Förälskad i min chef?

[Blinka]

Måste få hjälp att reda ut mina tankar och känslor.

För ungefär ett halvår sedan började jag på ett nytt jobb. Min nya chef är mycket kompetent och duktig på det hon gör. Det märktes ganska fort att hon också tyckte jag var en duktig medarbetare. Vi märkte fort att vi även klickade på ett personligt plan.

Hon började efter ett tag maila mig på ett vänskapligt sätt. Hon föreslog att vi skulle hitta på saker tillsammans, typiska vänskapsaktiviteter. Vi har träffats några gånger utanför jobbet på samma sätt som man träffar vilken annan vän som helst. Hon har många vänner och bekanta genom jobbet så det i sig är inget konstigt.

Saken är den att jag märkt att jag har känslor för henne. Jag har drömt om henne med sexuella inslag och jag fantiserar om henne under dagtid. Jag är gift med en man sedan flera år tillbaka och har aldrig känt såhär för en kvinna tidigare. Jag blir knäpp när mitt mående är beroende av om hon pratar med mig på jobbet eller om hon ringer eller skickar mail. Så fort hon hör av sig slår mitt hjärta kullerbyttor och dagar när vi inte hörs av katastroftänker jag. Jag känner mig kär på samma sätt som man gjorde som ung.

Jag är förvirrad och vet inte vad jag ska göra av dessa känslor. Jag inbillar mig att det är vanligt att bli kär i sin chef eftersom det är en auktoritetsperson? Jag känner ju ändå av någon slags maktobalans mellan oss. Det är också stor åldersskillnad mellan oss. Hon lever ensam men jag är ganska säker på att hon är heterosexuell.

Jag vet inte om jag kan arbeta kvar och fortsätta såhär. Hur skulle ni resonerat och vad skulle ni gjort? Hjälp!

 

[karamelldrottningen]

Måste få hjälp att reda ut mina tankar och känslor.

För ungefär ett halvår sedan började jag på ett nytt jobb. Min nya chef är mycket kompetent och duktig på det hon gör. Det märktes ganska fort att hon också tyckte jag var en duktig medarbetare. Vi märkte fort att vi även klickade på ett personligt plan.

Hon började efter ett tag maila mig på ett vänskapligt sätt. Hon föreslog att vi skulle hitta på saker tillsammans, typiska vänskapsaktiviteter. Vi har träffats några gånger utanför jobbet på samma sätt som man träffar vilken annan vän som helst. Hon har många vänner och bekanta genom jobbet så det i sig är inget konstigt.

Saken är den att jag märkt att jag har känslor för henne. Jag har drömt om henne med sexuella inslag och jag fantiserar om henne under dagtid. Jag är gift med en man sedan flera år tillbaka och har aldrig känt såhär för en kvinna tidigare. Jag blir knäpp när mitt mående är beroende av om hon pratar med mig på jobbet eller om hon ringer eller skickar mail. Så fort hon hör av sig slår mitt hjärta kullerbyttor och dagar när vi inte hörs av katastroftänker jag. Jag känner mig kär på samma sätt som man gjorde som ung.

Jag är förvirrad och vet inte vad jag ska göra av dessa känslor. Jag inbillar mig att det är vanligt att bli kär i sin chef eftersom det är en auktoritetsperson? Jag känner ju ändå av någon slags maktobalans mellan oss. Det är också stor åldersskillnad mellan oss. Hon lever ensam men jag är ganska säker på att hon är heterosexuell.

Jag vet inte om jag kan arbeta kvar och fortsätta såhär. Hur skulle ni resonerat och vad skulle ni gjort? Hjälp!

Ingen aning om hur jag skulle ha gjort. Men vad härligt ändå att få vara kär!

Edit: antingen hade jag pratat med henne om hur jag känner. Eller så hade jag låtsats som ingenting. Tagit fördelar mot nackdelar. Om risken eller snarare chansen är stor att hon har liknande känslor för dig hade jag berättat. Skitjobbigt att gå runt och leva i en lögn.

