Förvirrad! Vad anser ni om godis vid betsling?

F

furreburre

Min häst har varit med om saker som man inte alltid önskar att en häst ska vara med om. Bla annat är han väldigt nervös vid betsling och vill inte alls. Kör upp huvudet och vägrar öppna munnen. I början när jag hade honom var vi tvungna att vara två, då jag var litet rädd för honom. I våras insåg jag att jag var tvungen att ta itu med min rädsla, både för min och hästens skull, och ta itu med våra problem. Valde att lösa betslingsproblemet med att helt enkelt vänta ut honom och få honom att förstå att jag inte tänkte skade honom. Jag stod med tränset mot hans huvud, och om han tog upp huvudet lät jag honom ta ner det igen inan jag fortsatte. Efter ett tag lärde han sig att lite på mig och tränsningen går nu nästan helt problemfritt.

Pratade med en kompis om detta och hennes kommentar var:

"Oj, vad mycket godis du måste ha gjort av med när du skulle få honom att ta bettet."

Godis? :confused: Jag har inte gett min häst något godis. Endast beröm i form av ord och klappar. Anser inte att godis löser problemet. Tänk om jag måste tränsa en dag och inte har något godis? :confused: :smirk:

Så vad tycker ni, är det bra att ge godis när man ska få bort något dåligt hos hästen eller är det bara en tillfällig lösning eller en muta?
 
jag tror att det kan vara en bra tillfällig lösning men att man bör träna bort det med sen när det funkar med godis.

allra bäst är väl dock om man som du kan lyckas lösa det hela utan! :)
 
helt klart en tillfällig lösniing/muta.! skulle aldrig ge min häst godis på det sättet, blir lätt en ovana :crazy: Skulle ha löst problemet så som du har gjort, utan godis och med uppmuntrande klappar och lugna ord, ta det sakta men säkert som man säger! :D
Men det är väl säkert bra att muta hästen med godis för dem som inte orkar ta itu med själva problemet.... :mad:
 
Men jag tror inte att det med godis handlar om att inte orka att ta itu med själva problemet.

Utan att man vill motivera hästen på ett trevligt sätt, och sedan höja ribban hela tiden...innan belöning i form av godis kommer.

Sk klicker träning.
 
Det är enda gången jag har använt godis mest för att göra det lite trevligare, med en godisbit vid betsling så börjar hon suga lite bättre på bettet. Har däremot inte haft några problem att jobba bort.
 
Pavlovs hundar...

Jag är på din linje Gottfrid. Löste mina tränsningsproblem med hjälp av godis. En ovillig unghäst på 170 cm som inte ville bli tränsad.

Jag har löst en hel del problem med honom med hjälp av godis faktiskt - helst pepparkakakor. För att göra en lång historia kort - utan pepparkakor hade jag inte kunnat sitta på honom idag.
 
Re: Pavlovs hundar...

Min förra häst var besvärlig vid tränsning första tiden jag hade henne så jag kan berätta för dig hur jag löste det.

Jag knäppte loss betet från ena sidostycket och la nackremen över öronen. Sedan tog jag betet från sidan och stoppade in i munnen och spände fast. Jag gav henne en liten godis ibland, lagom ofta så hon inte lärde sig och blev bortskämd men ändå så hon fick extra beröm ibland.

Hon var extrem rädd om sina öron så den här metoden fungerade kanon på henne. Efter ett tag kunde jag tränsa som vanligt, men rädd om öronen var hon hela sitt liv.
 
Min förra medryttarhäst hade råkat väldigt illa ut i mun och huvud så hon var i perioder JÄTTEsvår att tränsa.
då gjorde vi så att vi visade henne att vi hade godis i handen sen höll vi godisbiten i samma hand som bettet och så fort hon tog bettet, alltså innan vi trädde över nackstycket över öronen gav vi godisbiten.
detta upprepade vi ett par ggr innan vi satt epå tränet ordentligt.
fungerade utmärkt.
hon vart inte ett dugg bufflig elelr krävde godis vid betsling
 
Jag gav alltid min unghäst en morotsbit eller sockerbit de första månaderna jag skulle vänja henne vid bett...det händer än idag att hon kan få sig en godisbit ibland när jag tränsar. Jag har varit med om massor med hästar som har varit svåra att tränsa, vägrar öppna munnen eller kör upp huvudet och detta med en godisbit vid tränsning gjorde att jag fick en häst som ser bettet som något positivt! :)
 
