Funderingar kring utmattning

[Kristall10]

Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet.

Igår fick jag domen, utmattningssyndrom.
Eller jag har ju förstått att det är det jag drabbats av men har inte fått någon hjälp med det av min vårdcentral.
Kraschade totalt under valborgshelgen och har varit sjukskriven heltid sedan dess. Den läkaren viste inte vad som var fel med mig och jag var naiv först och tänkte att jag höll på få influensan eller hade någon infektion i kroppen. Läkaren skrev ”trött” i journalen och under åtgärd står det ”Ingen, hoppas på bättring”. Var tre gånger till den läkaren under våren och tidig sommar och det var samma visa.
När jag nämnde att min chef säger att det låter som att jag är utmattad så säger hen ”det är inget jag kan göra något åt”.
Vid denna tidpunkt var jag så trött och orkeslös att jag knappt orkade åka 10 min in till VC och efter besöken var jag helt däckad så orkade inte ”ta tag” i problemet mer än så just då.
För ett par veckor sedan listade jag om mig och kontaktade en annan VC inne i stan, 4 mil enkel väg från oss. Fick kontakt med en supergullig sköterska som jobbar med framförallt utmattning, hon tyckte det var katastrof att jag inte fått någon hjälp.
Träffade henne i tisdags och gjorde tester som visade höga poäng på utmattning och jag fick en läkartid för förlängd sjukskrivning.
Efter besöket var jag fruktansvärt trött och det var en kamp att köra hem. Däckad hela onsdagen och igår hade jag läkarbesöket.
Läkaren var tusen gånger bättre än den jag träffat i våras. Men upplever ändå att hen inte riktigt lyssnar ordentligt utan fokus är på att komma ut och jobba så fort som möjligt. Hen ville först att jag skulle börja jobba 25% på måndag. Jag fick panik och började storgråta och sa att hur gärna jag än vill tillbaka till jobbet så går det inte just nu. Bara att åka in till stan, träffa läkaren 25 min och köra hem gör att jag är helt slut och däckad dagen efter.
Då förlängde han en månad på heltid och sa att jag kanske ska prova medicin, typ Sertralin. Jag vill verkligen inte äta det i nuläget, jag har jobbat inom vården hela mitt liv och vet vilka biverkningar det kan ge. Jag har blivit mycket bättre, även om det är lång väg kvar och jag har i stort sett inga symptom på depression.
Då säger läkaren att jag måste prova äta medicin om detta blir mer långdraget och jag inte kan gå tillbaka och jobba snart.
Jag vill verkligen blir frisk igen, jag har utbildat mig till ett nytt yrke som jag jobbar med sedan 1.5 år och stormtrivs. Så det handlar inte om att jag inte vill jobba. Jag kan verkligen inte jobba just nu och jag kan inte för mitt liv se att jag kommer att kunna det om en månad heller.
Jag fixar inte att ha någon ”aktivitet” flera dagar i rad. Ska jag göra något så måste jag planera så att jag bara vilar dagen/dagarna före och samma sak dagen/dagarna efter, då är jag däckad.
Så hur jag om en månad ska klara av att köra 4 mil till jobbet, jobba två timmar och sedan köra 4 mil hem igen fem dagar i veckan kan jag inte förstå. Jag har dessutom ett jobb som går ut på att ha samtal med människor, vägledning och information. Just nu blir jag trött av att prata i telefon 15 min med min mamma.
Jag känner att hjärnan och kroppen behöver mer tid för återhämtning, vissa dagar är jag så trött i huvudet att jag inte en fixar att åka in till ica, det tar 10 min att köra. Vissa dagar är bättre och jag kan vara med på mer stillsamma aktiviteter med familjen. Men då är jag däckad dagen efter.
Som bäst har jag mått när jag varit helt själv hemma flera dagar utan barn och sambo. Inga ljud, inget stök, inga måsten.
Var även väldigt skönt när jag och sambon åkte ut med båten helt själva några dagar. Det var lugnt, inga krav, inga bråk mellan barnen, jag kunde vila ostört när jag behövde osv. Men även då kom det bakslag en av dagarna när jag helt enkelt hade gjort för mycket.

