Fundering om moral angående att belasta sjukvården

[Takire]

Förlåt på förhand om jag inte engagerar mig synligt mer än med trådstarten. Lär väl ångra den .

Ett par trådar just nu har tagit upp frågan om när det är rätt och rimligt att söka hjälp (i sjukvården) för problem man har. Vissa svar i trådarna tar upp att man "stjäl" tiden hos vården från någon som behöver den bättre om man bara söker hjälp för att förstå något om och kring sig själv och inte för att man är faktiskt sjuk.

Säg att man mår bra och har gjort det ett tag, men att man har negativa erfarenheter från det förflutna som man funderar mycket över. Man kanske skulle vilja få mer klarhet i varför man gjorde som man gjorde och varför det blev som det blev. Även om man tror att risken är liten att man hamnar i det dåliga igen.

Om man då skulle ta kontakt med t.ex. en psykolog online (där det vore lätt att få tid för ett samtal) - vore det då moraliskt fel? Är det som att slösa bort den professionelles tid? Är det samma sak som om man gick via andra kanaler (som genom hälsocentralen), att man tar tiden från någon annan?

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det kanske är farligt att prata moral när det gäller att söka vård. Om någon är väldigt mån om att inte ställa till besvär eller om att andra ska få det de behöver kanske en frågeställning som min får dem att backa undan och bita ihop, även om de faktiskt mår riktigt dåligt. Jag hoppas bara att det inte behöver vara så.

För att sammanfatta frågeställningen:

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

 

[sjoberga]

Förlåt på förhand om jag inte engagerar mig synligt mer än med trådstarten. Lär väl ångra den .

Ett par trådar just nu har tagit upp frågan om när det är rätt och rimligt att söka hjälp (i sjukvården) för problem man har. Vissa svar i trådarna tar upp att man "stjäl" tiden hos vården från någon som behöver den bättre om man bara söker hjälp för att förstå något om och kring sig själv och inte för att man är faktiskt sjuk.

Säg att man mår bra och har gjort det ett tag, men att man har negativa erfarenheter från det förflutna som man funderar mycket över. Man kanske skulle vilja få mer klarhet i varför man gjorde som man gjorde och varför det blev som det blev. Även om man tror att risken är liten att man hamnar i det dåliga igen.

Om man då skulle ta kontakt med t.ex. en psykolog online (där det vore lätt att få tid för ett samtal) - vore det då moraliskt fel? Är det som att slösa bort den professionelles tid? Är det samma sak som om man gick via andra kanaler (som genom hälsocentralen), att man tar tiden från någon annan?

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det kanske är farligt att prata moral när det gäller att söka vård. Om någon är väldigt mån om att inte ställa till besvär eller om att andra ska få det de behöver kanske en frågeställning som min får dem att backa undan och bita ihop, även om de faktiskt mår riktigt dåligt. Jag hoppas bara att det inte behöver vara så.

För att sammanfatta frågeställningen:

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

Om man tänker att man behöver hjälp är det alltid OK. Till syvende och sist är det just den professionella vården som ska bedöma prioriteringar efter behov.

 

[svea]

Förlåt på förhand om jag inte engagerar mig synligt mer än med trådstarten. Lär väl ångra den .

Ett par trådar just nu har tagit upp frågan om när det är rätt och rimligt att söka hjälp (i sjukvården) för problem man har. Vissa svar i trådarna tar upp att man "stjäl" tiden hos vården från någon som behöver den bättre om man bara söker hjälp för att förstå något om och kring sig själv och inte för att man är faktiskt sjuk.

Säg att man mår bra och har gjort det ett tag, men att man har negativa erfarenheter från det förflutna som man funderar mycket över. Man kanske skulle vilja få mer klarhet i varför man gjorde som man gjorde och varför det blev som det blev. Även om man tror att risken är liten att man hamnar i det dåliga igen.

