Förlåt

Förlåt att jag inte skrev på ett tag ifall nån blev orolig eller nåt sånt då. Det var isåfall INTE meningen men orkade inte läsa nånting eller skriva. Men ja förlåt somsagt
Iallafall så tänkte jag försöka skriva lite saker men det är kanske jobbigt för vissa att läsa. Bara så ni vet så ni kanske inte läser ifall ni tycker det är jobbigt.
Och dethär låter nog jätte knäppt och att man inte borde tänka såhär och att jag är jätte egoistisk som har dom tankarna. Men det var ett typ samtal med en som jobbar här och det var ett väldigt jobbigt samtal. Iallafall så både mamma och pappa blev ledsna och så dom grät och typ sa att enda dom vill är att jag ska kunna få hjälp så jag kan må bra. Så dom är SÅ ledsna och oroliga för jag inte mår bra. Och enda sakerna jag kunde tänka då var att om dom ville mitt bästa så skulle dom ju fatta och låta mig dö som är det enda JAG vill.
Och somsagt jag fattar att det säkert låter jätte själviskt att säga såna saker. Men det är inte att jag inte bryr mig om dom fast det säkert låter som det. Men det är nästan tvärtom att jag bryr mig JÄTTE mycket men jag vet ju och jag märker att dom är ledsna och oroliga helatiden. Och allt det är mitt fel så vill att DOM ska få slippa mig också.
Men jag känner mig jätte hemsk och otacksam och som världens sämsta dotter ifall dom tillexempel säger att dom vill fira jul med mig även ifall det är här eller hemma liksom. Så spelar det ingen roll utan att det viktigaste för dom är att jag kan vara med. Och typ det ENDA jag tänker är att jag inte ens vill leva om en månad så känner jag mig jätte taskig mot dom som tänker så också. Men ändå tänker jag sånt och att det är dom som är taskiga som inte vill att jag ska få välja nånting om MITT liv själv.
Sen om jag ska skriva lite om hur det går så enda jag kan säga är DÅLIGT. Eller liksom för mig så spelar det väl ingen roll men vet att mamma och pappa och vissa av personalen tycker att det är typ som en tävling som monstret inte får vinna. Så det enda jag vill är att jag vill få vara ifred bara och inte prata med nån inte äta inte tänka ingenting. Utan jag vill bara få ligga i sängen ifred och inte göra nånting.
Men det får jag inte utan blir typ tvingad att göra massa saker som dom tycker. Så dethär är väl säkert konstigt men jag kommer inte ihåg vilken dag det var. För jag sover jätte mycket så vet typ inte vad som är vilken dag. Men iallafall så inte så länge sen så sa en sköterska att ifall jag inte börjar kämpa mot monstret igen så kan det bli sond igen. Som jag hade bestämt att det var sista gången när jag hade det men nu känns det typ som jag inte bryr mig.
Men ja det är väl lite hur det går. Och somsagt förlåt ifall nån blev orolig att jag inte hade skrivit och förlåt att jag skriver neggativt. Men ville bara förklara lite om varför jag inte skriver så mycket och så.
Vill liksom bara säga förlåt till ni här som bryr er fast ni inte behöver. Och förlåt till mamma och pappa att jag gör så dom mår dåligt också pågrund av mig och alla som jobbar på bup som typ aldrig slipper mig och att dom inte kan göra sitt jobb liksom så jag bara blir bra. Och hundarna och O som säkert tror att jag har glömt dom igen nu för jag inte har träffat dom på ett tag. Men det är inte att jag inte bryr mig om dom men orkar liksom inte ändå. Och justnu så skulle jag nog inte få åka hem eller till stallet heller även ifall att jag ville.
Men ja förlåt till alla att jag finns och bara är problem.
Och ifall dethär är otydligt skrivet så är det nog för jag har skrivit lite då och då när jag orkar så har inte skrivit allting nu så det kanske är lite rörigt då. Men hoppas ni iallafall fattar nånting

 

[Therese1988]

Du behöver inte be om ursäkt. Vi blev bara oroliga för dig för att vi bryr oss om dig och vill att du ska få må bra, för det förtjänar du.
Du verkar vara en så himla gullig och omtänksam tjej.
Alla kan behöva en paus från allt ibland och bara ligga i sängen och ladda batterierna.

 

[Rosett]

Fina Emma, lägg inte skuld på dig själv. Det är din sjukdom som är dum, inte du!

 

[tuaphua]

Du behöver inte be om ursäkt till oss! Och du behöver inte känna att du måste skriva här. Du kan skriva när du känner för det bara. Vi läser och ”pratar” gärna med dig. Men det måste vara för att du vill det och inte för att du känner skyldigheter mot oss. För du är inte skyldig oss ngt.

