Fundering angående form...

[BusBarro]

Satt och kikade på en träning ikväll. Det fick mig att tänka. Tränaren körde uppvärmning att trava på en stor volt. Sen två ggr per varv sakta av till skritt och göra någon form av framdelsvändning/bakdelsvädning/2 m volt. Jag fattade inte riktigt vad hon menade med hur man skulle göra övningen men eleverna vände runt hästen iaf så det såg ut som en spin. Fort gick det också.

Sen fortsatte dom att göra så i galopp. Galopp - ner till skritt - vändning - galopp.

Båda hästarna i denna grupp var mycket spända i överlinjen och hade hela tiden en mkt hög form.
Jag tyckte det kändes lite konstigt att hon aldrig påpekade att dom var odentligt spända, gör inte tränare det nuförtiden?
Varför är det så vanligt att ryttare rider sina hästar i högre form från första början i passet?

Min fråga - är det inte bättre att rida dom lägre - mer avslappnad - och börja därifrån?

Om en häst inte klarar av att göra en viss rörelse utan att vara spänd är det inte bättre att runda överlinjen lite mer - försöka slappna av?
Ena ryttaren var också mycket spänd i armbågarna, hon liksom knep fast dom i sidorna och det gjorde juh att hästen aldrig - kunde släppa ner sin nacke.

Jag kan förstå att vissa hästar är spända i början och släpper sedan efter ett tag men varför ha denna höga formen redan i början?

Detta var bara en fundering men jag vill bolla lite med er och se vad ni tycker.

 

[Solvira]

Sv: Fundering angående form...

Jag tycker du har rätt i att tränare sällan påpekar om det ser spänt ut, eller om ryttaren har upenbara spänningar i sin kropp som påverkar ridningen. Jag är väldigt rädd för det när jag ska rida för andra tränare än den jag har, att de inte påpekar vad man gör fel. Det är ju just det man behövr och det är därför man (i alla fall jag) rider för tränare!

Jag börjar alltid passet i en lägre form, och på min tränares träningar så är det alltid så att de inte har nåt krav/väldigt låga krav på form i början av passet, bara fr att hästarna ska få komma igång och bli ordentligt uppvärmda innan man börjar arbeta dem.

 

[Centaur]

Sv: Fundering angående form...

jag vet inte varför man gör så, själv strävar jag efter en så låg och rund form som möjligt om hästen är spänd, och galopperar runt fyrkanten så tills den slappnar av. den där övningen låter mest stressande.

 

[fio]

Sv: Fundering angående form...

Jag blir så trött på sådana här trådar

Välj alternativ

A. Antingen frågar man tränaren, dom flesta tränare är inte dryga och hemska utan förklarar mer än gärna varför dom gör si eller så även för dom som sitter på läktare och tittar på = potentiella nya elever.

B. Den där övningen fick dom med all säkerhet göra för att få hästen mer avslappnad.
Tyvärr är dom flesta ryttare på vanlig nivå inga större stjärnor och klarar helt enkelt inte av att rida sina hästar i lägre och rundare form utan att hästen knäpper av. Ibland kvittar det hur duktig tränaren är när eleverna har noll känsla och kunskap om ridning.

C. Tränaren ville säkerligen oxå ha hästarna mer avslappnade, jag tror inte hon var nöjd med att ha dom spända och höga.

D. Tränaren är helt kass som tränare.

 

[MiniLi]

Sv: Fundering angående form...

Jag blir så trött på sådana här trådar

Välj alternativ

A. Antingen frågar man tränaren, dom flesta tränare är inte dryga och hemska utan förklarar mer än gärna varför dom gör si eller så även för dom som sitter på läktare och tittar på = potentiella nya elever.

B. Den där övningen fick dom med all säkerhet göra för att få hästen mer avslappnad.
Tyvärr är dom flesta ryttare på vanlig nivå inga större stjärnor och klarar helt enkelt inte av att rida sina hästar i lägre och rundare form utan att hästen knäpper av. Ibland kvittar det hur duktig tränaren är när eleverna har noll känsla och kunskap om ridning.

C. Tränaren ville säkerligen oxå ha hästarna mer avslappnade, jag tror inte hon var nöjd med att ha dom spända och höga.

D. Tränaren är helt kass som tränare.

 

[Fredrik_]

Sv: Fundering angående form...

Envar blir salig på sin fason är mitt svar.

Vilket innebär att om jag ser en träning där hästen inte märkbart förbättras under passet lutar åt D

 

[Charlotte67]

Sv: Fundering angående form...

Envar blir salig på sin fason är mitt svar.