Om man då skulle ta kontakt med t.ex. en psykolog online (där det vore lätt att få tid för ett samtal) - vore det då moraliskt fel? Är det som att slösa bort den professionelles tid? Är det samma sak som om man gick via andra kanaler (som genom hälsocentralen), att man tar tiden från någon annan?

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det kanske är farligt att prata moral när det gäller att söka vård. Om någon är väldigt mån om att inte ställa till besvär eller om att andra ska få det de behöver kanske en frågeställning som min får dem att backa undan och bita ihop, även om de faktiskt mår riktigt dåligt. Jag hoppas bara att det inte behöver vara så.

För att sammanfatta frågeställningen:

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

Jag tycker att man ska kontakta vården vid upplevt behov och i rimlig mån låta dem sköta prioriteringarna. Ingen tjänar på att folk låter sjukdomar och skador accelerera.

 

[_Taggis_]

Med tanke på skattetrycket vi har i Sverige är det i mina ögon fritt fram att söka vård hur mkt en vill. Om en inte har nåt att behandla brukar en få reda på det.

 

[tanten]

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det här är en fullständigt förfärlig mening!

Ork och intresse??
Om en person upplever att den behöver hjälp så ska den söka vård. Allt annat är bara dumheter.
Den som tänker i de banorna är förmodligen den som tvekar att söka vård. Och får därmed inte behandling.

Låt professionen avgör om vård behövs.

 

[Takire]

Det här är en fullständigt förfärlig mening!

Sorry, kan se det. Skulle ha tänkt igenom ordvalet bättre.

 

[CarEr]

Det ”moraliska” jag kan se är väl i så fall att använda rätt resurs. Ett icke akut problem kan hanteras via vårdcentral medan akuta sådana gör sig bäst på akuten. Ja, det finns organisatoriska problem, men ändå.
Att busringa ut en ambulans- moraliskt helt fel! Använda en när man faktiskt behöver, vem kan argumentera mot det?

 

[Snurrfian]

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

Moraliskt förkastligt, att ta upp tid på akuten för saker som man inte har orkat ta med VC men som inte är akuta och dessutom skrika på personalen att de minsann har fått vänta i flera timmar. En försökte ge sig på mig och maken för att vi fick hjälp snabbare, kan ha hängt ihop med att maken knappt kunde stå upp utan att tuppa av och personen var uppenbarligen pigg nog att slåss. När det även framkom att personen hade pratat med 1177 och de hade sagt åt personen att avvakta och få en tid på VC istället. Jag fattar att man kan känna oro över saker som kanske är banala men man kan inte förvänta sig att få hjälp omedelbart på akuten om dina symptom pekar på att du kommer att bli frisk bara du väntar lite mer än 24h.
Det är nog egentligen att uppsöka akuten som jag tycker att man ska fundera över, självklart ska man åka dit om det är något akut, om 1177/112 har sagt åt en osv. Men när man har fått rådet att avvakta och ta en alvedon för sina förkylningssymptom som har pågått i mindre än ett dygn och ändå åker till akuten då behöver man kanske fundera ett varv till.

 

[Tranan]

Klart man ska söka om man känner att man har ett problem man tror vården kan lösa. Låt vården bestämma hur de vill handlägga ditt problem.

Att komma in tidigt i vårdförloppet kan dessutom spara stora pengar då man lättare kan förebygga tillstånd som sedan skulle krävt betydligt dyrare vård.

 

[Enya]

Klart man ska söka om man känner att man har ett problem man tror vården kan lösa. Låt vården bestämma hur de vill handlägga ditt problem.

Att komma in tidigt i vårdförloppet kan dessutom spara stora pengar då man lättare kan förebygga tillstånd som sedan skulle krävt betydligt dyrare vård.