Ni som har haft eller är i en utmattning, hur länge var ni sjukskrivna på heltid? Hur bra/dålig var ni när ni började jobba igen?
Åt/äter ni Sertralin eller liknande? Hur funkade det? Var ni tvugna att äta det?

Jag har aldrig varit i denna situation tidigare. Har alltid varit den som varit lugn och stark och sett till att andra fått det de behöver för att må bra och det har känts omöjligt att jag skulle kunna drabbas. Men nu är jag här och jag känner mig förtvivlad och panikslagen över att inte få mer tid att läka.

 

[Angel]

Lite beroende på hur länge du känner att du orkar göra saker så kan du fundera på om du ska be om att jobba mer de dagar du jobbar i början men färre dagar. Det brukar gå att ordna i dialog med arbetsgivaren eftersom de har gjort om reglerna. Jag har aldrig varit sjukskriven eller utbränd själv även om jag legat på kanten men har hyfsat stor erfarenhet av rehab på jobbet och för många som har långt att pendla är det en bättre lösning att jobba längre men färre dagar tex måndag, onsdag, fredag i början så att man får en dag för återhämtning i mellan.

Men på vad du beskriver så låter det som att du behöver vara sjukskriven längre till att börja med tills åtminstone vardagen fungerar hyfsat. Men det är normalt att behöva vila mer än tidigare under en rätt lång period och inte fuska med pauser, träning och återhämtning, ofta under flera år. Att börja med Sertralin om du inte har ångest eller är deprimerad utan ”bara” utmattad skulle jag också vara mycket skeptisk till.

 

[Kristall10]

Lite beroende på hur länge du känner att du orkar göra saker så kan du fundera på om du ska be om att jobba mer de dagar du jobbar i början men färre dagar. Det brukar gå att ordna i dialog med arbetsgivaren eftersom de har gjort om reglerna. Jag har aldrig varit sjukskriven eller utbränd själv även om jag legat på kanten men har hyfsat stor erfarenhet av rehab på jobbet och för många som har långt att pendla är det en bättre lösning att jobba längre men färre dagar tex måndag, onsdag, fredag i början så att man får en dag för återhämtning i mellan.

Men på vad du beskriver så låter det som att du behöver vara sjukskriven längre till att börja med tills åtminstone vardagen fungerar hyfsat. Men det är normalt att behöva vila mer än tidigare under en rätt lång period och inte fuska med pauser, träning och återhämtning, ofta under flera år. Att börja med Sertralin om du inte har ångest eller är deprimerad utan ”bara” utmattad skulle jag också vara mycket skeptisk till.

Jag har en superbra chef så det känns tryggt och jag trivs väldigt bra på jobbet och längtar egentligen tillbaka. Men just nu fixar jag inte att köra in, vara på jobbet och sedan köra hem igen flera dagar i veckan.
Jag blev bara så förvånad och stressad över att jag ska behöva äta medicin om jag inte klarar av att gå tillbaka om en månad och i sjukintyget står det att jag bör klara att jobba heltid igen inom 6 månader. Just nu känns det så väldigt otänkbart, men samtidigt har jag ingen erfarenhet av utmattning och hur det ”brukar” vara.
Jag får försöka lugna mig med att det går att backa om det inte funkar helt enkelt.

