Sv: Försöker lägga sig ner under ryttare
låter precis som en valack jag hade en gång för några år sen... *minns tillbaka* Stor, visserligen 7 år, fruktansvärt dominant men ändå osäker i sig själv (fråga mig inte hur det går ihop men så var det)
Ägarna hade misslyckats totalt med honom, de skrek, röt, ryckte och slet men han blev bara värre (de förstår ju inte höga ljud och ord, slag bara stressar) Vilket innebar att han var herre på täppan totalt. Han sprang över människor, högg i luften när man gick förbi boxen, attackerade en i hagen och försvarade sin flock så en dag fick jag nog när jag skulle hämta min egen häst men inte "fick" för denna sjuåring. Han gjorde skenattacker med bakstrukna öron. Jag satte på mig hjälm, tog med mig spö som "extra arm" och gick tillbaka och med pondus som en annan hingst gick jag helt sonika emot honom när han kom emot mig, han ställde sig då på bakbenen för att slåss men jag höjde armarna och gjorde mig stor och slog med spöt i luften (som hovar) Hästen gick ned å vände blixtsnabbt för att slå med bak men jag förekom honom och han fick ett rapp på baken (som om en dominant hingst bitit eller sparkat honom för hans uppstudsiga uppförande. Han drog iväg. Kom sen tillbaka, saktade av till skritt och kom ända fram till mig med huvudet sänkt och öronen framåt. Så hårt har jag aldrig någonsin gått emot en häst tidigare, men ingen i hans hästflock satte sig upp mot honom och han ansåg inte att människan hade något där att göra.
Jag fick förtroende att arbeta med honom i ett par veckor och med hjälp av repgrimma och dominanta rörelser - som att flytta honom, backa, kräva uppmärksamhet - han fick inte göra nånting utan min tillåtelse. Visst grinade han illa ibland och försökte sätta sig upp mot mig men han rörde mig aldrig! Efter en månad kom ägaren till mig och grät (av glädje) . För första gången hade han mött henne i boxen med öronen framåt, hon tog ut honom i bara grimma å han följde henne som en hund ut till hagen.
Så en dominant häst slår man inte "utan vidare" man får helt enkelt "låtsas" vara en dominantare häst om det inte finns sådana att tillgå. och en dominant häst ryter eller skriker inte och inte rycker de i någon annan häst i munnen heller... Hästar slåss eller bits inte oprovocerat, tecknen och varningarna finns långt innan fast vi människor ser dem oftast inte. En blick eller ett snedvridet öra betyder massor.
En ung osäker, smart häst behöver en stark ledare. Då blir de säkra i sin roll och med sig själva, då kan de slappna av och behöver inte längre hålla reda på allt eftersom det är ledarens roll. Valacken jag jobbade med fick man så lov att hålla ett öga på hela tiden eftersom han gärna försökte smyga åt sig ledarskapet. Min nuvarannde, snart fyraåring, är lite likadan. Man får ta några pass i repgrimman emellanåt så han rättar sig i ledet igen när man ser de första tecknen (att han stannar när jag leder honom är hans första tecken, då åker repgrimman på för nästa tecken är att han börjar buffla, veva med framhovarna, stryka öronen bakåt etc)
Så en fast hand behöver din häst, men inte på det sättet som innebär höga röster och "straff". Nu säger jag inte att din häst visar några elaka tecken eller sådant, men som du skriver så låter han dominant och ändå osäker vilket skapar en hel del onödigt kaos i hans unga huvud. Om du blir hans starka ledare så skapar du lite ordning och reda där uppe på kontoret och han kan slappna av på ett annat sätt och då kanske han även slutar att lägga sig ned! Så jag tror det är en bra ide att jobba med ledarskapet
