Förlåt

[Grazing]

Jag har aldrig sagt till mina barn att "nu måste du säga förlåt" om de gjort något dumt. Om jag gjort ett misstag säger jag själv alltid "förlåt mig" men tycker inte att ett påtvingat förlåt har något värde, tvärtom.

Men det finns andra som har motsatt åsikt och tvingar barnet säga förlåt och ibland kombinerat med "du måste krama också".

Jag har då i vissa lägen hamnat i lite knepiga situationer när mitt barn gjort något dumt mot ett barn i en sådan familj (jag tänker alltså när både jag och det andra barnets förälder är med). Det har funnits ett outtalat "krav" i luften om att mitt barn borde be om förlåtelse, men jag har inte sagt något och inte den andra föräldern heller, men det har känts olustigt för mig (jag har inte lust att tvinga mitt barn säga förlåt bara för att andra anser det). Men självklart säger jag till mitt barn om den gör något dumt, det är bara förlåtet som jag inte "kör med".

Jag har också hamnat i tvärtom-situationen då det andra barnet varit dum och dess förälder tvingar det att säga förlåt till mitt barn. Det är inget problem, men har ibland kombinerats med att det "dumma" barnet ska ge mitt barn en kram. Mina barn har haft mycket integritet och vill normalt inte kramas så mycket, än mindre av någon som precis gjort något dumt mot dem. I dessa lägen har jag oftast inte hunnit bryta in innan kramen varit ett faktum, men jag har blivit irriterad på den andra föräldern som inte tänker på hur kramen kan upplevas.

Nu är mina barn lite äldre (9 och 11) och dessa frågeställningarna var mer aktuella när de var mindre. Men jag blev påmind idag om det när mitt ena barn gjort en sak mot ett annat barn när jag inte var där och barnets förälder utkrävde ett förlåt från mitt barn som upplevde det som olustigt.

Hur resonerar ni angående "förlåt"?

Förlåt är ju bara ett ord egentligen, det betyder ingenting när man säger det utan att mena det. Alltså är det tycker jag viktigare att barnet förstår vad den gjort och hur den andra kan känna sig och då förhoppningsvis så leder det till att barnet själv vill säga förlåt. Förstår barnet ändå inte varför eller vill inte göra rätt för sig så har man nog andra problem, det behöver ju inte vara ordet förlåt för det är ju som sagt bara ett ord. Det finns många sätt att göra rätt för sig.

 

[Imogen]

Jag resonerar så som att "Förlåt" är något av det viktigaste man lär sina barn.
Ungefär som att säga tack för maten eller att erbjuda sig att hjälpa till om man är bortbjuden.
Det är INTE okej och känns för mig helt främmande att som förälder ställa sig frågan (som du gör nu) "Ska mitt barn kunna säga förlåt?", det är en självklarhet.

Däremot "kramtvång" tycker jag inte om, kommer aldrig att tvinga mina barn att kramas vid vare sig "en förlåt situation" eller typ " krama nu farmor".
Men förlåt, nej & tack, det måste dom kunna säga och framförallt veta varför och när.
(Men det kommer ju efter hand vid en sund uppfostran där föräldrarna är artiga mot varandra och andra samt att man PRATAR med barnen)

OCH givetvis får man ju lära barnen VARFÖR och den känslobiten, men det pedagogiska tänker jag ingår precis som @Tassetass skriver i sitt inlägg #3.

Alltså jag är helt med på att inte tvinga ett barn att säga förlåt. Däremot behöver vi vuxna lära våra barn hur man beter sig om man gjort någon ledsen för hur ska de annars veta?
Jag upplever att många av de barn som inte säger förlåt i någon form har föräldrar som inte lärt dem hur man bör göra.

Båda våra barn säger förlåt även om det inte alltid är ordet i sig själv (den lilla kan bara 3 ord så där kommer det ju aldrig ett förlåt). De försöker trösta på sitt sätt genom kram, klapp, ge leksak osv.

Vi kräver aldrig att våra barn säger förlåt men om ett av dem gjort någon ledsen och inte självmant försöker ställa till rätta så frågar vi dem hur de ska göra för att få motparten glad igen. Lösningen väljer de själva men om de inte kommer på något så ger vi dem förslag.

Dessutom pratar vi alltid om vad som hände och vad man ska göra istället för att undvika att någon blir leden från början.

Fast det är väl ingen som har påstått annat än att det är viktigt att lära sina barn att säga förlåt? Det är väl om man ska tvinga fram ordet från barnet som är frågan.

