Elisha
Trådstartare
Efter vissa problem åkte jag in med mitt sto till klink för en ordentlig undersökning där kissing spines konstaterades via röntgen, i hela ryggen ligger kotorna mkt närmare, ej ihopväxta utan ligger tätare "bara".
Helt fräsch i alla ben på rakt och böjt spår samt böjprov.
Vet. skrev ut butta och vi skulle åka hem och tömköra 3 veckor, sen rida 1 vecka och sen återbesök. Just nu är vi alltså i det stadiet där jag tömkör, om 1 vecka har vi tömkört i 3-4 veckor och ska alltså börja rida. Problemet är att jag har sjukt mycket ångest inför det, är ständigt nervös med hjärtklappning, sömnsvårigheter med mera. Hästen har (vad vi trott) alltid haft sadeltvång, svårigheter att sitta upp, inte velat stått still, vissa dagar (främst efter vila) kört rodeo vid uppsittning, stuckit iväg och bockat, kastat sig runt, gjort allt för att få av mig och varit skräckslagen. Detta har alltid funnits sen jag köpte henne sommaren 2005, då tidigare ägarna även sa detta men det funkade om man longerade innan. Vilket inte har varit nåt jätteproblem även om jag har åkt av flera gånger i samband med uppsittning.
Hästen har väldigt mycket nerver, är dominant och oberäknelig och "lynnig" vilket antagligen är en del av "sjukdomen" eftersom många hästar med KS har humörsstörningar. När vi köpte henne sommaren 2005 berättade även ägarna (som precis importerat henne från Tyskland) att hon i Tyskland bara hade använts som promenadhäst (vilket antagligen var p g a KS eftersom hon inte klarade att gå hårdare), vilket dom inte sa (eller visste). Hästen har alltså alltid haft KS men fungerat hyffat ändå, hon har alltid varit vad vi trott "svårriden" och jag har haft mycket problem med henne. Hon har alltid varit spänd att rida och svår att få avslappnad. Jag har inte ridit henne så hårt men i perioder när jag har tränat lite extra har hon protesterat genom att vägra gå, och div. annat, något som jag bara trott berott på "olydnad" typ, då mina tränare (oberoende av varandra) också bara sagt att det var jag var för snäll mot henne.
I somras hade hon det lugnt, skrittade bara nästan hela sommaren och allt gick kanonbra. Hur snäll som helst. Sen efter sommaren började jag långsamt, väldigt långsamt att rida igång henne och så småningom började vi träna för tränare igen. Först gången gick riktigt bra men sen började problemen. Protester, vilda protester. Men hon gav sig alltid i slutet av lektionen. Ville inte träna mer då jag var rädd, vid den tiden när jag började rida hårdare var hon även riktigt svår att rida i skogen, out of control, jätte stirrig, farlig! Ställde sig hela tiden, snorde runt och skulle dra hem. Sen jag jag ut en dag efter det helt problemfritt, detta var alltså i november nångång i år. I ridhuset skrittade jag bara och travade, ingen galopp alls. Vågade inte då hon bockade och slängde kraftigt med huvudet så jag ramlade av. Sen en dag red jag ut, helt provocerat från att jag ridit i lugn trav ställer hon sig upp, snor runt och drar vidare i full galopp för en backe! Får stopp på henne efter backen (och där tar minnet slut, ramlade av lite senare och minnet är helt raderat från första gången hon stack), nästa minne jag har är att hästen skenar i full panik nerför en backe i skogen.
Det är en somsagt nervig häst men hon har aldrig gjort nåt sånt förut, det enda hon gör är att hoppa till lite, tränar även mkt på samspelet mellan oss och hon litar på mig. Det var efter den avkastningen vi ringde och bokade in oss på klinik där KS konstaterades. Har läst jättemkt om "sjukdomen" och vet. har förklarat och allting stämmer så perfekt. Allt hennes "bus/olydnad" alla symtom stämmer till punkt och pricka. Vid hårdare träning kommer problmen fram.
Nu till självaste problemet, jag vet inte hur jag ska göra. Jag är alltså väldigt rädd och har kraftig ångest inför den dagen (om 1 vecka) jag ska sitta upp på henne. Jag vill inte. Vet inte ens hur hennes framtid kommer att bli, somsagt över hela ryggen och hon är endå 12 år, har haft KS och har haft ont hela tiden, mycket sitter nog kvar i huvudet också även om hon blir bra. Jag känner min häst och har funderat väldigt mycket. Om det bästa ändå inte vore att låta henne slippa gå som ridhäst, även om promenadridning skulle funka rent fysisk så är hon en häst som älskar att jobba och kräver mkt motion för att inte gå i taket. Tanken vore då att släppa henne på en stor lösdrift alt stall + hage med lååång utevistelse, och ta föl på henne till våren (om det inte är ärftligt och så), jobba endast från marken, typ tömkörning som vi gör nu som hon älskar. och även mkt för hjärnan. då skulle hon funka, må bra pysiskt och fysisk, det vet jag. För sälja är uteslutet, vet ju inte om hon ens funkar att rida på öht..