 

[Sporthorse]

Eftersom det både är din chef och dessutom hetero, så hade jag skjutit undan dom känslorna så långt det bara går. Kanske prata mindre med chefen och på sikt kanske din förälskelse släpper lite? Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan tygla mina känslor ganska rejält när det kommer till "förbjudna marker".

 

[Blinka]

Ingen aning om hur jag skulle ha gjort. Men vad härligt ändå att få vara kär!

Det är inte härligt. Eller jo, det är härligt de stunder vi skriver till varandra eller de stunder vi umgås och jag kan låtsas att hon känner likadant. Men allt däremellan är som tortyr.

 

[Blinka]

Eftersom det både är din chef och dessutom hetero, så hade jag skjutit undan dom känslorna så långt det bara går. Kanske prata mindre med chefen och på sikt kanske din förälskelse släpper lite? Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan tygla mina känslor ganska rejält när det kommer till "förbjudna marker".

Jag tänker också att det kanske är så jag måste göra. Men det gör också ont eftersom jag tycker så mycket om henne! Det är hon som är mest drivande i kontakten. Vi jobbar med en del projekt ihop så helt avståndstagande kan jag inte vara.

 

[karamelldrottningen]

Det är inte härligt. Eller jo, det är härligt de stunder vi skriver till varandra eller de stunder vi umgås och jag kan låtsas att hon känner likadant. Men allt däremellan är som tortyr.

Jo jag förstår vad du menar. Var kär i en lärare för många år sedan som var gift. Vågade aldrig berätta om något till nån. Men nån form av relation hade vi utöver skolan. Eller jag vet inte. Vi gick ut ett tag och så.

Och så låtsas man som ingenting sen

 

[stjarnhimmel]

Måste få hjälp att reda ut mina tankar och känslor.

För ungefär ett halvår sedan började jag på ett nytt jobb. Min nya chef är mycket kompetent och duktig på det hon gör. Det märktes ganska fort att hon också tyckte jag var en duktig medarbetare. Vi märkte fort att vi även klickade på ett personligt plan.

Hon började efter ett tag maila mig på ett vänskapligt sätt. Hon föreslog att vi skulle hitta på saker tillsammans, typiska vänskapsaktiviteter. Vi har träffats några gånger utanför jobbet på samma sätt som man träffar vilken annan vän som helst. Hon har många vänner och bekanta genom jobbet så det i sig är inget konstigt.

Saken är den att jag märkt att jag har känslor för henne. Jag har drömt om henne med sexuella inslag och jag fantiserar om henne under dagtid. Jag är gift med en man sedan flera år tillbaka och har aldrig känt såhär för en kvinna tidigare. Jag blir knäpp när mitt mående är beroende av om hon pratar med mig på jobbet eller om hon ringer eller skickar mail. Så fort hon hör av sig slår mitt hjärta kullerbyttor och dagar när vi inte hörs av katastroftänker jag. Jag känner mig kär på samma sätt som man gjorde som ung.

Jag är förvirrad och vet inte vad jag ska göra av dessa känslor. Jag inbillar mig att det är vanligt att bli kär i sin chef eftersom det är en auktoritetsperson? Jag känner ju ändå av någon slags maktobalans mellan oss. Det är också stor åldersskillnad mellan oss. Hon lever ensam men jag är ganska säker på att hon är heterosexuell.

Jag vet inte om jag kan arbeta kvar och fortsätta såhär. Hur skulle ni resonerat och vad skulle ni gjort? Hjälp!

Det beror väl helt på vad du vill ska hända?
Vill du inleda något med henne?
Eller vill du inte inleda något med henne?

 

[Petruska]

Just därför att det är, som du säger, en auktoritetsperson, hade jag varit kritisk till mina känslor i dina kläder. Jag gillar inte när maktasymmetrier sexualiseras.

 

[tanten]

Egentligen tycker jag att det itne spelar någon roll alls vilka kön prsoner har i detta.

Scenariot är en person, i förhållande, som har fått känslor för en annan person. Chefen - är hon i någon relation?

Hur man agerar på känslorna beror väl på vad man vill?
Att reda ut vad man vill känns om det viktigaste? Det är svårt att ta ställning till alternativen innan man vet vad man vill. Vad man är beredd att riskera.

Deet är helt OK att slå undan känslorna och fortsätta i sin relation. Och det är lika OK att slänga allt överbord och bekänna sin kärlek och se om det är besvarat.

 

[cambodia]

Säker på att det är kärlek? Inte bara en sorts, hur ska jag säga, glädje av att ha någon som bryr sig och tycker om en? Så kan jag känna ibland och även med vissa kollegor jag tycker mycket om. Lite som ”kärlekskänslor” men ändå inte, jag ser upp till dem och tycker mycket om dem och känner mig lite speciell över att de gillar mig...
Flummigt inlägg men du kanske förstår lite vad jag menar?

 

[Blinka]

Just därför att det är, som du säger, en auktoritetsperson, hade jag varit kritisk till mina känslor i dina kläder. Jag gillar inte när maktasymmetrier sexualiseras.

Nej. Det här har jag funderat mycket på. Att jag känner mig underordnad henne på något sätt, inte bara i arbetet (vilket ju är givet) utan även i vår privata relation. Vilket jag inte känner igen i hur jag brukar relatera till andra personer.

 

[Blinka]

Säker på att det är kärlek? Inte bara en sorts, hur ska jag säga, glädje av att ha någon som bryr sig och tycker om en? Så kan jag känna ibland och även med vissa kollegor jag tycker mycket om. Lite som ”kärlekskänslor” men ändå inte, jag ser upp till dem och tycker mycket om dem och känner mig lite speciell över att de gillar mig...
Flummigt inlägg men du kanske förstår lite vad jag menar?

Du kan ha slagit huvudet på spiken. Jag känner igen det du skriver väldigt mycket. Att någon man ser upp till tycker om en. Jag tänker att det kan vara så, men varför känner jag samtidigt en sådan stark attraktion? Hela min kropp skälver när jag tänker på henne på ett sexuellt sätt. Jag fantiserar om personalfester längre fram och blir alldeles knäsvag när jag föreställer mig saker som skulle kunna hända. Jag låter helt knäpp, och jag känner mig helt knäpp. Det här är inte likt mig och jag är bara så förvirrad över vad det här egentligen står för.

 

[Blinka]

Apropå frågan vad jag vill var det bra att ni ställde den.

För det blev tydligt för mig att jag inte ens har tänkt på det. Och ni har nog helt rätt i att jag nog först och främst behöver reda ut just det. Just nu känns det som en helt absurd tanke att jag skulle lämna min man men samtidigt kan jag längta något oerhört över att något skulle hända mellan mig och henne. Men det är nog mer en sexuell attraktion än att jag skulle vilja inleda ett förhållande... Tror jag.

 

[vallhund]

Nej. Det här har jag funderat mycket på. Att jag känner mig underordnad henne på något sätt, inte bara i arbetet (vilket ju är givet) utan även i vår privata relation. Vilket jag inte känner igen i hur jag brukar relatera till andra personer.

Det här tycker jag du måste fundera vidare på, det är, i mina ögon, inte en sund grund för en kärleksrelation.

Om ni inleder en relation, var står du om det skulle ta slut med buller o bång?

 

[cambodia]

Du kan ha slagit huvudet på spiken. Jag känner igen det du skriver väldigt mycket. Att någon man ser upp till tycker om en. Jag tänker att det kan vara så, men varför känner jag samtidigt en sådan stark attraktion? Hela min kropp skälver när jag tänker på henne på ett sexuellt sätt. Jag fantiserar om personalfester längre fram och blir alldeles knäsvag när jag föreställer mig saker som skulle kunna hända. Jag låter helt knäpp, och jag känner mig helt knäpp. Det här är inte likt mig och jag är bara så förvirrad över vad det här egentligen står för.

Kanske för att det är så ”förbjudet”? Kanske är det något du saknar i ditt förhållande? (jag bara gissar så ta det inte på fel sätt!)
Eller så är det bara härliga fantasier som har fått skena iväg lite för långt?

 

[mutant]

Jag hade hanterat det som vilken annan oönskad/okomplicerad förälskelse som helst. Dvs å ena sidan njutit lite av att vara pirrig och speedad på jobbet, å andra sidan inte agerat på det. Dvs bete mig precis som vanligt och vänta på att det går över så som känslor man inte agerar på gör.
(Om det sen när det lagt sig lite fått mig att tänka/känna att jag inte är nöjd med min nuvarande relation, att jag upptäckt en annan sida av min sexualitet el liknande så hade jag förstås agerat utifrån det, men inte mitt i någon spontan känslostorm.)

 

[Petruska]

Nej. Det här har jag funderat mycket på. Att jag känner mig underordnad henne på något sätt, inte bara i arbetet (vilket ju är givet) utan även i vår privata relation. Vilket jag inte känner igen i hur jag brukar relatera till andra personer.

För mig gör den sortens känsla att jag inte vill agera på förälskelsen. (Även om det kan vara svårt att låta bli.)

 

[Blinka]

@cambodia @mutant Ni har nog rätt båda två. Det är nog lite förbjudet och kanske ska jag bara låta det vara så. Dessa känslor är ganska nya så kanske lägger det sig med tiden.

 

[Blinka]

Vad jobbigt det här är. Vi är fortfarande vänner. Vi ses och hörs ofta. Jag uppskattar min vänskap med henne jätte mycket. De starkaste känslorna har svalnat men jag märker att jag tycker om henne mer än som en vän. Nyligen har hon börjat dejta en annan och pratar mycket om honom. Jag är glad för hennes skull, men i mitt stilla sinne önskar jag att sättet hon pratar om sina känslor för honom hade varit så hon känt för mig.

Suck. Känslor.

 

[Mabuse]

Måste få hjälp att reda ut mina tankar och känslor.

För ungefär ett halvår sedan började jag på ett nytt jobb. Min nya chef är mycket kompetent och duktig på det hon gör. Det märktes ganska fort att hon också tyckte jag var en duktig medarbetare. Vi märkte fort att vi även klickade på ett personligt plan.

Hon började efter ett tag maila mig på ett vänskapligt sätt. Hon föreslog att vi skulle hitta på saker tillsammans, typiska vänskapsaktiviteter. Vi har träffats några gånger utanför jobbet på samma sätt som man träffar vilken annan vän som helst. Hon har många vänner och bekanta genom jobbet så det i sig är inget konstigt.

Saken är den att jag märkt att jag har känslor för henne. Jag har drömt om henne med sexuella inslag och jag fantiserar om henne under dagtid. Jag är gift med en man sedan flera år tillbaka och har aldrig känt såhär för en kvinna tidigare. Jag blir knäpp när mitt mående är beroende av om hon pratar med mig på jobbet eller om hon ringer eller skickar mail. Så fort hon hör av sig slår mitt hjärta kullerbyttor och dagar när vi inte hörs av katastroftänker jag. Jag känner mig kär på samma sätt som man gjorde som ung.

Jag är förvirrad och vet inte vad jag ska göra av dessa känslor. Jag inbillar mig att det är vanligt att bli kär i sin chef eftersom det är en auktoritetsperson? Jag känner ju ändå av någon slags maktobalans mellan oss. Det är också stor åldersskillnad mellan oss. Hon lever ensam men jag är ganska säker på att hon är heterosexuell.

Jag vet inte om jag kan arbeta kvar och fortsätta såhär. Hur skulle ni resonerat och vad skulle ni gjort? Hjälp!

Givet att du inte vill skiljas, och att du inte har ett polyförhållande med din man, så hade jag nog bara accepterat de känslor du har för din chef. Inte agerar på dem i meningen att inleda en affär, utan bara låtit dem vara där. Typ: jaha, så känner jag för henne. Och tillåta sig själv att älska platoniskt, så att säga.