Idag var det Hovstadag, för att hälsa på pappsen och mammsen... 
Okey... Chauffören satt i bilen utanför min port på framsidan, när jag skulle gå ut på baksidan och gå runt huset, när jag skulle till Hovsta. Jag försökte vinka och på så vis påkalla hans uppmärksamhet, men han höll i ratten och stirrade rakt fram. Så jag ställde väskan ett trappsteg ner, vände mig, backade och drog rullatorn efter mig ett steg... hängde över räcket och flyttade väskan... backade och tog ett steg med rullatorn efter mig ... Det är fem trappsteg på framsidan. På baksidan är det som sagt dörröppnare och ramp... men eftersom det är så många chaufförer som krockskadat bilar inne på gårdarna får de inte åka in utan giltiga skäl... *suck* Jag tittade mig över axeln då och då och såg att han kikade på mig emellanåt. När jag var ända nere och skulle öppna dörren, hasade han ut och höll upp dörren. Du kan du lägga in den här väskan i bilen åt mig det är en känslig dator i den. Ja... jag ska bara hålla upp dörren... så jag fick hålla väskan i ena handen och rullatorn i andra och försöka ta mig ut så gott det gick.
Men till Hovsta kom vi och där var det en piggare pappa än sist jag såg honom. kaffe och bulle och en matbit hann vi med. Jag hade knutit på mig skorna i förväg i förebyggande syfte.
Men givetvis stod bussen utanför... Så jag fick skynda mig ut och glömde mobilen på byrån... Chauffören hämtade den åt mig... När vi åkt en bit började jag treva efter nyckelknippan som jag brukar ha runt halsen eller lägga på byrån... men den hängde inte runt halsen och när jag ringde mamma låg den inte där. Jag hade i alla fall ringt och förvanat Uno...
Efter en stunds trixande hittade jag nyckeln i fel ficka... där jag ALDRIG lägger annat än kreditkort... *suck igen*
Vi tog en tur via sjukhuset och Nygatan innan jag blev avsläppt, en bit hemifrån frågade jag med min vänligaste röst om han kunde köra in på gården och det var inga problem.
Jag hann lagom innan för dörren, satt på rullatorn och hade tagit av mig skor och höll på att kränga av mig jackan när det ringde på dörren. Det var D från hemvården. Hen hittade inte carlockbilippen för telefonen... Väl inne, var det strumpor av och så tittade hen ut i Kokvrån... var har du sängen? Ja, den är åt det hållet sa jag och pekade mot hallen och dörren som stod öppen in i sovrummet... *suck en gång till*
Men nu tror jag att ordningen är återställd.
A kommer förbi i morgon kl 10 om det stämmer... Hen kommer säkert 8.45... Som den här helgen verkar...
#Tillgänglighetföralla
#Konventionomrättigheterförpersonermedfunktionsnedsättningskrevsunderavregeringenmars2007
#jämlikhetförallaisamhället
Förlåt en gång till för att jag är till besvär och för säkerhets skull, förlåt att jag finns till.
Okey... Chauffören satt i bilen utanför min port på framsidan, när jag skulle gå ut på baksidan och gå runt huset, när jag skulle till Hovsta. Jag försökte vinka och på så vis påkalla hans uppmärksamhet, men han höll i ratten och stirrade rakt fram. Så jag ställde väskan ett trappsteg ner, vände mig, backade och drog rullatorn efter mig ett steg... hängde över räcket och flyttade väskan... backade och tog ett steg med rullatorn efter mig ... Det är fem trappsteg på framsidan. På baksidan är det som sagt dörröppnare och ramp... men eftersom det är så många chaufförer som krockskadat bilar inne på gårdarna får de inte åka in utan giltiga skäl... *suck* Jag tittade mig över axeln då och då och såg att han kikade på mig emellanåt. När jag var ända nere och skulle öppna dörren, hasade han ut och höll upp dörren. Du kan du lägga in den här väskan i bilen åt mig det är en känslig dator i den. Ja... jag ska bara hålla upp dörren... så jag fick hålla väskan i ena handen och rullatorn i andra och försöka ta mig ut så gott det gick.
Men till Hovsta kom vi och där var det en piggare pappa än sist jag såg honom. kaffe och bulle och en matbit hann vi med. Jag hade knutit på mig skorna i förväg i förebyggande syfte.
Men givetvis stod bussen utanför... Så jag fick skynda mig ut och glömde mobilen på byrån... Chauffören hämtade den åt mig... När vi åkt en bit började jag treva efter nyckelknippan som jag brukar ha runt halsen eller lägga på byrån... men den hängde inte runt halsen och när jag ringde mamma låg den inte där. Jag hade i alla fall ringt och förvanat Uno...
Vi tog en tur via sjukhuset och Nygatan innan jag blev avsläppt, en bit hemifrån frågade jag med min vänligaste röst om han kunde köra in på gården och det var inga problem.
Jag hann lagom innan för dörren, satt på rullatorn och hade tagit av mig skor och höll på att kränga av mig jackan när det ringde på dörren. Det var D från hemvården. Hen hittade inte carlockbilippen för telefonen... Väl inne, var det strumpor av och så tittade hen ut i Kokvrån... var har du sängen? Ja, den är åt det hållet sa jag och pekade mot hallen och dörren som stod öppen in i sovrummet... *suck en gång till*
Men nu tror jag att ordningen är återställd.
A kommer förbi i morgon kl 10 om det stämmer... Hen kommer säkert 8.45... Som den här helgen verkar...
#Tillgänglighetföralla
#Konventionomrättigheterförpersonermedfunktionsnedsättningskrevsunderavregeringenmars2007
#jämlikhetförallaisamhället
Förlåt en gång till för att jag är till besvär och för säkerhets skull, förlåt att jag finns till.
Senast ändrad:
