Fullvärdig aktivering?

[Stergo]

Mina hundar nöjer sig med väldigt lite, så sett att de är lugna och uppför sig utan att hitta på dumheter pga överskottsenergi/uttråkning. Då behövs i princip en promenad på 40-45 min och några kortare rastningar, om jag är hemma och kan klappa dem och kanske leka lite med unghunden. Så blir det när jag är sjuk tex, då lufsar vi till närmsta rastgården, de får leka och nosa en stund och sedan går vi hem igen.

Däremot om jag vill att de ska vara glada, då krävs såklart mer.
Tittar man hur det blir i snitt per dag under en vecka så får de minst 1 1/2 timme långpromenad i skog eller i grönområden förbi en rastgård och en mindre promenad som är någonstans 30-45 minuter (några gånger i veckan med hundkompis). Utöver det såklart några väldigt korta rastningar, typ "ut-kissa-in".

Jag försöker se till så att de kan springa varje dag, det är det allra viktigaste för dem. Vi kan ta bort vad som helst ur vardagen, men får de inte möjlighet att springa regelbundet så blir det inte bra för dem varken fysiskt eller mentalt. Att jag försöker få det till varje dag är främst för att det blir lättare med inkallning osv om de ser det som vardagligt, men det är klart att de blir glada av det också.

Någon gång i veckan tränar vi lite tricks eller rallylydnad. Jag ska dock försöka träna oftare och lite mer strukturerat. Inte för deras skull, även om de kommer uppskatta det, utan för att jag ser att de har potential och jag tycker det är kul.

Som allra lyckligast är de dock när vi vandrar, eller vi åker på lure coursing. Får de vara utomhus hela dagen och verkligen trötta ut sig rejält fysiskt, då älskar de livet. Vintertid är de jättejätteglada om de får en typ 2 timmar lång promenad där de kan vara lösa större delen av tiden. Men sommartid när det är varmt och skönt ute, då vill de inte komma in. Vi kan gå på en 2-3 dagar lång vandring och de kommer fortfarande önska att vi var ute ännu mer.

Jag kan inte föreställa mig att de hade levt lyckliga liv om de inte fått sova nära i soffan, umgås ordentligt med hela "flocken" samlad och få vara fysiskt aktiva med mycket spring. Någon som vill ha en soffhund att bara strosa runt kvarteret med ska inte ha sådana hundar som jag har, men inte heller någon som är väldigt aktiv med tex lydnadsträning och vill tävla. Det passar inte heller jättebra med någon som vill strosa i skogen långa dagar och plocka svamp med hund skuttandes lös, för är de lösa måste man konstant ha fokus på såväl dem som omgivningen. De springer fort(!), har stark jaktlust och det är absolut inte alla som kan ha sådana här hundar lösa på icke inhägnat område. Min ena får inte vara lös alls lika mycket som min andra, just för att den ena är mycket svårare. Så även om de är vänliga och egentligen okomplicerade så kanske de inte passar speciellt många hundmänniskors livsstil.

Det jag funderar på här, nu är ju min Bichon både ung och vi har medvetet jobbat med att hon ska vara hyggligt aktiv. Men inte ens hon vill ju ”ligga på soffan och gå runt kvarteret”. Hon klarar ju några dagar med det, men även hon behöver en outlet med mer aktivitet några gånger i veckan minst. Finns det någon hund som egentligen mår bra och är glada med det livet?

 

[Hellhound]

Det jag funderar på här, nu är ju min Bichon både ung och vi har medvetet jobbat med att hon ska vara hyggligt aktiv. Men inte ens hon vill ju ”ligga på soffan och gå runt kvarteret”. Hon klarar ju några dagar med det, men även hon behöver en outlet med mer aktivitet några gånger i veckan minst. Finns det någon hund som egentligen mår bra och är glada med det livet?

