Nej nu måste jag få skriva ur mig lite frustration runt våran (hittills) helt misslyckade spårträning. Kom just in efter ännu ett misslyckat försök och måste bara få skriva av mig lite innan jag typ kokar över. Långt som fasen bli det nog också men ja.
Jag har haft lite olika hundar (bara fodervärdshundar av lite olika orsaker) under några år nu men känner mig fortfarande som världens nybörjare - hundträning i olika former (ffa spår och lydnad) tycker jag är jättespännande och intressant men har inte haft möjlighet att fördjupa mig i kurser och åka iväg på träningar osv. eftersom hästarna tagit för mycket tid. Just nu har jag en helt underbar border collie som jag haft i ungefär ett år (han blir sex år i år) och jag har av och till försökt spårträna med honom lika länge (eftersom jag tycker det är så sjukt roligt och det dessutom är perfekt att ha en aktiveringsform som inte belastar hans halvtrasiga höfter).
När jag tog över honom hade han spårat lite av och till med sin ägare, så jag gav mig ut och provade men efter några gånger så började jag inse att det inte riktigt funkade. På skogsmark när det var helt vindstilla gick det ganska bra (även om han gick med väldigt hög nos och virrade omkring ganska mycket verkade han ändå ha mycket motivation och var himla glad och fokuserad) men så fort underlaget ändrades (hårda spår var helt omöjliga) eller det var minsta lilla vind så antingen tappade han spåret eller började slå flera meter åt alla håll och kanter och då tappade han också motivationen. Det tolkar jag som att han aldrig lärt sig att spåra fotlukten utan går på hela doftintrycket? Jag funderade lite fram och tillbaka och insåg att det nog skulle kunna bli bra om jag försöker lära in hela grejen på nytt och han lär sig spåra "rätt".
Då var det ju bara den lilla detaljen att det INTE GÅR. Vilket är så sjukt frustrerande eftersom jag vet hur fruktansvärt intelligent han är och dessutom har sett honom spontant spåra helt perfekt (så jag VET att han kan) - men efter hundar. Så om jag bara skulle kunna förmedla att jag vill att han gör likadant med personspår skulle det ju bli helt jäkla underbart... Som det är nu har jag fördjupat mig i all litteratur (och diskussioner både på internet och "IRL") jag kunnat hitta, och jag tror att vi har provat typ alla varianter av inlärning jag har kunnat hitta (jag har försökt att hålla mig konsekvent till samma metod ett tag i alla fall men om det efter typ 5-10 gånger inte har gett något resultat öht, har jag provat något nytt) men jag har ändå inte lyckats hitta något som passar just honom. Han tar ALDRIG upp personspår spontant oavsett om de är "pimpade" eller inte (har provat gå barfota, gå på alla fyra, godis, spraya "strumpvatten" och andra typer av intressanta lukter osv.) och försöker jag göra något aktivt med honom (typ uppmuntra honom att undersöka spåret) sniffar han på sin höjd några gånger innan han antingen går iväg och luktar på något annat eller tar kontakt med mig.
Det känns som att det enda som återstår nu är att anmäla mig till någon spårkurs och misslyckas där med - och sen ge upp totalt och satsa på lydnaden istället. Men jag hatar att misslyckas, jag hatar att känna mig så här dålig och jag hatar att jag blir så frustrerad på mig själv och min hund att jag typ gråter.
AAARGH
(Vet som sagt egentligen inte vad jag vill med den här tråden men om det finns någon som har några slags råd att ge eller om det finns andra som vill skriva av sig om sina egna träningsproblem så är ni varmt välkomna, haha
)
Jag har haft lite olika hundar (bara fodervärdshundar av lite olika orsaker) under några år nu men känner mig fortfarande som världens nybörjare - hundträning i olika former (ffa spår och lydnad) tycker jag är jättespännande och intressant men har inte haft möjlighet att fördjupa mig i kurser och åka iväg på träningar osv. eftersom hästarna tagit för mycket tid. Just nu har jag en helt underbar border collie som jag haft i ungefär ett år (han blir sex år i år) och jag har av och till försökt spårträna med honom lika länge (eftersom jag tycker det är så sjukt roligt och det dessutom är perfekt att ha en aktiveringsform som inte belastar hans halvtrasiga höfter).
När jag tog över honom hade han spårat lite av och till med sin ägare, så jag gav mig ut och provade men efter några gånger så började jag inse att det inte riktigt funkade. På skogsmark när det var helt vindstilla gick det ganska bra (även om han gick med väldigt hög nos och virrade omkring ganska mycket verkade han ändå ha mycket motivation och var himla glad och fokuserad) men så fort underlaget ändrades (hårda spår var helt omöjliga) eller det var minsta lilla vind så antingen tappade han spåret eller började slå flera meter åt alla håll och kanter och då tappade han också motivationen. Det tolkar jag som att han aldrig lärt sig att spåra fotlukten utan går på hela doftintrycket? Jag funderade lite fram och tillbaka och insåg att det nog skulle kunna bli bra om jag försöker lära in hela grejen på nytt och han lär sig spåra "rätt".
Då var det ju bara den lilla detaljen att det INTE GÅR. Vilket är så sjukt frustrerande eftersom jag vet hur fruktansvärt intelligent han är och dessutom har sett honom spontant spåra helt perfekt (så jag VET att han kan) - men efter hundar. Så om jag bara skulle kunna förmedla att jag vill att han gör likadant med personspår skulle det ju bli helt jäkla underbart... Som det är nu har jag fördjupat mig i all litteratur (och diskussioner både på internet och "IRL") jag kunnat hitta, och jag tror att vi har provat typ alla varianter av inlärning jag har kunnat hitta (jag har försökt att hålla mig konsekvent till samma metod ett tag i alla fall men om det efter typ 5-10 gånger inte har gett något resultat öht, har jag provat något nytt) men jag har ändå inte lyckats hitta något som passar just honom. Han tar ALDRIG upp personspår spontant oavsett om de är "pimpade" eller inte (har provat gå barfota, gå på alla fyra, godis, spraya "strumpvatten" och andra typer av intressanta lukter osv.) och försöker jag göra något aktivt med honom (typ uppmuntra honom att undersöka spåret) sniffar han på sin höjd några gånger innan han antingen går iväg och luktar på något annat eller tar kontakt med mig.
Det känns som att det enda som återstår nu är att anmäla mig till någon spårkurs och misslyckas där med - och sen ge upp totalt och satsa på lydnaden istället. Men jag hatar att misslyckas, jag hatar att känna mig så här dålig och jag hatar att jag blir så frustrerad på mig själv och min hund att jag typ gråter.
AAARGH
(Vet som sagt egentligen inte vad jag vill med den här tråden men om det finns någon som har några slags råd att ge eller om det finns andra som vill skriva av sig om sina egna träningsproblem så är ni varmt välkomna, haha
)