Vilket innebär att om jag ser en träning där hästen inte märkbart förbättras under passet lutar åt D

Kanske är det så. I detta specifika fall är det ju omjligt att säga. Men som tränare så kan man ha elever som har svåra (stela svårlösgjorda etc) hästar och som helt enkelt är obegåvade okänsliga ryttare som man efter varje pass desperat sliter sitt hår för att man inte »får till det«. På SIKT brukar dock även dessa elever utvecklas. Men kanske ser man inte den utvecklingen under ett enskilt ridpass.

I går hade jag mitt veckovisa pass med en elev vars häst för tre år sen inte gick en meter på tygeln. Ryttaren kunde öht inte sitta ned på hästen. Galoppen var sken. Idag rider de runt i för det mesta ganska bra form och tränar på LA-nivå + skolor. Jag kan berömma detta ekipage JÄTTEMYCKET och jag kan tänka mig att om man aldrig sett ekipaget tidigare så kan det framstå lite märkligt då allt givetvis inte ÄR perfekt, men för mig (och ryttaren) är det en fantastiskt utveckling och jag måste ffa se till det enskilda ekipagets utveckling inte bara en generell norm.

Att inte få till ett »dåligt« ekipage under ett ridpass är självklart OTROLIGT frustrerande även för oss som tränare, men 1. Man kan inte hjälpa alla. Det krävs både känsla, lyhördhet och förmåga att ta instruktion hos ryttaren. 2. Både ryttare och häst kan behöva mer långsiktig träning och tid för visuellt resultat 3. Man passar ej ihop med alla. En eller två usla lektioner gör inte att man är en dålig tränare. Precis som ett dåligt ridpass ibland inte gör personen till en usel ryttare.

 

[Fredrik_]

Sv: Fundering angående form...

nej självklart kan ingen trolla.

Tränaren kan bara visa vägen - men Eleven måset göra jobbet själv.

Å andra sidan så handlar ju pedagogik om att hitat framkomliga vägar för individen.

Man måste ha en ganska stor arsenal övningar - för alla övningar funkar inte för alla - eller hjälper inte alla.

Om jag skall vara riktigt elak - så tror jag att vissa tränare inte har kunskapen att lära ut hur man kommer ur spänning.

det kan bero på att denne rider i spänning själv - eller att den helt enkelt itne har erfarenhet av det problem hos eleven som orsakar spänningen


Jag upplever tyvärr en del träningar att man inte ser skogen för alla träd
också att vi har olika hjärta för hästen.

Varje steg i spänning sliter på hästen.



Sedan tror jag kunskapen inom ridsporten är alldeles för smal.

Många tränare är INTE helt kassa enligt D utan besitter en oerhört kompetent - men smal kunskap.

Men eftersom de saknar bredd så ser de inte vad som orsakar spänningen - och kan därför inte hjälpa eleven att rätta till det där och då.

det finns en massa kunskap om vad rytatren skall göra när den väl är i kontroll över sin egen balans och koordintation

Men att hjälpa ryttarna dit - där är det en stor lucka i kunskapen

Ytterligare ett problem är de sadelförsäljarna. Överlag så finns det alldeles för lite kunskap om hur det ser ut när en häst rör sig avspänt och i balans - och för att nånsin komma dit - ställs STORA krav på sadeln

 

[Charlotte67]

Sv: Fundering angående form...

Absolut. Personligen tycker jag det är jättesvårt att hjälpa en ryttare som inte ALLS hittat formen på sin häst än en normalt ekipage på LB/LA-nivå. När man under X antal pass har testat X antal övningar utan resultat så kan man ju bli gråtfärdig... När övningar som ska och brukar vara lösgörande bara skapar ännu mer spänningar. Man försöker förmedla ryttarkänsla – och det är svårt.

Som tur var är det inte så ofta det känns omöjligt. Men det jag ville belysa var att syn- och/eller kännbart resultat kanske inte sker under ETT pass utan under en tidsperiod.

Att under 30 minuter per vecka eller var 14:e dag försöka hjälpa en ryttare med dålig ryttarkänsla, som kanske knappt tränar mellan passen eller gör det med dålig kvalité ... på styv ovillig häst, ja det är inte lätt.

Precis som det är lätt att rida från läktaren kan det också vara lätt att vara tränare därifrån...

 

[BusBarro]

Sv: Fundering angående form...