Vad ledsamt att du har det så jobbigt! Förstår att det är otroligt påfrestande på så många sätt!

En sak har dock din sjukdom tutat i dig och det är så fel det kan bli.
Dina föräldrar skulle ALDRIG NÅGONSIN vilja att du dör. Oavsett vad du gör så är du det finaste de har. Ja, det är jobbigt för dem att se dig lida. Men det är för att du är deras älskade dotter som de vill ska må bra. När du genomgått behandling kan du ändra åsikt om att vilja leva. De kommer ALDRIG ändra åsikt till att de vill vara utan dig.
Försvinner du är deras liv för alltid sammanbundna med en avgrundsdjup sorg som de aldrig blir fria från.
Jag känner flera föräldrar som förlorat sina bar/tonåringar. Så jag har sett vad det gör med föräldrarna. Det är inget jag önskar min värsta fiende.

Jag fattar att allt känns skit nu. Men jag hejar på dig och hoppas det blir bättre snart. Det är inte konstigt att du mår sämre nu med födelsedagen, jul etc. Hoppas du får en bättre dag idag!

 

[emma-vsm]

Du måste inte skriva här Vi bryr oss om dig och blir oroliga men vad DU behöver är viktigare än att vi får veta hur det går.

Du är så omtänksam och smart! Och dina djur glömmer inte bort dig även fast du inte träffat dom på några dagar nu

 

[sorbifolia]

Du behöver inte be om ursäkt. Det är okej att inte orka göra andra till lags hela tiden. Just nu låter det som att du behöver fokusera på dig själv och bara att ta dig igenom en dag i taget tills du mår bättre igen.

Och det är klart att dina föräldrar vill vara med dig på jul oavsett vart du är. Alla familjer där ett barn är sjukt och ligger på sjukhus brukar fira jul där barnet är. Det viktigaste med julen är ju att vara tillsammans, inte vart man är.

 

[LiviaFilippa]

Svarar till alla nu för orkar inte skriva flera olika svar. Men jag vet att jag inte MÅSTE skriva här eller nåt sånt. Men jag vill göra det också.
Och tack för allt snällt ni skriver Och om mamma och pappa så jag fattar att dom kanske inte vill att jag ska dö liksom men jag vill inte göra dom så ledsna och besvikna mera. Men klarar ju inte att inte göra det heller.
Sen så har jag två frågor ifall nån här kan svara på dom. Men såklart så gör det inget ifall ingen kan eller vill svara heller men tänkte bara fråga OM!
Men iallafall så undrar jag ifall nån här har gått till en terapeft som är en man? Och ifall det isåfall gick bra eller om det var konstigt liksom? För att jag ska kanske byta till en som läkaren sa är jätte bra och hon tror jag skulle tycka han är bra att prata med men det är en man. Och alltså jag menar inte att det är dåligt men jag vet inte ifall det skulle bli ännu svårare då eller ifall det inte känns konstigt fast att det känns läskigt innan. Dethär kanske låter jätte dumt för er men det känn som det kanske är svårare att prata om saker med kroppen och sånt eller äckel händelsen med en man men det kanske inte är det. Så OM nån har pratat med en manlig så får ni gärna säga om det var konstigt liksom eller så!
Och sen den andra frågan så undrar jag ifall nån vet vad man gör hos en fysio terapeft? Vet att dom kan hjälpa typ med hur man ska träna ifall man har brytit nånting och så men om det är nån som jobbar på ett ätstörnings ställe? Enda jag vet är att man kan göra typ övningar så man ska slappna av men vet inte vad det är för övningar och sånt heller. Så ifall nån vet om sånt så vore det också snällt.

 

[emma-vsm]

Jag har haft en manliga terapeut. För mig funkade det väldigt bra, han har hjälpt mig så himla mycket. Men jag tror att det är individuellt och också vad man har för bakgrund och erfarenheter. För att bli hjälpt behöver man känna sig trygg och i vissa fall kanske det bara beror på hur personen är, men såklart kan säkert könet spela roll också. Jag tror inte det per automatik INTE funkar för dig men jag förstår din osäkerhet. Du kanske kan testa och om det inte känns bra kanske du kan säga det till din läkare?