En godisbit samtidigt som bettet gör nog inte att hästen kopplar godiset som belöning, utan snarare att bettet sammankopplas med något gott! :idea:

Jag har alltid varit lärd att om hästen inte tar bettet på en gång så ska man stoppa in ett finger i munnen på hästen och kittla den på tungan. Det gör ju att hästen öppnar munnen och man kan lirka in bettet. Samtidigt är det ju obehagligt!
Så en dag bestämde jag mig för att istället vänta ut min häst med bettet mot framtänderna. Nu behöver jag aldrig tvinga henne att öppna munnen!
Mitt mål är numera att kunna göra som en tjej i stallet; hålla upp tränset framför hästen så tar den bettet i munnen alldeles själv... Det ni! :)
 
Om man inte vill ge hästen godis ur handen efter betsling så kan man alltid smörja in bettet i honung... uppskattat :idea:
 
Jag är för godis vid betsling! :d

1. Medryttarhästen var nästan omöjlig att tränsa, det kunde ta uppemot 10 minuter att få på honom tränset. Han slog med huvudet, och fick förstås bettet mot tänderna och blev rädd. Att stoppa in fingrarna i munnen på honom var heller ingen höjdare eftersom han klapprade med tänderna och kastade med huvudet, det var inte direkt lätt att undvika att få in fingrarna mellan hans tänder. Jag undvek länge (något år?) godis eftersom jag trodde att det var en dålig lösning. Sedan bestämde jag mig för att prova. Först fick han en bit så att han började smaska, och då gick det lättare att lirka in bettet. Efter ett tag övergick jag till att stoppa in bett och godisbit samtidigt, och idag sänker han huvudet och tar bettet frivilligt. Han får fortfarande godis för det mesta, men om jag någongång har glömt det så går det ändå bra att tränsa. Vi har ju brutit den onda cirkeln.

2. När jag sedan köpte min unghäst och det visade sig att hon var svår att tränsa så provade jag ett par gånger utan godis, men bestämde mig snabbt för att köra samma "terapi" på henne. Hon är så glupsk att det bara tog ett par gånger för henne att fatta att bettet var smaskigt. Hon sänker nu huvudet och tar bettet frivilligt.
 
Re: Inga problem godis ändå...

Jag är antagligen helt bakofram (som vanligt?)?

Jag har aldrig haft några problem att tränsa mina hästar, inte ens under inridningen och i början av vår ridkarriär. Jag ger dom en godisbit iallafall när de fått på sig tränset för jag tycker det är trevligt. :)

Detta har dessutom ledit till att de gapar och kör in huvudet i tränset bara jag håller fram det, ibland så att jag knappt hinner med. Sedan väntar de med huvudet sänkt tills ev saker är knäppta och tillrättalagda men SEN när allt är klart tittar de uppfordrande på mig för dom vet ju:
- Att OK, Klar! VAR är moroten? Ta fram den!

Praktiskt eftersom man lugnt kan plocka av grimman var som helst för att tränsa, utan en massa prazzel som en del håller på med att sätta grimman runt halsen etc.
De skulle aldrig missa en chans till att bli tränsade :D.

Det går säkert att få ordning på sånt ändå, men som sagt jag gillar våra små ritualer och morötter är nyttigt så det så!

Frid Kokopelli Mana
 
Godis KAN ju vara bra IBLAND.
Men annars så gillar jag ditt sätt! Och du fick ju önskat resultat UTAN godis, vilket ju är det bästa! :)
 
Min spontana tanke är här samma tanke som när jag tränar annars, eller med hundar; varför ge godis när det för mig känns ärligare att ge beröm i form av kroppskontakt o känslor...typ...
Sen har jag haft med djur att göra som liksom inte förstått träningen, utan bara varit ute efter godiset o nästan gjort alla övningar/trix av sig själva utan att jag ens bett om det, bara för att de vet att de ska få godis sen (hundar i exemplet!), så därför skippar jag godis vid träning.

Godis kan de få vid andra tillfällen.
Hästen ska kunna förstå att den gjort rätt även vid andra tillfällen, och utan godis, så varför göra undantag från det vid t ex tränsning?