 

[orientalkatten]

Jag är tillbaka i jobbet efter utmattningssyndrom för 10 talet år sedan.
En förstående chef gör det mycket lättare, vilket jag tyvärr inte hade.
Var sjukskriven ett par månader och sedan deltid ett par månader.
Stallet var min räddning, när jag blev så pass återställd att jag kunde köra bil igen.
Man blir aldrig densamma när det gäller stresstålig, men man får lära sig att hantera det.
Mitt blodtryck gick bananas så jag äter blodtrycks medicin och betablockerare.
Man glömmer lätt saker och känner det jobbigt att planera, tex den enklaste resa gick bara inte.
Sitter fortfarande i efter 10 år med att planera resor. Åker till Köpenhamn med jobbet i 2 dagar men orkade inte planera att kombinera det med en ledig dag

 

[Trott]

Jag var sjukskriven på heltid i ungefär 4-5 månader för utmattningssyndrom, sen under ungefär 2,5 månader blev det ökad arbete från 25% tills jag var uppe på heltid igen.
Tyvärr fungerade det inte när jag sedan kom tillbaka, situationen på jobbet blev inte bättre trots "rehabsamtal" osv utan jag valde att säga upp mig tillslut. Det som hjälpte mig var att gå i kbt en gång i veckan, gick där lite längre tid än heltidssjukskrivningen. Jag åt ingen medicin då jag inte ansåg att jag mådde "tillräckligt dåligt", även om läkaren föreslog det.
Har din vc någon samtalsterapi du kan börja gå hos?

 

[Malibu_Stacy]

Varning för långt inlägg, men jag hopps att ni orkar läsa och svara på mina frågor i slutet.

Igår fick jag domen, utmattningssyndrom.
Eller jag har ju förstått att det är det jag drabbats av men har inte fått någon hjälp med det av min vårdcentral.
Kraschade totalt under valborgshelgen och har varit sjukskriven heltid sedan dess. Den läkaren viste inte vad som var fel med mig och jag var naiv först och tänkte att jag höll på få influensan eller hade någon infektion i kroppen. Läkaren skrev ”trött” i journalen och under åtgärd står det ”Ingen, hoppas på bättring”. Var tre gånger till den läkaren under våren och tidig sommar och det var samma visa.
När jag nämnde att min chef säger att det låter som att jag är utmattad så säger hen ”det är inget jag kan göra något åt”.
Vid denna tidpunkt var jag så trött och orkeslös att jag knappt orkade åka 10 min in till VC och efter besöken var jag helt däckad så orkade inte ”ta tag” i problemet mer än så just då.
För ett par veckor sedan listade jag om mig och kontaktade en annan VC inne i stan, 4 mil enkel väg från oss. Fick kontakt med en supergullig sköterska som jobbar med framförallt utmattning, hon tyckte det var katastrof att jag inte fått någon hjälp.
Träffade henne i tisdags och gjorde tester som visade höga poäng på utmattning och jag fick en läkartid för förlängd sjukskrivning.
Efter besöket var jag fruktansvärt trött och det var en kamp att köra hem. Däckad hela onsdagen och igår hade jag läkarbesöket.
Läkaren var tusen gånger bättre än den jag träffat i våras. Men upplever ändå att hen inte riktigt lyssnar ordentligt utan fokus är på att komma ut och jobba så fort som möjligt. Hen ville först att jag skulle börja jobba 25% på måndag. Jag fick panik och började storgråta och sa att hur gärna jag än vill tillbaka till jobbet så går det inte just nu. Bara att åka in till stan, träffa läkaren 25 min och köra hem gör att jag är helt slut och däckad dagen efter.
Då förlängde han en månad på heltid och sa att jag kanske ska prova medicin, typ Sertralin. Jag vill verkligen inte äta det i nuläget, jag har jobbat inom vården hela mitt liv och vet vilka biverkningar det kan ge. Jag har blivit mycket bättre, även om det är lång väg kvar och jag har i stort sett inga symptom på depression.
Då säger läkaren att jag måste prova äta medicin om detta blir mer långdraget och jag inte kan gå tillbaka och jobba snart.
Jag vill verkligen blir frisk igen, jag har utbildat mig till ett nytt yrke som jag jobbar med sedan 1.5 år och stormtrivs. Så det handlar inte om att jag inte vill jobba. Jag kan verkligen inte jobba just nu och jag kan inte för mitt liv se att jag kommer att kunna det om en månad heller.
Jag fixar inte att ha någon ”aktivitet” flera dagar i rad. Ska jag göra något så måste jag planera så att jag bara vilar dagen/dagarna före och samma sak dagen/dagarna efter, då är jag däckad.
Så hur jag om en månad ska klara av att köra 4 mil till jobbet, jobba två timmar och sedan köra 4 mil hem igen fem dagar i veckan kan jag inte förstå. Jag har dessutom ett jobb som går ut på att ha samtal med människor, vägledning och information. Just nu blir jag trött av att prata i telefon 15 min med min mamma.
Jag känner att hjärnan och kroppen behöver mer tid för återhämtning, vissa dagar är jag så trött i huvudet att jag inte en fixar att åka in till ica, det tar 10 min att köra. Vissa dagar är bättre och jag kan vara med på mer stillsamma aktiviteter med familjen. Men då är jag däckad dagen efter.
Som bäst har jag mått när jag varit helt själv hemma flera dagar utan barn och sambo. Inga ljud, inget stök, inga måsten.
Var även väldigt skönt när jag och sambon åkte ut med båten helt själva några dagar. Det var lugnt, inga krav, inga bråk mellan barnen, jag kunde vila ostört när jag behövde osv. Men även då kom det bakslag en av dagarna när jag helt enkelt hade gjort för mycket.

