När man står vid sidan och hör kommentarerna så är det Åh vilka höga lyft!. Inte viken bra takt den går i
.
Så är det ju.
Utstrålning, där både utseende/färgställning och bensprattel är viktiga komponenter, är ju det man först lägger märke till.
Det ska en hel del till för att en normal betraktare ska bli imponerad av den mjukt ridne men mediokre hästen med bra takt. Tills man börjar granska ridningen/kontakten, hur mycket motstånd mot hand et c, och börjar titta mer på takten/benen än på hela hästen.
Men jag är säker på att det kommer att bli tydligare och tydligare att domarna "vågar" döma ner en del av de där favorittippade flotta ekipagen och att de mindre flotta men korrekta kommer att komma fram allt bättre.
Framför allt tycker jag mycket om det som står i domarhandledningen (jag är absolut inte domare, men har valt att dra ut och kika igenom den svenska översättningen till domarhandledningen) där det beskrivs hur kontakten ska vara och hur formen ska se ut med välvd nacke (kommer att plocka ner en del ekipage där hästarna gått i för hög resning).
Tydligt också vad som ska belönas och ge avdrag...
För även om självklart många som tävlar är duktiga ryttare så har fokus varit lite för mycket på bensprattel, och för lite på "Ridbarhet".
Jag har sett, på lite mindre tävlingar, hur man gasar på som bara sjutton i trav och galopp för att få skaplig takt men då handlar det verkligen inte om "långsamt till mellantempo" i varken trav eller galopp.
Så med en tydligare (och antagligen bättre) domarhandledning kommer något andra krav att ställas på ryttarna för att få poängen.
En del kommer att tappa, andra kommer att vinna.
I slutändan hoppas jag att hästarna vinner på det hela.