 

[spinxx]

Jag har inga egna barn men jag hoppas att jag kommer kunna uppfostra dem efter mina förlåt-principer.

Jag går emot några av er och tänker att man inte alltid måste mena ett förlåt. Du skall kunna säga förlåt även när du tycker att motparten är en total dramaqueen. För att du är vänlig, och för att dramaqueenens känslor också spelar roll. Alltså, om du gjort någon ledsen eller sårat någon - oavsett om du tycker att det är befogat så ber man om ursäkt.
Den eftertanke som ett förlåt skall bringa fram är enligt mig självreflektion - att man analyserar det man gjort och om man tycker att den man sårat överreagerat eller om det kan vara så att man själv faktiskt betett sig illa och därför bör ändra sitt beteende framöver.
Jag hoppas att man på detta sätt kan "bygga" självmedvetna, starka och vänliga individer.

“When given the choice between being right or being kind, choose kind."
- Dr Wayne W. Dyer

Kramar däremot - nope . Kramar skall verkligen komma från hjärtat!

Jag återkommer om några år med en rapport om huruvida jag lyckats med detta eller ej.

 

[Cherarriduracell]

Jag har inga egna barn men jag hoppas att jag kommer kunna uppfostra dem efter mina förlåt-principer.

Jag går emot några av er och tänker att man inte alltid måste mena ett förlåt. Du skall kunna säga förlåt även när du tycker att motparten är en total dramaqueen. För att du är vänlig, och för att dramaqueenens känslor också spelar roll. Alltså, om du gjort någon ledsen eller sårat någon - oavsett om du tycker att det är befogat så ber man om ursäkt.
Den eftertanke som ett förlåt skall bringa fram är enligt mig självreflektion - att man analyserar det man gjort och om man tycker att den man sårat överreagerat eller om det kan vara så att man själv faktiskt betett sig illa och därför bör ändra sitt beteende framöver.
Jag hoppas att man på detta sätt kan "bygga" självmedvetna, starka och vänliga individer.

“When given the choice between being right or being kind, choose kind."
- Dr Wayne W. Dyer

Kramar däremot - nope . Kramar skall verkligen komma från hjärtat!

Jag återkommer om några år med en rapport om huruvida jag lyckats med detta eller ej.

"Det var inte meningen att göra dig ledsen, jag tänkte mig inte för" tycker jag fungerar bättre än att snyta fram ett kort "flåt då!" Vilket var hur det funkade på dagis och skola när jag var liten. Därav att jag inte tycker att just FÖRLÅT måste sägas alltid. Även om det såklart gärna får sägas om man känner att man menar det.

 

[spinxx]

"Det var inte meningen att göra dig ledsen, jag tänkte mig inte för" tycker jag fungerar bättre än att snyta fram ett kort "flåt då!" Vilket var hur det funkade på dagis och skola när jag var liten. Därav att jag inte tycker att just FÖRLÅT måste sägas alltid. Även om det såklart gärna får sägas om man känner att man menar det.

Helt enig. "Jag ber om ursäkt om jag sårat dig" funkar fint också. Och även "Jag håller inte med dig men min mening var inte att göra dig ledsen, förlåt" Eftersom man förhoppningsvis aldrig har som målsättning att göra någon ledsen, men inte alltid kan hålla med eller ha samma åsikt som motparten.


Ett FLÅT som slängs över axeln är inte okej eftersom inget viktigt bör uttryckas slarvigt. Oavsett om det handlar om ett "tack", "förlåt", eller "säg till om du behöver prata" etc.
Så det tycker jag har mindre med just förlåt-diskussionen att göra och mer med allmänt hyfs att göra.

 

[TinyWiny]

Jag har inga egna barn men jag hoppas att jag kommer kunna uppfostra dem efter mina förlåt-principer.

Jag går emot några av er och tänker att man inte alltid måste mena ett förlåt. Du skall kunna säga förlåt även när du tycker att motparten är en total dramaqueen. För att du är vänlig, och för att dramaqueenens känslor också spelar roll. Alltså, om du gjort någon ledsen eller sårat någon - oavsett om du tycker att det är befogat så ber man om ursäkt.
Den eftertanke som ett förlåt skall bringa fram är enligt mig självreflektion - att man analyserar det man gjort och om man tycker att den man sårat överreagerat eller om det kan vara så att man själv faktiskt betett sig illa och därför bör ändra sitt beteende framöver.
Jag hoppas att man på detta sätt kan "bygga" självmedvetna, starka och vänliga individer.

