Frustrationsnivån överskriden! *långt*

[_saaara_]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Jag tror det viktigast för dig är att du själv lägger fokus vid något annat än tunnorna. När du rider emot tunnorna försök fästa blicken på något helt annat på ridbanan, så att du vänder din fokus mot något annat. Se också till att du ställer hästen bort från det han är rädd för samtidigt som du använder innerskänkel för att pressa honom mot det han är rädd för. Viktigast är att själv behålla lugnet och om han reser sig vända ner honom och direkt rida vidare som om inget har hänt. Ju fler gånger du kan passera tunnorna med hästen uppmärksam på dig desto snabbare kommer han att inse att han måste fokusera på dig och inte på tunnorna. Viktigast är att du inte utsätter dig för något som kan sluta i att du eller hästen skadar er, då måste du ta hjälp av någon.

 

[Kaffikakk]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Jag har nu läst igenom tråden och ingen har tänkt på att hästen är 16 år, och han kan ju faktiskt ha fått sämre syn?

 

[Centaur]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

olydnad??? när hästen är rädd för dom även när han är lös på banan? hur får du ihop det??

ts; din häst är säkert rädd. hästar jäklas inte för skojs skuld! det kan han hänt något innan du fick honom. låt han vara på banan, helt lös, och lägg foder på tunnorna. då ändrar du hans uppfatning om att tunnor är farliga till tunnor är bra (mat!) helt utan tvång.

 

[shlubberdubb]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Jag har nu läst igenom tråden och ingen har tänkt på att hästen är 16 år, och han kan ju faktiskt ha fått sämre syn?

Såg tråden först nu och fick samma tanke som du.

Men vad gäller tips om det nu inte är det så fick jag ett när min kille fick för sig att bortre hörnet, dommarbåset och öppningen till ridhuset var livsfarligt. Titta inte på det. Så fort man märker att hästen börjar kika på något och verka spänd, titta åt motsatt håll, rid en volt. Tvinge INTE fram hästen mot det skrämmande. Resultatet är mer spänd häst och slutligen en som upptäcker hur stark den är - och då blir det farligt.

Alltså, helt enkelt låtsas inte om det utan rid bara på som vanligt. Förr eller senare blir det bättre.

Och det tipset följde jag slaviskt och ja det blev bra.

 

[Dorinda]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

*kl*

Kan du inte ha hästen lös på ridbanan och servera lunchhöet nära tunnorna. (så nära att det är obehagligt men att hästen ändå vågar äta)
När han gjort det några dagar borde han kunna vänja sig vid tunnornas näravro och att dom inte är farliga.
Kanske värt att testa i allafall.

 

[skrutten]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Hej allihop och ursäkta för sent svar! Har inte haft tillgång till internet på en tid så tyvärr kommer uppdateringen först nu. Först och främst, tack allihop för alla fina (och mindre fina) tips.
Synen är kollad på min kille i höstas så den är det inget fel på, som tur.
Har haft honom lös på ridplan, och då undviker han tunnorna så gott det går, dock går (eller springer) han emot dem om man uppmanar honom att göra det. Har prövat lägga mat på dem men det struntar han blankt i.
Och tipset med att daska till honom då han börjar bråka, det är nog något jag inte försöker på en gång till. Jag har aldrig kännt min häst vara så spänd efter att jag en gång smällde med spöt på bakdelen då han reste sig. Efter det var det bara att skritta ut från plan och hoppas på det bästa.. Så nej tack, inget mer "daskas" för min del

Har nu dock i tre dagars tid ridit omkring på ridplan helt som vanligt, och "struntat" i tunnorna så gott det går. Och igår märkte jag en förändring! Han vågade skänkelvika mot tunnorna och hölls lugn och koncentrerad ända tills vi var förbi dem, då knäppte det i ena tunnan och så blev han rädd. MEN, det tog inte lika länge för honom att lugna ner sig igen. Så jag ser det som framsteg

Och så var det någon som skrev, att om jag kan rida honom i rätt form och med bakdelen under sig.
Jaa, jag tycker han går ganska så bra, den rätta "formen" är kommer ganska naturligt för honom, men såklart, han är ingen unghäst längre så han har ju blivit stelare. Men vi rider för tränare regelbundet så att man inte ska glömma små saker då man rider på själv största delen av tiden

 