Jag tror att få hundar på riktigt är nöjda med den typen av tillvaro. Av alla hundar jag har träffat i mitt liv så är det en enda som sticker ut i minnet för att den verkligen inte ville göra något alls. Övriga har haft väldigt olika motivationer, men tydligt visat att de vill hitta på saker. Många hundar som lever det där livet med soffhäng och kvarterspromenad är nog egentligen ganska uppgivna, men ägarna tolkar det som lugn och tänker att hunden är tillfreds.

 

[Migo]

Det jag funderar på här, nu är ju min Bichon både ung och vi har medvetet jobbat med att hon ska vara hyggligt aktiv. Men inte ens hon vill ju ”ligga på soffan och gå runt kvarteret”. Hon klarar ju några dagar med det, men även hon behöver en outlet med mer aktivitet några gånger i veckan minst. Finns det någon hund som egentligen mår bra och är glada med det livet?

Väldigt få. Hundar som beskrivs som nöjda med en sådan tillvaro är oftast rätt deprimerade och har "gett upp", är min erfarenhet. När de erbjuds mer stimulerande tillvaro lever de upp.

 

[Red_Chili]

Det jag funderar på här, nu är ju min Bichon både ung och vi har medvetet jobbat med att hon ska vara hyggligt aktiv. Men inte ens hon vill ju ”ligga på soffan och gå runt kvarteret”. Hon klarar ju några dagar med det, men även hon behöver en outlet med mer aktivitet några gånger i veckan minst. Finns det någon hund som egentligen mår bra och är glada med det livet?

Troligen inte. De flesta hundar blir ju gladare ju mer aktiva de får vara. Men jag tänker att vissa, framförallt sällskapsavlade hundar, verkar glada om de får "hänga med" bara på saker och ting?

Tror det beror lite på vad man lägger in i "ligga i soffan och gå ett varv runt kvarteret" också. Tex hjälpte jag till förut med en liten bichon som verkade glad så länge han fick vara med på saker och ting. Han fick morgonrastning i kvarteret, umgicks med familjen, jag tog ut honom en halvtimme vid lunch de dagar ingen jobbade hemifrån och på eftermiddag/kväll lekte han med barnen på gräsmattan, gick några små promenader och tränade lite tricks och satt sedan i soffan när människorna tittade på tv. Det var ingen fysisk utmaning/träning och ingen mental utmaning/träning mer än just lite trickträning ibland för skojs skull

Mina hundar hade tyckt att det var helt ok, men vill tydligt ha motion där de verkligen blir fysiskt trötta. De vill bli så trötta att de faktiskt inte orkar springa mer utan helst går i lugn takt hem igen. Lite som att många hundar blir stökiga om de inte får mental utmaning på ett strukturerat sätt. Mina hundar skiter ju i den mentala utmaningen, de är precis lika glada utan. Men hade en arbetsavlad brukshund eller vallhund levt det liv jag erbjuder mina salukis, då hade de nog inte blivit så roliga.

 

[Diabetikern]

Mina mår som bäst om de får vara med och det räcker med en rejäl promenad om dagen där de får springa fritt så är de väldigt nöjda med livet.

Som bäst mår de på sommarhalvåret när de får följa med ut på ridtur men även kunna vara med i stallet och när vi är ute utan att frysa

1 ordentlig promenad om dagen samt lite lättare lek/aktivering inne så klarar de sig alldeles utmärkt.

 

[Stergo]

Tror det beror lite på vad man lägger in i "ligga i soffan och gå ett varv runt kvarteret" också. Tex hjälpte jag till förut med en liten bichon som verkade glad så länge han fick vara med på saker och ting. Han fick morgonrastning i kvarteret, umgicks med familjen, jag tog ut honom en halvtimme vid lunch de dagar ingen jobbade hemifrån och på eftermiddag/kväll lekte han med barnen på gräsmattan, gick några små promenader och tränade lite tricks och satt sedan i soffan när människorna tittade på tv. Det var ingen fysisk utmaning/träning och ingen mental utmaning/träning mer än just lite trickträning ibland för skojs skull

Mina hundar hade tyckt att det var helt ok, men vill tydligt ha motion där de verkligen blir fysiskt trötta. De vill bli så trötta att de faktiskt inte orkar springa mer utan helst går i lugn takt hem igen. Lite som att många hundar blir stökiga om de inte får mental utmaning på ett strukturerat sätt. Mina hundar skiter ju i den mentala utmaningen, de är precis lika glada utan. Men hade en arbetsavlad brukshund eller vallhund levt det liv jag erbjuder mina salukis, då hade de nog inte blivit så roliga.

