Funderingar kring orosanmälan

[TheRedLightning]

Jag tror att du göra saken alldeles för komplicerad. Är du orolig anmäler du. Det är inte ditt ansvar att fundera på om stödinsatser finns eller inte om det är tillräckligt illa eller inte utan det är soc jobb. Dina inlägg låter lite som om du funderar på om du ska göra en privat utredning innan du anmäler.

???
Nu förstår jag ingenting, får man inte fundera å undra kring saker och ting? Det här är hur jag är och hur jag funderar och undrar har ingenting med någon privat utredning. Snarare att jag vill förstå allt för jag är nyfiken.

 

[julgrisen]

Det där har jag läst redan om man ska va anonym med att inte uppge namn. Om jag skulle anmäla anonymt så skulle inte jag vilja att det kommer fram att det var jag, anledningen att jag i så fall väljer att va anonym är för att det kanske är känsligt om det kommer fram att det var jag.
Du skriver når fram till föräldrarna, men om föräldrarna inte är problemet och redan gör va de kan men det finns fortfarande oro för barnets mående. Vad händer då?

Då kan det ju finnas andra instanser som behöver komma in, BUP eller liknande. Socialtjänsten kan ibland vara till hjälp för att trycka på BUP eller skolan för att åtgärder behöver sättas in.

 

[Shaggy]

???
Nu förstår jag ingenting, får man inte fundera å undra kring saker och ting? Det här är hur jag är och hur jag funderar och undrar har ingenting med någon privat utredning. Snarare att jag vill förstå allt för jag är nyfiken.

Klart du får fråga men du frågar på en nivå som för mig ser lite konstig ut. Det går inte att göra en exakt manual utan manualen är känner du oro anmäl och det helt utan vidare analyser.

 

[escodobe]

Jo så är det såklart, men de har säkert fullt upp och tänkte mest om det finns fall där man kanske inte bör anmäla även om man är orolig. Nu ska vi se om jag kan formulera hur jag tänker. Tänker t ex. om en "felaktig" anmälan skulle ta upp viktig tid som de skulle kunnat lägga på något annat viktigare. När jag skriver "felaktig" menar jag som i att det inte är befogat med en anmälan även om det skulle finnas en oro hos anmälaren. Hoppas jag fick ner hur jag tänker.

Mitt råd är att om man är orolig så ska man anmäla. Låt socialtjänsten sedan sedan göra bedömningen om/vad som ska göra.

 

[TinyWiny]

Jag tänker ibland att just ordet "anmälan" gör att endel tvekar på att gå vidare med sina tankar till socialen. De vill inte anmäla någon och låter då bli. Om man istället talar om att man funderar över hur ett barn har det, dvs. oroar sig och att man då ska (ja jag skriver ska. Jag önskar att alla som har en oro för ett barn faktiskt inte bara har sina tankar för sig själv utan delar dem med någon som har möjlighet att hjälpa barnet och/eller föräldrarna) ge barnet den hjälp man kan genom att dela sin oro med socialtjänsten så kommer saken i ett annat läge och det blir mer självklart att man ska hjälpa barnet med det lilla man kan.

En anonym anmälan är såklart bättre än ingen alls men en anmälan med namn är bättre.

 

[em-pirre]

Jag har gjort många anmälningar, ofta tillsammans med en av vårdnadshavarna. Det kanske funkar annorlunda i Sverige förstås, men här funkar det jättebra att göra anmälan å vårdnadshavares vägnar, och det kan då vara mer effektivt.

Sen har jag tyvärr gjort många anmälningar som mest skrattats åt. Ett av barnen har försvunnit efteråt. Jag tänker på det barnet jätteofta.

 

[TheRedLightning]

Mitt råd är att om man är orolig så ska man anmäla. Låt socialtjänsten sedan sedan göra bedömningen om/vad som ska göra.

Så med andra ord är det inte som vården t ex. tänker på de som säger att man inte ska söka till vården om man egentligen inte behöver, men i det här fallet med oro så ska man alltså alltid göra det oavsett så länge det finns en oro. Är det korrekt uppfattat?