[Songbird]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Hej! tyckte detta var mycket intressant. Min lilla gubbe är 20 år och LIVRÄDD för mopeder. Nu kom det en moped när jag red för tränare och jag tänkte nu dör jag. Min tränare säger när han stannar och skakar att jag ska fortsätta rida honom och tvinga honmom att jobba, Han ska lyssna på dig inte titta på moppen. Så jag satte sporren i sidan och en mycket osäker häst gick frammåt då röt jag i när han bara kolla på moppen för att han skulle lyssna på mig istället och det gjick bra. Nästa gång samma sak hände längde jag honnom och gjick in på¨snäva serpentiner och han titta inte ens åt moppen. Detta utan bestraffning eller liknande endast tvång att lyssna påp mig och arbeta genom dressyrhjälper. Det funka testa det. Lägg massa små volter och svång hela tiden och arbeta dig på det sättet förbi tunnorna och mot dem. Sen vill jag säga två saker till som min underbara instruktör lärde mig 1 i sberige lär vi hästarna bromsa innan dom vet hur de ska gå frammåt. 2 Vi är dåliga på att berömma,(iaf jag,dömmer ingen) Sedan jag börjat gå efter detta har det gått jättebra med allt sånnt! Lycka till

 

[skrutten]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Kom nyss från stallet, red en halvtimme på plan ungefär. Tänkte att eftersom jag prövat allt annat så provar jag då med att tvinga honom att lyssna på mig när vi kommer nära tunnorna.
Så jag travade ut på fyrkantsspåret och när vi närmade oss tunnorna på kortsidan kände jag hur han stelnade i hela kroppen och förberedde sig på att flyga iväg åt någotdera håll. Genast när jag kände det satte jag innerskänkeln ganska kraftigt emot och då han höll på att stanna röt jag till en gång och flyttade handen som en signal att jag hade spöt där. Ville dock inte använda det, inte ens ett rapp, eftersom jag vet hur han har reagerat tidigare. Och kan ni tänka er, han gick framåt!
Mycket tveksamt dock, men han stannade ju inte, reste sig inte, försökte inte ens slippa undan åt något annat håll! Ni kan tänka er hur glad jag blev, men jag ville inte göra något nummer av att han hade gått förbi så jag fortsatte bara passet.
Femton minuter senare var jag übernöjd med min kille, släppte långa tyglar och klappade om honom. Han såg ut att vara helt lugn med situationen.
och så.. EXPLOSION.
Där låg jag och spottade sand och fattade nada. Hästen springer omkring som en galning och ser ut att fatta nada han med.
Vad som hände? Jo, en fågel hade landat på ena tunnan; observera att vi var i andra änden av ridplan.

 

[the_connemara]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Men jösses, att du ens försöker rida på planen när du inte ens kan leda honom till tunnorna utan att han hoppar på dig om han blir rädd! Låter totalt livsfarligt i mina öron med tanke på hur han beter sig när han blir rädd! Eller har jag fattat fel? Jag med unghäst (och ett stort mått av säkerhetstänkande och sunt förnuft efter åren med unghästar) skulle aldrig sätta mig upp på en häst som jag VET "exploderar" om minsta lilla stör dens koncentration pga att den är rädd för något specifikt - jag hade tagit i tu med det problemet först, sedan ridit.

Alltså är mitt tips att helt sonika ta pållen i grimma och en lång lina (eller långt grimsakft beroende på hur välhanterad hästen är, din faller nog under lång lina dock) och knalla ut på planen rakt fram till tunnorna. Låt det ta sin tid men vända ALDRIG bort huvudet från tunnorna. När ni väl är så långt fram att du når dem och hästen står bredvid börjar du röra vid dem för att framkalla div ljud. Ett LITET ljud först, meningen är att du ska kunna fortsätta med ljudet tills hästen står lugnt på samma plats som när du började göra ljudet = bredvid dig. Då gör du ett annat ljud. När det fungerar tillfredsställande så flytta runt dig lite mellan tunnorna men är hästen fortfarande spänd så behåll nosen mot tunnorna hela tiden. Håll på tills du kan banka om leva om med tunnorna utan att hästen flyttar sig och var sedan nöjd med dagen. Upprepa sedan varje dag tills du kan leda hästen från båda håll förbi tunnorna utan att den kliver på dig om du skulle peta till tunnan med ett spö eller dylikt - dvs tills hästen helt accepterat att de låter och att det inte betyder att de ät hästätande monster.



Av denna anledningen så gör jag så ofta jag kan (ehm, kommer ihåg ) häftiga ljud/rörelser när jag rider/hanterar mina hästar för att de inte ska flyga i luften om något sådant händer. Ex så kan jag knacka spöet i sargen i ridhuset eller på en vägskylt osv. Är hästen spänd utnyttjar jag situationen och "skrämmer" om det passar - är ju skillnad på spänd och spänd men jag vill i det lägsta komma i från fegridningen men lätt får när man sitter på en spänd häst, som ju i sin tur enbart uppmuntrar spändheten. Att skratta åt de små liven när de är rädda är oxå förvånansvärt bra, leder ofta bort en stor del av rädslan och hästen börjar busa lite i stället.