Vet inte riktigt vad jag vill ha ut med tråden, men kanske lite vägledning hur ni skulle gjort i min situation... Har inte fått med allt så fråga om ni vill veta nåt.
TACK till dom som orkade läsa.
Helt fräsch i alla ben på rakt och böjt spår samt böjprov.
Vet. skrev ut butta och vi skulle åka hem och tömköra 3 veckor, sen rida 1 vecka och sen återbesök. Just nu är vi alltså i det stadiet där jag tömkör, om 1 vecka har vi tömkört i 3-4 veckor och ska alltså börja rida. Problemet är att jag har sjukt mycket ångest inför det, är ständigt nervös med hjärtklappning, sömnsvårigheter med mera. Hästen har (vad vi trott) alltid haft sadeltvång, svårigheter att sitta upp, inte velat stått still, vissa dagar (främst efter vila) kört rodeo vid uppsittning, stuckit iväg och bockat, kastat sig runt, gjort allt för att få av mig och varit skräckslagen. Detta har alltid funnits sen jag köpte henne sommaren 2005, då tidigare ägarna även sa detta men det funkade om man longerade innan. Vilket inte har varit nåt jätteproblem även om jag har åkt av flera gånger i samband med uppsittning.
Hästen har väldigt mycket nerver, är dominant och oberäknelig och "lynnig" vilket antagligen är en del av "sjukdomen" eftersom många hästar med KS har humörsstörningar. När vi köpte henne sommaren 2005 berättade även ägarna (som precis importerat henne från Tyskland) att hon i Tyskland bara hade använts som promenadhäst (vilket antagligen var p g a KS eftersom hon inte klarade att gå hårdare), vilket dom inte sa (eller visste). Hästen har alltså alltid haft KS men fungerat hyffat ändå, hon har alltid varit vad vi trott "svårriden" och jag har haft mycket problem med henne. Hon har alltid varit spänd att rida och svår att få avslappnad. Jag har inte ridit henne så hårt men i perioder när jag har tränat lite extra har hon protesterat genom att vägra gå, och div. annat, något som jag bara trott berott på "olydnad" typ, då mina tränare (oberoende av varandra) också bara sagt att det var jag var för snäll mot henne.
I somras hade hon det lugnt, skrittade bara nästan hela sommaren och allt gick kanonbra. Hur snäll som helst. Sen efter sommaren började jag långsamt, väldigt långsamt att rida igång henne och så småningom började vi träna för tränare igen. Först gången gick riktigt bra men sen började problemen. Protester, vilda protester. Men hon gav sig alltid i slutet av lektionen. Ville inte träna mer då jag var rädd, vid den tiden när jag började rida hårdare var hon även riktigt svår att rida i skogen, out of control, jätte stirrig, farlig! Ställde sig hela tiden, snorde runt och skulle dra hem. Sen jag jag ut en dag efter det helt problemfritt, detta var alltså i november nångång i år. I ridhuset skrittade jag bara och travade, ingen galopp alls. Vågade inte då hon bockade och slängde kraftigt med huvudet så jag ramlade av. Sen en dag red jag ut, helt provocerat från att jag ridit i lugn trav ställer hon sig upp, snor runt och drar vidare i full galopp för en backe! Får stopp på henne efter backen (och där tar minnet slut, ramlade av lite senare och minnet är helt raderat från första gången hon stack), nästa minne jag har är att hästen skenar i full panik nerför en backe i skogen.
Det är en somsagt nervig häst men hon har aldrig gjort nåt sånt förut, det enda hon gör är att hoppa till lite, tränar även mkt på samspelet mellan oss och hon litar på mig. Det var efter den avkastningen vi ringde och bokade in oss på klinik där KS konstaterades. Har läst jättemkt om "sjukdomen" och vet. har förklarat och allting stämmer så perfekt. Allt hennes "bus/olydnad" alla symtom stämmer till punkt och pricka. Vid hårdare träning kommer problmen fram.
Nu till självaste problemet, jag vet inte hur jag ska göra. Jag är alltså väldigt rädd och har kraftig ångest inför den dagen (om 1 vecka) jag ska sitta upp på henne. Jag vill inte. Vet inte ens hur hennes framtid kommer att bli, somsagt över hela ryggen och hon är endå 12 år, har haft KS och har haft ont hela tiden, mycket sitter nog kvar i huvudet också även om hon blir bra. Jag känner min häst och har funderat väldigt mycket. Om det bästa ändå inte vore att låta henne slippa gå som ridhäst, även om promenadridning skulle funka rent fysisk så är hon en häst som älskar att jobba och kräver mkt motion för att inte gå i taket. Tanken vore då att släppa henne på en stor lösdrift alt stall + hage med lååång utevistelse, och ta föl på henne till våren (om det inte är ärftligt och så), jobba endast från marken, typ tömkörning som vi gör nu som hon älskar. och även mkt för hjärnan. då skulle hon funka, må bra pysiskt och fysisk, det vet jag. För sälja är uteslutet, vet ju inte om hon ens funkar att rida på öht..
Vet inte riktigt vad jag vill ha ut med tråden, men kanske lite vägledning hur ni skulle gjort i min situation... Har inte fått med allt så fråga om ni vill veta nåt.
TACK till dom som orkade läsa.