Jag förstår ditt resonemang.
Men det jag inte förstod var att tränaren inte provade andra övningar då eftersom hästarna inte slappnade av för fem öre.
Och att hon inte såg att ena ryttaren var så spänd i sina axlar att hästen inte heller kunde slappna av.
En duktig tränare måste juh se att sitsen - är grunden till all ridning. Har man ingen avslappnad sits kan inte hästen röra sig avslappnad.
Jag fick en såndär AHA-upplevelse för dryga halvåret sen då allt släppte för mig och jag slappnade av helt. På alla hästar - varje gång jag red.
Eftersom jag själv har träningar försöker jag lära ut detta och få eleverna att inse att är man inte själv avslappnad kan inte hästen gå avslappnad. Och det har funkat!
Jag har själv tränat ett av dessa ekipage som medverkade på träningen och det var därför jag blev så konfunderad att hon inte påpekade något om ryttarens spändhet.

 

[Prick]

Sv: Fundering angående form...

Kan det ha att göra med att det var en grupp som red? Det är rätt svårt som tränare att peta i alltför många detaljer då det tar tid från övriga. Sedan ser olika tränare olika saker. H*n kanske såg (och förhoppningsvis) påpekade något annat än det du sett och hjälpt till med på din träning.

Betr. skritt-vändning-galopp-skritt osv låter det som en western-övning för att få hästarna lite mer vakna för hjälperna.

 

[Fredrik_]

Sv: Fundering angående form...

Antingen så har tränaren ingen erfarenhet av spänning själv, eller så har den ingen erfarenhet att komma ur spänning, alltså alltid spänd.

Det är ju när man upplever aha grejjer - som man lär sig

Man måste ju ha erfarenhet att komma ur problem - för att kunna hjälpa.

Tycker nog sitsen och hur människan påverkar hästen överlag är ett svart hål. Även när det skall tränas på just sitsen

 

[flashlight]

Sv: Fundering angående form...

Jag förstår ditt resonemang.
Men det jag inte förstod var att tränaren inte provade andra övningar då eftersom hästarna inte slappnade av för fem öre.
Och att hon inte såg att ena ryttaren var så spänd i sina axlar att hästen inte heller kunde slappna av.
En duktig tränare måste juh se att sitsen - är grunden till all ridning. Har man ingen avslappnad sits kan inte hästen röra sig avslappnad.
Jag fick en såndär AHA-upplevelse för dryga halvåret sen då allt släppte för mig och jag slappnade av helt. På alla hästar - varje gång jag red.
Eftersom jag själv har träningar försöker jag lära ut detta och få eleverna att inse att är man inte själv avslappnad kan inte hästen gå avslappnad. Och det har funkat!
Jag har själv tränat ett av dessa ekipage som medverkade på träningen och det var därför jag blev så konfunderad att hon inte påpekade något om ryttarens spändhet.

Är du själv utbildad tränare?

Då blir jag lite konfunderad över din fråga här på buke, måste jag erkänna.
Det kan ju finnas många skäl som andra sagt redan att tränaren försöker just den övningen. Varför frågade du inte VI här har ju inte ens sett det? Det blir nästan som en sk retorisk fråga, du vet redan svaret

Om du tränat ryttaren och arbetat med spändhet så har det ju inte lyckats om ryttaren fortfarande är spänd? Så kanske är det för svårt då, och denna tränare provade andra sätt och lyckades inte heller.

Vi kan ondgöra oss äver dåliga tränare här men vi vet ingenting egentligen. Ring tränaren, tycker jag. Ställ dina frågor. Sen kan du berätta vad han/hon sa.

 

[fio]

Sv: Fundering angående form...

Jag har själv tränat ett av dessa ekipage som medverkade på träningen och det var därför jag blev så konfunderad att hon inte påpekade något om ryttarens spändhet.

Du har ju uppenbarligen inte heller lyckats råda bot på denne ryttares spändhet ? Varför fortsatte hon inte träna för dig?

 

[BusBarro]

Sv: Fundering angående form...

Du har ju uppenbarligen inte heller lyckats råda bot på denne ryttares spändhet ? Varför fortsatte hon inte träna för dig?

Hon har ridit för mig två ggr så kanske inte så konstigt att jag lyckats lösa hennes spändhet. Det tar juh trots allt ett tag. Men jag påpekar det iaf och när man säger det till ryttaren har det blivit bättre.
Hon tränar för mig med, därför jag tyckte det var så intressant att titta och se att hon inte påpekade något.

 

[BusBarro]

Sv: Fundering angående form...

Är du själv utbildad tränare?

Då blir jag lite konfunderad över din fråga här på buke, måste jag erkänna.
Det kan ju finnas många skäl som andra sagt redan att tränaren försöker just den övningen. Varför frågade du inte VI här har ju inte ens sett det? Det blir nästan som en sk retorisk fråga, du vet redan svaret

Om du tränat ryttaren och arbetat med spändhet så har det ju inte lyckats om ryttaren fortfarande är spänd? Så kanske är det för svårt då, och denna tränare provade andra sätt och lyckades inte heller.