“When given the choice between being right or being kind, choose kind."
- Dr Wayne W. Dyer

Kramar däremot - nope . Kramar skall verkligen komma från hjärtat!

Jag återkommer om några år med en rapport om huruvida jag lyckats med detta eller ej.

Helt enig. "Jag ber om ursäkt om jag sårat dig" funkar fint också. Och även "Jag håller inte med dig men min mening var inte att göra dig ledsen, förlåt" Eftersom man förhoppningsvis aldrig har som målsättning att göra någon ledsen, men inte alltid kan hålla med eller ha samma åsikt som motparten.


Ett FLÅT som slängs över axeln är inte okej eftersom inget viktigt bör uttryckas slarvigt. Oavsett om det handlar om ett "tack", "förlåt", eller "säg till om du behöver prata" etc.
Så det tycker jag har mindre med just förlåt-diskussionen att göra och mer med allmänt hyfs att göra.

Jag tror att vi menar samma sak men uttrycker oss olika. Om någon sårar någon kan hen säga förlåt även om hen ser det som en överreaktion om hen trots det inser vad som blev fel, menar ursäkten ärligt och inte har för avsikt att göra om det igen. Då är ursäkten ärlig. Motsatsen är ju just det du skriver, ett förlåt kastat över axeln som man inte menar något med och som inte betyder något.

 

[MiaMia]

Jag går emot några av er och tänker att man inte alltid måste mena ett förlåt. Du skall kunna säga förlåt även när du tycker att motparten är en total dramaqueen. För att du är vänlig, och för att dramaqueenens känslor också spelar roll. Alltså, om du gjort någon ledsen eller sårat någon - oavsett om du tycker att det är befogat så ber man om ursäkt.

Det där räknar jag också som ett "äkta" förlåt. När du faktiskt är ärligt ledsen för att någon blev sårad och bryr dig om den personens känslor. Inte ett säg för att det ska sägas, som det TS frågade om från början.

 

[TeamLundVer]

Fast det är väl ingen som har påstått annat än att det är viktigt att lära sina barn att säga förlåt? Det är väl om man ska tvinga fram ordet från barnet som är frågan.

Det skrev jag inte heller. Jag utvecklade TS frågeställning med mina egna tankar vilket är fullt normalt i ett diskussionsforum

 

[Roheryn]

Jag har aldrig sagt till mina barn att "nu måste du säga förlåt" om de gjort något dumt. Om jag gjort ett misstag säger jag själv alltid "förlåt mig" men tycker inte att ett påtvingat förlåt har något värde, tvärtom.

Men det finns andra som har motsatt åsikt och tvingar barnet säga förlåt och ibland kombinerat med "du måste krama också".

Jag har då i vissa lägen hamnat i lite knepiga situationer när mitt barn gjort något dumt mot ett barn i en sådan familj (jag tänker alltså när både jag och det andra barnets förälder är med). Det har funnits ett outtalat "krav" i luften om att mitt barn borde be om förlåtelse, men jag har inte sagt något och inte den andra föräldern heller, men det har känts olustigt för mig (jag har inte lust att tvinga mitt barn säga förlåt bara för att andra anser det). Men självklart säger jag till mitt barn om den gör något dumt, det är bara förlåtet som jag inte "kör med".

Jag har också hamnat i tvärtom-situationen då det andra barnet varit dum och dess förälder tvingar det att säga förlåt till mitt barn. Det är inget problem, men har ibland kombinerats med att det "dumma" barnet ska ge mitt barn en kram. Mina barn har haft mycket integritet och vill normalt inte kramas så mycket, än mindre av någon som precis gjort något dumt mot dem. I dessa lägen har jag oftast inte hunnit bryta in innan kramen varit ett faktum, men jag har blivit irriterad på den andra föräldern som inte tänker på hur kramen kan upplevas.

Nu är mina barn lite äldre (9 och 11) och dessa frågeställningarna var mer aktuella när de var mindre. Men jag blev påmind idag om det när mitt ena barn gjort en sak mot ett annat barn när jag inte var där och barnets förälder utkrävde ett förlåt från mitt barn som upplevde det som olustigt.

Hur resonerar ni angående "förlåt"?

Jag resonerar precis som du - har alltid sagt till min dotter om hon gjort något dumt, men aldrig tvingat fram ett förlåt, och ABSOLUT inte någon kram. Jag är själv obekväm med att kramas "till höger och vänster" och skulle därmed aldrig tvinga på någon en kram eller tvinga någon att kramas!