Även bichoner är ju olika och min är ju supersocial men jag upplever tex att hon kräver rätt mycket social aktivering med andra än närmaste familjen och miljöutforskning för att vara riktigt nöjd. Plus några timmar i skogen om hon själv får välja. Det är ju inte aktivt arbete direkt, men för mig något som gör att vi måste se till att hon får komma med ut på små äventyr regelbundet.

Det känns ju också ganska rimligt, en social sällskapshund vill ju jobba med sin grej , att vara social

 

[Sassy]

Troligen inte. De flesta hundar blir ju gladare ju mer aktiva de får vara. Men jag tänker att vissa, framförallt sällskapsavlade hundar, verkar glada om de får "hänga med" bara på saker och ting?

Tror det beror lite på vad man lägger in i "ligga i soffan och gå ett varv runt kvarteret" också. Tex hjälpte jag till förut med en liten bichon som verkade glad så länge han fick vara med på saker och ting. Han fick morgonrastning i kvarteret, umgicks med familjen, jag tog ut honom en halvtimme vid lunch de dagar ingen jobbade hemifrån och på eftermiddag/kväll lekte han med barnen på gräsmattan, gick några små promenader och tränade lite tricks och satt sedan i soffan när människorna tittade på tv. Det var ingen fysisk utmaning/träning och ingen mental utmaning/träning mer än just lite trickträning ibland för skojs skull

Mina hundar hade tyckt att det var helt ok, men vill tydligt ha motion där de verkligen blir fysiskt trötta. De vill bli så trötta att de faktiskt inte orkar springa mer utan helst går i lugn takt hem igen. Lite som att många hundar blir stökiga om de inte får mental utmaning på ett strukturerat sätt. Mina hundar skiter ju i den mentala utmaningen, de är precis lika glada utan. Men hade en arbetsavlad brukshund eller vallhund levt det liv jag erbjuder mina salukis, då hade de nog inte blivit så roliga.

De jag känner som trivs med att "göra ingenting" verkar få tillräckligt med stimulans av att hänga med familjen. Folk jobbar hemifrån, hunden är välkommen med på caféer, följer med på de aktiviteter folk gör, hänger med hem till andra, leker i trädgården medan matte/husse fixar saker utomhus. Ett par promenader om dagen, kanske åka till skogen på helgen, men inte direkt "hundspecifika" aktiviteter. För en sällskapshund med inte så stora behov verkar det kunna funka bra. De är varken avstängda eller hyper, utan aktiva när det händer saker och vilar när det är lugnt.

I en familj där man mest sitter hemma och inte har så mycket sociala aktiviteter kanske det inte är alls lika bra.

 

[Migo]

De jag känner som trivs med att "göra ingenting" verkar få tillräckligt med stimulans av att hänga med familjen. Folk jobbar hemifrån, hunden är välkommen med på caféer, följer med på de aktiviteter folk gör, hänger med hem till andra, leker i trädgården medan matte/husse fixar saker utomhus. Ett par promenader om dagen, kanske åka till skogen på helgen, men inte direkt "hundspecifika" aktiviteter. För en sällskapshund med inte så stora behov verkar det kunna funka bra. De är varken avstängda eller hyper, utan aktiva när det händer saker och vilar när det är lugnt.

I en familj där man mest sitter hemma och inte har så mycket sociala aktiviteter kanske det inte är alls lika bra.

Men att hänga med på det viset är ju knappast att "göra ingenting".