 

[sorbifolia]

Svarar till alla nu för orkar inte skriva flera olika svar. Men jag vet att jag inte MÅSTE skriva här eller nåt sånt. Men jag vill göra det också.
Och tack för allt snällt ni skriver Och om mamma och pappa så jag fattar att dom kanske inte vill att jag ska dö liksom men jag vill inte göra dom så ledsna och besvikna mera. Men klarar ju inte att inte göra det heller.
Sen så har jag två frågor ifall nån här kan svara på dom. Men såklart så gör det inget ifall ingen kan eller vill svara heller men tänkte bara fråga OM!
Men iallafall så undrar jag ifall nån här har gått till en terapeft som är en man? Och ifall det isåfall gick bra eller om det var konstigt liksom? För att jag ska kanske byta till en som läkaren sa är jätte bra och hon tror jag skulle tycka han är bra att prata med men det är en man. Och alltså jag menar inte att det är dåligt men jag vet inte ifall det skulle bli ännu svårare då eller ifall det inte känns konstigt fast att det känns läskigt innan. Dethär kanske låter jätte dumt för er men det känn som det kanske är svårare att prata om saker med kroppen och sånt eller äckel händelsen med en man men det kanske inte är det. Så OM nån har pratat med en manlig så får ni gärna säga om det var konstigt liksom eller så!
Och sen den andra frågan så undrar jag ifall nån vet vad man gör hos en fysio terapeft? Vet att dom kan hjälpa typ med hur man ska träna ifall man har brytit nånting och så men om det är nån som jobbar på ett ätstörnings ställe? Enda jag vet är att man kan göra typ övningar så man ska slappna av men vet inte vad det är för övningar och sånt heller. Så ifall nån vet om sånt så vore det också snällt.

Jag har gått till några olika fysioterapefter, och då har jag först fått förklara vad jag har för "problem" med min kropp och sedan har jag fått övningar som ska hjälpa mig med det. Ofta har det varit stretchning eller styrkeövningar, ibland lite som yoga. Vissa fysioterapefter kan även ge massage eller akkupunktur, men kan inte tänka mig att det är aktuellt för dig med din sjukdomsbild, iom du inte är bekväm med att andra rör vid din kropp.

Lite svårt att svara på hur de använder fysio i samband med ätstörningar, kanske du kan fråga någon på BUP om det? Men jag gissar att de kanske vill att du ska få göra lite övningar som kan göra så du känner dig mera bekväm med din kropp. Och gärna avslappning som du är inne på, om man har mycket ångest så är kroppen liksom på sin vakt och anspänd hela tiden, och det mönstret behöver man bryta för att bli frisk.

 

[nejlica]

Svarar till alla nu för orkar inte skriva flera olika svar. Men jag vet att jag inte MÅSTE skriva här eller nåt sånt. Men jag vill göra det också.
Och tack för allt snällt ni skriver Och om mamma och pappa så jag fattar att dom kanske inte vill att jag ska dö liksom men jag vill inte göra dom så ledsna och besvikna mera. Men klarar ju inte att inte göra det heller.
Sen så har jag två frågor ifall nån här kan svara på dom. Men såklart så gör det inget ifall ingen kan eller vill svara heller men tänkte bara fråga OM!
Men iallafall så undrar jag ifall nån här har gått till en terapeft som är en man? Och ifall det isåfall gick bra eller om det var konstigt liksom? För att jag ska kanske byta till en som läkaren sa är jätte bra och hon tror jag skulle tycka han är bra att prata med men det är en man. Och alltså jag menar inte att det är dåligt men jag vet inte ifall det skulle bli ännu svårare då eller ifall det inte känns konstigt fast att det känns läskigt innan. Dethär kanske låter jätte dumt för er men det känn som det kanske är svårare att prata om saker med kroppen och sånt eller äckel händelsen med en man men det kanske inte är det. Så OM nån har pratat med en manlig så får ni gärna säga om det var konstigt liksom eller så!
Och sen den andra frågan så undrar jag ifall nån vet vad man gör hos en fysio terapeft? Vet att dom kan hjälpa typ med hur man ska träna ifall man har brytit nånting och så men om det är nån som jobbar på ett ätstörnings ställe? Enda jag vet är att man kan göra typ övningar så man ska slappna av men vet inte vad det är för övningar och sånt heller. Så ifall nån vet om sånt så vore det också snällt.

Ville bara skriva att jag tycker att det är fint att du kommer in och lämnar ett litet livstecken här Men att det såklart är okej om du inte orkar göra det också! Vi hoppas ju bara att du ska få må bra så gör det som känns bäst för dig!

Är inte riktigt samma grej, men jag har gått till manliga gynekologer. Innan första besöket tänkte jag att det skulle vara jätteskummt och kännas konstigt liksom. Men att det kändes så professionellt och inte alls så konstigt som jag föreställt mig, det blev så tydligt att det liksom är utbildad vårdpersonal som är duktiga på det de gör! Sen kan man såklart inte trivas med vissa personer ändå, men det kanske kan vara värt att prova? Och känns det sen svårare och du inte kan prata med den terapeuten för att han är manlig så säg det till din läkare, det är med all säkerhet inte första gången hon har en sådan situation i så fall!

