F
flashlight
Sv: Fullblod!!
Ja kul vet jag inte, för andra kanske
Jag red första gången terräng på mitt fbl på ett KM. När jag gick banan insåg jag att jag skulle få problem.
Så vi startade och eftersom jag var fruktansvärt nervös inför en grav med stora stockar framför (såg för mej att vi landade huvudstupa i graven ) så stannade jag . Sen vände jag och hästen var sur och slängde sej över ("tjafsmaja" dvs jag)
Sen gick det hur bra som helst fram till ett mkt brett hinder med grav ett par språng efter, som jag bävat för Som en slags bank såg det ut, men de skulle över, inte landa på.
Så jag red mot, hästen bjöd och jag stannade (vågade inte )
Sen vände jag, fick kort anridning, tvekade och då tröttnade hästen på mej och tog ett hopp, landade fint, balanserade upp och tog graven fint. Resten av banan tog han initiativet själv och jag insåg att han hade full koll. Efter det vågade jag hoppa vad som helst nästan i terräng på honom. Han var otroligt klokt och eftersom han älskade det la han ner sin själ och gjorde aldrig några misstag. Fast en fegis har jag alltid varit innerst inne. Det handlade om förtroende för just den hästen.
Det är nästan 20 år sen och preskriberat Jodå vi hade varit där och tränat men det såg så skräckinjagande ut i alla fall på tävling.
Någon mer som rider fullblod och har något kul fälttävlands minne att berätta om?
Ja kul vet jag inte, för andra kanske
Jag red första gången terräng på mitt fbl på ett KM. När jag gick banan insåg jag att jag skulle få problem.
Så vi startade och eftersom jag var fruktansvärt nervös inför en grav med stora stockar framför (såg för mej att vi landade huvudstupa i graven ) så stannade jag . Sen vände jag och hästen var sur och slängde sej över ("tjafsmaja" dvs jag)
Sen gick det hur bra som helst fram till ett mkt brett hinder med grav ett par språng efter, som jag bävat för Som en slags bank såg det ut, men de skulle över, inte landa på.
Så jag red mot, hästen bjöd och jag stannade (vågade inte )
Sen vände jag, fick kort anridning, tvekade och då tröttnade hästen på mej och tog ett hopp, landade fint, balanserade upp och tog graven fint. Resten av banan tog han initiativet själv och jag insåg att han hade full koll. Efter det vågade jag hoppa vad som helst nästan i terräng på honom. Han var otroligt klokt och eftersom han älskade det la han ner sin själ och gjorde aldrig några misstag. Fast en fegis har jag alltid varit innerst inne. Det handlade om förtroende för just den hästen.
Det är nästan 20 år sen och preskriberat Jodå vi hade varit där och tränat men det såg så skräckinjagande ut i alla fall på tävling.