 

[Red_Chili]

De jag känner som trivs med att "göra ingenting" verkar få tillräckligt med stimulans av att hänga med familjen. Folk jobbar hemifrån, hunden är välkommen med på caféer, följer med på de aktiviteter folk gör, hänger med hem till andra, leker i trädgården medan matte/husse fixar saker utomhus. Ett par promenader om dagen, kanske åka till skogen på helgen, men inte direkt "hundspecifika" aktiviteter. För en sällskapshund med inte så stora behov verkar det kunna funka bra. De är varken avstängda eller hyper, utan aktiva när det händer saker och vilar när det är lugnt.

I en familj där man mest sitter hemma och inte har så mycket sociala aktiviteter kanske det inte är alls lika bra.

Precis det jag försökte få fram

Vill man bara sitta hemma framför dator/tv, klappa hund ibland och gå ut enbart för att hunden ska få göra sina behov och sedan gå raka vägen in igen, då kan man skaffa sig en gosedjurshund tycker jag... Men jag vet ju att det finns flertalet personer som har hunden på hunddagis just för att de med gott samvete ska "slippa" göra något med sin hund. De vet att hunden får en promenad på dagis, får umgås med andra osv. Så köper de kloklippning av personalen och lämnar in hos hundfrisör vid behov. Kvar blir att klappa hunden i soffan på kvällen, ta ut på kvällsrastning innan läggdags och på helgen kanske de tar med hunden när de hälsar på vänner, är publik på barnens fotbollsträningar eller liknande där hunden bara kan "hänga med". Eller så gör hunden ingenting alls, i väntan på måndag och nästa dagis-dag.

 

[geting]

De jag känner som trivs med att "göra ingenting" verkar få tillräckligt med stimulans av att hänga med familjen. Folk jobbar hemifrån, hunden är välkommen med på caféer, följer med på de aktiviteter folk gör, hänger med hem till andra, leker i trädgården medan matte/husse fixar saker utomhus. Ett par promenader om dagen, kanske åka till skogen på helgen, men inte direkt "hundspecifika" aktiviteter. För en sällskapshund med inte så stora behov verkar det kunna funka bra. De är varken avstängda eller hyper, utan aktiva när det händer saker och vilar när det är lugnt.

I en familj där man mest sitter hemma och inte har så mycket sociala aktiviteter kanske det inte är alls lika bra.

Min sällskapshund hade separationsångest så han följde med absolut överallt - jobbet (nytt folk hela tiden), ute på stan, i affärer, restauranger… Han var en pensionär såklart, men ändå. Egentligen var det ganska lite tid spenderad med att göra ingenting. Majoriteten av dagarna var vi ju ute och flängde i storstan liksom. Det är nog mer stimulerande än man tror, alla intryck och saker som händer hela tiden, även om det inte är ”hundaktiviteter”

 

[Sassy]

Men att hänga med på det viset är ju knappast att "göra ingenting".

Nä. men när de berättar om sina hundar så säger de just att de gör "ingenting". Och för många andra hundägare skulle "bara hänga med" klassas som "ingenting".

 

[Acto]

För att vara riktigt nöjd behöver min hund någon typ av strukturerad träning 2-3 gånger i veckan (nosarbete såsom kongsök eller noswork, spår, apporteringsträning, uppletande, lydnadsträning etc.). Brukar köra pass på 20-30 min. Utöver det så får han ca 2,5 h promenad utöver rastning. Har vi kurs eller tränar mycket en dag blir det ofta mindre promenader.

Han fixar att inte få träna under en period men efter ett tag börjar han pockar mer på min uppmärksamhet, blir lite rastlös, blir "busigare" på promenaderna och försöker få igång lek med mig mer då. Jag kan dock enkelt be honom att gå och vila men som sagt han mår som bäst med träning 2-3 gånger i veckan.

Han älskar promenader men i valet mellan träning och promenad så skulle han alltid välja träning.