 

[Motacilla]

Fysioterapeuter är experter på kroppens rörelsefunktion.

Klipper in från Karolinska Institutet:

"Vad gör en fysioterapeut?
Fysioterapi, vardagligt kallat sjukgymnastik, är kunskaper om och studier av människan i rörelse. Det handlar om människans förmåga att uppfatta, ta vara på, kontrollera och använda sin kropp på ett optimalt sätt.
Fysioterapeuten har ofta nära kontakt med sina patienter under längre tid, eftersom hen är med när de tränar och lägger upp långsiktiga träningsprogram. Som fysioterapeut arbetar man med många olika grupper, exempelvis barn- och ungdomar med funktionsvariationer, äldre med fysiska eller psykiska funktionshinder, eller patienter med psykisk ohälsa eller psykosomatiska problem. "

Gissar att det för dig kommer att handla om avslappningsövningar och att använda kroppen på ett sätt som är lagom (alltså inte för mycket ansträngning t.ex).

Angående att gå till en manlig terapeut så det har jag gått till. Det kändes lite jobbigt i början men han var väldigt bra. Det gick att prata om alla problem jag hade.
Det var en trygg atmosfär i samtalen och han var bra på sitt jobb.

 

[Motacilla]

Tillägger: jag har kontakt då och då med en fysioterapeut (också en man) för jag har problem med musklerna. I början fick jag ganska mycket hjälp men nu tar jag kontakt när jag behöver.

Har fått rekommendationer om hur jag ska bära saker eftersom jag har väldigt svaga handleder. Förr hade jag väldigt mycket värk i händerna men med hjälp av fysioterapeutens metoder slipper jag såna problem.
Har också fått hjälp med att lära mig spänna musklerna för att sedan slappna av bättre. Helt enkelt ett ordentligt avslappningsprogram som vi övade på tillsammans.

Och så har jag fått hjälp med rehabilitering av skador och sånt, men det är inte sånt som är så viktigt för dig just nu.

Fysioterapeuten är väldigt duktig, kan otroligt mycket sånt som man aldrig skulle komma på själv. Mycket tips och knep som gör vardagen lättare.

 

[Rosett]

Jag har haft tre manliga psykologer fast vi träffades bara några gånger. Vi hann inte börja prata så mycket om de djupare svårigheterna men alla tre verkade lugna och trygga.
Som flera skrivit, du kan ju prova träffa honom några gånger och se hur det känns. Vill du ha med nån, t.ex. nån av dina föräldrar eller en sköterska så går det säkert bra.
Vill du ha nån annan i närheten men inte med vid samtalen så kanske nån kan vänta utanför rummet.

 

[Motacilla]

Här ska du få ett julkort, lite skämtsamt menat:

 

[LiviaFilippa]

Tack igen till ni som har svarat Jag ska iallafall prova gå till den manliga och se hur det känns och så. Och det om fysio terapi så det jag mest är orolig för med det är som nån skrev typ om det är massage eller att den rör en och visar hur man ska göra saker eller sånt. Men om det inte är sånt så kanske det går.
Och sen vill jag bara skriva lite om en sak men trigger varning om det. Men det är att imorgon så är det den dagen som jag skulle dö. Och nu så kommer det inte bli så. Eller det är ju iallafall väldigt väldigt liten risk eller chans eller vad man ska säga. Men ändå så kan jag inte släppa dom tankarna och typ tänka att okej nu blev det inte så. Utan jag blir ändå jätte frusterad och får panik för jag vet att jag inte kommer dö imorgon. Fast jag fattar att det nog låter jätte knäppt.

 

[Motacilla]

Du kan alltid säga till fysioterapeuten att du inte vill att hon/han rör dig. Personen kommer att förstå!
Men jag tror inte heller att det är massage. Tror mera på avslappningsövningar och sånt. Kanske något sånt som andningsövningar för att lugna kroppen kanske.
Du kan ju testa och om det verkligen inte är något för dig så får du säga till läkaren att du inte vill.

Jag förstår att du har svåra känslor inför imorgon. Kan du försöka få ut dina känslor på ett tryggt sätt? Rita, skriva, vråla i en kudde?
Har du och dina föräldrar några planer inför imorgon?

Kan du be om lite extra medicin som tröttar ut dig imorgon om det är riktigt jobbigt? Bara så du kommer genom dagen?
Förstår att det inte är vad du vill, men tänker att det är bättre än att du i värsta fall skadar dig själv om det är riktigt svårt.