Det här är också något jag tänker på ibland.
Jag har själv dragit länge på mitt besök till vc för att "det är bara en småsak" och "det där är bara en småsak" och "även det är en småsak", nu när jag gör besök där för mina småsaker visar det sig inte alls vara sådär jättesmå och jag har samlat på mig flera saker jag kanske skulle ha tagit upp tidigare. Det är så jag häpnar över mig själv när jag tänker på problemen, hur länge de pågått, alla symptomen, när jag ska återberätta, jag känner mig nästan skamsen för att nu blev det plötsligt större än förväntat liksom, inte så enkelt att lösa rakt av.

Men jag tror också att vården i sig skulle bli bättre på att lösa patienters "småproblem" innan de blir stora. Det är svårt med tillgängligheten osv, och det är det allt faller på men om det varit lättare att komma till i vården hade kanske fler sökt tidigare innan man samlat på sig flera saker elelr gått länge med något som från början hade kunnat lösas lätt. Det hade nog underlättat för akuten också.

 

[Enya]

Förlåt på förhand om jag inte engagerar mig synligt mer än med trådstarten. Lär väl ångra den .

Ett par trådar just nu har tagit upp frågan om när det är rätt och rimligt att söka hjälp (i sjukvården) för problem man har. Vissa svar i trådarna tar upp att man "stjäl" tiden hos vården från någon som behöver den bättre om man bara söker hjälp för att förstå något om och kring sig själv och inte för att man är faktiskt sjuk.

Säg att man mår bra och har gjort det ett tag, men att man har negativa erfarenheter från det förflutna som man funderar mycket över. Man kanske skulle vilja få mer klarhet i varför man gjorde som man gjorde och varför det blev som det blev. Även om man tror att risken är liten att man hamnar i det dåliga igen.

Om man då skulle ta kontakt med t.ex. en psykolog online (där det vore lätt att få tid för ett samtal) - vore det då moraliskt fel? Är det som att slösa bort den professionelles tid? Är det samma sak som om man gick via andra kanaler (som genom hälsocentralen), att man tar tiden från någon annan?

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det kanske är farligt att prata moral när det gäller att söka vård. Om någon är väldigt mån om att inte ställa till besvär eller om att andra ska få det de behöver kanske en frågeställning som min får dem att backa undan och bita ihop, även om de faktiskt mår riktigt dåligt. Jag hoppas bara att det inte behöver vara så.

För att sammanfatta frågeställningen:

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

Jag tycker du är inne på förebyggande sjukvård när du pratar om att samtala med psykolog om negativa erfarenheter från det förflutna. Förebyggande sjukvård finns ju på sätt och vis redan i vården. Jag som fyllde 40 i år fick ett brev förra veckan från min vc om ett hälsosamtal, där man tar prover, kollar vikt och diskuterar levnadsvanor (tobaksvanor, sömn, motion, kost typ) och framtid, med sköterska och dietist.
Jag tycker absolut att förebyggande sjukvård är viktigt, kanske framför allt när det gäller om någon önskar samtalskontakt för att prata om något som man funderar på och som faktiskt i framtiden kan orsaka problem såsom depression med sjukskrivning, utmattning och en hel rad insatser från sjukvårdens, Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens sida till slut, om det vill sig illa.

Jag tycker sällan det är fel att ta kontakt med sjukvården, men jag tycker ofta det är fel att ringa efter ambulans när man inte behöver en eller att åka till akuten när man istället kan ta sig till vc.

Jag tycker däremot också att sjukvården måste göra sig mer lättillgängliga så att man KAN komma till på vc så sjukhusen avlastas.

 

[Red_Chili]

Jag tänker att 1177 är fantastiskt.

Flera gånger har jag funderat på något och varit tveksam till om det är värt att söka vård eller inte. De gånger har jag ringt 1177, förklarat situationen så sakligt som möjligt och lyssnat på vad de tänker.

En gång bad de mig avvakta, en gång till närakuten och några andra gånger till vårdcentralen.

 

[Brassneck]

Förlåt på förhand om jag inte engagerar mig synligt mer än med trådstarten. Lär väl ångra den .