Ni som har haft eller är i en utmattning, hur länge var ni sjukskrivna på heltid? Hur bra/dålig var ni när ni började jobba igen?
Åt/äter ni Sertralin eller liknande? Hur funkade det? Var ni tvugna att äta det?

Jag har aldrig varit i denna situation tidigare. Har alltid varit den som varit lugn och stark och sett till att andra fått det de behöver för att må bra och det har känts omöjligt att jag skulle kunna drabbas. Men nu är jag här och jag känner mig förtvivlad och panikslagen över att inte få mer tid att läka.

Antidepressiva mot utmattningssyndrom? Min läkare sa att det kommer inte att hjälpa. Det kan hjälpa om du har en depression också, vilket inte är en ovanlig kombination men långt ifrån alla är deprimerade och utmattade. Medicinen tar inte bort utmattningen.
Det som hjälpte för mig var att gå i terapi, prata med en Rehabkoordinator på VC/Företagshälsan, börja med medicinsk yoga och lägga upp en plan med chefen om hur återgången till jobbet skulle se ut, samt ha kontinuerliga uppföljningssamtal 1 gång per vecka. I början fick jag också helt andra arbetsuppgifter, tillfälligt.
Hur länge man är sjukskriven på heltid är otroligt individuellt och inget du ska jämföra.
Jag har varit sjukskriven några veckor på heltid men har kollegor som varit borta i 1-1,5 år också innan de kunde börja komma tillbaka. Andra kom inte ens tillbaka utan sa upp sig.
Jag tror att det är allra viktigast att du får träffa en psykoterapeut/psykolog.

 

[Tassa]

Jag har har/haft utmattning. Jag fick också antidepressiva som jag först vägrade att ta, för "jag är bara stressad". Jag var inte sjukskriven lika länge som dig, men jag fick trappa upp försiktigt. Efter några månader kände jag att jag inte kunde ta mig ur allt utan insåg att jag nog hade en stressrelaterad depression. Så jag började med antidepressiv medicin och då började jag kunna jobba med den psykiska delen på ett bättre sätt. Det som jag har tyckt har varit svårt är att det går så upp och ner hela tiden. Jag hade också svårt att åka och handla mm, men kunde ändå vänja mig vid att vara på jobbet igen. Nu är det två år sedan som jag mådde som sämst och jag har slutat med de antidepressiva medicinerna, men jag har många symptom kvar från utmattningen. Jag är typ hjärntrött och har fysiska problem.

Inte så mycket svar på dina frågor kanske, men jag upplevde det som stressande att man träffade läkaren på sista dagen för sjukskrivningen och då gjorde han en ny bedömning. Jag fick känslan av att nu går sjukskrivningen ut nu är det kört. Men men han gjorde en bedömning inför varje upptrappning. Nu har jag själv valt att gå ner i tid. Jag hade tät kontakt med en psykolog via företagshälsan och det i kombination med sjukskrivning och medicin var bra för mig.

