Bambi
Trådstartare
Vi människor tillskriver ju gärna våra djur mänskliga egenskaper. Ibland är vi ganska lika, ibland stämmer det inte men spelar ingen roll, och ibland far djuren faktiskt illa av att vi gör det. Vad tycker ni om detta? Förmänskligar ni era djur, och var går gränsen? Hur mänskliga KAN djuren vara i sitt tankesätt?
Jag har ett exempel på hur min häst betedde sig i samband med lastning vid olika tillfällen. Hur klok/mänsklig kan en häst vara? I detta fall har mina tankar ingen betydelse för hennes välbefinnande... men ändå lite intressant!
Min häst tycker inte om att åka trailer, hon får klaustrofobi, slänger sig och ramlar mot väggarna. Hästlastbil där hon får stå i en box är inga problem alls, men vanliga trailers vill hon helst inte gå in i. Nu tänkte jag skriva om tre olika tillfällen hur hon har betett sig vid lastning med trailer. Finns det något samband? Eller är hennes beteende en ren slump...?
1. SKADAD. Niki har gjort sig illa i hagen. Hon kan knappt gå, stödjer inte alls på vänster fram. Vi måste åka till djursjukhuset. Detta var på sommaren, och hennes tillstånd upptäcktes sent på kvällen. Det var alltså ganska mörkt och inte idealförutsättningar för att lasta. Vi lindar benet så mycket vi kan, vi är rädda att det är allvarligt skadat. Hon får transportskydd på och förstår att det är lastning på gång. När vi går ut från stallet linkar hon vid min sida, vill helst inte ta ett enda steg. Men utan att tveka släpar hon sig in transporten, inte ett enda blink.
2. FLYTTA. Jag har flyttat och ska flytta Niki till ett nytt stall, närmare min nya bostad. Niki har stått i det gamla stallet i cirka två år, sen jag fick henne. Hon är trygg och trivs bra där. Jag har inte kört henne någonstans förutom till djursjukhuset i samband med skadan, ovan. Hon vet alltså inte vad som är på gång. Men hon vill inte gå in i transporten. Hon verkar inte rädd, men inte alls samarbetsvillig. Till sist går hon in vid blotta åsynen av en långpisk.
3. FLYTTA HEM. Av olika anledningar trivs inte Niki och jag i det nya stallet. För hennes del: stressig stallmiljö, små och tråkiga hagar, mindre utevistelse och ingen bra kompis. Min tränare (som har det gamla stallet, som vi ska flytta tillbaka till - Niki känner alltså henne) kommer med transport för att hämta oss. Niki spetsar öronen. När jag sätter på transportskydden blir hon ivrig. Jag ska skriva ett sista meddelande på white-boarden, men hon försöker dra mig ut ur stallet. Transporten står precis utanför och hon springer upp i den!
Jag har ett exempel på hur min häst betedde sig i samband med lastning vid olika tillfällen. Hur klok/mänsklig kan en häst vara? I detta fall har mina tankar ingen betydelse för hennes välbefinnande... men ändå lite intressant!
Min häst tycker inte om att åka trailer, hon får klaustrofobi, slänger sig och ramlar mot väggarna. Hästlastbil där hon får stå i en box är inga problem alls, men vanliga trailers vill hon helst inte gå in i. Nu tänkte jag skriva om tre olika tillfällen hur hon har betett sig vid lastning med trailer. Finns det något samband? Eller är hennes beteende en ren slump...?
1. SKADAD. Niki har gjort sig illa i hagen. Hon kan knappt gå, stödjer inte alls på vänster fram. Vi måste åka till djursjukhuset. Detta var på sommaren, och hennes tillstånd upptäcktes sent på kvällen. Det var alltså ganska mörkt och inte idealförutsättningar för att lasta. Vi lindar benet så mycket vi kan, vi är rädda att det är allvarligt skadat. Hon får transportskydd på och förstår att det är lastning på gång. När vi går ut från stallet linkar hon vid min sida, vill helst inte ta ett enda steg. Men utan att tveka släpar hon sig in transporten, inte ett enda blink.
2. FLYTTA. Jag har flyttat och ska flytta Niki till ett nytt stall, närmare min nya bostad. Niki har stått i det gamla stallet i cirka två år, sen jag fick henne. Hon är trygg och trivs bra där. Jag har inte kört henne någonstans förutom till djursjukhuset i samband med skadan, ovan. Hon vet alltså inte vad som är på gång. Men hon vill inte gå in i transporten. Hon verkar inte rädd, men inte alls samarbetsvillig. Till sist går hon in vid blotta åsynen av en långpisk.
3. FLYTTA HEM. Av olika anledningar trivs inte Niki och jag i det nya stallet. För hennes del: stressig stallmiljö, små och tråkiga hagar, mindre utevistelse och ingen bra kompis. Min tränare (som har det gamla stallet, som vi ska flytta tillbaka till - Niki känner alltså henne) kommer med transport för att hämta oss. Niki spetsar öronen. När jag sätter på transportskydden blir hon ivrig. Jag ska skriva ett sista meddelande på white-boarden, men hon försöker dra mig ut ur stallet. Transporten står precis utanför och hon springer upp i den!