Förlovning/vigsel utan ringar?

Jag har inga större problem med att hålla i tyglar eller tömmar med ring på fingret. Däremot skulle jag aldrig ha ring i stallet, i synnerhet inte en ring som betyder mycket för mig (vilket jag föreställer mig att en förlovnings/vigselring skulle göra, om jag hade någon). Så många tillfällen och sätt som fingrarna kan skadas på, även om en inte tänker sig det, och en ring kan då orsaka stor skada (och riskerar att helt sonika klippas upp för att komma loss). Ironiskt nog var det just vänster ringfinger som jag fick dubbla vridna frakturer i för ett par år sedan, när hästen tog ett språng framåt på promenaden. Ytterst tveksamt om en ring hade gått att få av ens om jag provat direkt när det hände, eftersom 2/3 av fingret pekade åt helt fel håll plötsligt - och sen svullnade fingret snabbt upp. Scenariot skulle troligen kunna bli detsamma för en som sitter till häst.
att få av en ring vid skada är sjukvården vana vid. De klipper eller sågar av den. :D
 
Där befinner jag mig rationellt, men inte emotionellt. Och doktorsring är mäktigt!


Armband funkar i stallet, men faller för hygienkoden på jobbet.
För mig är det verkligen inte självklart om det "rätta" är att följa känslan eller tanken.

Men jag tror att jag hade tyckt att det var både roligare och intressantare att följa tanken i ditt fall. Främst pga de argument @tanten pekar på, fast tvärtom: om det vore sant att ringen inte är viktig och laddad, varför har då nästan alla gifta ring? Det kan vara lite spännande just därför att inte ha det? Vad väcker det hos mig? Vad väcker det hos andra?

Ångrar ni er är det ju bara att köpa ringar (och bära dem där de funkar).
 
Nu hugger jag ditt svar, men fler har ju skrivit att de sätter ringen i t ex halsband när de byter om på jobbet. Får jag fråga varför man gör så? Jag skulle nog bära ring vid ett framtida äktenskap men jag skulle bara lägga den med kläderna i skåpet, att sätta den i ett halsband eller korthållaren (!) är helt främmande för mig. Vill man visa att man är gift även på jobbet? För patienterna, kollegorna eller vem?
För att man är rädd att tappa bort den? Jag skulle inte vilja ha för vana att lägga min ring i botten av handväskan eller liknande, i slutänden gör man ett misstag och så försvinner den. Halsband verkar säkrare, om man är rädd att tappa bort alltså. (Men då skulle jag nog rätt och slätt alltid ha den i halsbandet utom ibland).
 
Det är väl bara att banka ihop den igen? Det är ju inte som ridstövlar direkt (så glad över att jag har dragkedjor)
Så är det säkert, jag har ingen erfarenhet av trasiga ringar, men eftersom man kan ändra storleken är det ju logiskt att man kan sätta ihop en avklippt ring också. :)
 
När det gäller ridning hade jag aldrig ont av ringen/ringarna när jag hade dem.

Aldrig haft ont jag heller. Då har jag två ringar på både vänster ringfinger och vänster långfinger och två ringar på höger långfinger och en på höger ringfinger.

Men min bästis vet jag har svårt för att ha ringarna när hon rider.
 
Fylla i går, men det lär behövas ofta. Huden där är svår dessutom, svårt att få det jämnt och snyggt och stor risk att färgen flyter ut efter ett tag.
Vad tråkigt :( Konstigt att så många har diverse finger tatueringar om de blir så fula efter ett tag? Men jag har ingen aning om tatueringar öht :laugh:
 
För mig är det verkligen inte självklart om det "rätta" är att följa känslan eller tanken.

Men jag tror att jag hade tyckt att det var både roligare och intressantare att följa tanken i ditt fall. Främst pga de argument @tanten pekar på, fast tvärtom: om det vore sant att ringen inte är viktig och laddad, varför har då nästan alla gifta ring? Det kan vara lite spännande just därför att inte ha det? Vad väcker det hos mig? Vad väcker det hos andra?

Ångrar ni er är det ju bara att köpa ringar (och bära dem där de funkar).
Det här kommer leda till djupa diskussioner med partnern. Hur tänker vi och varför?
Partnern var för egen det inne på Bucket list och ohejdad vana. Vi är 35 resp 40 år och börjar få de klassiskt obekväma frågorna om villa, vovve och volvo istället för hyresrätt, raskatt och fräsig Audi.
Sen ägandefrågan och bevisföringen med bojorna bottnar sig säkerligen om otrygghet bottnad i våra tidigare amorösa relationer till andra personer. Men det tål att gnuggas både ett och två varv, obekvämt men lärorikt.
 
För att man är rädd att tappa bort den? Jag skulle inte vilja ha för vana att lägga min ring i botten av handväskan eller liknande, i slutänden gör man ett misstag och så försvinner den. Halsband verkar säkrare, om man är rädd att tappa bort alltså. (Men då skulle jag nog rätt och slätt alltid ha den i halsbandet utom ibland).

Det finns ju andra, betydligt mindre krångliga, rutiner för att inte tappa bort ringen.
 