Var ärlig mot läkaren om hur du känner dig inför att jobba så tror jag inte att de tvingar ut dig innan du är redo. De måste nog även skriva sådär i intyget pga försäkringskassan.

Ta hand om dig och tillåt dig att vila och koppla av.

 

[Wysiwyg]

Kommentar till medicinfrågan: Ibland kan det vara svårt att diffa mellan ångest, utmattning och depression och avgöra vad som är hönan och vad som är ägget.

Jag har erfarenhet både från patienter och bland vänner där sertralin fungerat mycket bra i utmattningssituationer. Jag har bland annat en kompis som inte alls ville äta medicin (Sertralin) när han blev erbjuden men det gjorde superstor skillnad för honom och var verkligen en god hjälp.

 

[Vibruz1]

Jag var sjukskriven på heltid i 11 månader, 25% och 50% i tre månader och 75% en månad.

Jag ledsnade på företagshälsovården och skickade en egen remiss till en specialmottagning för utmattning. Där fick jag diagnosen svår utmattning, men jag fick så himla bra hjälp som jag är så tacksam för. Läkarna där pressade inte med antidepressiva.

Innan jag gick upp på 25% hade jag två veckor där jag kände varför är jag sjukskriven för. Det var trots det tufft att börja jobba igen, men med en super snäll chef och mycket jobb på hemmakontoret så har det gått jätte bra. Idag känner jag mig helt frisk och energinivån är som natt och dag.

 

[Unafraid]

Jag var utmattad för några år sen. Jag har faktiskt glömt mycket av den tiden, men det var ungefär såhär:
Blev utmattad i augusti (?). Inte deprimerad, bara trött och hjärnan fungerade inte alls. Blev heltidssjukskriven, men FK godkände inte det. Då började jag må riktigt dåligt. Det blev MYCKET värre. Åt Sertralin. Oklart om det hjälpte. Tror jag var heltidssjukskriven i tre månader? Jag kommer verkligen inte ihåg. Jag kände mig tvungen att gå tillbaka till jobbet då jag hade 0kr i inkomst.
Sen gick mitt jobb i konkurs på våren och i samband med det gick jag upp i heltid (för det fanns ändå inget att göra på jobbet). I april kanske? Sen jobbade jag kanske 75-100% på världens bästa sommarjobb. Hade bara 1km dit men orkade nästan inte cykla till jobbet. Det var dock så mysigt och världens bästa kollegor så jag såg det som min bästa rehab.
På hösten började jag plugga heltid på uni. Dock åkte jag dit runt 3 dagar i veckan så det fanns mycket tid för återhämtning.
Nu har det gått 5-6 år. Jag skulle vilja säga att jag återhämtat mig till 80-90% och nu fungerar livet. Jag är dock noga med att inte planera in för mycket och har gjort mig av med hästarna. Inte bara för att jag var utmattad, men det bidrog absolut till att jag inte orkade längre.

 

[Andromedae]

Jag blev sjukskriven på heltid i juni förra året och var heltidssjukskriven fram till maj i år. Började sedan med en månad 25%, därefter 8 veckor på 50% och slutligen 4 veckor 75%. Har nyligen gått upp till 100% av min tjänst och det funkar, men jag uppskattar att jag kan jobba hemifrån vissa dagar och på så sätt spara lite energi.

Jag har inte en heltidstjänst i grunden så jobbar ju inte 8h om dagen vid 100% av min tjänst.

Min sjukskrivning var initialt två månader lång, men förlängdes i och med att det fanns behov. När jag började jobba var det helt ok, men jag var vråltrött! Bara att åka och sitta på jobbet i två dagar gjorde att jag var tvungen att vila efteråt. Min man har skött typ all markservice och det är egentligen först nyligen som jag har börjat ha hjärnkapacitet till att faktiskt "fungera mer normalt" igen.