 

[TheRedLightning]

Klart du får fråga men du frågar på en nivå som för mig ser lite konstig ut. Det går inte att göra en exakt manual utan manualen är känner du oro anmäl och det helt utan vidare analyser.

Det må va konstigt för dig men för mig är det helt logiskt. Vänder och vrider på allt in i minsta detalj när jag vill ha reda på något och det är för att få en så komplett bild som möjligt. Vill inte begå några misstag om det skulle bli aktuellt i framtiden, vilket jag hoppas jag slipper men man vet aldrig.

 

[startpompe]

Så med andra ord är det inte som vården t ex. tänker på de som säger att man inte ska söka till vården om man egentligen inte behöver, men i det här fallet med oro så ska man alltså alltid göra det oavsett så länge det finns en oro. Är det korrekt uppfattat?

Ja eftersom det är svårt som utomstående att avgöra om det finns skäl för oron eller inte.

 

[TheRedLightning]

Då kan det ju finnas andra instanser som behöver komma in, BUP eller liknande. Socialtjänsten kan ibland vara till hjälp för att trycka på BUP eller skolan för att åtgärder behöver sättas in.

Är det så det kan funka då?
Följer socialen sen upp hur det går sen? Tänker om det visar sig att det inte hjälper om det upptäcks eller om t ex. utomstående får anmäla igen eller är det helt upp till BUP eller skola?

 

[TheRedLightning]

Jag tänker ibland att just ordet "anmälan" gör att endel tvekar på att gå vidare med sina tankar till socialen. De vill inte anmäla någon och låter då bli. Om man istället talar om att man funderar över hur ett barn har det, dvs. oroar sig och att man då ska (ja jag skriver ska. Jag önskar att alla som har en oro för ett barn faktiskt inte bara har sina tankar för sig själv utan delar dem med någon som har möjlighet att hjälpa barnet och/eller föräldrarna) ge barnet den hjälp man kan genom att dela sin oro med socialtjänsten så kommer saken i ett annat läge och det blir mer självklart att man ska hjälpa barnet med det lilla man kan.

En anonym anmälan är såklart bättre än ingen alls men en anmälan med namn är bättre.

Jag skulle nog aldrig våga anmäla med mitt namn synligt och hade nog föredragit anonym anmälan om det är helt säkert att det inte går att spåra till att det var jag som anmälde ändå.
Tänker på om det skulle uppstå ett fall där det är känsligt och om t ex. ev förälder skulle få reda på att det var jag å det blir sura miner. Jag avskyr sånt och därför skulle jag vilja va anonym om den dagen kommer (hoppas inte) när jag behöver anmäla.

 

[TheRedLightning]

Jag har gjort många anmälningar, ofta tillsammans med en av vårdnadshavarna. Det kanske funkar annorlunda i Sverige förstås, men här funkar det jättebra att göra anmälan å vårdnadshavares vägnar, och det kan då vara mer effektivt.

Sen har jag tyvärr gjort många anmälningar som mest skrattats åt. Ett av barnen har försvunnit efteråt. Jag tänker på det barnet jätteofta.

Anmälningar tillsammans med vårdnadshavare? Det visste jag inte om, ah du befinner dig inte i Sverige. Undra om det går att göra så här också. Det låter klart som en bättre väg om det är möjligt, då försvinner risken om man anmält anonymt och det kommer fram att det var en som anmält.

Hur har det funkat för dig när vårdnadshavaren varit med och anmält. Du får gärna berätta mer, blev nyfiken på ämnet.
Tänker lite på hur man kommer fram till att en anmälan bör göras, om det redan finns insatser men ytterligare anmälan behöver göras och kanske något annat jag inte tänker på nu.

Tråkigt när de inte lyssnar/tar det på allvar och det sen händer tråkiga saker efteråt.