 

[Elisha]

Min malle kräver massor för att bli nöjd. Promenader ger henne inget, så de gör vi enbart i rastningssyfte i princip.
Hon vill ha dragträning och/eller annan fysträning som backträning i sandtag, WP eller liknande. Samt lydnadsträning, går dock lätt upp i stress så är verkligen en balansgång. Så ofta som möjligt.
Spårar, gör uppletande och liknande med men det som ger mest är fysträning och lydnad.
Att få vara lös och bara flamsa och leka är jätteviktigt för hennes välbefinnande.
Såhär under vintern är hon nöjdare med mindre.

 

[snorp]

Min schipperke behöver få röra på sig, gå långpromenader. Han tränar gärna nått några gånger i veckan.

Phalenen och papillionen är nöjda om de får vara med mig och får leka med varandra. Men de hänger gärna med på promenad och träning.

Ibland undrar jag varför hundarna är trötta för vi har ju inte gjort nånting. Sen inser jag att vi gått promenader, de har fått leta torrfoder i snön flera gånger under dagen, vi har gjort några små trick, hållit på med hantering och pälsvård mm. Hanteringen och pälsvård en sysslar jag med när jag ändå sitter i soffan och myser med dem så jag tänker liksom inte på den. Hundarna har dessutom fri tillgång till inhägnad tomt där de kan spana, springa runt, leka, gräva, nosa, klättra osv.

Periodvis är vi på klubben flera gånger i veckan och tränar, andra perioder är vi mest hemma och strosar runt på promenad.

 

[Raderad medlem 132722]

Jag upplever att det är viktigare med ”rätt” sorts träning än mycket träning för mina.

Wachtelhundarna är mestadels nöjda med att få jaga under säsong, och annars fystränas. Gör inget extremt med dem, normala promenader i skogen typ 1h/dag varvat med lite löpning och lösspring i vårt stora lövhägn. Framförallt några timmars lösspring i hägnet per vecka håller dem nöjda när det inte är säsong.

Jaktlabbarna apporteringstränas 2-4 gånger per vecka, och utöver det får de samma promenader som wachtelhundarna. De är alltid lösa och därför är jag mer noga med att se till att de verkligen skrittar under promenad, försöker ha dem skrittandes vid sidan iaf 40-50% av promenadens längd.

Jag promenerar bara mina på em/kväll, på morgonen är de lösa i trädgården medan jag gör mig i ordning.

Är också noga med att lägga in 1-2 dagar/vecka med ren vila, när de inte får mer än någon kort rastningsrunda utanför trädgården. Då får de en fylld kong eller något rejält tugg som stimulans i stället för motion.

För oss funkar detta upplägget bra, jag tycker inte att jag märker någon större frustration hos dem även om de skulle behöva vila ett par veckor från träning, t ex pga sjukdom.

Varför så mycket skritt?

 

[hundtant]

Vill man bara sitta hemma framför dator/tv, klappa hund ibland och gå ut enbart för att hunden ska få göra sina behov och sedan gå raka vägen in igen, då kan man skaffa sig en gosedjurshund tycker jag...

Här undrar jag dock: finns det många som resonerar så? Alltså inte vill mer med sitt hundägande. Hundvärlden haglar om fördomar om andra, som man faktiskt kanske inte vet så mycket om.

Som ägare av gullig småhund är jag antagligen i skottlinjen för fördomar. Jag får lära mig att skita i det. Men just därför vill jag heller inte sprida de där fördomarna genom att framhålla mig själv som det aktiva undantaget bland småhundsägarna, Sånt ser jag ju också.

 

[AraSlei]

Varför så mycket skritt?

De skrittar aldrig på egen hand, utan väljer alltid trav eller galopp när de är lösa

Skritt är en bra gångart för att bygga styrka och stabilitet i små muskler och ligament, och hjälper labbarna att sänka muskeltonusen.
Som en balans till den explosivitet de föredrar när de väljer själva.

