sig när alla slår i backen.

Jag ser det som väldigt riskabelt att just anse sig vara klar när det kommer till hus. Man behöver vara medveten om att inget håller för evigt (men med god vård kan det mesta hålla längre!), man bör planera stora jobb så de har gott utrymme till varandra, osv. Det är inte ovanligt att folk flyttar till sitt första hus och inte har förstått att det just handlar om ett evigt underhåll, och det funkar jättebra - tills det inte gör det längre... Man bör lappa, laga, fixa, dona lite jämt, annars kommer till slut räkningen. Är det ett fritidshus så har man ju ändå någonstans att bo, så där är det såklart mindre katastrofalt, men min inställning till hus är absolut att det är ett ständigt pågående förfall. Gör man rätt är det dock ett långsamt och fullt hanterbart förfall.

 

[Inte_Ung]

Ovanstående sysslor hade gjort mitt liv till ett helvete om jag inte kunnat leja bort det, men ett evigt projekt är det inte.

Kanske missar jag något,

Om man har råd att leja bort och dessutom slipper bo i huset under tiden så är det lätt.
Svårt blir det när huset samtidigt hela tiden måste fungera som ett hem.

Så för att återkoppla till huset på första sidan:
Om man har råd att leja bort det som behöver göras så är det en bra idé.

 

[Mabuse]

Jag vet inte om det kanske hänger ihop med just fritidshus, eftersom man ju inte behöver det på samma sätt som man gör med ett permanenthus, men det där med att göra "allt" och sen vänta x årtionden innan man gör "allt" igen (eller säljer det och låter någon annan fixa upp det igen) är inte något jag skulle rekommendera. Ett fritidshus kan man ju lämna och låta hantverkare gå loss på alltihop, men ett hus ska man bo i och använda under tiden. Det är väl kanske där vår syn på den tickande klockan går isär? För som sagt, många av klockorna har långt till noll men det är också många klockor igång. Som att jonglera, det är bäst man är beredd på nästa boll, inte ångrar sig när alla slår i backen.

Jag ser det som väldigt riskabelt att just anse sig vara klar när det kommer till hus. Man behöver vara medveten om att inget håller för evigt (men med god vård kan det mesta hålla längre!), man bör planera stora jobb så de har gott utrymme till varandra, osv. Det är inte ovanligt att folk flyttar till sitt första hus och inte har förstått att det just handlar om ett evigt underhåll, och det funkar jättebra - tills det inte gör det längre... Man bör lappa, laga, fixa, dona lite jämt, annars kommer till slut räkningen. Är det ett fritidshus så har man ju ändå någonstans att bo, så där är det såklart mindre katastrofalt, men min inställning till hus är absolut att det är ett ständigt pågående förfall. Gör man rätt är det dock ett långsamt och fullt hanterbart förfall.

Det tror jag mer beror på hur man är lagd. Jag tycker väldigt illa om att bo i en byggarbetsplats, så jag vill hellre rycka plåstret: fixa allt, leva med kaos en kort period (helst fixa med annat boende under tiden), snarare än dra ut på det i tio års tid och fixa lite hela tiden, alltid ha byggarbetsplats någonstans i huset, och alltid ha det över sig att man borde göra klart x. Hellre jobba intensivt (alternativt betala någon annan att göra det), och sen är det klart. Gäller det permanentbostaden, så ännu mer, då är det snarast: ok, denna helg bygger vi garderoberna! Ut med barnen till morföräldrarna, fixafixafixa en hel helg, klart!

Självklart får man ta det i turordning, men rätt mycket man gör med ett hus går också ut på att minska underhållet, göra ordentligt så att det håller, osv. Bollarna behöver inte vara fler eller tätare än att man ser dem komma på flera års håll, och har gott om tid på sig att hitta tid och pengar till att fånga dem när det är dags. Typ som fritidshuset jag beskrev: just nu gör vi ingenting, om tio år det nog dags för fönstren, om 15 år badrummet, om 30 år taket, om 30 år ytorna inomhus (vi är inte där så mycket att de slits att tala om). Det är liksom en väldigt långsam boll som kommer rullandes var femte år, på sin höjd.

 

[Inte_Ung]

Då tyckte tom jag att det behövdes nya ytskikt,

Det behövs aldrig.
Utan det är bara en fråga om vad man står ut med.

Tak behövs, panel med färg på behövs o.s.v.
Och om man skall bo där så behövs värme, vatten och avlopp.

 

[Korven]

Min bo-i-huslängtan tog slut nu när jag läste tråden.

 

[Inte_Ung]

Tapeter o målning på 5 till 10 års mellanrum (vi röker inte)
Kök o badrum vart 20;e år ungefär

Men käre tid - varför så ofta?
Här så är tapeterna från början av 90-talet och de står verkligen inte högt på vår lista.
Den grisiga heltäckningsmattan gör däremot det.

 

[Inte_Ung]

Det jag tyckte med det där huset var just att det såg ut som ett potentiellt evighetsprojekt,

Det är inte värre än något annat hus när man väl har fått ordning på det akuta.
Klockan blir lika nollad oavsett hur stort jobbet innan var.