Ett par trådar just nu har tagit upp frågan om när det är rätt och rimligt att söka hjälp (i sjukvården) för problem man har. Vissa svar i trådarna tar upp att man "stjäl" tiden hos vården från någon som behöver den bättre om man bara söker hjälp för att förstå något om och kring sig själv och inte för att man är faktiskt sjuk.

Säg att man mår bra och har gjort det ett tag, men att man har negativa erfarenheter från det förflutna som man funderar mycket över. Man kanske skulle vilja få mer klarhet i varför man gjorde som man gjorde och varför det blev som det blev. Även om man tror att risken är liten att man hamnar i det dåliga igen.

Om man då skulle ta kontakt med t.ex. en psykolog online (där det vore lätt att få tid för ett samtal) - vore det då moraliskt fel? Är det som att slösa bort den professionelles tid? Är det samma sak som om man gick via andra kanaler (som genom hälsocentralen), att man tar tiden från någon annan?

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det kanske är farligt att prata moral när det gäller att söka vård. Om någon är väldigt mån om att inte ställa till besvär eller om att andra ska få det de behöver kanske en frågeställning som min får dem att backa undan och bita ihop, även om de faktiskt mår riktigt dåligt. Jag hoppas bara att det inte behöver vara så.

För att sammanfatta frågeställningen:

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

Självklart ska man söka vård om man känner att man behöver det, tycker jag. Fysisk eller psykiska problem.
Men som vissa andra redan sagt i tråden, sök vård på rätt plats. Ambulans när det är riktigt akut, akuten om man kan ta sig dit själv eller med skjuts på ett säkert sätt... osv. 1177 är ju guld värt!

 

[blommma]

Förlåt på förhand om jag inte engagerar mig synligt mer än med trådstarten. Lär väl ångra den .

Ett par trådar just nu har tagit upp frågan om när det är rätt och rimligt att söka hjälp (i sjukvården) för problem man har. Vissa svar i trådarna tar upp att man "stjäl" tiden hos vården från någon som behöver den bättre om man bara söker hjälp för att förstå något om och kring sig själv och inte för att man är faktiskt sjuk.

Säg att man mår bra och har gjort det ett tag, men att man har negativa erfarenheter från det förflutna som man funderar mycket över. Man kanske skulle vilja få mer klarhet i varför man gjorde som man gjorde och varför det blev som det blev. Även om man tror att risken är liten att man hamnar i det dåliga igen.

Om man då skulle ta kontakt med t.ex. en psykolog online (där det vore lätt att få tid för ett samtal) - vore det då moraliskt fel? Är det som att slösa bort den professionelles tid? Är det samma sak som om man gick via andra kanaler (som genom hälsocentralen), att man tar tiden från någon annan?

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det kanske är farligt att prata moral när det gäller att söka vård. Om någon är väldigt mån om att inte ställa till besvär eller om att andra ska få det de behöver kanske en frågeställning som min får dem att backa undan och bita ihop, även om de faktiskt mår riktigt dåligt. Jag hoppas bara att det inte behöver vara så.

För att sammanfatta frågeställningen:

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

Om man så ens funderar lite att 'jag kanske borde kolla upp detta' så ska man det. Finns det något som man har problem med eller mår dåligt över eller som påverkar och begränsar ens dagliga liv så ska man söka hjälp för det. Och det är lättare (och billigare) att åtgärda o behandla i ett tidigt skede både vid fysiska och psykiska besvär. Tyvärr finns det många som lever efter jantelag eller att de inte vill ta upp tid med småsaker, nej fel. Du ska se till att må så bra som möjligt psykiskt och fysiskt, behöver man hjälp sök den och låt de få avgöra vad fortsättningen blir. Men ju tidigare man kommer in desto bättre. Sen att det är långa väntetider till tex vc ja det är som det är. Man kan annars lista om sig på annan vc eller byta läkare. Och är man osäker och funderar så kan man alltid ringa 1177 som kan hjälpa en vidare eller ge råd. Tänk inte på att du tar upp någon annans tid, tänk på dig själv i första hand. Dessutom betalar man ju skatt. Så vården är din att ta del av när du behöver