 

[julgrisen]

Är det så det kan funka då?
Följer socialen sen upp hur det går sen? Tänker om det visar sig att det inte hjälper om det upptäcks eller om t ex. utomstående får anmäla igen eller är det helt upp till BUP eller skola?

Nja, om vi inte har några insatser från vår sida följer vi inte upp, då får föräldrarna eller andra instanser höra av sig till oss igen om de önskar annat stöd.

 

[em-pirre]

Anmälningar tillsammans med vårdnadshavare? Det visste jag inte om, ah du befinner dig inte i Sverige. Undra om det går att göra så här också. Det låter klart som en bättre väg om det är möjligt, då försvinner risken om man anmält anonymt och det kommer fram att det var en som anmält.

Hur har det funkat för dig när vårdnadshavaren varit med och anmält. Du får gärna berätta mer, blev nyfiken på ämnet.
Tänker lite på hur man kommer fram till att en anmälan bör göras, om det redan finns insatser men ytterligare anmälan behöver göras och kanske något annat jag inte tänker på nu.

Tråkigt när de inte lyssnar/tar det på allvar och det sen händer tråkiga saker efteråt.

Det är oftast jag som lyfr en oro med vårdnadshavare och erbjudit dem att göra anmälan. Det är klart det går att göra så i Sverige förstås, det är ju bara att prata med vårdnadshavaren och fråga om de tror att de kan vara värt med en anmälan.

Jag brukar alltid ringa och berätta mina tankar. Sen har soc själv fått bestämma och de gör en anmälan eller inte. Det är ju inte svårare än så. Ibland har de sagt att de tar emot info och lägger till befintligt ärende, och ibland startar de ett nytt.

 

[jarakamandan]

Jag har googlat om det här med orosanmälan, men hittar inte de svar jag söker.
Det jag hittar säger att man bör anmäla när ett barn far illa, men det kan tolkas olika för olika personer. Vart går gränsen egentligen?

Barn kan väl fara illa även om det inte är våld i hemmet t ex.

Tänker om Kim (fiktiv person) blir utsatt för våld hemma eller något likande så är det rätt givet med en anmälan.

Men hur är det om Kim inte har något våld i hemmet, men skolkar mycket, sömnproblem och har sönder saker hemma och borta (möjlig aggressioner). Är det fog för en anmälan?

Det senare scenariot känns mer som en gråzon och finner inget direkt svar när jag googlar.
Har jag kanske googlat för dåligt då svaren finns där ute?

Kim finns i denna text finns inte i verkligheten och scenariona är påhittade. Nog bäst att vara övertydlig med det.
Är mest nyfiken på om det finns någon gräns och vad man eventuellt gör istället för anmälan eller om man ens ska göra något.

När jag började arbeta som lärare fick jag en rätt bra utbildning i hur det där med anmälan till socialtjänsten fungerar, i och för sig ur lärarperspektiv, där det ju finns en anmälningsplikt, men ändå. Det jag framförallt tog med mig var det där med att det är sin oro man anmäler, inte en person. Det blir liksom skillnad ändå, på något sätt. Om jag känner oro för att ett barn inte har det bra ska jag anmäla den oron.

I det fiktiva fallet hoppas man ju att skolan tar sin anmälningsplikt på allvar och anmäler oro utifrån hög frånvaro, för det ska de göra.

 

[TheRedLightning]

Det är oftast jag som lyfr en oro med vårdnadshavare och erbjudit dem att göra anmälan. Det är klart det går att göra så i Sverige förstås, det är ju bara att prata med vårdnadshavaren och fråga om de tror att de kan vara värt med en anmälan.

Jag brukar alltid ringa och berätta mina tankar. Sen har soc själv fått bestämma och de gör en anmälan eller inte. Det är ju inte svårare än så. Ibland har de sagt att de tar emot info och lägger till befintligt ärende, och ibland startar de ett nytt.

Ah, det låter vettigt/sunt eller va man ska skriva.