Jag fick mycket bra hjälp av min vårdcentral:

• KBT med psykolog
• Samtal med arbetsterapeut. Har hjälpt mig mycket!
• Regelbunden uppföljning av läkare
• Medicin (jag har sömnmedicin, antidepressiv och så ångestdämpande jag kan ta vid behov). Medicinen har prövats ut och omvärderats så nu har jag en bra mix. "Tvungen" var jag säkert inte, men jag var villig att pröva allt som potentiellt skulle kunna hjälpa. Medicin fick jag först efter några månader av först vila och sedan KBT, så det var inte första åtgärden.

Fick även en rehabkoordinator som är en sjuksköterska som hjälper till och håller koll på allt.

En viktig grej som jag fick lära mig var just det här att efter en längre sjukskrivning så är det inte förväntat att du ska återgå med full kapacitet. Arbetsgivaren har ansvar för att låta dig arbetsträna på lämpliga uppgifter.

En annan viktig grej är att låta sig själv vila. Mycket. Jag hamnade där jag hamnade för att jag försökte lösa allt hela tiden, och jag har varit tvungen att lära mig att ta aktivt ansvar för att vila. Det kan innebära att jag behöver avbryta något som jag håller på med för att jag behöver en paus. Det kan innebära att jag säger nej till att göra saker för att det är viktigare att jag vilar just då.

Slutligen: jag mår MYCKET bättre nu än vad jag gjort på länge innan jag blev sjukskriven. Det har varit en jävla resa rent ut sagt, men det har blivit bättre.

 

[Kristall10]

Tack för alla svar!
Jag orkar inte svara alla men jag uppskattar att ni delat med er av hur det var för er.
Att få komma till en speciell klinik för utmattning låter som rena drömmen men vad jag vet så finns inte det här där jag bor, utan här är det VC som sköter sånt.
Jag får helt enkelt försöka sitta lugnt i båten och ta det som det kommer och lita på att det blir bra så så småningom.

 

[em-pirre]

Medicin ges inte för att bota någon dold depression eller så utan för att fysiskt bromsa hjärnan så att man faktiskt kan få till nån sorts vila och bättring.

Det kan hända att man behöver fortsätta med medicinen ganska länge (här sägs det att ett år efter att man känner sig helt återställd).

Jag har själv svår utmattning sedan ett par år tillbaka och väntar på medicin. Utreds samtidigt för adhd och väntar också där på medicinering.

 

[Kristall10]

Nu ringde sköterksan från VC dom jag träffade förra veckan och försökte övertala mig att börja med Sertralin. Hon hade sett nu i min journal att läkaren skrivit att jag ville avvakta så därför ringde hon. Hon tror att det kan vara bra för mig för det ska jämna ut måendet så jag inte blir lika känslig om jag blir trött och därmed orka mer. Men jag vet inte… Känner inget behov av medicin, samtidigt vet jag ju inte hur jag skulle må med medicin.
Jag är inte deprimerad och har inte ångest. Men behöver mycket vila och återhämtning och humöret dyker så fort jag blir för trött eller har utsatt mig för för mycket intryck.
Men ska det inte få vara så för att jag ska veta vad jag klarar av och när det blivit för mycket?
Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka… Jag är rädd för biverkningarna samt att bli ”avtrubbad” som jag hört att många upplever att man blir. Jag vill kunna bli överlycklig över ett bra pass med hästen och jag vill kunna bli ledsen om något inte känns bra. Men fokus från vården är antagligen att fortare komma tillbaka till jobbet och då är medicin kanske en genväg?
Ni som ätit Sertralin, hur har ni mått?

 

[jarakamandan]

Jag har inte utmattningssyndrom, utan hade för några år sedan en utmattningsdepression och började då med Citalopram. Det har senare blivit utbytt mot Sertralin och jag har inte märkt en enda biverkning, faktiskt. Det enda jag märker är att jag kraschar om jag slutar, så jag kommer nog få fortsätta med det typ för alltid. Sedan är det såklart skillnad eftersom jag hade en depression, men jag tänker ändå att det kan vara värt ett försök. Ibland är det väldigt svårt att sålla i vad som är vad och medicinen kan ju hjälpa hjärnan att chilla lite och få tid att läka, typ.