 

[MiniLi]

Jag gillar nog inte att tänka på det som omoraliskt, känns så fel.
Men iaf. Först och främst så är det sjukvårdens uppdrag att göra bedömningar kring vad de ska behandla och inte. Men jag tycker nog ändå att man bör tänka lite på egen hand också. Exemplet som tas upp i TS låter mer som något man tar hos en privat terapeut och då också betalar för det själv. Sålänge man alltså inte har några aktuella symptom kopplat till de här negativa erfarenheterna.

När man söker vård hos psykolog online (tex hos Kry eller liknande) så kostar det vården lika mycket eller mer jämfört med om du hade gått till psykolog på vårdcentralen. Det har ju blivit ett ganska stort ekonomiskt problem att den privata internetvården inte sållar på samma sätt som man gör på de vanliga vårdcentralerna.

 

[TinyWiny]

Din frågeställning går nog inte att svara på egentligen för vi är alla så olika. Det en åker till akuten (inte att förväxla med närakut, dvs. natt och helgöppen vårdcentral) för har någon annan inte ens en tanke på att söka vård för och vem som har rätt eller fel beror ju både på situation och person. Jag har vitt skilda människor jag känner varav endel åker till akuten med "en fis på tvären" och andra som inte åker in alls/i tid och där det faktiskt har slutat med döden i två fall.

Det jag tror skulle göra skillnad är om vården hade plockat upp de här som söker för "en fis på tvären" för ett problem finns ju men kanske inte det som söks för utan något helt annat. Folk skojar gärna om hypokondri men även det är en sjukdom och hade personen fått hjälp för den egentliga orsaken, dvs. för hypokondri, så hade hen inte behövt söka hjälp på akuten klockan tre en lördagsnatt när ångesten slår till för att hen tror att huvudvärken är en hjärntumör utan hade kunnat vara trygg i den vård hen får. De här som söker för "en fis på tvären" kostar vården mycket och de står efter besöket utan hjälp ändå så hade vården kunnat fånga upp dem och gett dem den hjälp de faktiskt behöver hade det varit mycket värt både för personen själv och för vården. (Observera att jag inte menar att alla som söker för en fis på tvären är hypokondriker, det kan finnas många orsaker till att man gör det.)

Jag är själv en sådan som inte åker till akuten med annat än med ambulans, dvs. när det är riktigt illa. När jag har blivit vidareremitterad till akuten från vårdcentralen har jag alltid ifrågasatt det nödvändiga med det för för mig är akuten just för sådant som är akut, man måste få vård direkt för att överleva alternativt att man har så ont att man måste ha smärtlindring nu. Jag vet att det är fel och jag har fått betala dyrt för att jag tänker så för att jag inte har sökt vård i tid och jag skulle aldrig rekommendera någon annan att göra som jag men mina erfarenheter från vården är mycket dåliga och jag undviker kontakt med dem så långt det bara möjligtvis går.

Jag tycker att man ska söka vård om har behov av det och det oavsett vilken kategori vård man behöver men man ska söka på rätt ställe och där finns 1177 som kan hjälpa till. Det som kan vara moraliskt fel är de som söker på akuten för att de inte har haft "tid", dv.s de har inte prioriterat att söka på sin vårdcentral utan åker till akuten istället. De skulle ju bara få vända i dörren och bli hänvisade till vårdcentralen. Det är dessutom ofelbart de som sedan gapar om att de får vänta så länge och att andra får gå före.

 

[Elektronen]

Förlåt på förhand om jag inte engagerar mig synligt mer än med trådstarten. Lär väl ångra den .

Ett par trådar just nu har tagit upp frågan om när det är rätt och rimligt att söka hjälp (i sjukvården) för problem man har. Vissa svar i trådarna tar upp att man "stjäl" tiden hos vården från någon som behöver den bättre om man bara söker hjälp för att förstå något om och kring sig själv och inte för att man är faktiskt sjuk.

Säg att man mår bra och har gjort det ett tag, men att man har negativa erfarenheter från det förflutna som man funderar mycket över. Man kanske skulle vilja få mer klarhet i varför man gjorde som man gjorde och varför det blev som det blev. Även om man tror att risken är liten att man hamnar i det dåliga igen.

Om man då skulle ta kontakt med t.ex. en psykolog online (där det vore lätt att få tid för ett samtal) - vore det då moraliskt fel? Är det som att slösa bort den professionelles tid? Är det samma sak som om man gick via andra kanaler (som genom hälsocentralen), att man tar tiden från någon annan?

Även om det vore så att det fanns många tider skulle det kanske ändå innebära att den professionelle kastade bort ork och intresse till någon som egentligen inte borde fått ta emot detta?

Det kanske är farligt att prata moral när det gäller att söka vård. Om någon är väldigt mån om att inte ställa till besvär eller om att andra ska få det de behöver kanske en frågeställning som min får dem att backa undan och bita ihop, även om de faktiskt mår riktigt dåligt. Jag hoppas bara att det inte behöver vara så.

För att sammanfatta frågeställningen:

När och på vilket sätt är det moraliskt godkänt att ta kontakt med en professionell inom sjukvården och när är det moraliskt förkastligt? Går det att svara på?

Går du till vårdcentralen är det ju inte direkt så lätt att få komma till en psykolog.
Men att säga när det är moraliskt förkastligt eller inte att söka hjälp är väldigt svårt. Liknande händelser påverkar antagligen personerna x och y olika.
Min uppfattning av personer som mår dåligt och verken skulle behöva prata med någon är att de drar sig för att söka hjälp ofta med motivering att man borde väl klara av det själv.
Det ska ju inte behöva vara så att det bara är moraliskt svarbart att söka hjälp när man håller på att bli sjukskriven och då skulle "belasta" systemet på ett annat sätt.

Angående onlinepsykologer, jag vet inte om de har lägre eller inga kriterier alls för att få fortsätta träffa någon där. Men jag pratade med en där 5 gånger pga. stress, var väldigt nära att sjukskriva mig för några veckor sedan. Men jag tyckte inte att han gav mig så mycket, så slutade gå dit.
Jag tror ju inte att han hade rekommenderat mig fler möten om han inte tyckte att jag behövde det.

 

[Sharpless]

Det enda tillfälle det är moraliskt förkastligt, är väl om man söker vård i syfte att ta upp resurser, och inte för att man känner sig sjuk.

 

[athena_arabians]

Att åka in till akuten för mindre saker (där 1177 tom avrått att göra det) är ett satans otyg. Akuten är verkligen endast till för AKUTA saker. De gånger jag suttit på akuten för egen del har det varit på läkares order (behövde dock inte vänta när jag kom in med ambulans ).

I övrigt, att kontakta 1177, sin VC etc, är helt rimligt. Sedan får de avgöra om något behöver göras och i så fall vad.

Jag har ringt 112 för sjukdom kanske två gånger (pga mamma) och det ha varit befogat de gångerna, det var ingen tvekan på att det behövdes ambulans.

 

[lykke]

Min kompis jobbar på en akutmottagning som ligger på lagomt gångavstånd från några nattklubbar. Det är tydligen inte helt ovanligt att folk kommer med klackarna i händerna och söker akut vård för skavsår, en nagelförlängning som gått upp i kanten och svider, skrubbsår eller för att de vill ha en läkares bedömning över att de inte alls är för fulla när de blivit utslängda från krogen.