Har skrittat min gula massor under hans rehab, och det har ändrat hela hans rörelsemönster och tonus. Inte lika stor skillnad på den svarta, men för honom kommer skritt och att länga ut steget mer naturligt tack vare hans konstruktion.

 

[Red_Chili]

Här undrar jag dock: finns det många som resonerar så? Alltså inte vill mer med sitt hundägande. Hundvärlden haglar om fördomar om andra, som man faktiskt kanske inte vet så mycket om.

Som ägare av gullig småhund är jag antagligen i skottlinjen för fördomar. Jag får lära mig att skita i det. Men just därför vill jag heller inte sprida de där fördomarna genom att framhålla mig själv som det aktiva undantaget bland småhundsägarna, Sånt ser jag ju också.

Jag möter tyvärr ett flertal varje vecka. När det gäller småhundarna är det dock lite 50/50. Men när jag jobbar är det många som frågar mig vad de ska göra åt diverse problembeteenden som hunden har. Varje gång frågar jag hur hundens vardag ser ut. Förvånansvärt ofta är det "vi går ut på flera promenader varje dag, på helgen försöker vi gå lite längre".

När jag då ställer följdfrågan om hur långa vardagspromenaderna är så brukar det handla om typ 3x20 min. Rastningsrunda morgon, lunch och kväll. Ibland får hunden gå utanför dörren bara för att kissa och sedan komma in igen, om det verkar behövas. Och jag vet mycket väl att om folk säger att de är ute i 20 minuter, då är det maxtiden, det kan ofta bli mindre än så. Folk överallt tenderar att överdriva hur aktiva de är med sina hundar.

Det handlar dock absolut inte(!) om enbart småhundsägare. Det är hundar i alla storlekar av många olika typer. Gemensamt är dock att de aldrig verkar ha sålts av seriösa uppfödare...

 

[Hellhound]

Här undrar jag dock: finns det många som resonerar så? Alltså inte vill mer med sitt hundägande. Hundvärlden haglar om fördomar om andra, som man faktiskt kanske inte vet så mycket om.

Som ägare av gullig småhund är jag antagligen i skottlinjen för fördomar. Jag får lära mig att skita i det. Men just därför vill jag heller inte sprida de där fördomarna genom att framhålla mig själv som det aktiva undantaget bland småhundsägarna, Sånt ser jag ju också.

Jag vill tro att de där som verkligen bara klappar hund i soffan och går ut för att hunden ska göra ifrån sig är lite av en nidbild nu när det finns så mycket lättillgänglig info om allt man kan hitta på tillsammans. Som redan har nämnts i tråden så kan det vara superbra aktivering bara att följa med i vardagen med alla intryck det innebär, och har både hund och ägare varit ut och träffat människor under dagen så ja, då kanske de båda tycker att det räcker med soffa och toapauser sedan. Det är lätt att döma andra utifrån ens eget hundägarskap men det är sällan man har hela bilden.

Men i och för sig har jag en sällskapsavlad variant av en annars väldigt aktiv ras så jag kanske inte ska ta mig ton heller. Jag upplever ibland tongångar inom hundkretsar - både online och irl - som får mig att känna mig som en dålig hundägare för att jag inte gör mer.

 

[Raderad medlem 132722]

De skrittar aldrig på egen hand, utan väljer alltid trav eller galopp när de är lösa

Skritt är en bra gångart för att bygga styrka och stabilitet i små muskler och ligament, och hjälper labbarna att sänka muskeltonusen.
Som en balans till den explosivitet de föredrar när de väljer själva.

Har skrittat min gula massor under hans rehab, och det har ändrat hela hans rörelsemönster och tonus. Inte lika stor skillnad på den svarta, men för honom kommer skritt och att länga ut steget mer naturligt tack vare hans konstruktion.

Tack för förklaring, det låter rimligt! Vad har den gula rehabbats för?

Mina labbar går mestadels lösa och travar och galopperar mest, precis som dina. Jag känner mig alltid som en bov när de behöver skritta vid min sida, men ska sluta tänka så.