 

[Andromedae]

Jag tycker inte att man blir avtrubbad av antidepp. Ibland kan man behöva testa någon annan sort bara för att få rätt effekt för just dig.

Nu under utmattningen fick jag först Venlafaxin (SNRI-preparat), men det funkade inte för mig så fick byta till Escitalopram (SSRI-preparat). Och det funkar jättebra för mig. Det är inga magiska happy pills, men det stabiliserar måendet så att tröttheten blir lättare att hantera.

Om det inte funkar så kommer det ju att visa sig. Skulle du testa medicin och inte få någon effekt, då kommer vården få hitta på något annat. Det lär inte bli så att du får medicin och sedan förväntas sluta vara utmattad, utan det är en av flera delar i din behandling och rehabilitering.

Vården har till viss del fokus på att få dig att komma tillbaka till jobbet så snabbt som möjligt, men det är inte för att bli av med dig utan för att de utgår från forskning som visar att det är mer gynnsamt för patienterna att fortsätta ha strukturen av ett arbete så snart som det går.

 

[Squie]

Jag körde den hårda skolan. 8 år tog det. Utmattningssyndrom. Jag var 100% sjukskriven i 5-6 år. Många år sedan o då gällde andra regler.

Jag började aldrig jobba efter utan gick in i 100% studier, sen jobb på 100%. Gick bra det.

Läkare o div annan personal inom vården försökte få mig o äta SSRI men nej, det gjorde jag inte.

Bästa du kan göra är att lära dig sjukförsäkringssystemet el om ngn i din närhet kan lära sig det. Det finns en orsak till varför läkaren ville ha ut dig på jobbet igen. Sen har AG rehabiliteringsansvaret o se över vilka arbetsuppgifter som du kan ha.

 

[lundsbo]

Här finns socialstyrelsens tidsbegränsningar på sjukskrivning. Det är nog mycket därför läkaren vill ha igång dig. Bli utan sjukpenning är ingen höjdare utan tillför bara mer stress och ångest.
De flesta har en arbetsförmåga och det är betydligt lättare att få en 50% eller en 75% sjukskrivning igenom när de 6 mån som är standard har passerat. Tyvärr är det så det ser ut idag och trist bara att så lång tid passerat på din gamla vårdcentral att ni har tidspress nu. Bättre för de sjuka lär det ju knappast bli efter detta val.

 

[Bapelsin]

Här finns socialstyrelsens tidsbegränsningar på sjukskrivning. Det är nog mycket därför läkaren vill ha igång dig. Bli utan sjukpenning är ingen höjdare utan tillför bara mer stress och ångest.
De flesta har en arbetsförmåga och det är betydligt lättare att få en 50% eller en 75% sjukskrivning igenom när de 6 mån som är standard har passerat. Tyvärr är det så det ser ut idag och trist bara att så lång tid passerat på din gamla vårdcentral att ni har tidspress nu. Bättre för de sjuka lär det ju knappast bli efter detta val.

Gud vilken bra länk! Spännande läsning. Har läst om mina egna diagnoser och förstår varför jag (peppar peppar) inte har haft några problem med mina sjukskrivningar.

 

[lundsbo]

Gud vilken bra länk! Spännande läsning. Har läst om mina egna diagnoser och förstår varför jag (peppar peppar) inte har haft några problem med mina sjukskrivningar.

Det är vad läkarna har sig och förhålla sig till om patienten ska få ersättning under sin sjukskrivning av FK. Bara så man "skyller" på rätt instans när man får problem.

Ja, det är rätt spännande läsning och man får lite mer förståelse för läkare/fk och varför det ibland blir som det blir. Man behöver ju även tänka på att de bara bedömer arbetsförmåga och den är sällan noll en längre tid.