Ytterst få som att det är ytterst få i Sverige som inte skulle överleva om de inte fick jaga. Vilket min definition av "livsviktig del i vardagen är". Att man tycker älgkött är gott och gillar att jaga betyder inte att den är livsviktig.
Jag är absolut inte emot jakt i allmänhet. Men jag tycker många jägare har en rätt skev inställning till vad de håller på med.
Ja då ber jag om ursäkt, för jag syftade på att man inte anser sig ha ett gott liv utan kött/jakt även om vi alla vet att man mycket väl överlever och mer där till. Borde ha valt ett annat ord.
Men hur många riktiga jägare känner du? Eftersom du skriver att det är så många?
Jag förstår att jägare som har jakt som en "överklass grej" (alltså jägare som betalar dyrt för att fara norrut/söderut för att jaga på andras mark och anser sig vara cool pga att de har råd att göra detta) mycket väl kan ha en kass inställning i brist på kunskap, jag skulle nog kalla dessa för jägarbrats.
Men precis som att brats är dålig representater för Stockholm när de besöker Åre är det även dåliga för jägarkåren och de är inga som jag skulle tilldela titeln Jägare i sin sanna bemärkelsen.
Jägare för mig ser till de marker de jagar på, de är de tålmodigaste människorna. De bekommer dem inte att de suttit på pass från september till december utan att ha skjutit ett enda djur i över 10års tid, de är lika glad varje morgon iallafall.
I år har vårt lag 6 djur på tilldelningen - de är 25 man i laget - de allra flesta kommer inte att avfyra ett enda skott (i år heller). De har alla med sig sina barn ibland (åldern är från att de är så stor att de kan sitta i en babybjörn och bära hörselskydd) men va tror ni dessa barn får lära sig? De barn som från spädåldern ser sin pappa/mamma sitta där i skogen dag ut och dag in?
Om man sedan suttit på pass i 10 år utan att skuta är det klart att det blir en stor grej när man väl får fälla ett djur men det är somsagt för många en väldigt ovanlig företeelse.
Ett bra exempel är de äldre herrar som överlevt de mesta, men trots att de för länge sedan passerat "bäst föredatum" kommer ut på jakten. De har inget gevär med sig (eller så har de någon hur hemtjänsten med sig som kan vara "gevärsförare") och blir sedan tilldelat ett vägpass där de kan sitta och lyssna vad resterande av laget säger på radion eller med lite tur även höra hundens skall ljuda mellan bergen (vi har ju sändare på hundarna så om gubbarna inte hör alls kan de ringa upp hunden och höra dem på så vis).
Förlåt nu blir jag långrandig men det jag vill få fram är att jakten är så otroligt mycket mer än de 5 minuter som älgen står framför gevärsmynningen. Något som vi väldigt noga även förmedlar till barnen på förskolan.