 

[Fjordfrälst]

Tack igen till ni som har svarat Jag ska iallafall prova gå till den manliga och se hur det känns och så. Och det om fysio terapi så det jag mest är orolig för med det är som nån skrev typ om det är massage eller att den rör en och visar hur man ska göra saker eller sånt. Men om det inte är sånt så kanske det går.
Och sen vill jag bara skriva lite om en sak men trigger varning om det. Men det är att imorgon så är det den dagen som jag skulle dö. Och nu så kommer det inte bli så. Eller det är ju iallafall väldigt väldigt liten risk eller chans eller vad man ska säga. Men ändå så kan jag inte släppa dom tankarna och typ tänka att okej nu blev det inte så. Utan jag blir ändå jätte frusterad och får panik för jag vet att jag inte kommer dö imorgon. Fast jag fattar att det nog låter jätte knäppt.

När jag gick en period hos kurator efter att jag kraschat pga stress (jobbrelaterat) så gav hon mig mindfulnessövningar där jag skulle blunda, försöka slappna av I kroppen och bara lyssna och följa hennes instruktioner genom övningarna, kanske det blir likadant för dig? .

 

[tuaphua]

Svarar till alla nu för orkar inte skriva flera olika svar. Men jag vet att jag inte MÅSTE skriva här eller nåt sånt. Men jag vill göra det också.
Och tack för allt snällt ni skriver Och om mamma och pappa så jag fattar att dom kanske inte vill att jag ska dö liksom men jag vill inte göra dom så ledsna och besvikna mera. Men klarar ju inte att inte göra det heller.
Sen så har jag två frågor ifall nån här kan svara på dom. Men såklart så gör det inget ifall ingen kan eller vill svara heller men tänkte bara fråga OM!
Men iallafall så undrar jag ifall nån här har gått till en terapeft som är en man? Och ifall det isåfall gick bra eller om det var konstigt liksom? För att jag ska kanske byta till en som läkaren sa är jätte bra och hon tror jag skulle tycka han är bra att prata med men det är en man. Och alltså jag menar inte att det är dåligt men jag vet inte ifall det skulle bli ännu svårare då eller ifall det inte känns konstigt fast att det känns läskigt innan. Dethär kanske låter jätte dumt för er men det känn som det kanske är svårare att prata om saker med kroppen och sånt eller äckel händelsen med en man men det kanske inte är det. Så OM nån har pratat med en manlig så får ni gärna säga om det var konstigt liksom eller så!
Och sen den andra frågan så undrar jag ifall nån vet vad man gör hos en fysio terapeft? Vet att dom kan hjälpa typ med hur man ska träna ifall man har brytit nånting och så men om det är nån som jobbar på ett ätstörnings ställe? Enda jag vet är att man kan göra typ övningar så man ska slappna av men vet inte vad det är för övningar och sånt heller. Så ifall nån vet om sånt så vore det också snällt.

Jag har haft manlig terapeut och manlig psykiater som även gav terapi.
För mig har det fungerat jättebra bara jag ”klickat” med personen.
Jag har haft en manlig psykolog som jag inte klickade med. Men det handlade inte om att han var man. Det var mer att han liksom kändes fel som psykolog öht. Han var snäll och rar. Men verkade ärligt talat inte så smart och var rent dålig på läsa av/det sociala. Men jag har haft en sådan kvinnlig psykolog en sväng med.

 

[LiviaFilippa]

Du kan alltid säga till fysioterapeuten att du inte vill att hon/han rör dig. Personen kommer att förstå!
Men jag tror inte heller att det är massage. Tror mera på avslappningsövningar och sånt. Kanske något sånt som andningsövningar för att lugna kroppen kanske.
Du kan ju testa och om det verkligen inte är något för dig så får du säga till läkaren att du inte vill.

Jag förstår att du har svåra känslor inför imorgon. Kan du försöka få ut dina känslor på ett tryggt sätt? Rita, skriva, vråla i en kudde?
Har du och dina föräldrar några planer inför imorgon?

Kan du be om lite extra medicin som tröttar ut dig imorgon om det är riktigt jobbigt? Bara så du kommer genom dagen?
Förstår att det inte är vad du vill, men tänker att det är bättre än att du i värsta fall skadar dig själv om det är riktigt svårt.

Jag har redan tagit extra ångest medicin flera gånger varje dag sen i måndags så kommer säkert behöva det idag också. Men blir ju jätte trött av den men kan inte göra så mycket annat ändå.

 

[Therese1988]

Det kanske är det din kropp behöver? Bara vila och sova sig igenom de här dagarna?