Sv: Förlossningsbrev
Irpa: Vilket bra brev, tack för att du delade med dig!
Jag är ju som sagt lite rädd att skriva för mycket eller att låta fånig på nåt vis. Men det är ju bättre att de vet för mycket än för lite!
Jag gick förresten inte heller på föräldragruppen, pga min fobi för att just delta i grupper. Det känns lite trist, för jag hade egentligen gärna varit med!
Så lite så..
Jag resonerade som så, det är MIN förlossning, det är det största jag kommer göra i mitt liv, det är mitt första barn. Vill jag då skriva ett förlossningsbrev som är 4 a4 sidor så är det min rättighet som en höggravid kossa att göra det..
På förlossningen tyckte de att min förlossningsbrev var mycket bra och när vi pratat så insåg de att allt som stod där var det de behövde veta. Vi pratade också om min systers förlossning INNAN dom satte igång mig så att jag fick höra deras erfarenheter och pepp. De kallade även min syster för en hjälte som orkade gå igenom det hon gick igenom.
Jag kommer ihåg när Saga väl var ute och jag var "väck" i skallen av smärtstillande, då försökte jag skriva ett tackbrev till sköterskorna på avdelningen, jag kan inte själv läsa vad som står på det och jag är glad att jag inte lämnade det till dem. Jag tror att det var en liten kärleksförklaring till morfinet och till dem. Jag avgudade mina sköterskor.
Det enda de inte riktigt lyssnade på trots mitt brev var ang amningen. De propsade på att jag skulle amma även om jag inte riktigt ville, just då ville jag inte. Två veckor senare ville jag verkligen men efter tre veckor var mjölken sinad. Kanske om jag inte hade blivit pressad på BB så hade jag fortfarande ammat. Jag hör fortfarande deras röster i huvudet. Det är i princip det enda jag kommer ihåg från de första tre dagarna efter förlossningen.
Jag var nöjd med mitt förlossningsbrev. Och är det fortfarande. Nästa brev kommer dock se väldigt annorlunda ut då jag provade det mesta som innebar stick..
Akupunktur, tens (inte stick men ändå), vatten (brännskador på ryggen
) EDA och tillslut spinal vid kejsarsnittet. Jag vet inte hur många droppnålar de satte men som mest hade jag sex stycken på samma gång och alla utom en ledde till någon form av dropppåse, den utan var där jag fick morfin..
Spruträdslan tror jag att jag kommit över, om inte annat har jag lärt mig att acceptera det. Konstigt ändå, för ganska precis 1 år sedan (den 12 feb) fick jag reda på att jag var gravid, så för 11 månader sedan lämnade jag mitt första blodprov (för graviditeten) och svimmade av det.
Oj vad jag simmade iväg där.. Men men..