Första besöket hos företagshälsovården

Ja i fredags var första mötet..

Vägen dit var inte lätt! Ringde tre gånger utan att få en tid. Först fattades kostnadsnummer, andra var det fel tredje konstaterade sköterskan att för en utredning ska min chef ringa.

Vi satt ner och hon frågade varför jag var där.
Jag berättade att jag inte mår bra, är stressad och känner som att jag äts upp inifrån. Frånvaro från jobb och att jag hoppades att mötet skulle resultera i nått svar om varför jag mår såhär.

Hon frågade mycket och det var mest om tider, när, hur länge? När var det? Hur länge varade det?
När jag öppnade upp om familjemedlemmar som inte mår bra och det gör mig stressad, ledsen, ofokuserad så sa hon bara "men det är ju inte ditt ansvar"
Svarade då att det är svårt att bortse från när min mor blir inlagd och jag skjutsar min syster till psyket mitt i natten och hon har skurit sig.
Då undrade hon över deras diagnoser och skrev upp.

Sen när jag började prata om känslan jag får när det blir för mycket, hur jag mår, tomheten, svårheterna att fokusera, tid som bara försvinner, orken hemma finns knappt efter jobbet, ångestattackerna där jag inte får luft.
Så sa hon att alla som jobbar har ångest(?)

Sen ville hon att jag skulle fylla i 3 papper eftersom hon inte var psykolog och brukar då gå efter dessa.
De kändes stressat, pressat och hon satt och tittade på mig hela tiden när jag fyllde i.
Hon la ihop poängen och jag var lite över någon slags orosmån..

Sen sa hon "detta är inget vi på företagshälsan gör något åt, det du ska göra när du har ångest är att utsätta dig för det du är rädd för. Du har inte dödsångest eller självmordstankar så du är inte sjuk"

Sen var det slut.

Det tog 40 min och det var jättejobbigt. Jag kände inget förtroende men delgav henne allt ändå.
Jobbsituationen med men det kommenterade hon inte alls.

Alla frågorom tider, när, hur ofta gjorde mig stressad. Men jag svarade sanningsenligt.


"varför sökte du inte hjälp tidigare?"
Jag har påpekat jobbsituationen sen jag började och flertalet gånger under året.
Jag har ju sökt hjälp innan, för 2 år sen. Då ville företagshälsovården att jag gick till vården privat, där gjorde jag en egenremiss och där blev jag bollad tillbaka till företagshälsovården.

Jag har ju även varit i kontakt med VC nu som sa att jag skulle till företagshälsovården.

Jag vet inte hur jag ska orka allt.

Allt jag vill är att ha råd och tid med en häst men det är alltid där jag brister.

Jag får sluta med hästar helt. Jobbet tar nästan all energi.

 

[TheRedLightning]

Om jobbet tar energi låter det som om du behöver byta jobb. Ett bra jobb tar inte energi, snarare tvärtom det ger.

Om du inte kan byta jobb då får du försöka fundera på varför jobbet tar energi och utefter dina svar, försöka göra något åt det. Det kan handla om att ändra inställning. Låter säkert lättare än det är men ej omöjligt.

Jag har själv jobbat på jobb där det tagit energi och under en kämpig period, har jag lyckats ändra min inställning och jobbet tog inte längre så mycket energi.
Jobbet blev mitt andrum det privatalivet var kaos.

Jag vet inte om det kan hjälpa dig, men tänkte jag delar med mig av mina erfarenheter ifall det kan hjälpa.

Angående VC och FH kan du inte kontakta en psykolog direkt istället?

Ta hand om dig. ❤

 

[Nepenthe]

Jag vet inte om jag klarar av att byta jobb men jo, jag tittar efter annat.

Inställningen jobbar jag på varje dag men jobbet är knapp definierat. Våra ansvarsområden är inte tydliga, vi har en grupp där alla jobbar olika och ingen chef (han tillsätts snart) Men detta har hållit på ett år med denna tjänst. Innan hade jag en annan på samma företag och det var samma sak fast jag skulle leda en grupp där jag inte hade en susning om vad de gjorde.
Jag har gjort ett uppsving med jobb byte redan och det tär på mig. Mycket har löst sig men jag känner mig fortfarande tom.

Jag skickade en egen remiss till psykolog och satt ner med henne. Det var 2 år sen då allt kraschade. Där var jag trött på livet o kände igen mening men hon skickade mig till företagshälsovården som jag nyss varit på och föreslog parterapi (då förhållandet var tufft)
Men jag var ju där för min skull...

Jag gör allt för att ändra min jobbsituation och påpekat felaktigheter i 1års tid. Alltså under hela året jag varit anställd.

Det finns ett tidigare inlägg av mig i dagbok som kanske förklarar bättre