(Jag stretchar nuförtiden även utan godis, då jag upptäckte att hästen fuskade, bara för att komma åt godiset.)
 
Tja, för att hästen tar ner huvudet enklare med godis än med klappar när man ska tränsa?

Hur ser du att din häst "fuskar" för att komma åt godiset? Får du igenom rörelsen så får du oavsett om du använder godis eller nåt annat.

Att ge djur godis som en positiv förstärkning är inget nytt och är ett slags beröm det med. Det ena behöver ju inte heller utesluta det andra.
 
Har inte läst de andra svaren, men jag tycker såhär:
Det är väl jättebra att gå till botten med problemet och reda ut det som du gjorde! Om det nu funkar för er är väl det ett gott betyg?

Jag vet att det inte behövdes någon traumatisk upplevelse för att göra min unghäst MYCKET skeptisk mot bettet. Och jag tyckte att det var onödigt att krångla, så jag petade in en sockerbit i munnen på henne där hon stod och knep med mulen. Vips var hon väldigt intresserad av att smaka på bettet, och hon har sedan dess slukat bett och träns och allt hon kan få tag i vid tränsningsdags, trots att några sockerbitar inte utdelats på ett halvår. Det blev för oss en förlösning, ett sätt att få henne att helt omvärdera bettet från jobbigt till gott. Så jag är inte emot godis vid betsling heller, om man bara ser till att även åtgärda de ev orsaker hästen har att tycka illa om bettet: välja ett bett som ligger väl i munnen, är lagom långt och tjockt och av en modell som passar hästen, och spänna det till lagom höjd i munnen.
 
Som jag skrev, var min första spontana tanke att inte ge godis. MIN spontana tanke. Så hade JAG gjort, men det behöver ju inte betyda att alla andra också ska göra så.

Jag kan förstå att man vill använda godis vid sådan träning, men JAG jobbar i MIN värld efter MIN filosofi, och enligt den undviker jag gärna godis som beröm. (Jag ger godis vid andra tillfällen istället.)

Hur jag ser att hästen fuskar o inte får igenom rörelsen? Menar du när jag stretchar? Jo, det ser jag genom att hästen inte höjer ryggen, eller använder den ö h t. Jag ser det genom att hästen spänner sig och kastar sig in i rörelsen istället för att verkligen sträcka ut och stretcha ut musklerna och långsamt vara med i "arbetet". Jag ser också skillnad när jag jämför med/utan godis. :smirk:

Jag kanske har haft att göra med för många hästar som blivit jättetiggiga och nästintill odrägliga att ha att göra med, då de hela tiden vill ha godis? :confused:
 
Jag tycker det är OK att ge godis för att lösa ett problem. Tex min valack vägrade gå på bana den första tiden då jag köpt honom för han hade ett förflutet som ridskolehäst. Den första tiden red jag bara ut, men sedan började jag med korta pass på dressyrbanan och öste beröm och godis över honom. Det tyckte han om och så småningom tyckte han det var kul även i en paddock.

Däremot finns det ju hästar som är ruskigt bortskämda och ska ha godis titt som tätt för minsta uppoffring, typ sadling stå still på gången etc. Då är det något som gått snett tycker jag.
 

Liknande trådar

Islandshäst Hej kära bukefalister. Det här är en lång text så ni som orkar ta er igenom den; tack! Jag har ett ganska normalt problem tror jag...
2
Svar
33
· Visningar
8 140
Senast: As_Vegas
·
Hästhantering Hej, jag har en 17 årig travare (vet ej om det spelar roll eller ej) som jag börjar tappa tålamodet med. När jag fick honom för tre...
Svar
11
· Visningar
1 728
Senast: Pathmaker
·
Övr. Hund Min hund fyller sju år i mars. Han är en blandras mellan 75% Jack russel och 25% Dansk-svensk gårdshund. Han är en fantastiskt snäll och...
Svar
11
· Visningar
6 085
Senast: paradiset
·
G
Hästhantering Hej! Jag har ganska nyligen blivit "medryttare" på en ridskolehäst. Just nu så går han inte i verksamheten och ingen får hantera...
Svar
7
· Visningar
1 668
Senast: Exhistensia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp