Sv: Förbjud rid- och körspö
Just det här du nämner att så många tycker det är snällt att som du skriver "sitta och mjölka med skänkeln" har i många år förvånat och faschinerat mig! Helt ok att oavbrutet mala eller tom kicka hästen i revbenen i stället för att förtydliga sin hjälp med en spödutt bakom skänkeln!
Jag talar för mina hästar att de hellre får en spöförstärkning än ömma revben om de inte svarar upp för normal skänkel.
*kl
Senast igår tittade jag på en dressyrträning. Ekipaget bestod av en d-ponny och dennes ägare som haft ponnyn i ett par år. En fin ponny som inte alls verkar "avdankad" på något sätt, utan en ganska känslig individ i övrigt men dock uppenbart okänslig för skänkeln.
De skulle träna tempoväxlingar ett par steg åt gången, vid E och B skulle de öka och vid A och C skulle de minska.
Tjejen rider med sporrar, ponnysporre men dock sporrar. Jag har aldrig sett denna tränare förr och var nyfiken varav jag satt kvar ett bra tag.
Varje gång de skulle öka då bankar tjejen så hårt i ponnyn att man riktigt hör ända bort till läktaren hur hon tar sats. Jag överdriver inte om jag säger att hon höll ut benen 20 cm från sidorna innan hon sparkade. Dessutom landar skäneln inte i vanligt skänkelläge utan snarare i bakkanten av schabraket (om ni förstår hur jag menar).
Det såg hemskt ut, dessutom hade hon sporrar. Och tränaren utbrister varje gång ponnyn ökar synbart: "BRAAAA Sofia. DÄR har du det!!!"
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Okej att man vill få igång hästen genom tempoväxlingar och att det är bra när den lyssnar. Men ska man ta till vilka medel som helst? Varför inte bara ägna ett pass åt att få ponnyn lyhörd för hjälperna INNAN man börjar med sådant? Och att som tränare dessutom BERÖMMA detta.... herres...
När de sedan övergick till voltarbete i trav så började ponnyn söka sig neråt men fick ingen respons, vilket gjorde att ponnyn började slänga med huvudet i de glappande tyglarna. När ponnyn bitvis segnar ihop med huvudet mellan frambenen säger tränaren att den har bjudningsproblem varpå ryttaren sparkar på den på samma sätt som innan. Ponnyn rusar fram ett par steg, tappar allt vad söka sig neråt heter för att om ett varv till igen dra ner huvudet mellan frambenen och allting upprepas varv efter varv. Tränaren berömmer varje gång ryttaren bankar på ponnyn framåt för "han MÅSTE GÅ FRAMÅT".
Visst, tränaren hade sina poänger jag håller med om. Men metoderna? Varför inte bara förklara för ryttaren att man måste fånga upp på ett mjukt sätt, och att lära sig vart gränsen till för mkt och för lite drivning går? Detta är ju heller ingen nybörjare, hon har ju haft ponnyn i flera år så detta nybörjaraktiga sätt att driva, som man ser på ungar som ridit en termin, tycker jag inte känns försvarbart... Som sagt. Man blir ibland paff