Det finns ju andra, betydligt mindre krångliga, rutiner för att inte tappa bort ringen.
Tar gärna tips.
Jag har tappat bort min. Trots att jag trodde att den satt som gjuten dygnet runt.

När jag tänker tillbaka kan jag vagt minnas ett slammer i dammsugaren. Tänkte att det måste ha varit en gipsskruv. Men var nog ringen. :o
Har inte skaffat någon ny. Mest för att det är lite retligt och vad tusan ska jag säga till försäkringsbolaget? Har en utbytes istället. Fejk men frän.
 
Tar gärna tips.
Jag har tappat bort min. Trots att jag trodde att den satt som gjuten dygnet runt.

När jag tänker tillbaka kan jag vagt minnas ett slammer i dammsugaren. Tänkte att det måste ha varit en gipsskruv. Men var nog ringen. :o
Har inte skaffat någon ny. Mest för att det är lite retligt och vad tusan ska jag säga till försäkringsbolaget? Har en utbytes istället. Fejk men frän.

Ja alltså när man exempelvis byter om på jobbet kan man ju lägga den i plånbokens myntfack, ett innerfack i väskan/jackan, osv.

Menar du att du tappade den så att den dammsögs upp? Ringar som åker av har jag nog inget tips för förutom att gå till en guldsmed ;)
 
Ja alltså när man exempelvis byter om på jobbet kan man ju lägga den i plånbokens myntfack, ett innerfack i väskan/jackan, osv.

Menar du att du tappade den så att den dammsögs upp? Ringar som åker av har jag nog inget tips för förutom att gå till en guldsmed ;)
Jag ska inte säga hundra, men troligtvis. Och det enda onaturliga som hände i perioden var det där slamret. Retligt värre.
Gissningsvis har den halkat av i samband med dusch/påklädning. Tyckte ändå att den satt bra, det är den första ring jag har tappat någon gång.

I ringen står det 925 istället för partnerns namn, men det funkar fint ;)
 
Jag ska inte säga hundra, men troligtvis. Och det enda onaturliga som hände i perioden var det där slamret. Retligt värre.
Gissningsvis har den halkat av i samband med dusch/påklädning. Tyckte ändå att den satt bra, det är den första ring jag har tappat någon gång.

I ringen står det 925 istället för partnerns namn, men det funkar fint ;)

Vad konstigt om den suttit bra innan! Hann ni slänga dammsugarpåsen dessutom?

Haha :D
 
Ja alltså när man exempelvis byter om på jobbet kan man ju lägga den i plånbokens myntfack, ett innerfack i väskan/jackan, osv.

Menar du att du tappade den så att den dammsögs upp? Ringar som åker av har jag nog inget tips för förutom att gå till en guldsmed ;)
Fast det är ju inte nödvändigtvis krångligare att knäppa upp ett halsband än att rota fram på en plånbok att öppna för att stoppa ned ringen i? För min del hade det nog varit hugget som stucket vilket alternativ jag valt, men hade troligtvis haft enklare att komma på att sätta ringen på fingret igen efteråt om den hängde i halsbandet.
 
Fast det är ju inte nödvändigtvis krångligare att knäppa upp ett halsband än att rota fram på en plånbok att öppna för att stoppa ned ringen i? För min del hade det nog varit hugget som stucket vilket alternativ jag valt, men hade troligtvis haft enklare att komma på att sätta ringen på fingret igen efteråt om den hängde i halsbandet.

Jo, det beror ju givetvis på vad man har för rutiner. Är man van att knäppa upp sitt halsband x gånger per dag så är kanske det smidigare. Min poäng är väl lite att man troligen inte har ringen i halsband enbart för att inte tappa bort den.
 
Väldigt intressant trådstart. Vi har ringar och jag kan inte riktigt komma på en förklaring. Eller jo, men ingen helgjuten som jag kan stå för på ett rationellt plan. Däremot har jag en massa delförklaringar som jag inte gillar:
  • Den är snygg. Sant, men jag har sällan haft ringar förut och inte saknat det.
  • Det ska vara så, det hör till. Alla gör så.
  • Jag ville byta från att kalla honom min sambo till min man när jag pratar med andra för jag hade själv reagerat med konfundering om någon som sade sig vara sambo visade sig vara gift med samma person. Då blir det för mycket av ett statement att handen inte matchar ordet. Jag skulle kunna försvara det men vill inte behöva.
  • Det känns vuxet, som något som sorterar bort mig från barnbordet.
  • Det är en påminnelse till mig själv om ett tydligt ställningstagande bort från alla mupprelationer jag har haft förut.
  • Det är ett yttre tecken på samma sak.
  • Det är praktiskt. Senast igår stod jag i tunnelbanan i rusningstrafik och kände att killen mitt emot tittade på mig och stod och laddade för att säga något. Att se avmätt och halvsur ut och undvika ögonkontakt hjälpte inte men jag ändrade greppet på stången så att ringen syntes och då lade han ned.
Här blir det ingen doktorsring som för @Petruska men jag ska nog köpa en skolring när jag är klar med mastern eftersom jag är minst lika kär i och gift med kunskapen som med min favoritperson.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp