M
miss_snoozie
Jag har tre väninnor som alla fått barn i tät följd utom jag då såklart.
Den första som fick har varit i stort sett som vanligt förutom att nu när vi umgås är hennes lilla bäbis med som är sju månader, och det gör mig ingenting för jag tycker lika mycket om honom jag och tycker att det är kul att prata om honom också, vilket jag förstår att hon gärna vill.
Men sedan har vän nr. 2 också fått barn, det hela började väll egentligen med när hon vart gravid så ringde hon mer sällan. Sen blev hon av med jobbet sex månader innan bäbban föddes och då hörde hon av sig ännu mindre. Nu är då ungen född och hon är lycklig såklart, men sedan bebisen kom för två månader sedan har hon inte ringt en enda gång, utan det blir jag som får sköta den kontakten.
Men nu har jag kommit till en punkt då jag är j**ligt less på henne, och har ingen lust med henne längre om allt hänger på mig och våra andra vänner om vi håller kontakten, kan känna att vänner förtjänar man det är ingen självklarhet.
Är jag helt ute och cyklar eller vad tycker ni?
Den första som fick har varit i stort sett som vanligt förutom att nu när vi umgås är hennes lilla bäbis med som är sju månader, och det gör mig ingenting för jag tycker lika mycket om honom jag och tycker att det är kul att prata om honom också, vilket jag förstår att hon gärna vill.
Men sedan har vän nr. 2 också fått barn, det hela började väll egentligen med när hon vart gravid så ringde hon mer sällan. Sen blev hon av med jobbet sex månader innan bäbban föddes och då hörde hon av sig ännu mindre. Nu är då ungen född och hon är lycklig såklart, men sedan bebisen kom för två månader sedan har hon inte ringt en enda gång, utan det blir jag som får sköta den kontakten.
Men nu har jag kommit till en punkt då jag är j**ligt less på henne, och har ingen lust med henne längre om allt hänger på mig och våra andra vänner om vi håller kontakten, kan känna att vänner förtjänar man det är ingen självklarhet.
Är jag helt ute och cyklar eller vad tycker ni?