Vi kan ondgöra oss äver dåliga tränare här men vi vet ingenting egentligen. Ring tränaren, tycker jag. Ställ dina frågor. Sen kan du berätta vad han/hon sa.

Nästa gång hon kommer ska jag fråga henne.

 

[Pansi]

Sv: Fundering angående form...

Jag har använt övningen du beskriver massor av gånger för min förra tränare, den lilla volten är till för stretching och böjning, och för att hästen ska vinkla inner bak lite extra några steg. Även bra för mig som ryttare för att jag ska komma till ridning, aktivt vända och sen räta ut, bir så lätt att man "åker häst" för många steg annars. Mest i skritt, men även ibland som du beskriver, trav - övergång - volt - igångsättning.

Rätt använd har denna övning hjälpt mig att rida bättre eller mer eller vad man ska säga och gjort hästen lydig och mjuk. Fast, i för högt tempo eller för långa stunder kan jag tänka mig att den blir kontraproduktiv istället, att hästen bara ramlar runt och hamnar i framvikt med ryttaren hängande i tygeln.

Sen att ryttaren var spänd och stel - hon kanske jobbar massor med detta, det vet ju inte vi. Det är alltid lätt att vara bäst när man sitter på läktaren.

 

[Totola]

Sv: Fundering angående form...

Jag kan hålla med om din frågeställning.
Förutom att det nog är väldigt olika från tränare till tränare och även kan variera rejält beroende på om det är privatlektion eller i grupp skulle jag tro.

Min vardagstränare är på mig hela tiden om såna detaljer, förutom när vi inte ÄR spända då vill säga, men i har utgått från så superspänt att det liksom alltid har gått att få ett snäpp till av längning i överlinjen/avslappning. *kommer med lite ursäkter* Och försöker alltsomoftast anpassa övningarna från oss som ekipage - med undantaget då om hon vill testa att pressa oss lite mer i ett läge där det flyter på ganska bra.

Testade rida för en totalt annorlunda tränare (i grupp) och fick ungefär samma intryck som du i det här fallet. Kanske värst eftersom tränaren ville att jag skulle korta tyglarna ordentligt fast jag själv 1. inte ville peppa hästen till att bli stressad - kortare tyglar= snabbare framåt! (kallblodstravare under omskolning) 2. ville uppmuntra hästen att söka sig framåt/nedåt, vilket jag givetvis inte gjorde genom att släppa kontakten helt - men eftersom kusen ofta spände ihop sig vid tydliga förhållningar så blev det att jag tappade kontakten när jag behövde förhålla ofta. Då ville tränaren att jag skulle korta tyglarna konstant istället för att inte få glappkontakt - medans jag själv tyckte att jag bara peppade till mer spänning (tyckte kusen hade lagom lång hals med den ursprungliga tygellängden).
Sen det där med avslappningen - hon tyckte snarare att jag skulle sitta tungt som i sitta på arslet och trycka ner mig när jag skulle sakta av. Det blev min häst pigg av! En egenskap han inte behöver mer av..

Mao allt blev kaos mer eller mindre, det enda hyfsat vettiga var "Upp med blicken!" som jag fick höra mer eller mindre konstant till slut när hon gett upp de andra bitarna. Vilket ju inte heller det är riktigt pedagogiskt iom att det lätt blir negativt om man fokuserar direkt på den felande länken.
Jag testade ändå rida en gång till för denna tränaren, för att jag ville ha variation och såg det lite som en utmaning att försöka lära mig något även om jag inte riktigt ville rucka på det jag märkte gav helt motsatt effekt. Pratade med tränaren en del efter sista lektionen och efter det kändes det som att vi kunde kommunicera bättre, att hon började haja till om hur jag upplevde det att hästen svarade på det hela och lite av historiken, och att jag fick lite förståelse för själva situationen - vi var ju flera ryttare som man skulle försöka anpassa träningen till och försöka "lära sig" på relativt kort om tid! Hade jag kunnat kommunicera så med tränaren direkt, genom att rida privatlektion istället t ex, så hade nog lektionerna sett lite annorlunda ut också.

Men som sagt - tråkigt när det inte individanpassas eller fokuseras alldeles för lite på avslappning och det mentala. Det passar inte mig helt enkelt, därför väljer jag i längden att inte rida för såna tränare. Inte heller de som fokuserar för lite på mig som ryttare - hur ska jag annars skärpa till mig själv om man aldrig kan se sig själv i spegel eller dylikt när man rider?