När det varit aktuellt för dig har det bara varit en vårdnadshavare i bilden? Tänker om det finns två och den andra inte alls är på samma linje och kanske blir sur? Tänker på fall där vårdnadshavarna inte bor ihop eller har du pratat ihop dig med båda då?

Bolla tankar innan anmälan med soc låter som en bra plan också, då trampar man inte någon på tårna om man bara bollar funderingar. Visste inte om att man kunde göra så med dom. Bra att känna till.

 

[em-pirre]

Ah, det låter vettigt/sunt eller va man ska skriva.

När det varit aktuellt för dig har det bara varit en vårdnadshavare i bilden? Tänker om det finns två och den andra inte alls är på samma linje och kanske blir sur? Tänker på fall där vårdnadshavarna inte bor ihop eller har du pratat ihop dig med båda då?

Bolla tankar innan anmälan med soc låter som en bra plan också, då trampar man inte någon på tårna om man bara bollar funderingar. Visste inte om att man kunde göra så med dom. Bra att känna till.

Både och. Jag fullkomligt struntar i om någon blir sur. Är jag öppen och ärlig så finns det inte så mycket de kan säga som påverkar mig.

 

[Görel]

Jag skulle nog aldrig våga anmäla med mitt namn synligt och hade nog föredragit anonym anmälan om det är helt säkert att det inte går att spåra till att det var jag som anmälde ändå.
Tänker på om det skulle uppstå ett fall där det är känsligt och om t ex. ev förälder skulle få reda på att det var jag å det blir sura miner. Jag avskyr sånt och därför skulle jag vilja va anonym om den dagen kommer (hoppas inte) när jag behöver anmäla.

Man ska göra en orosanmälan när man känner oro för att ett barn kan tänkas fara illa. Som andra skrivit behöver inte anmälaren värdera situationen, det överlämnar man åt socialtjänsten.

Vill man vara anonym kan det vara väldigt bra att ringa anonymt och rådgöra så att man vet vilken information som bör finnas i anmälan. Det svåra med att vara anonym är att ge ifrån sig tillräckligt mycket information för att oron ska bli tydlig samtidigt som man kanske inte vill vara för detaljerad för då blir det lätt att förstå vem man är.

En anmälan blir bäst om den är detaljerad. När jag arbetade med att bedöma orosanmälningar hände det att det kom in anmälningar som innehöll en mening eller två. Det ger mig väldigt lite att arbeta utifrån.

 

[TheRedLightning]

Man ska göra en orosanmälan när man känner oro för att ett barn kan tänkas fara illa. Som andra skrivit behöver inte anmälaren värdera situationen, det överlämnar man åt socialtjänsten.

Vill man vara anonym kan det vara väldigt bra att ringa anonymt och rådgöra så att man vet vilken information som bör finnas i anmälan. Det svåra med att vara anonym är att ge ifrån sig tillräckligt mycket information för att oron ska bli tydlig samtidigt som man kanske inte vill vara för detaljerad för då blir det lätt att förstå vem man är.

En anmälan blir bäst om den är detaljerad. När jag arbetade med att bedöma orosanmälningar hände det att det kom in anmälningar som innehöll en mening eller två. Det ger mig väldigt lite att arbeta utifrån.

Jo det är sant förstås, så mycket detaljer är bra men då är det kanske lätt att veta vem det är om det var en anonym anmälan, så då borde de va bättre å prata å få med ev vårdnadshavare i så fall?
Vet inte om jag rör ihop det i mitt huvud nu, försöker få pusslet att falla på plats så jag förstår helheten.

 

[Görel]

Jo det är sant förstås, så mycket detaljer är bra men då är det kanske lätt att veta vem det är om det var en anonym anmälan, så då borde de va bättre å prata å få med ev vårdnadshavare i så fall?
Vet inte om jag rör ihop det i mitt huvud nu, försöker få pusslet att falla på plats så jag förstår helheten.

Kan man det är det förstås alltid bäst, men det har inte varit jättevanligt i de kommuner där jag har jobbat.