Jag vet inte om det kanske hänger ihop med just fritidshus, eftersom man ju inte behöver det på samma sätt som man gör med ett permanenthus, men det där med att göra "allt" och sen vänta x årtionden innan man gör "allt" igen (eller säljer det och låter någon annan fixa upp det igen) är inte något jag skulle rekommendera. Ett fritidshus kan man ju lämna och låta hantverkare gå loss på alltihop, men ett hus ska man bo i och använda under tiden. Det är väl kanske där vår syn på den tickande klockan går isär? För som sagt, många av klockorna har långt till noll men det är också många klockor igång. Som att jonglera, det är bäst man är beredd på nästa boll, inte ångrar sig när alla slår i backen.
Jag ser det som väldigt riskabelt att just anse sig vara klar när det kommer till hus. Man behöver vara medveten om att inget håller för evigt (men med god vård kan det mesta hålla längre!), man bör planera stora jobb så de har gott utrymme till varandra, osv. Det är inte ovanligt att folk flyttar till sitt första hus och inte har förstått att det just handlar om ett evigt underhåll, och det funkar jättebra - tills det inte gör det längre... Man bör lappa, laga, fixa, dona lite jämt, annars kommer till slut räkningen. Är det ett fritidshus så har man ju ändå någonstans att bo, så där är det såklart mindre katastrofalt, men min inställning till hus är absolut att det är ett ständigt pågående förfall. Gör man rätt är det dock ett långsamt och fullt hanterbart förfall.