- Svar: 36
- Visningar: 3 111
Förlåt att jag inte skrev på ett tag ifall nån blev orolig eller nåt sånt då. Det var isåfall INTE meningen men orkade inte läsa nånting eller skriva. Men ja förlåt somsagt 
Iallafall så tänkte jag försöka skriva lite saker men det är kanske jobbigt för vissa att läsa. Bara så ni vet så ni kanske inte läser ifall ni tycker det är jobbigt.
Och dethär låter nog jätte knäppt och att man inte borde tänka såhär och att jag är jätte egoistisk som har dom tankarna. Men det var ett typ samtal med en som jobbar här och det var ett väldigt jobbigt samtal. Iallafall så både mamma och pappa blev ledsna och så dom grät och typ sa att enda dom vill är att jag ska kunna få hjälp så jag kan må bra. Så dom är SÅ ledsna och oroliga för jag inte mår bra. Och enda sakerna jag kunde tänka då var att om dom ville mitt bästa så skulle dom ju fatta och låta mig dö som är det enda JAG vill.
Och somsagt jag fattar att det säkert låter jätte själviskt att säga såna saker. Men det är inte att jag inte bryr mig om dom fast det säkert låter som det. Men det är nästan tvärtom att jag bryr mig JÄTTE mycket men jag vet ju och jag märker att dom är ledsna och oroliga helatiden. Och allt det är mitt fel så vill att DOM ska få slippa mig också.
Men jag känner mig jätte hemsk och otacksam och som världens sämsta dotter ifall dom tillexempel säger att dom vill fira jul med mig även ifall det är här eller hemma liksom. Så spelar det ingen roll utan att det viktigaste för dom är att jag kan vara med. Och typ det ENDA jag tänker är att jag inte ens vill leva om en månad så känner jag mig jätte taskig mot dom som tänker så också. Men ändå tänker jag sånt och att det är dom som är taskiga som inte vill att jag ska få välja nånting om MITT liv själv.
Sen om jag ska skriva lite om hur det går så enda jag kan säga är DÅLIGT. Eller liksom för mig så spelar det väl ingen roll men vet att mamma och pappa och vissa av personalen tycker att det är typ som en tävling som monstret inte får vinna. Så det enda jag vill är att jag vill få vara ifred bara och inte prata med nån inte äta inte tänka ingenting. Utan jag vill bara få ligga i sängen ifred och inte göra nånting.
Men det får jag inte utan blir typ tvingad att göra massa saker som dom tycker. Så dethär är väl säkert konstigt men jag kommer inte ihåg vilken dag det var. För jag sover jätte mycket så vet typ inte vad som är vilken dag. Men iallafall så inte så länge sen så sa en sköterska att ifall jag inte börjar kämpa mot monstret igen så kan det bli sond igen. Som jag hade bestämt att det var sista gången när jag hade det men nu känns det typ som jag inte bryr mig.
Men ja det är väl lite hur det går. Och somsagt förlåt ifall nån blev orolig att jag inte hade skrivit och förlåt att jag skriver neggativt. Men ville bara förklara lite om varför jag inte skriver så mycket och så.
Vill liksom bara säga förlåt till ni här som bryr er fast ni inte behöver. Och förlåt till mamma och pappa att jag gör så dom mår dåligt också pågrund av mig och alla som jobbar på bup som typ aldrig slipper mig och att dom inte kan göra sitt jobb liksom så jag bara blir bra. Och hundarna och O som säkert tror att jag har glömt dom igen nu för jag inte har träffat dom på ett tag. Men det är inte att jag inte bryr mig om dom men orkar liksom inte ändå. Och justnu så skulle jag nog inte få åka hem eller till stallet heller även ifall att jag ville.
Men ja förlåt till alla att jag finns och bara är problem.
Och ifall dethär är otydligt skrivet så är det nog för jag har skrivit lite då och då när jag orkar så har inte skrivit allting nu så det kanske är lite rörigt då. Men hoppas ni iallafall fattar nånting
Iallafall så tänkte jag försöka skriva lite saker men det är kanske jobbigt för vissa att läsa. Bara så ni vet så ni kanske inte läser ifall ni tycker det är jobbigt.
Och dethär låter nog jätte knäppt och att man inte borde tänka såhär och att jag är jätte egoistisk som har dom tankarna. Men det var ett typ samtal med en som jobbar här och det var ett väldigt jobbigt samtal. Iallafall så både mamma och pappa blev ledsna och så dom grät och typ sa att enda dom vill är att jag ska kunna få hjälp så jag kan må bra. Så dom är SÅ ledsna och oroliga för jag inte mår bra. Och enda sakerna jag kunde tänka då var att om dom ville mitt bästa så skulle dom ju fatta och låta mig dö som är det enda JAG vill.
Och somsagt jag fattar att det säkert låter jätte själviskt att säga såna saker. Men det är inte att jag inte bryr mig om dom fast det säkert låter som det. Men det är nästan tvärtom att jag bryr mig JÄTTE mycket men jag vet ju och jag märker att dom är ledsna och oroliga helatiden. Och allt det är mitt fel så vill att DOM ska få slippa mig också.
Men jag känner mig jätte hemsk och otacksam och som världens sämsta dotter ifall dom tillexempel säger att dom vill fira jul med mig även ifall det är här eller hemma liksom. Så spelar det ingen roll utan att det viktigaste för dom är att jag kan vara med. Och typ det ENDA jag tänker är att jag inte ens vill leva om en månad så känner jag mig jätte taskig mot dom som tänker så också. Men ändå tänker jag sånt och att det är dom som är taskiga som inte vill att jag ska få välja nånting om MITT liv själv.
Sen om jag ska skriva lite om hur det går så enda jag kan säga är DÅLIGT. Eller liksom för mig så spelar det väl ingen roll men vet att mamma och pappa och vissa av personalen tycker att det är typ som en tävling som monstret inte får vinna. Så det enda jag vill är att jag vill få vara ifred bara och inte prata med nån inte äta inte tänka ingenting. Utan jag vill bara få ligga i sängen ifred och inte göra nånting.
Men det får jag inte utan blir typ tvingad att göra massa saker som dom tycker. Så dethär är väl säkert konstigt men jag kommer inte ihåg vilken dag det var. För jag sover jätte mycket så vet typ inte vad som är vilken dag. Men iallafall så inte så länge sen så sa en sköterska att ifall jag inte börjar kämpa mot monstret igen så kan det bli sond igen. Som jag hade bestämt att det var sista gången när jag hade det men nu känns det typ som jag inte bryr mig.
Men ja det är väl lite hur det går. Och somsagt förlåt ifall nån blev orolig att jag inte hade skrivit och förlåt att jag skriver neggativt. Men ville bara förklara lite om varför jag inte skriver så mycket och så.
Vill liksom bara säga förlåt till ni här som bryr er fast ni inte behöver. Och förlåt till mamma och pappa att jag gör så dom mår dåligt också pågrund av mig och alla som jobbar på bup som typ aldrig slipper mig och att dom inte kan göra sitt jobb liksom så jag bara blir bra. Och hundarna och O som säkert tror att jag har glömt dom igen nu för jag inte har träffat dom på ett tag. Men det är inte att jag inte bryr mig om dom men orkar liksom inte ändå. Och justnu så skulle jag nog inte få åka hem eller till stallet heller även ifall att jag ville.
Men ja förlåt till alla att jag finns och bara är problem.
Och ifall dethär är otydligt skrivet så är det nog för jag har skrivit lite då och då när jag orkar så har inte skrivit allting nu så det kanske är lite rörigt då. Men hoppas ni iallafall fattar nånting