 

[skrutten]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Ja, jag antar att det är lite galet att försöka sig på att rida när jag vet hurdan han blir.. Men han måste hållas igång, och jag har inte alltid möjlighet att rida ut i naturen. Så det får bli ridplan.
Annars är min häst väldigt lydig i all annan hantering, han har aldrig varit farlig tex i stallet, bara smått bråkas om han är otålig och vill ut, han är jättefin att longera och leda, och annars har han stor respekt för människan.
Det är bara nu på senaste tid som han har haft det svårt just med de här tunnorna. Som jag skrev i första inlägget så hade han ju nästan hoppat på stallägaren då hon skulle leda honom från hagen in till stallet, förbi ridplan där tunnorna stod.

Innan problemet var så här stort ledde jag honom till ridplan med bara grimma och en lina. Min kompis var med och hon gick till tunnorna och ställde sig där. Så började hon göra ljud med dem, och så höll vi på tills han inte var spänd mer. Det fungerade och han kunde koncentrera sig även runt tunnorna. Men så var det en gång det kom ett annat ljud, snabbt och kort, och då glömde han allt som vi hade tränat på från marken..

Det som jag skulle vilja veta är varför han inte bryr sig om tunnorna uppe vid stallet? Det är löst grus på stallgården som smäller upp på tunnorna när man går förbi med hästen, och det bryr han sig inte ett skvatt om. Ingen skillnad fast man rider eller leder så vickar han inte ens på örat då det kommer ljud

 

[the_connemara]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Rids hästen endast på ridplanen förstår jag om den blir sådan, faktiskt.

 

[skrutten]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Nej, han rids omväxlande både i natur och på plan. Om du har läst tidigare inlägg har jag skrivit att eftersom situationen är som den är har jag hållit mig borta från ridplan för att jag det inte lockar att rida där när man vet vilket schå man har framför sig. Kan ju även tillägga att min häst inte är någon tävlingshäst längre, han är en hobbyhäst, min vän, så någon speciellt hård träning är han inte i.
Om allt är som vanligt rider jag ca 2 dagar på plan och mellan 3-4 dar i naturen och så resten ledigt.
Är själv dessutom lite lat så ofta väljer jag naturen framför ett svettigt pass på plan

 

[the_connemara]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Ja, jag antar att det är lite galet att försöka sig på att rida när jag vet hurdan han blir.. Men han måste hållas igång, och jag har inte alltid möjlighet att rida ut i naturen. Så det får bli ridplan.

Det var det som jag uppfattade som att du alltid red på ridplanen, sorry!

Jag tycker dock fortfarande att ni borde ta tag i problemet eftersom det uppstått igen. Förra gången verkade det ju fungera som ni gjorde då, han behöver antagligen lite mer påminnelse för att hålla sina nerver i schack

 

[Elizette]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Hur länge har du haft hästen ?

Om det är första hösten du har hästen är jag inte helt förvånad. Har flertalet hästar som gärna ändrar personlighet och får nerverna ut när det börjar bli kallt, när dom sätter päls. Det samma gäller oftast då under några månader på våren. ( inte alltid det går över alls, utan man har en liten halvhispighäst ett ganska bra tag )

utöver det skulle jag bråka när han inte gjorde som jag ber mig om och sedmera låtssas som det regnar med ett kort bra. ( har du bett att han ska gå på långsidan skulle jag nog tjabbla tills jag var tillbaks på långsidan med hästen och då bara släppa ut långa tyglar och vara kolugn, för att återta tjabblet om han gjorde något han inte fick. Dock skulle jag antagligen låta honom skutta lite om han bara höll sig på långsidan och i ish skritt ( hade godtagit lite halv passage om hästen var redigt uppstirrad ). ) dock beror det självklart på hur man känner hästen...

 

[Kaffikakk]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Jag skulle nog strunta i tunnorna om jag var du, nu har tydligen tunnorna blivit så uppmärksammade att hästen inte kan slappna av i närheten av dem.
Hästen har blivit manad att gång på gång titta titta på de där förbannade tunnorna att han kan ju helt enkelt inte ens glömma bort dom, eftersom han blir påmind varje gång ni är på ridplan.

Så mitt tips är, istället för att uppmärksamma tunnorna, strunta i dem, låt honom gå loopingar runt dem och titta du åt ett annat håll. Tills sist kommer han nog att strunta i dem han också.

Gör inte så stor grej av det hela.

Lycka till!

 

[Songbird]

Sv: Frustrationsnivån överskriden! *långt*

Kul att det fungerade!! ett tag iaf. som min tränare sau har all rätt att bli arg du rider en timme och då ska hästen lyda dig och lyssna på dig för de övriga 23 timmarna gör han vad han vill :P